Samma skata besöker vår gård jämt. Det är kul att se att den håller sig till ett område. Varför jag kan se att det är samma är för att den har en fjäderfri fläck på huvudet.
Jag känner mig ledsen, just för att jag tycker att ledningen på jobbet utnyttjar mig, jobbet är mekaniskt och jag längtar efter att få bejaka mina drömmar. För jag har insett sista halvåret att det är viktigt att bejaka de drömmar man har. För att dra den gamla klyschan: Jag vill inte sitta och tänka tillbaka på mitt liv när jag är gammal och grå och tänka att jag inte gjorde dom sakerna som jag hade förutsatt att jag skulle göra.
Men det gäller ju nu eftersom jag har ett barn som jag älskar så högt att jag får med mig U också på mina drömmar. För varken han eller jag kan leva utan A. Det gäller alltså att förankra utlandsdrömmen hos en person som vill leva ett vardags-samma-svensson-liv.
Rapporten i Internationell journalistik-kursen börjar vara klar, jag tänker inte lägga ner min själ i den.
Jag ska köpa solglasögon för de pengarna som jag fick av mor o far i födelsedagspresent. Kanske klippa mig också.
