.

Jag tar tillbaka att inget händer. Ibland händer det för mycket.

Bloggtristess

Jag har inte mycket att delge i bloggen these days... Det händer inte så mycket här (och vissa saker vill jag inte skriva om), jag har så mycket tankar att det bara blir förvirrande för läsaren och hur kul är det att läsa om ätandes av morotspuré, besök på öppna förskolan och lek i dotterns rum. Vad gör jag då för inlägg här, nej, kort och gott kan sägas att livet inte är det mest spännande just nu. Klockan är tillbakadragen och mörkret har anfallit. Vinter är i antåg och just nu väntar jag bara på Resan.

Våra barn

Barnmässa på Nolia här i stan i helgen. Vi var där idag. Faschineras över hur mycket vi gör för våra barn idag. Det skulle aldrig ha varit en barnmässa för mig när jag var liten, det har hänt mycket på 20-30 år. Nu är så mycket anpassat efter att man faktiskt har småbarn. Jag tycker att mässan var toppen, mycket aktiviteter och bara några montrar med "köpa-grejer". Barn vill ju ha aktivitet. Ganska bra variation på vad dom fick göra också. Däremot tycker jag att det inte var bra att ta betalt för att få gå in till luftlandet. Kompisen som var där med två egna barn och en kompis till dom fick alltså pröjsa 90 kr för att få gå in där förutom inträde till mässan. Ok, man kan välja bort och slippa kostnaden, men jag tycker att det skulle ha varit fritt tillträde till allt på mässan när man väl betalt in sig.

Ljudnivån var hög, det blir jag väldigt trött av och att ha nåt sorts vuxensamtal var svårt. Men det var för ungarna vi var där.

Barnönskan del 2

Efter godnattsagan Per, Ida och Minimum (en klassiker från sjuttiotalet, där läsaren får följa en bäbis tillkomst. Och, jajemän, alla intima detaljer är förklarade, för barn.) så deklarerade stordottern återigen att hon ska minsann ha barn (hon tittar mycket allvarligt på mig när hon säger det), och dom ska minsann komma ut mellan benen! Men hon berättar också att hon vet att ibland behöver man plocka ut barnen direkt från magen också. Hon är härlig!

Barnönskan

Jag och A lånade Malins mamma gifter sig med Lisa vid senaste biblioteksbesöket. Så nu har vi pratat om homosexualitet. I morse smakades det mycket på ordet; homosexuell. Det är spännande att ta del av en fyraårings vardag. Hon sa: "Kanske gillar jag pojkar eller så gillar jag flickor." (syftning: när hon blir stor) Vi pratade lite om det här med barn. I ovan nämnda bok väntar en av mammorna barn, så att börja gilla tjejer tror jag inte A såg som ett hinder. Hon skulle i alla fall ha två barn i magen och adoptera ett. Hon är mycket bestämd med det här med barn, hon ska ha barn när hon blir stor, det är ett som är säkert.

Nytt på sängbordet

Två böcker är beställda inför resan.

- En ny jord: Ditt inre syfte. Boken rekomenderas av Oprah. Få se om den håller mer än vad Lyckan, kärleken och meningen med livet gjorde.

- Och vet inte vart. Den handlar om adoption och föräldraskap. Jag tror att det är en dokumentär skildring.

Sen har jag En sorts kärlek som väntar på mig också. Tre böcker. Det borde vara mer än nog på två veckor.

Viktigt!

Är in då och då på min förra jobbarkompis killes blogg. Han skriver om rättvisa och mobbing, skriver så att jag får något jag inte vill visualisera, visualiserat för mig. Speciellt mobbing är känsligt ämne som jag tror dom flesta inte väljer att prata och berätta om alls. Det är skamligt. Men pratar vi inte om det sker det förmodligen ingen föränding, då finns det inte. Jag kan så väl förstå hur mobbing kan bryta ner en människa. Jag hade en person på högstadiet som mobbade mig, jag var livrädd för att möta honom, för att bara gå förbi honom. Och vad han sa har påverkat mig hela livet. Och då var det bara en enda person. Hur ska en människa som utsätts för systematisk mobbing från flera personer kunna gå vidare i livet utan att låta det förstöra hela ens person? Jag tror aldrig man blir kvitt upplevelserna, dom ligger som ett svart moln i en själ för resten av livet.

