Måttenheter

Det är inte lätt med måttenheter när man är liten. Nedan citat från 4:a åringen:
(med måttbandet i högsta hugg):
"Din rumpa är 60 gram stor"
Lite senare löd domen:
"Din rumpa är 60 meter stor"
Dagens måttangivelse för att förklara hur fort tåget går:
"Det går 15 millimeter"
Som sagt, inte lätt alls.

Är det vad du tror?

Här fick jag jobba med mina fördomar. Nyttigt. Fin film.

Tidsfördriv - om du har för mycket tid över

Här är en sida med en massa kul saker att fördriva tiden med. Jag hittade bland annat en tecknarskola från Svt. Kika igenom, du hittar säkert nåt att pyssla med.

Flygförbud

Flygplatsen är fortfarande stängd i Bangkok. Jag som trodde att det skulle ta snipp, snapp, snut snabbt. Men icket. Bara vi inte behöver åka till Phuket och flyga därifrån inrikes sen. Det var ju så bra att åka direkt till huvudstaden, utan mellanlandingar. Jaja, ett ilandsproblem. Det är ju bra att människor demonsterar och reagerar på makten.

Sagan

Boken jag och broder skriver tar form. Fem kapitel är i princip färdigskrivna, det ska nog bli runt 12-13. Han jobbar just nu med en översättning mot engelska (mycket för att få lite nya idéer, han tänker mer engelska än på svenska, har lättare att formulera sig på det språket än på modersmålet, konstigt, men sant). Och jag har paus i skrivandet, hinner inte skriva nåt nu när lillungen har varit sjuk i två HELA veckor. Hon är i princip vaken tills vi går och lägger oss, så då är det inte läge att sitta med ryggen mot henne och skriva.

Nu är vitheten, och gråheten, här

När dörren fastnar i uppdriven snö, vagnen måste dras så att säga fel väg för att komma genom snön, det blåser kallt och ungarna ska ha tre lager kläder, ja då är det vinter. Det slår mig varje år att bor man här uppe i norr så är det som taget ur en film från Alaska, Sibirien eller nåt sånt. Vi ser det inte bara för att vi har vana ögon och inte ser hur arktiskt det faktiskt är. Burr och Huvva, nej jag är nog gjord för varmare klimat.

Skönt ändå att gå ut och skotta uppfarten i vintermörkret. Några få minusgrader och ingen blåst, kan ändå vara liiiite skönt kan jag erkänna.

Melankolin från gårdagen är kvar. Livet känns "on hold" och jag vet inte hur jag får tillstånd en förändring. Hur gör ni som är lyckliga med livet, känner er nöjda och alltid mår bra (om man nu kan säga 'alltid', ingen kan väl 'alltid må bra')?

Inte glad

Ibland känner jag mig så less. Less på allt. Just nu känner jag mig less på allt. Prutt vad less jag är.

Osäker

Ju mer akvarellmålningar jag söker på nätet, kollar i böcker och bilder som man springer förbi som hänger på någon vägg, ju osäkrare blir jag på mig själv. Andra är så otroligt duktiga och har sån fantasi. Ibland blir jag så osäker att ta upp penseln att jag står över bara för att jag inte kan få det som det ser ut i mitt huvud. Men jag gissar att det klassiska ordspråket: Övning ger färdighet, är det som jag måste, måste, måste tänka på.

Röda ben

Sambon är just nu och kollar på ett Blocket-skrivbord i Hortlax. Till mig och mina projekt. Just nu ser vårt matsalsbord (egentligen inget matsalsbord, för vi har ingen matsal, utan ett matbord i vardagsrummet) som hej-kom-och-hjälp-mig. Så nu ska vi hjälpa det att bli lite snyggt och slippa alla mina akvarellgrejer. Hoppas han kommer hem med ett vitt skrivbord med fina röda ben (se bild och tänk röda ben). Det kommer att bli trångt i kontoret men det får det bli, det är ju ett arbetsrum så då ska vi väl arbeta där.

