Finanskrisen har inte nått in till mig. U pratar om det några gånger om dagen, men jag bryr mig liksom inte. Jag undrar varför det är så? Jag borde verkligen bry mig, men jag tänker att det bara är en svacka och allt kommer att ordna sig snart. Men det är mer än en svacka insåg jag idag. Jag måste kanske ta in att det faktiskt är ekonomisk kris i världen. Jag sitter ju med både aktier, kapitalförsäkringar, huslån, pensionsfonder och annat som berörs av detta.
Vi har ju båda fasta jobb (även om inte jag är så nöjd med mitt, och U är helnöjd med sitt) som jag inte tror berörs av krisen. Det är positivt, jag tror inte vi förlorar jobben nån av oss.
Men jag känner inte att jag orkar oroa mig, jag kan bry mig, men inte oroa mig. Det är inte värt att gå omkring och vara orolig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar