Nysnö

Jag är inget fan av snö. Mer en tropikerna-tjej. Men så idag kom den första snön. Ungarna var verkligen överlyckliga. Jag hade bästa stunden när jag under en paus-timme åkte till universitetet, mellan jobb och kursande. Sockrigt kaffe och underbar ensamhet medan jag satt i öde och knäpptyst D-hus och tittade ut på snö och blåst och tänkte mina tankar till punkt.

Krusigt resultat

Skolfotot

Sötungen får flätkrusigt hår till skolfotot imorgon.

September mitt i livet

Världens finaste fyraåringshand. Åt nog ungefär 200 rödavinbär i kvällssolen med sin mamma vid eldstadens brasa. Underbar kväll, en sån där kväll att minnas. Fadern i familjen högg ved och stordottern satt vid iPaden, inne såklart...

Väder

Så här såg det ut den 1 juni... Längtar efter sommaren. Regnet bara öser ner och sommarens dagar blir färre och färre. Jag hinner bara smaka på sommaren så är den över, jag behöver mer.

Nyläst

Ja, vad ska man tro om berättelsen om Felicia som försvann. Att prata om sanning är alltid svårt eftersom alla historier alltid är utifrån vem som berättar dom. Det är flera händelser i boken som är upprörande och det verkar till stor del vara en dysfunktionell familj med en matriark som ser världen utifrån svart och vitt och sitt egna perspektiv.

Varför ställer sig inte syskonen bakom berättelsen? Har det med pengar att göra. Syskonen drar kanske ekonomisk fördel av mamman och Felicia kanske finns utanför den ekonomin?

Väldigt lätt/snabbläst bok som har ett visst läsvärde eftersom modern till författaren har den positionen inom sitt område som hon har.

Earth Hour

Spenderade Earth Hour med två underbara tjejer. Carcassone. Tända ljus. Snacks till tjejerna. En balja med grönt te. Fin kväll. Ibland behövs det inte mera.

Snön smälter!

För bara några veckor sedan såg det ut så här från ett av våra fönster. Eller såg ut och såg ut, det kanske var det man inte gjorde så mycket. Och det är bara några veckor sedan. Idag ville ungarna prova sina vårskor (även om det visade sig vara lite väl tidigt för det), våren är på frammarsch!

Se på gungställningen som har snö upp till den där pinnen mellan de båda stolparna! Jag är på väg att gå upp på garagetaket och skotta bort en del av snön.

Inspirationssite

Har hittat ett verktyg att spara sånt som är fint, kreativt, minnesvärt, vackert, speciellt, utvalt eller vad du nu vill. Pinterest heter siten. Du skapar mappar med bilder från sidor du besöker på nätet, bilder som du vill komma ihåg. Det kan vara en mapp för inspiration inför ett bröllop, planering av ditt nya kök, fotografier som exempel på idéer, kläder du tänker dig för din vårgarderob eller kanske hantverk som du vill göra längre fram. Spara och så kan du gå in på sidan och bli glad av att titta på allt. Har fastnat flera kvällar i mina mappar.

Den här SKA jag se!

Läste ju boken och blev exalterad när jag fick veta att den kommer som film den 23 mars.

Funktionen av magen

Två dagar kvar på praktiken. Det är skönt. Jag känner mig redo att komma ut och arbeta på riktigt så det är lite underlig känsla att vara i skolan och inte få betalt. Eller att ha en egen klass. Längtar!

Det är spännande vad min magkänsla kan träffa så rätt och så snabbt! Jag blir förvånad och mer övertygad om att beslut ska tas via magen, den 'knows it all'!

Nytt i vardagsrummet

Äntligen! Lackbordet has left the building!

Sambon hittade ett tresatsbord på den stora begagnatsiten. Två av borden ser ni här.

I klassrummet

Första praktikveckan av tre är avklarad. I måndags, tisdags och onsdags tänkte jag hoppa av lärarprogrammet och ner i en djup grop och aldrig komma upp. Torsdag och idag klättrade jag upp ur gropen och går kvar på lärarprogrammet. Men jag förstår hur lite resurser skolan har och hur mycket som egentligen skulle behövas. Det är inte välfungerande att ha 25 elever i en klass, där hälften av barnen (mestadels pojkar) kräver enormt mycket av tiden. Sen är det inte bara barnens fel att det är stökigt, läraren äger sin del av "skulden".

Det är också tydligt att olika skolor fungerar olika bra. Och just nu saaaknar jag min favoritskola så otroligt.

Hungerspelen

Sträckläste Hungerspelen i förrgår och ibland var det olidligt spännande, nästan för spännande. Fantasieggande men samtidigt så nära och applicerbart på vår egen tid. Rekommenderar verkligen läsning! Och en bok att läsa med femmor eller sexor i skolan. Går att arbeta mycket med boken, diskutera och hjälpa till att utveckla elevernas tänkande.