Underbara barn del 2

Verkligen en-dag-i-tristaste-november idag, kallt, snålblåst, mörkt. Hämtade A från dagis och tänkte att vi skulle gå upp på stan, Krokodil, biblioteket och passhämtning. Vi hinner bara gå 10 meter från dagis innan det är sammanbrott hos tjejen. Kall, hungrig och trött efter en dag på dagis. Jaja, vi gick vidare. Hann väl halvvägs till stan innan det var TOTALT sammanbrott hos henne när jag säger att hon måste gå själv för att få upp värmen (vi har en sån här ståbräda bakom lilldotterns vagn, så A behöver bara stå och åka med). Går en bit till, inget blir bättre och jag bestämmer att vi går hem istället. Nu blir det totalt extraordinärt sammanbrott! Hon blir tvungen, av mig, att gå hela vägen hem och hon skriker, slåss och säger "dumma du" hela vägen. Men hon är ju inte sån att hon skulle stanna och vägra gå, hon går ju även om hon inte vill.

Det är svårt att hantera sånt här. Hon får ju bli arg och skrika, men det är ändå svårt att veta hur man ska hantera det. När vi kom hem fortsatte argheten en bra stund. Sen pratade vi ut och efter det blev hon världens kompis med mig. Det som känns viktigast är att säga att jag älskar henne oavsett om vi bråkar och är arga på varandra. Jag tror hon förstår det. Hur hanterar andra sånt?

Riktigt fint!

Stordottern har ritat och skickat in till Bamse. För ickeinitierade: Det är Brummelisa, Nallemaja, Brum, Teddy, Brumma och Minihopp. Citat á la 4:a-åring: "Jag älskar dom mest i hela världen." Slut citat.

Underbara barn

Vad är det med ungar och inte vilja sova?? Varför ligga på mage i värsta ryggkrökarställningen och bara vägra lägga ner huvudet och vila? Och göra det i si så där en timme eller så, MITT I NATTEN. Själv bara ser jag på kudden och sen lääängtar jag att få lägga mig där.

Ungarna har varit sjuka i några dagar och nu hoooooppas jag att dom är friska i morgon! Det har varit karantän i huset nu några dagar. I dag; ensam med en fyraåring som inte alltid, eller läs: aldrig, vill leka själv. "Mamma, jag vill leka. Med dig." I morgon: Måste bli dagis!

Vår själ

Tankarna kommer och går kring innebandykompisens hjärtstillestånd. Och det som jag oftast kommer tillbaka till är varje människas själ. Vi är en själ och en kropp. När vi dör är det bara kroppen som slutar fungera. Men själen då? Jag tror inte att den bara kan försvinna från en sekund till en annan. Det sägs ju att energi aldrig kan försvinna, bara ombildas. En människa är ju så mycket energi och själen är väl en del av denna energi? Ombildas bara själen till lite värme som sprids ut i atmosfären, eller får den behålla sin "form" och hamna... ja, vart?

Den där kvällen då K låg på sporthallens golv och bara var en kropp påverkade mig starkt. Jag har tidigare trott på själens överlevnad, men inte TROTT som jag gör nu. K kunde inte bara försvinna från ena stunden till den andra, jag tror han fanns kvar även när kroppen inte längre gick att använda.

Nu är jag än mer nyfiken på studien som man håller på med i Storbritannien, den där dom ska undersöka mer kring utanför-kroppen-upplevelser hos dom som dör men kommer tillbaka och säger att dom såg allt som hände uppifrån.

Ny Maud

Enkäten är avslutat. Maud tog en förvånande 1:a plats med åtta röster, Berlusconi tog två röster och McCain och Palin stod utan någon som önskade att bli dom. Kanske mina bloggläsare känner sig svenskar i själ och hjärta, jag menar, Maud Olofsson är inte superrik som italienaren eller i stora maktpositioner som dom två andra. Maud är som en person som skulle kunna knacka på dörren en söndagseftermiddag för att hälsa på och dricka en kopp kaffe, och man skulle inte bli direkt förvånad.

Tack för valdeltagandet, inte 100% som jag hade önskat, men jag är tacksam för dom som ändå röstade. Nu måste jag klura på en ny enkät. Med enkätstart i morgon.

Nu; i säng med ungarna, loooonging for some egentid.

Igen

Nämen, nu är David Sandström på P3 också. Han är fortfarande störtskön.

