Jag blir ofta melankolisk i min ensamhet, hemma. Funderar över vad jag ska göra med livet. Alltid när jag hittar artiklar, tvprogram eller annat om människor (mest intressant är kvinnor) som lyckats förverkliga drömmar, eller som byter jobb tills dom är nöjda känns det extra jobbigt. Och ändå är det sånt jag läser, sånt som intresserar mig. Men samtidigt är det som om det inte slår mig på riktigt att det är nåt jag också kan sträva efter. Det är liksom ouppnåeligt för just mig. Läste igår om två tjejer som på ett halvår hade kommit på en affäridé (sammanställa en bok), genomföra den, trycka upplaga av boken, ge ut den på eget förlag, vara med på bokmässan i Gbg OCH vinna pris för bästa monter. På ett halvår... Jag känner väl att åren går, och jag vet egentligen inte alls vad jag helst vill göra. Men frågan är om jag nån gång kommer att komma på det.
Just nu finns ett journalistjobb ute i Arvidsjaur. Och jag borde absolut söka det, men samtidigt tar det emot. Jag kan tänka mig att bo i Arvidsjaur, men kan jag tänka mig att bo där och vara nöjd? En strängare vinter och ensligare belägen ort, är det verligen vad jag vill ha? Jag som drömmer om att bo där sommaren råder året om?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar