Jobbigt jobbtänk

Att tänka på framtiden i fråga om jobb/utbildning, eller vad det nu kan bli, har blivit jättejobbigt. Jag orkar inte riktigt tänka på det. Även om jag måste. Jag vill läsa, men vill inte ta den ekonomiska biten av det. Och hur vet jag om det jag väljer leder till ett jobb? Orkar inte ha en till utbildning som inte ger nåt egentligen, mer är personlig utveckling.

Annars en bra dag med besök på fina Gültzaudden hos Marlene. Goda muffins och bra prat.

Färger

Grejen med akvarell är delvis att VÄNTA, har förstått det nu. Ser på det jag övade på igår (har fått mina två böcker, en är lite av en kursbok och jag gjorde några övningar igår kväll) och det som inte alls såg ut att bli nåt igår, innan det torkat, ser helt ok ut idag när det torkat. Har köpt några kvalitetsfärger på Lilla affär'n och det är skillnad på färg och färg. Dom nya känns som feta färger, med mycket krut i, i jämförelse med dom jag jobbat med före. Men det kommer att bli dyrt om jag ska ha alla färgerna i färgcirkeln. 68 spänn för en mini-pytte-färgklump, som i och för sig räcker väldigt länge förmodar jag. Undras vad kilopriset blir på dessa?

Tävling

Hittade en tävling för att vinna en Marimekkoskål. Kika på designonline på skålarna. Tävla här. Jag har en i blått, men skulle vilja ha en i grönt eller rosa också.

Människomöten

Framtiden... Psykolog eller psykoterapeut verkar vara intressanta yrken. Men jag inser att det är för mycket jobb att fixa upp betygen eller skriva 2,0 på högskoleprovet för att ta mig in på dom utbildningarna. Så jag har börjat titta på kurator. Mediabranchen kan vara jättekul och spännande och fräsch på många sätt, men den är för ytlig för mig tror jag i längden. Det finns för lite substans. Jag skulle vilja jobba med nåt som ger mig mer. Jag tittar närmare på socionom eller beteendevetare. Men samtidigt är det jobbigt att ha den ekonomiska situationen som ett pluggliv innebär. Fast livet är kort och jag tror på min nyföljda bana att följa hjärtat.

Gymnasterna i parken

Här en kväll stack vi till en lekpark. Dom som nog hade mest roligt var föräldrarna. I lekparken fanns sånna här stänger, typ som gymnasterna snurrar runt. Jag och U började att jobba med detta och han sa att det här kommer att ge träningsvärk. Nähä, sa jag, inte det här lilla. Dagen efter känner jag mig väldigt ledbruten i axlar och armar. Frågade sambon vad det kunde vara, vad vi hade gjort som kunde gett denna träningsvärk. Fick konstatera att han fick rätt om våra gymnastiska övningar...

Dyblöt

Vilket regnande idag! Och eftersom U var ledig så tog vi oss an den stora jordhögen som blev kvar efter den urgrävda rabatten vid entrén. Goretexkläderna fungerade finfint, men håret var tillslut dyngsurt och det rann in vatten i kragen. Men på nåt sätt känner man sig duktig när man trotsar regnet och jobbar i alla fall. Dottern fick roa sig själv ett tag på gården, men tillslut tjatade hon om att hon var iskall. Två varv till sopis med allt trädgårdsavfall blev det och nu är allt sånt borta. Häcken är dessutom klippt. Vi håller på att avrunda jobben som vi startat ute.

Regntunga skyar

Ibland kommer det över mig, jag känner en meningslöshet i att ha skaffat barn. Missförstå mig inte, jag älskar mina barn och vill inte vara utan dom. Men! Ibland kan det kännas väldigt själviskt att ha skaffat dom, och jag känner inte det där som ska kännas som meningen med livet, sina barn alltså. Jag fick den känslan idag, när vi var på Leos lekland i Luleå. Sen finns det par i ens närhet som inte kan få barn, vill, men det går inte. Då känner jag en stor tacksamhet för mina egna små och får tillbaka "meningen med barn-känslan". Idag får tankarna gå till dom som är så fina människor och så gärna vill ha egna barn, men inte kan.