En vardag i november

Kryddparty ikväll. Det var trevligt (tack för inbjudan, Kicki - nu när jag vet att du är en läsare!) och gott att smaka på olika saker.

Ena dottern har trillat dit rejält med förkylningen. Gnällig på kvällen och när hon skulle somna märktes det att hon var riktigt sjuk, dessutom ögoninflamation. Den andra dottern, stora, kändes varm nu när hon var upp till toaletten. Jag tror det blir en lååång natt...

Utmaning del 2

Jag kom på två saker som jag borde ha lagt på min utmanarlista förra veckan. Borde ha bytt ut min dåliga självkänsla till exempel, den blir inte bättre av att tänka att den är dålig. Här kommer nr 8 och nr 9:
- Har fobi mot hårstrån, dock inte sånna som sitter där dom ska, dvs fast, men sånna som är lösa.
- Är fruktansvärt dålig på höger och vänster. Jag får alltid tänka till innan jag använder mig av dessa två lägesord, och ändå säger jag fel 50% av gångerna. Nu har jag i alla fall börjat att jobba med det, eftersom jag framför allt vill lära stordottern så att hon kan det, så hon slipper mitt handikapp-mycket-light.

Personbyte

Glöm nu inte att rösta i min vetenskapliga enkät här till höger! Svaret kommer inte att publiceras annat än på min blogg. Hittills, med ynka tre röster, har vi ett mycket oväntat svarsalternativ som leder med 100% (det låter nästan som valet i Nordkorea!).

Småbarnsförälder

Med en sjuk sambo, väääldigt sjuk (men framför allt smittsam), så blir det 100% ansvar över barn. Vid 18:00 (ganska konstant) har jag sista dagarna känt mig rätt mör i huvudet och verkligen velat gå och lägga mig. Sen slutar kvällen alltid med att jag sitter och skriver på boken fram till 23:00. Sen ska jag upp med tuppen och det är inte populärt hos stordottern att ligga kvar i sängen om magen kurrar och morsan bara vill "dra sig lite". Men egentiden på kvällen när ungarna sover är så fantastiskt otroligt behövd och helig att det är svårt att bara gå och lägga sig.

Härlig människa

Jag gillar konstiga långsamma program på dom statliga kanalerna. Just nu visas Tillflykt, en film med bland annat David Sandström. Han är så skön med sitt stora skägg och sin ångest. Han var faktiskt på ett bröllop som jag också var på för två år sen. Han sjöng och spelade och är riktigt bra på det. Gillar hans stuk. Jag skulle vilja vara så, göra en tatuering över hela ryggen "I will never die", inte vara så jäkla kontrollerad och brydd.

Jag fattar inte riktigt allt i programmet, men han letar i alla fall efter information om sin morfar samtidigt som han letar hus...? Kanske, jag vet inte så noga. Ska se vidare.

Dagens bästa

Citat á la fyraåring:
"Mamma, om du har för mycket pengar i din börs, då kan du sätta dom i min sparbössa."

Jobberi

Måste bara nedteckna att jag sökt två jobb idag plus att jag har använt mig av en av mina jobbkontakter. Dessutom sonderat terrängen lite inför mer jobbsökeri. Jag kan inte gå tillbaka till det mitt vanliga jobb. Nej.

Bra att komma ihåg dagens aktiviteter när jag ska gå och lägga mig och har jobbångest.

Nya tider?

Är det bara jag som tänker Usama (som i BinLaden) istället för Obama? Var nog bra att han, Obama alltså, vann i alla fall. McCain ser ut som en seriefigur. Det är ungefär så mycket jag kan om politiken i Usa. Nja, kanske lite mer, men särskilt insatt är jag verkligen inte. Jag skulle ha svårt att säga vad dom verkligen vill. Jag vet väldigt fragmentalt vad kandidaterna står för.

Tänk er att Fredrik Reinfeldt citerar bibeln i sina tal, människor gråter och han försöker säga historiska saker? Det är svårt att applicera det amerikanska tillvägagångssättet på svensk politik. Även om den svenska lagboken är baserad på ett kristet synsätt känns det konstigt om religionen skulle få ta för stor plats, så som den gör i landet i väst. Men då blir vi å andra sidan inte lika passionerade som man verkar vara i Usa.

Fyndigt

Var förbi Kupan idag, för att se på lite utklädningskläder till 4-åringen. Blev inget av det men hittade en pyjamas (den var i princip oanvänd!) och en plyschtröja till U och två tröjor (var av en var en Po.P) till A, plus ett par vinterhandskar till U. Allt till det faschionabla priset av 30 kr. Här är fynden:

Jag har blivit utmanad av Spaggl! Min första utmaning, kul! Även om den var svår, här är reglerna:
- Länka den som utmanat dig och sätt in dessa regler på din blogg.
- Berätta 7 saker om dig själv, både alldagliga och knäppa.
- Utmana 7 st i slutet av inlägget genom att nämna deras namn och länka till dem.
- Låt dem få veta att de har blivit utmanade genom att lämna en kommentar i deras blogg.

1. Jag är stolt över att ha varit upp på Sveriges högsta berg. Det var verkligen en strapats, riktigt jobbigt. Det var en mycket varm dag, och vi hade alldeles för lite vatten, både med oss och det var svårt att hitta nåt efter vägen. Plus att vi hade lite mat och en person med oss med väldigt stort behov av mat för att hålla humöret uppe. Väl uppe på toppen kom en familj i helikopter, lätt som en plätt landade dom där uppe och kikade på utsikten. Kändes som om vi var sååå mycket bättre! ;)

2. Jag är tydligen, på långt håll, släkt med han som är häktad för mordet på Carolin Stenvall. Ingen kul nyhet direkt, men det är faktiskt så det är. Obs! Jag är varken empatifattig eller sugen på att mörda någon! Ni behöver inte vara rädda.

3. Jag tycker om att vara själv. Även om jag numera nästan alltid är med någon i och med barnen. Innan jag fick dom njöt jag mycket av att vara själv, gå i skogen, resa, ta cykelturer etc. Men det är skillnad på att vara själv och vara ensam. Jag tror att jag skulle känna mig ensam numer om jag var själv, skulle nog sakna min familj mycket.

4. Jag köper mycket lite grejer och kläder. Vill inte äga så mycket, tänker på miljön och är ekonomisk (vissa kallar det snål). Det går åt 70000 liter vatten att producera EN sko, nej, inte ett par skor, utan EN sko. Denna olust till konsumtion resulterar i en mycket sparsmakad garderob.

5. Jag har ingen plan för framtiden känns det som. Bara lösa funderingar som börjar leda till en stor frustration och en känsla av tappande av tid.

6. Jag är jäkligt bra på att spela innebandy. Inte proffsbra, men amatörbra. Jag är inte direkt den som slår mig på bröstet för nånting, men just innebandyn känner jag att jag har koll på. Och tycker är fantastiskt kul.

7. Jag har otroligt dålig självkänsla (förutom se punkt 6). Och det påverkar allt, ja, faktiskt allt. Jobbar på den till och från, men jag vet inte om jag ser nåt resultat.

Oj, vad svårt att komma på sju saker. Men nu vill jag veta mer om:
Tankesnurr
Sara
Marlene
Jenny
Mitt i min vardag
Ida
Vi på backevägen

Nu kan jag gå vidare

Nu känner jag för att blogga igen. Torsdagen blev kaotisk i huvudet. En innebandykompis och före detta kollega från skolan fick hjärtstillestånd på träningen och jag fann mig själv ringa 112. Igår vaknade han upp och verkar ha klarat sig. Och det är en sån lättnad! Händelsen har fått mig (och jag tror alla som var med om den) att tänka till. En riktig tankeställare. Tankarna har varit hos honom, hans familj, min lilla familj, livet och så vidare. Men nu kan jag gå vidare, när jag vet att han kommer att bli mycket bättre.

Jag och småtjejerna har varit på Annelundsgården i eftermiddag. Där är det aktiviteter för småttingar på måndagar. Kyrkligt, men inte så farligt mycket. Jag kan leva med det. Några sånger om gud och jesus, lite prat om dopet idag men annars mest lek, pyssel och fika. Nästan alla barn kommer från As dagis så hon känner ju dom, så det blir ingen inkubationstid, utan pang-på-lek istället. Mest tjejer där idag, sju stora och fyra små och bara en stor kille och två små.