Verkligen en-dag-i-tristaste-november idag, kallt, snålblåst, mörkt. Hämtade A från dagis och tänkte att vi skulle gå upp på stan, Krokodil, biblioteket och passhämtning. Vi hinner bara gå 10 meter från dagis innan det är sammanbrott hos tjejen. Kall, hungrig och trött efter en dag på dagis. Jaja, vi gick vidare. Hann väl halvvägs till stan innan det var TOTALT sammanbrott hos henne när jag säger att hon måste gå själv för att få upp värmen (vi har en sån här ståbräda bakom lilldotterns vagn, så A behöver bara stå och åka med). Går en bit till, inget blir bättre och jag bestämmer att vi går hem istället. Nu blir det totalt extraordinärt sammanbrott! Hon blir tvungen, av mig, att gå hela vägen hem och hon skriker, slåss och säger "dumma du" hela vägen. Men hon är ju inte sån att hon skulle stanna och vägra gå, hon går ju även om hon inte vill.
Det är svårt att hantera sånt här. Hon får ju bli arg och skrika, men det är ändå svårt att veta hur man ska hantera det. När vi kom hem fortsatte argheten en bra stund. Sen pratade vi ut och efter det blev hon världens kompis med mig. Det som känns viktigast är att säga att jag älskar henne oavsett om vi bråkar och är arga på varandra. Jag tror hon förstår det. Hur hanterar andra sånt?
2 kommentarer:
Jag är för dålig pedagog (alternativt är det för att jag har väldigt tålamod OCH inte har egna barn som man älskar by default) för att hantera sådant. Jag tolererar inte tjafs och oftast ställer jag systerdottern (som det oftast rör) inför två val: antingen går jag och du stannar kvar, eller så går jag och du följer med - du väljer. Hårt och hemskt. Jag kommer mest troligt att aldrig skaffa egna barn (vilket kanske är bäst för dem :-P) eller så kanske jag blir världens softismorsa... who knows :)
Jag brukar också ställa två val mot varandra, och då är det ju två val som jag kan acceptera själv, det brukar fungera bra, för nåt måste hon ju välja. Men ibland känner man verkligen som världens sämsta pedagog och då har jag bara lust att lämna ungen där hon står.
Om du blir morsa nån gång så kommer det säkert att falla naturligt vad du blir för "sort". Vissa dagar är man pedagogisk och vissa bara trött och less. Men ungarna klarar nog av allt av det, när det finns en variation.
/K
Skicka en kommentar