Vara behövd

Ibland går livet verkligen i ett i ett i ett. Det är: Välling. Tvätt, ta ur, ta ner, hänga upp, sätta i. Diskmaskinen. Plocka. Bädda. Kolla in nåt i Bamse. Damsugaren. Amma. Plocka. Blöja. Mellanmål. Plocka. Fredagsförmiddagen var hektisk, och jag kommer på mig själv att förstå att livet går i 100, att det är det här som är småbarnsmammelivet, jag är mitt i det som jag bara hört talas om förr. Konstigt det kommer att bli den dagen jag inte har två små tjejer att se om. Konstigt men skönt också, samtidigt som det är skönt att vara behövd.

Loppis idag i Badhusparken. Fyndade verkligen barnkläder till lilla U. 10 plagg för 100 kr. Jättefina, en del nästan oanvända. Jag tror att jag ska stå och sälja nästa lördag. Måste bara få ihop lite mer saker. Kompis J hade lite. Kanske föräldrarna också.

Läromästare

Efter en lektion hos Sara så har jag lite mer kött på benen kring akvarellmålning. Tipsen motas tacksamt. Så; dagens lektion: Komplementfärger. Penselstorlek. Spänna papper. Plus att jag fick se en del av hennes verk, bra inspiration! Har redan använt mig av komplementfärgertipset i blomman som växer fram på mitt nya papper.

Här kommer en färgcirkel för visualisering av komplementfärgerna.

Schabloner

Hittade en sida med schabloner som är gratis att ladda ner från Nordsjö färg. Skriv ut på OH-papper. En del inte alls så snygga, men det fanns några riktigt fina. Som denna.

Hjärtefrågor

Nu har jag köpt lite penslar och 30x40 akvarell papper hos den lokala handlaren av konstnärsmaterial. Plus att jag klickade hem två inspirationsböcker för akvarellmålning från Bokus. Kikade runt på nätet för att hitta mer inspiration och det är en låååång bit kvar innan... ja, innan vad egentligen? Vägen är kanske målet?

För övrigt har jag följt hjärtat i små beslut i vardagen här senaste tiden, och det fungerar utmärkt. Jag blir mycket mer nöjd än när jag är rationell, eller tänker på andras önskningar.

Stenkista

Vinter i måleriet

Akvarellmålandet fortsätter. Gårdagens alster blev detta. Känner mig rätt nöjd, trots att det bara tog en kvart att färdigställa. Akvarell känns kul, jag gillar att blyertstecknande också, mycket därför att det går ganska fort att få ihop nåt. Akryl- och oljemålningar tar för mycket tid. Jag har nog inte så mycket tålamod.

OS i tv

Sportkommentatorer... Det är intressant att studera dessa så kallade journalister (eller snarare reportrar) under de stora spelen. Dagens match mot sydkorea fick ett djurtema över sig. Under den stund jag satt och kollade nämndes detta:
- Bisvärmen (sas två gånger och var refererat till sydkoreas lag).
- Vad har ni för insektsmedel? (fråga till en av de svenska tränarna om hur svenska laget har tänkt sig för taktik mot det sydkoreanska)

Är det schysst? Insekter?! Det känns inte så positivt laddat ord. Det var inte ens roligt.

Om man tittar närmare på vad sportreportar använder för ord i sina artiklar/tvinslag så ser man att det är klyschornas och metaforernas paradis.

Hemmaliv

Jag blir ofta melankolisk i min ensamhet, hemma. Funderar över vad jag ska göra med livet. Alltid när jag hittar artiklar, tvprogram eller annat om människor (mest intressant är kvinnor) som lyckats förverkliga drömmar, eller som byter jobb tills dom är nöjda känns det extra jobbigt. Och ändå är det sånt jag läser, sånt som intresserar mig. Men samtidigt är det som om det inte slår mig på riktigt att det är nåt jag också kan sträva efter. Det är liksom ouppnåeligt för just mig. Läste igår om två tjejer som på ett halvår hade kommit på en affäridé (sammanställa en bok), genomföra den, trycka upplaga av boken, ge ut den på eget förlag, vara med på bokmässan i Gbg OCH vinna pris för bästa monter. På ett halvår... Jag känner väl att åren går, och jag vet egentligen inte alls vad jag helst vill göra. Men frågan är om jag nån gång kommer att komma på det.

Just nu finns ett journalistjobb ute i Arvidsjaur. Och jag borde absolut söka det, men samtidigt tar det emot. Jag kan tänka mig att bo i Arvidsjaur, men kan jag tänka mig att bo där och vara nöjd? En strängare vinter och ensligare belägen ort, är det verligen vad jag vill ha? Jag som drömmer om att bo där sommaren råder året om?

Sista trippen

Sista semestergrejen blev Norge med broder. Det var mysigt och roligt. Hyrde campingstuga, pratade fejknorska (kunde inte sluta, det låter så kul!), besteg utsiktsberg, fiskade i Saltströmmen, spelade brors brädspel, fortsatte akvarellmålandet, vjyssade nattskrikande barn, förvånades över att det inte alls var så dyrt i Norge och åkte en massa bil (det är LÅNGT till grannlandet). Vi var alltså i Bodö, en verkligen fin och fräsch stad. Som enligt den historiska beskrivningen jämnades med marken 1940, och därför känns staden så ny. Jag brukar inte så ofta känna mycket för städer som jag besöker under semestrar, men Bodö skulle jag faktiskt kunna bo i, charmades av byen.

Nu kan jag sammanfatta denna års sommar. För den börjar faktiskt ta slut, träden har på sina håll fått en del gula löv och det är kyligt i luften. Sammanfattningen blir: Bilåkande, familjeaktiviteter, kompisar, kappsäcksliv, lagomt ansträngande aktiviter, samvaro, lära känna ny liten människa. Nu närmar det sig jobbstart för sambon. Jag fortsätter ju hemmatillvaron med den lilla knodden...

Konsumtion

Det blev en tripp till möbeljätten i Happis idag. Vi tog det mest som en utflykt för dagen, men kom hem med nya altanmöbler i trä. Utförsäljning efter sommaren (efter sommaren, jag gråter, nu närmar sig hösten) gjorde att det blev mycket billigt. Akacia är väl inget trädslag som är från skövlad regnskog? Jag hoppas det i alla fall. Stolen här nedan köpte vi fyra stycken till bordet Vinö (som inte finns på bild på hemsidan). Stolen nedanför den är extrastolar, vi köpte två. Bänken i Akacia ska vi också ha på altan, och den svarta bänken på den nya plattsatta uteplatsen. Den är egentligen ett bord, men den blir nog snygg där. Bilder från Ikea.

Medan jag satt och ammade på nån obekväm lastpall i varuhuset tänkte jag på hur det går för Ikea i Haparanda. Om Kamprad gjorde en bra satsning i och med etableringen där? Har en så stor koncern råd att ha chansa och starta på en såpass liten ort som Haparanda, eller kunde dom göra precisa beräkningar över hur långt människor är villiga att åka för att handla på varuhuset? Kan man säga att upptagningsområdet även innefattar nordnorge? Det är ju utan att tveka en strid ström av kunder som handlar där, men har det varit nog för att det ska vara lönsamt? Jag hoppas det, för på samma sätt som Lycksele förtjänar sina turister så hoppas jag att det ska gå bra för Haparanda.

Ingen prutmån

Det blev en tur till loppisen i badhusparken idag. Dottern köpte en hopfällbar buss med ett landskap för småbilar invändigt. Hon försökte sig på att pruta men han som sålde gick inte med på det. Jag hade deffinitivt låtit en fyraåring pruta om jag hade stått och sålt. Men, men vi är ju olika.

Sen tog vi oss en tur på Noliamässan, men vi gick bara i husvagnarna och husbussarna innan vi gick hem. Ser mig och U i en husbuss när barnen är utflyttade. Kuska runt och ha med sig lilla hem. Känns som en tilltalande tanke.

Djurparksbesök och bad

Tillbaka från Lycksele. Två bra dygn med vänner. Två fyraåringar som ska samsas och enligt föräldrarna hålla sams. Men man får nog inte glömma att barn ser saker på andra sätt än vuxna. Det vi ser som bråk är nog inte lika allvarligt för barnen.

Det är kul att Lycksele lyckas locka så mycket folk. Det är en inlandskommun av den storleken värd. Ansiabadet är jättefint och djurparken är kul, men skulle behöva fräschas upp. Känns som om det inte händer så mycket där.