23 mars är det biopremiär och jag tror faktiskt jag ska boka biljett redan nu. Såg trailern och blev lite besviken, jämförde med bilderna som fanns i mitt huvud. Men så är det ju. Bok är bok och filmatisering av en bok går i princip aldrig att jämföras med den inre resan hos läsaren.

Tyngda axlar just nu

Jag både längtar, längtar till att bli färdig med min utbildning. Och fasar, fasar för att komma ut. Ju mer jag läser och förstår, och ser hur otroligt komplext lärande hos eleverna är, ju mer funderar jag på hur jag ska klara av det. Men jag är ju inte "den ovassaste kniven i lådan", och andra klarar ju av det, så varför inte jag? Men samtidigt så har jag mina krav på mig själv och jag undrar hur jag kommer att fixa att leva upp till dom? Nedan ett citat ur Vägar till naturvetenskapens värld som visar på något som är svårt.

"För att hjälpa eleverna med att utveckla alla de förmågor, insikter, färdigheter som skolan är till för att hjälpa dem att utveckla, måste lärarna förstå elevernas sätt att tänka och resonera. De måste fatta vad som inte får tas för givet, vad som måste visas och samt hur detta kan ske."

Jag känner mer och mer att jag vill koncentrera mig på färre ämne och till exempel dela två klasser med en annan lärare som tar andra hälften av ämnena. Det blir helt enkelt att driva frågan på den skolan som jag kommer att jobba på!

Svenska i skolan

Jag är intresserad av metoden Skriva sig till läsning (ASL). Och igår hade vi föreläsning av/med Erica Lövgren som är expert på området. Jag blir så sugen att använda mig av metoden och tänker faktiskt tillämpa den när jag få möjlighet. Roligare för eleverna och roligare för mig.

Ni kan hitta Erika Lövgren på nätet och kan läsa om metoden ASL bland annat.

Mer svenskakurs-grejs: Har precis börjat läsa Hungerspelen. Jag säger bara 'hömhöm, verkar vara för mig.' Alltså PRECIS för mig, helt rätt genre. Apokalypsen. Framtiden. Tror den har premiär som film alldeles snart.

Kärleken till orden

Jag kan bli så kär i vissa saker jag skriver. Vi har en uppgift att skriva en berättande text i svenskakursen jag läser nu. Det är så häftig känsla att ge liv åt en person via orden jag väljer. Här är min berättelse, inte helt färdigarbetad men ni får den iallafall.
........

Del av livet.

När Marit såg tillbaka på sitt liv svepte återkommande bilder förbi. Vardagliga händelser blandat med starka minnen och till viss del även sådant som hon helst glömde bort. Men glömma skulle hon göra i alla fall. Varje dag tyckte hon sig minnas mindre och mindre. Är det torsdag idag?

Det ringde på dörren och nyckeln sattes i låset.

’Hallå!’ Rösten var uppfodrande.

Marit reste sig upp och tog tag i rullatorn. Det svartnade för ögonen och hon grep hårt om handtagen.

Utan att titta på Marit kom kvinnan in i köket och började plocka i kylen.

’Då är det lunch. Gröt och ägg ska det vara. Vilket väder idag. Det har snöat hela natten. Och det har redan blivit mörkt.’

Kvinnan fortsatte att prata. Trots att det var Marits enda kontakt under hela dagen kände hon att just nu ville hon inte att människan som stod där skulle röra i hennes mat och tro att hon kunde göra som hon hade lust.

’Jag plockar fram själv idag.’ Marit sluddrade på orden.

Kvinnan fortsatte att plocka i Marits kylskåp.

’Jag plockar fram själv idag!’ Rösten var fortfarande sluddrig, men hon lyckades göra sig hörd. Och den där kvinnan slutade mitt i en rörelse.

Marit kände att benen darrade. Rösten darrade. ’Hjälp...’

Äggen slogs i golvet och Marit föll.

…

Hon var tillbaka i lägenheten. Sjukvårdarna hade lämnat Marit för en liten stund sedan och hon satt i kökssoffan, längst ut på kanten. Det vävda tyget kändes välbekant under handflatan och det luktade ganska instängt. Hon ville öppna fönstret men rullatorn stod lite för långt bort. Den rullade nog iväg när de skulle stressa vidare. Marit satt där hon satt.

Det mörknade ute och hon kände att hon fick träsmak av att sitta så stilla. Det värkte i benet och hela vägen upp mot svanken.

Det ringde på dörren och nyckeln sattes i låset.

’Hallå!’

En ung kvinna kom in i köket med snöiga skor. Snön smälte snabbt och lämnade blöta avtryck.

’Här sitter du och väntar. Jag förstår att du är hungrig.’

’Jag har så ont.’ Marit gned sin knutna näve över låret och rynkade pannan.

Kvinnan var späd och stod och tittade på Marit några meter ifrån henne.

’Rullatorn är så lång bort.’ Marit kände sig svag och liten. Hon som varit så ståtlig när hon var ung. Alltid hängett sig åt modet och varit noga med vilka kläder som passade hennes kropp. Sminkat sig och brytt sig om vad karlarna tyckte. Och de tyckte om henne. Marit hade försörjt sig själv och unnat sig de kläder hon gillade. Dans på helgerna. Någon panelhöna hade hon aldrig varit. Nu var allt annorlunda. Livet, samhället hade förändrats. Människorna. Marit.

Det gjorde så ont i benet och pillerasken låg på köksbänken. Varje dag fanns utmärkt på asken.

Var det torsdag idag?

Hon och jag

Hemma idag med lite hostig lilltjej och minus 20 ute. Idag har det inte varit många knop. Tröttsamt långsamt, men samtidigt skönt med paus. Tupplur mitt på dagen. Filosoferingar om djur, natur och människokroppen tillsammans med klok treåring. Applicerar tillbakavunna natukunskaper med henne. Vad gör älgen idag? Vad äter fåglarna på vintern? Vad är dom blå linjerna under huden? Härligt med intresserad lyssnare!

Sällskapskväll

Fasiken vad trevlig kväll det blev denna fredag i slutet av januari. En latte och potatisbakelse på det relativt nya stället Friends här i stan. Vi var några från skolan som surrade tillsammans med två från Afrika. Ja, jag vet, det låter knäppt att säga Afrika eftersom det är en gigantisk kontinent med enorma skillnader länder och kulturer emellan, men det gör det lättare att klumpa ihop det så. Spännande att diskutera skillnader i kulturen.

Trevligt med socialisering.

Vår undergång

Har följt UR:s serie om Mänsklighetens sista dagar, alltså vad som kommer att ta död på oss. Skrämmande. Einstein citerades, och jag tycker det var insiktsfullt och reellt.
"Jag vet inte vilka vapen som 3:e världskriget kommer utkämpas med, men däremot att 4:e världskriget kommer utkämpas med pinnar och stenar."

Jag ryser...

Framtidstankar

Näst sista terminen har startat, svenska för tidigare år och barnen i naturen är det som jag ska läsa nu. Svenskan känns som ett ont måste, något att bara ta sig igenom. Brukar inte vara så här omotiverad.

Barnen i naturen däremot är en dröm! Naturkunskap är så fantastiskt kul på den här nivån. Kunskapen och tankarna jag får där följer mig dagligen, lära för livet skulle man kunna säga.

Jag trodde aldrig för några år sen att jag skulle tänka att matte och naturkunskap är dom ämnen som jag helst vill undervisa i. Konkreta ämnen som det går att göra mycket kul i. Svenskan känns svår att motivera många elever att prestera i OCH få dom att tycka det är roligt.

Min framtida arbetsplats kanske kan erbjuda mig att undervisa ma/no och så tar någon annan lärare svenska?

Vissa dagar ser jag mörkt på min jobbframtid, och tänker att jag kommer att få vikariera i många år. Andra dagar tror jag på mig själv och är övertygad om att det kommer att lösa sig. Ser jag utifrån på mig själv och granskar mina kompetenser och kapacitet så kan jag egentligen inte se annat än att jag kommer att få anställning. Men så möter jag någon som jag tycker verkar kompetent och välfungerande, som inte har jobb, då kommer tvivlet över mig.

När jag var på favoritskolan sist och vikarierade sa min kollega att "skolan måste anställa dig (som i jag alltså)"! Dagen hade varit strulig med många tråkigheter som jag tyckte var svåra och kände att jag inte riktigt fixade som jag ville. Vi hade ett samtal, jag och denna kollega och hon är väldigt bra på att lyfta andra människor. Jag blev i alla fall så ofantligt glad. Jag tror inte att hon förstod hur glad jag blev. Jag hoppas bara att åsikten når fram till rektorn.

Nu är det fullt ös fast jag ibland bara vill krypa ner under täcket.

Nytt år åter igen

Har övertagit sambons iPhone och kanske blir jag flitigare på bloggen när jag kan sköta den via telefonen?

Idag är det andra dagen på det nya året. Och det jag vill göra en dag som denna är enligt bilden. Blåser och snöar och vår planerade pulkbacketur fick ställas in.

Nyårsafton var riktigt trevlig! Hade lite negativa förväntningar och dessa infriades inte, och från det kan allt bara bli bättre. God mat, prat och spel. Och glada nöjda barn blev receptet på en bra nyårsafton.