Äntligen

Jag har tänkt att jag vill ha ett staffli sen jag kanske var runt 12 år. Och aldrig köpt något. Tills idag. Glad!

För det är svårt att måla när tavlan ligger ner på bordet och det är svårt att palla upp den så att det blir en bra vinkel. Så ett staffli blir bra.

Nytt

På-siten-där-vi-köper-alla-möbler hittade jag ett soffbord till vårt nya vardagsrum. 100 kr! Jag prutade från 200 till 100, ha ha! Och igår hittade sambon en tv-bänk till rummet. Har ingen bild på den, men ska fixa.

På benen igen

Varför åker jag till Kvantum med två mellanmålshungriga barn mitt i julruschen? Ibland gör man övervägda och bra val, ibland mindre. Nåväl, nu är all julmat fixad.

Nu är iallafall lilla U frisk. Efter nästan två veckor av först rejäl förkylning och sedan lång magsjuka. Det är läääänge att vara hemma. efter en vecka kände jag mig frustrerande less. Och så vänjer man sig med ett barn som är tyst och stilla och sover mycket. Så kontrasten är stor när hon är frisk och jag får sår i öronen av hennes pratande och det är uttröttande att ständigt förhandla med henne för att hon inte ska lägga av ett skrik. Ha ha ha!

Vattenfall

Såg reklam för Vattenfall igår där företaget hyllar alla miljöhjältar som värmer sina hus med fjärrvärme. För mig rimmade det illa med dom satsningar som Vattenfall gör i icke förnybara energikällor. Endast 28% av företagets investeringar de närmaste åren går till förnybar energi.

Filmkväll med suckande sambo

Köpte lite naturgodis och hyrde film (Ja, jag hyrde film. DET hör inte till vanligheten!) igår kväll. Sex and the city 2. Jag förstod att den skulle vara dålig, men jag måste ju bara få veta hur det gick för dom.

Det är så synd att SATC-filmerna är så kassa när serien faktiskt kunde vara riktigt humoristisk. Men filmerna känns ju bara som dom ska kräma pengar ur konceptet, placera produkter överallt och överspela rollkaraktärerna från serien. Jag hoppas att det inte kommer nån tredje film, glansen har falnat för länge sedan.

Olika kärlekar

Mamman säger ömt till tvååringen:
"Jag älskar dig"
Tvåringen:
"Jag älskar inte dig. Jag älskar badhuset."

Vintrigt och juligt och nytt

I vinter har vi besök av dessa djur på gården. Jag blir alltid lika paff när jag kollar ut och dom står 5 meter från fönstret. På allmän begäran ;) kommer här min adventsljusstake. Jag vill att ni observerar det vackra arrangemanget med hyacinten, den hinner nog blomma ut innan jag gör nåt med den.

Och så vill jag visa vår nya soffa. Kompisarna skulle byta ut sin soffa. Soffan med stort S. Har alltid älskat att lägga mig i deras soffa och så en vacker dag skulle dom göra sig av med den. Därför står den nu i vårt vardagsrum. Dreams come true, eller nåt sånt. Ha ha ha!

Träningsvärk

Att ha ett träningskort är som att ha en julklapp som hela tiden ligger och väntar på mig. Jag är så glad för mitt träningskort. Julafton började tidigt i år.

Det känns i benen att jag varit på flera träningspass i veckan. Sambon tror att jag måste ta det lugnt så här i början, för att inte överbelasta, men det är svårt.

I kväll blir det 30 minuter spinning och lite styrketräning på det. Träning ger verkligen mer energi, jag känner det.

Bloggvärlden

Ibland halkar jag in på randombloggar och av någon outgrundlig anledning börjar jag läsa. Och det kan vara så tråååkigt... Värsta jag läst, citat: "Jag ska bara byta dammsugarpåse och sen ska jag dammsuga." Nejmen, intresseklubben tar genast upp anteckningsblocket!

En annan variant är att fotografera meningslösheter, typ adventsljusstakar så här i juletider. Det kan väl vara ok att göra en gång, kanske ljusstaken ger nån inspiration till nån läsare, men när bloggaren gör det vid andra advent, och tredje advent och sen också vid fjärde advent tycker iallafall jag att det är hyfsat ointressant. Och när dom dessutom tar taffliga bilder med sin kassa kompaktkamera i sitt ordinära hem är måttet rågat.

Och nu kommer ni som läser det här tycka att det är väl bara för mig att sluta läsa dessa ointressanta inlägg/bloggar, och så är det ju. Men jag undrar ändå varför dessa människor bloggar om sånt här? Är det ens intressant för dom själva?

Lussande

Det blev inget mini-lusse-tåg i dag. Lilla fröken är supersjuk.


Men det blev ett ettan-lusse-tåg i alla fall. Med efterföljande traditionsenligt julpysslande. Bara jag och stortjejen gick, stora och lilla U fick stanna hemma och kurera sig. Ganska så enkelt med bara det stora barnet, allt går mycket lätt då.

Jag tycker att As skola har en väldigt fin tradion i samband med Lucia. Först lussar barnen och sen är det öppet hus i hela skolan med levande musik, fiskdam, filmvisning, basar, pysselbord etcetera. Alla klasser från fsk-sexan är med och fixar. Något för mig att komma ihåg inför framtidens jobb.

Helgens kompott

Ännu kan under ske! Det mycket närbelägna sportcentret har fått en ny medlem. Och dessutom har medlemmen varit på sitt första pass. Poweryoga. Medlemmen hade glömt hur mycket hon älskar att röra sin kropp och vem hon egentligen är och vad hon behöver. Men nu ska ordningen återställas. Och yoga hade medlemmen helt glömt hur mycket hon gillar, det var allt för länge sen rörelserna utfördes. Men dom satt i. Medlemmen kände sig som världens mest viga, kontrollerade och kunniga utförare.