Det sköra livet

Tankarna går verkligen till våra kompisars kompisar. När sjukdom drabbar barn känns det så fruktansvärt. Var tvungen att gråta en stund här om kvällen. Det går inte att sätta sig in i deras situation, men jag kan i alla fall skicka några om-tankar. Förmodligen blir deras barn aldrig friskt, och jag får världens sug i magen när jag tänker hur dom måste känna sig. Hoppas dom kan hitta styrkan och komma ut ur det hela och fortsätta att leva.

Begagnat

Reprisen i Öjebyn har 10-års jubileum. Erbjudanden som till exempel 10 kr/plagg i veckan alltså. Om inte sambon tar bilen till jobbet alla dar i veckan så ska jag åka dit och köpa lite utklädningskläder till stordottern. Jag tror att det ska få bli lite "klackeskor", finklänningar och roliga hattar. Jag hade utklädningskläder när jag var liten, och det tyckte jag var superroligt, kanske hon också gillar det?

Har faktiskt inte besökt den nya secondhand-butiken i stan ännu, jag vet inte ens vad den heter. Måste upp på stan senare idag (nytt pass ska införskaffas), så jag tror att jag går dit. A behöver vinterhandskar och en vinterjacka. Gillar ju annars Tradera, men det är lite trist med portot och att inte kunna se på sakerna innan man budar.

Klappat och klart

Jahapp. Då var det bokat. Resa. Till Thailand. Yippi! Vi hittade nog världens billigaste resa. Tre fullbetalande och ett spädbarn. Endast flygstolar för 13.500 kr. För två veckor. Shit vad kul det känns. Preliminära planen lyder: En vecka i Bangkok hos brosan och en vecka sol och bad, kanske på Koh Samet. Men framför allt tillvaro tillsammans med varandra.

Tjockt

Såg här om kvällen en stund på tv3:s Generation fett, även om jag sagt åt mig själv att inte se det, det är mycket gottande i andras olycka. Hur som helst så handlade det om en kvinna vars mål var att bli den fetaste kvinnan i världen. Hennes pojkvän var mycket stöttande, tyckte om när hon var så där fet. Blev liksom tänt på det. Jag tycker synd om henne. Och han verkade ju helknäpp. Jag känner själv att nu när jag kommit igång att träna igen efter graviditeten så mår jag så mycket bättre. Känner mig lättare, smidigare och piggare. Jag vill inte gå tillbaka till ett otränat jag. Jag tycker att min pojkvän skulle vara ytterst konstig om han, för sin egen del, ville att jag skulle vara osunt tjock.

Så med tanke på allt det där så känns det härligt med massiv träningsvärk i ben och rumpa och en hel del i armar och rygg också. Allt från gårdagens träningar.

Mående

Pratade igår med en person väl insatt i gymnasieungdomars psykiska mående. Hon berättade att många tjejer i den åldern mår så fruktansvärt dåligt. Det mest jobbiga för dom är den fasaden som dom tror att dom måste hålla uppe, så att ingen ser att dom mår dåligt. Hon har tjejer som pratar med henne (i hennes yrkesroll) där det kan vara två kompisar som träffar henne, oberoende av varandra, där dom kan känna till att den andra pratar med någon om hur dom mår, men dom pratar aldrig med varandra om det. Jag tror att allt i den person vi är ska vara perfekt. Man ska vara lycklig och lyckas på alla områden. När det inte blir så så har vi inte så mycket till skyddsnät.

O-bra natt

Lilla ungen har inte riktigt förstått det här normal dygnsrytm. Och hon blir lite irriterad om hon måste ligga kvar i sängen för att några föräldrar inte vill stiga upp mitt i natten. Vid fem steg jag i alla fall upp och hon var nöjd till kl 6 då hon somnade lugnt i min famn. Mest synd om stora U tycker jag det är, han som måste i väg till jobbet. Jag har vilat upp mig på förmiddan med ytlig sömn på soffan.

Känslor

Det känns svindlande att mina barn faktiskt kan leva om 100 år! Det går inte att föreställa sig hur världen kommer att se ut då. Det enda jag kan påverka är hur jag lever idag. Vad jag väljer att lämna efter mig för värld. Därför får miljötankar/handlingar gå vidare. Ett stort miljömässigt problem just nu i min värld är att vi tittar på en resa till Thailand... Vad spelar dom vardagliga ansträngningarna för roll om jag åker över halva jorden för att ha semester? Det bästa vore ju att flytta till värmen...

Det här skulle bli ett inlägg om sorg och kärlek och meningen med livet. Men jag kan inte formulera mina tankar till skrivda ord.

Inte mycket på agendan

Kan man annat än att älska den här Joni i programmet Singelmammor på Svt? Hon är ju helmysig! Filosofi, person, mammaroll, ja allt. Och fint namn dessutom. Bild från Svt.

En lördagkväll med sovande barn och utan sambo resulterar i blogginlägg. Nu går jag och lägger mig och läser min Nordkorea-bok. Inte direkt ett piggpiller den boken, snarare tvärt om. Men det är bra, jag behöver sova.

Livet

Tänk att kunna lugna en sexmånaders bebis genom att lägga handen över huvudet, smeka lite och andas långa lugna andetag. Det gjorde jag nyss.

Det är lycka.

Radio ga ga

Numer lyssnar jag mest på P1 på radion. Jag känner mig så gammal! P1, det trodde jag aldrig när jag var yngre.

Från första början lyssnade jag på Tracks och Svensktoppen. Varje vecka satt jag och spelade in låtarna från dom olika programmen. Detta spelades in på kassettband. Vid varje inspelning satt jag och hoppades att programledaren inte skulle börja prata innan låten var slut. Man ville ju inte ha nåt prat, det skulle bara vara musik, hela låtar. Det blev så kallade blandband. Oj oj, det hör verkligen till historien. Numer sitter man och laddar ner hela skivor på några sekunder. Då fick man vänta en hel vecka till favoritlåten kanske spelades på radio och man kunde spela in.

Senare blev det Energy och Rix som kom ur mina högtalare, det var under gymnasietiden. Egentligen gick det inte att lyssna på dessa kanaler i Älvsbyn, men jag arrangerade antennen till stereon så att den tog in kanalerna hyfsat, lite brus har ingen dött av. Därefter har det varit mest P3. Men på senare tid har jag känt mig för gammal för kanalen, förutom vissa program, som Christer (Christer och Morgan har helt underbara röster!) och Morgonpasset (motsvarigheten till morgonprogram på Rix fm är fruktansvärt hemskt att lyssna på).

Nu blir det faktiskt mer och mer P4 och en hel del P1. P4 är så töntigt att jag kan ha överseende med det och P1 kan vara tårögt bra ibland.

Pengakris

Finanskrisen har inte nått in till mig. U pratar om det några gånger om dagen, men jag bryr mig liksom inte. Jag undrar varför det är så? Jag borde verkligen bry mig, men jag tänker att det bara är en svacka och allt kommer att ordna sig snart. Men det är mer än en svacka insåg jag idag. Jag måste kanske ta in att det faktiskt är ekonomisk kris i världen. Jag sitter ju med både aktier, kapitalförsäkringar, huslån, pensionsfonder och annat som berörs av detta.

Vi har ju båda fasta jobb (även om inte jag är så nöjd med mitt, och U är helnöjd med sitt) som jag inte tror berörs av krisen. Det är positivt, jag tror inte vi förlorar jobben nån av oss.

Men jag känner inte att jag orkar oroa mig, jag kan bry mig, men inte oroa mig. Det är inte värt att gå omkring och vara orolig.

Ger en ursäkt

Jag tar tillbaka mina inte helt igenom snälla tankar om Linda Rosing som jag hade i ett tidigare inlägg. Jag ångrar det. Det är bra att det finns kontraster i världen och hon försöker nog sitt bästa. Jag har ingen anledning att tycka nåt om henne egentligen. Så; Förlåt.

Gapar av förvåning

Citerade ju en tidning här om dagen angående miljötänk i media. Här kommer ett till citat. Denna gång från senaste (nr 21/08) Amelia, och denna gång inte riktigt lika genomtänkt:

"Var inte rädd för att slänga. Köp billiga saker och låt dem stå framme ett tag. När du tröttnar på dem är de bara att kasta, eftersom de var billiga."

Jag häpnar. Vad är det för sätt att se på konsumtion? Hjälp!

Tomt i garderoben

Jag måste nog uppgradera min garderob lite. När jag slutar amma, då har jag en normal bh. Jag har inga långa träningsbyxor. Jag har en tjocktröja som inte är fleece. Byxhögen börjar vara a la år 2002. Jag växlar mellan ca fyra olika tröjor, att det är så "många" beror bara på att jag egentligen alltid vill välja en speciell tröja och ibland är den i tvätten. Även om jag inte bryr mig så mycket om mode så vill jag ju ändå se ok ut. Hur ska det gå? Jag som verkligen inte gillar att leta eller prova kläder. Skulle behöva ha en person som väljer ut en massa kläder till mig som jag i lugn och ro kan prova hemma. Och så skulle jag vilja ha ett större intresse av att ta på mig nåt snyggt varje dag. Jobba lite mer med mitt utseende. Jag skulle vilja gå omkring i höga högklackade stövlar och kjol. Det är snyggt, men jag känner mig bara konstig om jag skulle göra det.

Kolmörkt

Helgen spenderades med kompisarna R o M. Vi var i Rs mammas stuga utanför Vitberget ovanför Vidsel. Det var det mest enskilda läget jag har varit med om, riktigt riktigt ensligt placerat. En gammal skogsvaktarbostad, högt i tak, stora rum. Trevligt att vara där, men ingen stuga för mig. Det blev becksvart ute på kvällen, och jag är mörkrädd. Jag skulle aldrig våga vara där själv. Ingen el, så det var ju inte direkt ljust inne heller. Vågade inte gå upp på övervåningen själv. Nej, en stuga med några grannar, eller åtminstone el, är nog vad jag vill ha.

Ny favorit

Testa denna choklad. Fantastiskt god och krispig. Jag känner mig beroende. Måste nog iväg till affären på en stund, gårdagens inköp är slut.

En burk jord

Detta är inlägg nr 300!

Läste i går om en man som arbetat på Nasdaq-börsen i New York. Lyckan fanns inte där för honom, så nu hade han sadlat om lever nu i ett bulgariskt nedgånget kloster. Han uttalade sig så här om finanskrisen i Usa: " Det är bara rätt att folk som konsumerar mer än de förtjänar då och då skakas av en finanskris, att de lider så att de blir lite klokare. Att alltid söka lyckan i det yttre, i materiella prylar, gör oss konstant missnöjda med oss själva och världen."
Jag vet inte om jag tror att människor omvärderar sina liv och vad som ger lycka för att det blir en finanskris, men det är en fin tanke och jag hoppas att det leder till ett mer nära-till-naturen-leverne. Mannen tyckte också att alla ska ha en burk jord på bordet som en påminnelse om vart vi alla är på väg och om livets väsentligheter.

Föresten, jag har massiv träningsvärk efter gårdagens gympa och innebandy. Härligt!

Mumsich

Som jag skrev tidigare måste jag ha nåt gott efter maten. Jag kom på en grej igår.
- En banan (gärna ekologisk, smakar lite sötare inbillar jag mig)
- ½ - 1 avocado
- ca 2½ dl havremjölk (jag har fortsatt på den mjölkfria linjen)
Mixa ihop allt och häll upp i ett glas. Riktigt mumsigt, och nyttigt.

Kööö

Jag förstår inte vad jag tänkte på idag. Jag förstod nog inte hur många som ville samma sak som jag. Det kändes verkligen som om jag offrade två timmar av mitt liv. Vad har jag gjort? Jo, jag gick till Keramix i stan på rean efter garagebranden som var i helgen. Allt såldes ut till 50%. Och det var köööööööö. Oändlig kö. Både ute för att få komma in och sen inne för att få betala. Jag köpte faktiskt en sak. Och sparade 62,50 kr. Helt klart ovärt det, för den tid det tog. Måste påminna mig nästa gång det är superrea nånstans. Jag ska inte gå.