Satte ut en annons i fredags på stora begagnadesiten, fem möbler skulle bort. Och snabbt gick det. Låga priser lockar många. Telefonen gick i ett i ett igår. Och en lustig sak var att hon som köpte sekretären var hon som höll i dagens yogapasset! It´s a small world. Eller kanske "a small town".

Julgranen har kommit på plats. Jag och ungarna klädde den här om eftermiddan. Det som var konstigt var att det blev väldigt mycket pynt ungefär en meter upp och på ett och samma ställe. Den stora ungen tyckte att lilla ungen inte spred ut sakerna tillräckligt och flyttade runt på dom. Mamman fick koncentrera sitt hängande högst upp i granen så att fördelningen av pynt skulle bli något så när jämnt fördelat.

Sista dagen

Idag var sista dagen på min veckolånga praktik. Samma ställe, tredje praktiken. Känner barnen rätt väl nu. Har lagt ut många hintar om att jag verkligen vill jobba där.

"Ring mig om ni behöver vikarie!"
"Gå i pension, tanter!"
"Vem ska jag flirta med för att få jobb?"

Det kanske inte var så mycket hintar, utan mer uttalat att jag verkligen vill.

Vissa elever vill jag bara ta i min famn och hjälpa framåt. Det finns så mycket potential i många barn. Men många får inte möjlighet och stöd hemifrån att nå högt.

Bra dagar

I kontrast till vad som jag verkar meddela här på bloggen är att det finns många fina, harmoniska och bra dagar med mina ungar. Som i lördags till exempel. En sån dag trots att vi tog en sväng in till stan. Hamburgerrestaurangbesöket gick hur fint som helst, glada och ätandes barn. Harmoni. Kulturens hus-besöket också; klanderfritt. Till och med den-stora-kläd-kedjan-besöket gick helt utan manke-mange (det var sockar till stortjejen som skulle inhandlas, så det fanns ett visst intresse av vad som skulle handlas). Nöjda och glada barn. Och en mamma.

Nytt och gammalt

Två skrikande, gråtande barn vid 16.30 idag. Samtidigt som jag försöker rodda ihop en närigsrik och god middag som alla kommer att äta av. Nej, det är inte alltid man är någon pedagog gentemot sina barn. Suck. Efter tankeställaren förra veckan så borde jag försöka organisera vardagen på något annat sätt. Men direkt är gamla hjulspår tillbaka.

En förbättring dock är genomförd. Vi har köpt en till bil! Jag tror att det kommer att underlätta eftermiddagarna när trötta barn och trött mamma ska hem.

Lite kreativitet

Jag kom på att det går att skanna in teckningar och förstärka linjer och färglägga i Photoshop. Provade och fick ett helt ok resultat.

Svensk matematik

Den svenska matematikundervisningen borde kunna förbättras. Jag tänker mig att det måste gå att plocka från läroplaner och strategier runt om i världen för att nå bättre resultat. Sverige borde kunna plocka russinen från kakan så att säga. Eller är det lärarutbildningen som har för dålig klass? Jag tycker att jag får en bra utbildning inom mitt ämne matematik (och jag är en väldigt kritisk människa, så det är faktiskt bra), men det kanske ser annorlunda ut på andra skolor? Vi har en underbar lärare som huvudlärare. Tyvärr har hon släppt iväg oss till andra under den nuvarande kursen. Lärare som inte alls är lika inspierande och bra pedagoger.

Osten ska också må bra

Jag skäms nästan att säga det. Men jag har varit på ett Tupperware-party ikväll... Det är pinsamt tycker jag. Jag skäms när jag sitter där och lyssnar. Ha ha ha! Men det vankas ju alltid gott fika. Och jag hade ju INTE tänkt köpa nåt. Bara lyssna och fika.



Men.
Ostkupan blev min. Trots att jag INTE tänkte köpa nåt. Men vi BEHÖVDE ju verkligen en ostkupa.
Så.
Nu har vi en.

Höstlovsjobb

Tre dagar som fritidspedagog. Är så trött ikväll att ögonlocken snart trillar ner, och klockan är bara sju... Händelserika dagar. Jobbiga dagar. Intressanta dagar. Fritids är dock inget jag vill jobba på. Just nu gör jag det bara för att visa att jag är intresserad av att jobba. Den dagen det finns ett lärarjobb ledigt kan dom få tänka på mig.

Ett paket roligt

Då och då under dagen kommer en pirrande känsla i magen, känslan av att det finns nåt spännande som väntar på en. Det tar några sekunder, så kommer jag på: Min nya bok. Som ett paket roligt som ligger och väntar på mig. Min mamma sa alltid när vi var små: att "det kommer inget paket roligt till er, ni måste skapa det roliga själva". Men en bok är ju faktiskt ett paket roligt! Ha! 30 år senare; In your face, morsan!

Har köpt Methland. En dokumentär bok om drogen meth som tar över hela småstäder i Usa. Läser engelska versionen, för jag tror inte det finns nån svensk översättning.

Det där som morsan sa, jag förstod nog inte riktigt det då när jag var liten. Men nu, med egna barn så förstår jag det och brukar dessutom använda det mot mina egna barn. Dom förstår säkert inte heller! Ha ha ha!

Ingen bebis i min mage

Jag har bara precis lyft blicken från snoriga bebisnäsor, släppt händerna från vagnen som alltid rullat framför mig och slipper vakennätterna som tar död på en. Då har sambon mött en Bebis. En BEBIS. En tremånaders mjuk och varm och jollrig BEBIS. Och det var "OOoo så mysig!", "Bebisar är ju sååå fina!" och alla superlativ man kan komma på. Men det ska inte in nån bebis som rumsterar om i min mage både bokstavligt och bildligt. Njet. Nope. Stop och belägg. Jag har befolkat världen nog.

Robyn

Pluggar. Lyssnar på Robyn. Vår nästa Madonna. Hon har förmågan att "re-invent" sig själv och vågar vara ful, testa nytt. Inte tråkig och förutsägbar. Gör sjuhelsikes bra musik. Stannar inte kvar på grund av plutande mun och stora bröst. Uppfattas som om hon har en väl fungerande hjärna.

Jag kommer ihåg när hon startade sin karriär. Hur bespottad hon var från media. Revansch!

Det är FÖRFÄRLIGT härligt...

Det är svårt att undgå att märka att vi har en sexåring och en 2,5 åring i huset. Två frigörelse-jag-vill/vill inte-barn här i huset... Vissa dagar är det spännande dagar kan man lugnt säga. Speciellt på morgonen, i morgonstressen och strax innan middag efter skola/dagis. Tur dom inte blir arga på varandra (ta i trä) utan det mesta faller ut på mig. Dumma, dumma, DUMMA mamman. Sexåringen ska flytta hemifrån var och varannnan dag, och en gång har hon till och med hatat mig! Tvååringen måste, måste, MÅSTE få stänga dörren själv (även om jag redan stängt den), måste få ta på sig skorna själv ("håll INTE, mamma!"), måste få klättra i spjälsängen själv (även om jag redan lyft i henne, det är bara att lyfta ur igen). Jag lär mig iallafall att ta djuuuuupa andetag.

Det är väl bra med frigörelse och hitta-sig-själv, men ibland önskar jag mig liiiite minder av den varan. Tack. Men det kommer väl gissar jag. Det kommer att åter bli harmoni. Jag vet ju det.

Litet län

När vi besökte Ikea igår såg jag familjen som köpte vår husvagn. Och på parkeringen stod den, vår gamla husvagn. Jag som verkligen tänkte när dom köpte husvagnen och den rullade ner för gatan, bort från oss, att den får vi nog aldrig se igen. Men det fick vi. Det är kanske som en klok person uttryckte det här om dagen: Vi möter alla människor två gånger i livet. (och då menar jag inte husvagnen, utan familjen som köpte den).

Lite mer förbättringar

Vi har äntligen införskaffat en ny bäddmadrass. Ut med dom tio år gamla madrasserna vi köpte med studentbudget. In med bäst-i-test (Jysk!). Och oj, oj, oj, vad vi sover gott. Och vad jag drömmer! Långa, spännande drömmar. Helmysko! Första kvällen vi la oss i sängen sa båda jag och sambon unisont "Men, det känns ju ingen skillnad mot för våra gamla". Vi hade fel. På morgonen vaknade vi mycket mer utvilade och mjuka i kropparna.

Idag har vi varit till Ikea. Det var länge sen jag var där sist. Dagens inköp blev en till garderob till sovrummet, några krokar, en toalettpappershållare och kläng-rep till ungarna.

Jag och sambon har till mångt och mycket ett väldigt traditionellt förhållande (speciellt fördelning av sysslor hemma). Men när det kommer till shopping, gå i affärer och sånt. Där är det totalt tvärt om. Jag tycker inte det är kul. Han får gärna åka till Ikea utan mig. Och ska vi kolla kläder på stan blir jag less på två röda.

Nu gó natt! Sista praktikveckan startar i morgon.

Förvånande

Det är intressant att kolla på statistiken över bloggen här på blogger.com. Sista dagen har jag haft 10 sidvisningar gjorda från Sydafrika och 16 sidvisningar gjorda i Förenade arabemiraten. What?! Vad har jag skrivit som gjort att nån därifrån kollar in bloggen? Mystiskt.

Framtiden

Jag vet att man alltid har tyckt att nutiden är värre än vad det var förr. Är det så? Just nu känns det som om jag lever i framtiden. Vissa saker får mig att känna så. Som oljekatastrof under flera månader i Atlanten. Eller den brustna dammen i Ungern, där människor går omkring med andningsskydd och där vi förmodligen inte anat konsekvenserna ännu. Eller som Haiti som totalförstördes av jordbävningar, och där människor idag lever i missär. Eller som det mer närstående problemet av droganvändandet som ökar, speciellt bland unga. Och det här är bara problem som uppmärksammats stort i media. Sen finns det ju ständiga katastrofer som vi knappt reagerar på längre.

Det kanske inte är framtiden. Framtiden är redan här.

101010

Alltid när det kommer till sånna här speciella datum-dagar tänker jag att jag borde ha gjort något speciellt, typ förlovat eller gift mig. Men det gör jag aldrig. Och eftersom jag har intentionen att vara sambo hela livet lär dessa dagar gå obemärkta förbi.

Sååå onödigt

Hittade en fin prisvärd bäddsoffa på Blocket. Som i slutändan inte alls blev särskilt billig. Åkte för att låna föräldrarnas släp. Släpet blir inte riktigt fastsatt och lossnar och kör in i stötfångaren. Fult, fult märke. Vi sätter fast släpet och kör vidare. Kör några hundra meter och upptäcker att gallret längst bak på släpet lossnat och släpas efter släpet. Alla fästen på gallret är antingen förvridna eller har gått av. Det är ju bara materiella saker och en del pengar som ryker. Men det är så surt. Nu har vi iallafall en bäddsoffa. Även om den förmodligen alltid kommer att vara förknippad med missödena.

Förbättringar

I helgen har den nya garageporten kommit på plats. Fin. Huset fick ett mycket modernare utseende. Plus att vi sålde iväg husvagnen, så nu blockerar den inte intrycket av framsidan. Två förbättringar på några få dagar. Nu väntar vi på rörmockaren som ska koppla in våra element igen. Och golv har vi beställt till köket. Plus att vi söker intensivt på Blocket efter ugn och spishäll. Det kanske blir ett kök så småningom. Så slipper vårt vardagsrum se ut som hej-kom-och-hjälp-mig. Ja, du vet, stökigt och fult som det gör nu.

Husets förvandling

Nya rummet är nästan klart, lite lister och ett element ska på plats, sen är det klart. Ska bli skönt. Fast därefter har vi ju köket och nedtagning av vägg som står på tur... Nåväl. Den öppna dörren går in i det som ska bli förlängningen av köket. Den stängda dörren in till förrådet och garaget.

Nu har vi bestämt oss för vilket golv vi ska sätta in i köket. Det blir ett linoleumgolv. Miljövänligt och bra i ett kök. Jag gjorde en skiss över hur vi tänkte oss lägga det. Så här blir det: Men mitt första förslag såg ut så här, men det föll inte i god jord hos sambon. Och i slutändan brukar det bli mer som han vill eftersom jag tror att det är viktigare för honom. Plus att han gör nästan allt i renoveringsväg här hemma och då tycker jag att han kan få bestämma mer.

Min lilla konstnärinna

Som dom flesta föräldrar måste jag skryta om mina barn. Sexåringen har tjatat om att få en av målningsdukarna (46x55 cm) som jag köpt för länge sen. Jag har tvekat, för jag tänkte att det inte skulle bli nåt av det, om hon målade på en. Men så kom jag på att hon får först göra en skiss på ett papper av vad hon tänker sig måla. Sen får hon skissa upp det på duken. Plus att jag berättade om färgerna och hur man använder dom. Och resultatet blev fantastiskt! Jag är verkligt imponerad."I drömmarnas trädgård"

Livet - ett sömnpiller

Började se Avatar här om kvällen. Uppdelat på två kvällar har vi sett nästan hela filmen (varav en kväll jag bara skulle blunda en stund, jag HÖRDE ju iallafall vad dom sa...). Dessutom har jag att se The Event (ny serie i svt) som jag spelade in i söndags. Det är svårt att hinna/orka/hålla-sig-vaken för att se dessa grejer. Var och varannan kväll somnar jag med ungarna, alternativt somnar i soffan, alternativt orkar inte sätta igång att se nåt som kräver min fulla uppmärksamhet. Livet tar musten ur en, kan man väl säga. Sambon är på bio ikväll. Farligt, skulle jag påstå. Aktivitet som kan skapa tunga ögonlock, tillsammans med mjuk fåtölj. Inget för mig i dessa tider.

Alldelens

Nu när jag har fått två officiella följare av min blogg måste jag väl prestera ett inlägg.

2,5 åringar kan vara alldelens jättejobbiga. Alldelens envisa och alldelens för svåra att övertala. Alldelens supergråtande. Alldelens supergnälliga. Alldelens nedkissade vid dom allra jobbigaste tillfällena.

...och alldelens underbart mysiga, tillgivna, varma, mjuka, goa och roliga.

Men nu är det färdigproducerat med barn för mig. Jag är nöjd och är inte beredd att gå tillbaka till bebis-omvårdnad-sova-dåligt-skrik-som-man-inte-vet-vad-det-betyder-stadiet. Sambon konstaterade när vi åkte ut för att käka middag ikväll, att det blivit enkelt att bara stoppa barnen i bilen och inte behöva fundera på alla attiraljer som en bebis kan behöva ha med. Så kommer vi till den fascionabla restaurangen Max och där hinner vi i princip bara sätta oss så spiller den där alldelens underbara 2,5-åringen ut hela glaset vatten på sina byxor. Och jag som varken när barnen var bebisar, eller nu (som sambon just konstaterat) har med ombyten eller annat viktigt. Ungen får alltså ha sina genomsura byxor på sig, med servetter nedstoppade i för att suga upp det allra värsta.

Nu ligger hon iallafall och ska sova. Och det hoppas jag att hon gör snabbt. För jag är otroligt trött efter första veckan praktik (av sex veckor).

En generation till ända

Nu har farmor förflyttats till ett äldreboende och hennes lägenhet är så gott som tömd. 34 år i samma lägenhet. Alla saker som någonsin tagit sig in i lägenheten tog sig aldrig därifrån. Men hon ägde inte så mycket saker, inte om man jämför med oss tillexempel (och jag tror inte vi är unika på nåt sätt). Jag var med när hennes barn gick igenom skrivbordet. Det hade inte hänt mycket där i lådorna sen farfar dog för lite drygt 20 år sen. Det var nog inte rensat där sen skrivbordet köptes och började fyllas med smått och gott, kan jag tänka mig. Ett verkligt historiskt arkiv. Intressant.

Så nu är platsen jag återkommit till under hela mitt liv borta. Sorgligt, men en del av livet.

Jag ville gärna ha nåt minne från farfar och farmor så jag fick ta några saker. En lampa och en tavla, plus den här lilla byrån. Riktigt fin tycker jag.

Trebarnsmamma

Igår var jag trebarnsmamma. Viss skillnad mot två. Tre barn som ska ges mat (som ska passa till alla tre), tre barn som ska ha håret tvättat i badet, tre barn att hålla ordning på när vi åkte till Barnens hus, tre barn som ska servas när dom cyklar och så vidare. Kul var det! Och gick hur bra som helst. Men så mycket annat kändes det inte som att jag hann med.

Omtalade renoveringen

Här kommer bilder på den nämnda renoveringen. Fint blir det ju.

Utsidan före och efter. Flyttat fönster och två nya i den delen som ska bli förlängning av köket. Plus ett stort fönster där den tidigare förrådsdörren satt.Insidan. Ett förråd som på bilden ser ganska så städat ut. Men det kan jag säga att bilden bedrar. Nu är det ett rum som vi ska till att börja med använda som allrum. Vi ska flytta tv:n från vardagsrummet dit. Nu är det nästan färdigrenoverat, men jag hade ingen nyare bild än den nedan.

Tre upplyftande ting

1. Jag köpte mig en vacker limefärgad dagbok häromdagen. Jag tror att den ska bli mitt utlopp av tankar i skriftform framöver. Den här platsen fungerar inte riktigt som det. Bloggen kan få fylla någon annan funktion.

2. Igår fick jag ett paket från brosan. Han hade skrivit ut vår bok, så långt som den är arbetat med. Jag fick också boken Blood meridian (Cormac McCarthy) som jag tänkt länge att jag ska köpa. Några småsaker till tjejerna fanns också i paketet. Och så ett långt brev. Glad!

3. Ännu mera glädje: Jag fick en tillfrågan om att börja spela innebandy i ett Korpenlag nu i höst. Oj, vad fantastiskt glad jag blev. Har saknat innebandyn sen vi flyttade från den andra kuststaden. Jag kommer typ att dö första gångerna. Har liksom ingen stoppknapp när jag börjar spela.

Resumé

Kanske Tomas Ledin får anses som den som besjungt det mest passande citatet: "Sommaren är kort" Jag tror jag hann blinka, så var den borta. Nu är vindarna och regnet så kallt så jag tror att det är oktober, om inte dom ännu gröna löven skulle avslöja något annat.

Här hemma har hela augusti gått åt till att renovera. Vi har tappat ett förråd men fått ett nytt rum i stället. Jag tror att sambon mutar mig med en soft shell jacka och en fin skjorta, bara för att en köksrenovering ska kunna dra igång... Men det krävs nog mer mutor än så om jag ska vilja leva i renovering ett tag till.

Kortfattad semesterresumé: Midsommar i JO o K med flickors stuga, trädfällning hemma, renovering, Byske en vecka, renovering, tågresa till Stockholm med massor av roligheter, ännu mer renovering, Lycksele med midsommarfirarna och så avslutades semestern med intensiv renovering. Några strandvistelser mellan alltihop, men doppande av kroppshyddan kan räknas på typ två fingrar.

Snart är två jobbveckor avklarade, och så börjar skolan igen.

Har jag sagt att jag kan tänka mig att bo i ett varmt land?

Vilken dag!

Igår tog vi cyklarna vid strax efter tio på förmiddan och cyklade in mot stan (med lite omvägar). Hade badkläder, picknickfilt och lunch med oss. Det blev en runda runt halva stan i söndagssolen. Allmänt lite folk i rörelse och underbart väder. Det blev verkligen en toppendag med bad, lekparksbesök, lunch i skuggan, glass på bryggan i södra hamn, glo-på-hus och en fantastiskt dotter med starka ben som fixade hela turen på drygt 1,5 mil. En dag att bära med sig. Och en tanke om det stora i det lilla.

Tjat hjälper inte...

Det mesta som visas upp i bloggar är glada miner, välfriserade barn och uppiffade hus. Men jag vill härmed bjuda på en bild från verkligheten. Från vår sexårings rum. Sexåringen med ungefär 0% gener för att hålla ordning.

Nu är det dator- och tvförbud tills städning är gjord. Gillar inte att ge förbud, men INGET annat hjälper. Har nån nåt annat tips för vad jag ska ta till, så tas tips gladeligen emot!

Färdig toalett

Här hemma har sambon och en kompis renoverat den lilla toaletten. Tokbillig renovering som slutade på ca 20.000 kr! Här är före och efter. Trevligt tycker jag. Men vi är inte speciellt nytänkande när det gäller material och färgval. Bilden längst ner är från vår toalett i gamla huset. Vi får anse att vi håller oss till ett vinnande koncept.

Hjulresande

Sommaren går (alldelens för fort...). Har hunnit med en husvagnstur. En natt i Piteå och fem nätter i Byske. Mysigt och trevligt. Men jag vet inte om sill-burks-camping är nåt för mig? Hellre nåt annat. Men gärna husvagnen.

Två fina människor tyckte mycket om de små batteridrivna bilarna. Den röda var bäst, för den slutatde aldrig att gå!

Vardagen mitt i värmen

I morgon har jag varit krasslig i två veckor. Blä. Lilldottern har varit sjuk i en vecka med feber till och från, hosta, snorande och annat förkyligt. Less. Men hon har börjat gå på pottan i alla fall. Går hur fint som helst. Fungerade däremot inte på dagis. Fick byta byxor tre-fyra gånger under en dag.

Kanonväder sista veckan. Högsommarvärme mitt i maj!

Har en tom toalett här hemma. Renovering är påbörjad. Spännande med slutresultatet.

Övningslärare

Första praktikdagen. Det här blir eldsprovet för om jag vill det här eller inte. Verkar vara en fin klass i alla fall. Känner mig ändå nervös inför att hålla i algebramomenten som hör till vfu-uppgiften. Jag borde inte känna mig nervös, har ju ändå en viss vana. Nu blir det sängen för att orka upp i morgon.

Yrkesval. Check!

Phu! Två tvåringar, och två femåringar... Mycket väsen kan lugnt konstateras. Men roligt hade dom och dom är ju såååå söta. Ena tvååringen låg och kramade den andra tvååringen och pussade på henne. Och femåringarna är som retsamma, skojande, finurliga syskon. Kul att dom leker så bra. Älvsbyfemåringen tyckte att jag skulle bli tandläkare. För då får man påskägg från jobbet, för det hade hennes pappa fått. Ok, då vet jag hur man sållar bland fördelarna med olika yrken.

Helgrapport

Fredag: En snabb vända till stan och inhandling av två par jeans för sambon. Senare blev det en lite avslagen valborgsmässoafton. Regn och rätt så kallt. Men grillstaden bakom huset kom till användning och senare åkte vi till Björsbyn och hälsade på.

Lördag: Hängde upp i princip alla tavlor vi äger. Äntligen! Blev riktigt bra. Sen blev det en skogstur med grannarna, fika hos dom och en rätt sen kväll för båda barnen. Regn och rusk kan vara rätt trevligt med rätt kläder och värmen från inomhus i räckhåll.

Söndag: Första gången Mulleskola för stordottern. Hon gillade det! Trots att inga föräldrar fick vara med. Dock inget Mulletroll i skogen den här gången. Och snart kommer fint älvsbybesök.

En ypperlig helg med andra ord.

Febrigt

Hemma med litet sjukt barn idag. Hävde iväg henne till dagis idag, trots att alla indikationer tydde på sjukt barn. Men med massor i skolan att göra och en sambo som staffettar (är det ens ett ord??)några dagar på annan vårdcentral, tänkte jag inte att hon var så sjuk. Så ringer dom från dagis efter ca en halvtimme och berättar att hon har feber och bara är ledsen och inte vill äta frukost. Snacka om dåligt samvete mamman fick då. Nåväl, dygnet har ju 8 stycken outnyttjade timmar under natten som jag väl får använda mig av att göra alla måsten. Kanske borde ringa Skatteverket nu under dagen, för dom har väl inte öppet under natten va? ;)

Jäklar, både neg och pos

Nattvak korrelerar inte så bra med mina tankar. Hela livet blir otroligt negativt och jag vet varken ut eller in. I natt hoppade jag av skolan och idag har väl tankarna hakat på nattens tankar. Det känns som om jag ska hoppa in i ett ormbo (skolan) frivilligt och frågar mig själv varför? Sen är det dom vanliga tankarna på löneläge och arbetsmarknaden som virvlar runt inne i mig. Jag har i alla fall lovat mig själv att slutföra terminen. Och hösten måste bjuda på något annat för att jag verkligen skulle kunna göra verklighet av tankarna. Som jag inte ens vet om jag vill göra verklighet av. Tala om velig.

Har för övrigt firat lilla U förra helgen då hon fyllde två år. Vår jäkla tokunge. Tänk att man kan vara så mycket människa fast man är så liten och levt så lite länge. Den här bloggen har till och med levt längre än vad hon har gjort.

Stor-jäkla-ungen har haft disco på skolan mitt på dan. Tredje gången dom har disco sen hon började. Och den här gången hade hon vågat sig upp på dansgolvet! Hon berättade att dom hade dansat, druckit festis och fikat. Ja, det är väl ungefär vad vuxna också gör när det är disco på gång. Dricker, äter och dansar.

Typoman

Ikväll visade Kunskapskanalen en dokumentär om typsnitt och då främst om Helvetica. Om du är intresserad kan du säkert se det på Svt-play. I know, det ÄR ett smalt intresseområde. Men jag säger som en i programmet: "Jag har typomani." Sambon himlar med ögonen och tycker att jag är lite knäpp.

Uppdatering: Sambon tycker jag är MYCKET knäpp.

Igår cyklade jag (det är låååånga backar upp) till Ormberget. För att mäta tallar. En matteuppgift i den nuvarande kursen innebär att vi ska undersöka om tallarnas omkrets kan ställas i samband med höjden. Vi konstruerade ett mätinstrument (låter mer avancerat än vad det är) och sen stövlade jag bokstavligen omkring i skogen och besökte tall efter tall. Jag blev genomfrusen när snön tog sig in i stövlarna och vantarna blev sjöblöta. Sen tog det ända till kvällen när jag tog en dusch för att få upp värmen innan jag var tillbaka till normal kroppstemperatur. Men nu är den delen avklarad av uppgiften, nu får vi sitta inne och göra beräkningar. Jag tror jag sitter och lutar mig mot ett element idag. (Bilden är snodd nånstans på nätet)

Lönar sig att försöka

Mattetentan som vi skrev förra veckan fick jag delvis underkänt på, en av delarna. Men jag överklagade och fick rätt, så nu får jag tre nya uppgifter som jag får sitta hemma och räkna på. Himla skönt i jämförelse med att gå och stressa upp sig inför en ny salstenta och att inte ha samma möjligheter att ta hjälp att lösa problemen.

Fina historier

Stortjejen sitter och berättar roliga historier och kommer på egna, bland annat den här: "Vet du vad som har robotar på tröjan och älskar sin mamma?" Svaret var henne själv. Ganska så himla fint tycker jag.

Ännu mer irritation (se också inlägg under)

Var i stordotterns klass och hälsade på under deras första timme på morgonen. Alltså, HERRE GUD! Jag vet inte var det brister men nånstans brister det ju uppenbarligen. Jag skyller på allt och alla, men mest på läraren (eller lärare är hon ju inte, utan fritidspedagog). Klassen består av tio elever, varav sju är pojkar och tre är flickor. Fyra av pojkarna är verkligen JOBBIGA. Kan väl sitta still i ungefär, få se... NOLL SEKUNDER! Situationen blir helt ohållbar och jag tycker verkligen synd om dom elever som verkligen är intresserade. Dom har ju inte ut nånting som bara är för deras del. Och dessutom skrek (verkligen SKREK) "läraren" på tre tysta tjejer som viskade mellan varandra när det fanns MYCKET annat att fokusera på för henne egentligen. Ungefär all tid går åt för den här fritidspedagogen att höja rösten och vara arg. Hon hanterar det uruselt. Jag är faktiskt verkligen besviken. Jag brukar kunna ha överseende och tänka mig in i olika situationer för var andra människor befinner sig, men det var fruktansvärt miserabelt idag. Jag överväger starkt att A ska få gå ett år till i förskoleklassen, inte för att hon behöver det, men för att slippa några av dom andra barnen. Får man ens säga så? Det är ju inte barnen det är fel på, men det är dom som drabbar alla andra som är där av någon annan orsak än förvaring. Hur hanterar man något sånt här? Vem ska jag prata med? Kan jag ens prata med någon om det utan att det blir kritik och personer slår i från sig av den? Jag känner mig fångad i min ilska/ledsenhet.

Vilket mek!

Hå hå ja ja... Vården... Jag blir faktiskt lite irriterad, eller kanske inte lite, utan mycket. Jag hade en tid för GCK på vårdcentralen, jag ville byta tid och ringer vårdcentralen. Får vänta tills dom ringer upp, och det är ju i alla fall positivt: att man får lämna telefonnummer och så ringer dom upp. Dom ringer upp och jag frågar om jag kan ändra tiden. Nej, det kan jag inte, då måste jag ringa till det stället som har hand om GCK vilket tydligen inte är vårdcentralen. Telefontid fram till klockan 11. Yes, tänker jag, klockan är bara 10. Men tji fick jag. Ringer konstant i en timmes tid. Ringer upp - tutar upptaget - lägger på. Ringer upp - tutar upptaget - lägger på. Och så vidare. 10:55 tar mitt batteri i telefonen slut och jag missar alltså att få tag i någon där. Måste ringa tillbaka till vårdcentralen (via min kompis mobiltelefon, eftersom jag inte hade mobilladdaren med mig)- vänta på nytt att dom ska ringa upp mig. Berättar att jag inte fick tag i någon som kunde ändra min tid, kanske ni kan göra det på vårdcentralen? Nej, det kan dom inte, enda sättet är att jag avbokar min tid och hör av mig igen till GCK-stället och bokar en ny tid. Och om jag ska avboka så måste hon jag pratar med gå med en fysiskt handskriven lapp till nåt ställe och säga att jag inte kommer på kontrollen. Hela organisationen verkar ju verkligen genomtänkt och underbar. Sånt här tar bara tid och energi, det kanske hade varit bättre att bara gå dit och få kontrollen utförd.

Dagen pi

Har ju helt missat att det är pi-dagen (14/3 alltså 3,14, lite långsökt är det ju faktiskt...) idag. Har blivit ett litet fan av pi sen jag började läsa matematik. Eller egentligen inget fan enskilt av just pi, utan av matematik i stort. Vilken fantastisk upptäckt eller uppfinning eller hur man nu ser på det hela.

Vardagsberättelse

16:30-17:05 söndagen den 14 mars:
Dags att fixa med middagen.
Det är verkligen som en fars, eller ett kaos eller vad man nu vill kalla det. Femåringen funkar fin-fint, det är tvååringen som gör det hela lite mer hektiskt kan man väl lungt uttrycka det... "Höte pajje" är mantrat för henne, fritt översatt "Behöver pallen". Tar pallen och vill alltid stå inom räckhåll för allt som är framme för middagsbestyren. Gnaga frusen fiskpinne ett antal gånger, gegga med kladdig skärbräda, sno morötter, nästan bränna sig på het stekpanna etcetera. Från att jag har dryga metern arbetsyta, till att allt som har med middan att göra hamnar så långt från små snabba händer som möjligt, alltså att arbetsytan minimeras till ingenting. Lyfter ner tvåring på golvet, utan protester, WOW! Förväntade mig skrik och att mamman direkt skulle ge upp eftersom hon inte orkar med litet skrikande barn.

Litet oskrikande barn vill kissa och tar av sig blöjan. Mamman ber snällt att den här gången kanske det tvååriga bestämda barnet kan kissa i blöjan. Nej, önskan går icket att uppfylla. Av med blöjan, hämta pottan. Mamman hinner fixa en del med maten medan barnet är borta halvminuten. Barnet försöker kissa i pottan som nu står i köket, men kisset vill inte ut. Mamman tänker att det är ganska bra om blöjan kommer på den lilla stjärten. Lilla barnet springer i väg och börjar leka kurragömma under köksbordet, förstår inte alls allvaret som mamman menar. Mamman ger upp och tänker att barnet faktisk gjorde nummer två alldeles nyss, hon lär väl inte kissa i första taget efter det. Dessutom ligger dom stackars gnagda fiskpinnarna i stekpannan och potatisen ska mosas, och morötterna rivas och...

Lilla barnet försöker klä på sig själv, vilket ger en tidsfrist för matlagande mamman och hon får arbeta ifred en stund. En stund senare sitter litet frustrerande barn på köksgolvet och får två ben i samma byxben, mamman rycker in och räddar situationen. Mamman fortsätter med maten och ser barnet en stund senare utan kläder igen. Och mamman frågar sig varför? Varför ta av och ta på och ta av kläderna?? Man måste nog vara två år för att förstå, eller? Nåväl.

Mamman kan fortsätta med maten och tänker på den där blöjan igen, det skulle kanske vara bra om den satt där den borde sitta. För mamman har just kommit på att lilla barnet drack en hel festis ganska nyss. Och mycket riktigt festisen kommer strax därefter ut i föräldlad form på golvet. Barnet behöver tvättas av, samtidigt som matlagandet går in i slutspurten och bordet ska dukas och pappan saknas (är i Åre och har kurs/semester med jobbet...) allt för mycket i vardagskaoset. Tillslut sitter vi vid bordet i alla fall. Och barnen åt mycket av maten och mamman behövde nog bara hoppa upp från stolen en si så där fem sex gånger. Puh!

Rätt låt vann

Rätt låt vann för en gång skull. Verkligen rätt låt. Salem är bra men Anna är bättre. Femåringen fick vara uppe och se hela finalen och hon var överlycklig. Jag gillar melodifestivalen, har gjort det sen jag såg Främling med Carola och hon blev min idol, då när jag var fem år. Numer räcker det att se finalen för det är inte många låtar utöver dom tio som är med där som är bra.

Nytt badrum

Så var vi där igen; att planera badrumsrenoveringar. Det är två år sen sist vi gjorde det, i gamla huset i Piteå. Om det skulle vara en obegränsad budget skulle det vara lite lättare att hitta saker som man gillar, men nu måste vi få kvalité för rätt kostnad. Men drömma får man ju. Och jag skulle gärna ha ett handfat i betong. Typ nåt av dom här alternativen:Men istället får vi nog se över Ikeas utbud. Det här tyckte jag var snyggt, men det är inte ens gjort av keramik, känns som att gambla lite att köpa något annat än beprövat material. Deras kommoder är snygga, men sambon är inte förtjust i dom. Vi har lyckats enas om en planlösning på badrummet på övervåningen, så långt allt väl. Nu är det bara att ringa badrumsfirmor som kan ge offert på renoveringen. Ååå, helst av allt vill jag bara knäppa med fingrarna och så skulle det vara klart. Gillar nog inte heminredning så där överdrivet mycket, gillar att kolla på snygga upplägg, men att fixa själv, nja... Det beror nog mest på att jag är för snål (alternativt ekonomisk) för att vilja lägga ut pengar på det. Men ett badrum har man ju faktiskt rätt länge, så det gäller ju att det blir hållbart och estetiskt.

Graaaaow, tigern!

Det känns verkligen genuint när golfstjärnan, från det stora landet i väst som varit otrogen mot sin svenska fru, ska be om förlåtelse inför pressen och hela världen. Verkligen GENUINT och från hjärtat! Det är nog verkligen som tigern säger att det inte är med ord han ska bevisa att han är ångerfull och inte ska göra om det mot sin fru. Nej, helt rätt, inte med ord om han hanterar det på det sätt han gör på den här presskonferensen.

VIlse i pannkakan

Första (men förhoppningsvis inte enda) längdskidturen ikväll. Första gången besökte jag Ormbergets skidspår. Sambon hade varnat mig innan att skyltningen är svår att förstå. Och det var den. Åkte vilse några gånger, svängde fel och tog fel spår. Tänkte åka ca 3,5 kilometerspåret, men det slutade med att jag nog åkte ungefär en mil... Trodde aldrig att jag skulle komma fram, det blev en utopi att få se bilen. Jag trodde dessutom att jag skulle dö i en av backarna på det svarta spåret. En timme och tio minuter efter att jag lämnade bilen på parkeringen var jag tillbaka. En timme och tio minuter! Jag var tillbaka vid bilen och levde utan att ha börjat gråta (vilket också passerade tankarna!). Jag har nog aldrig åkt så länge nån gång tidigare. Men nu känner jag mig nöjd och väldigt ledbruten. Och glad, för min kondition var det absolut inget fel på, däremot styrkan i armar, ben och rygg.

Favvoplatser

Jag har fotat några av mina favoriter här hemma. Förstaplatsen delas av stordotterns tapet och skrivbord. Tapeten var ruskigt dyr, men det är svårt att motstå den. Skrivbordet var ett blocketfynd för cirka 150 kr (sen att sambon lagt ner flera timmar på att måla möbeln är en annan sak). Köper helst inte Ikeamöbler hit hem så blocket.se är väbesökt när vi behöver nån pinal. Hittade den här möbeln begagnad och var helnöjd. När sambon kom hem efter att ha hämtat den hos en tant i Piteå meddelade han att skrivbordet ÄR från Ikea. Dock anno 1965! Jag kan leva med det.På andra plats kommer min målarhörna med mina fina pennburkar av varierad sort. Skrivbordet brukar inte se ut som på bild, det är nästan alltid belamrat med grejer. Fast sällan med mina saker. Stordottern intar ofta skrivbordet och hon är inte direkt den som plockar undan efter sig. Jag sätter skrivbordsförbud då och då för henne, men det efterföljs aldrig...Och på tredjeplats kommer väggmålningen i lilldotterns rum, tillsammans med tyget som gav inspiration till målningen. Kompisen J har stått för kreativiteten och måleriet. Himla snyggt! Och tyget är helt underbart

Att göra

- Skotta av garagetaket. (tråkigt)
- Skotta av husvagnstaket. (tråkigt)
- Städa garaget (tråkigt)
- Skriva på boken. (roligt)
- Räkna en massa matte (roligt, men har svårt att ta mig för ändå)
- Höra av mig till folk (roligt att träffas, men jobbigt att ringa, har nog en del telefonfobi!)
- Boka in roliga saker att göra (roligt)

Vintern känns lång och kall och jag längtar inte till nästa vinter. Vår, när kommer du? Just nu känns livet mest som en seg massa.

Melankolisk musik

En låt som passar mig, såklart melankolisk. Gillar rösterna och texten.

Lite mano

Jag känner mig lite manodeppresiv. Igår var allt negativt och jag tänkte att mitt liv sucks och jag ska hoppa av skolan. Min matte-bundsförvant har beslutat sig för att ta studieuppehåll (läs: hoppat av skolan) eftersom hon fått sitt drömjobb på Ikea. Jag är inte så konsistent i mig själv och börjar automatiskt tvivla på mina egna val av inriktning i livet. Jag är glad för hennes skull, men jag vill också veta exakt vad jag vill och bli erbjuden ett jobb inom det också. Så, till den manodeppresiva delen. Idag när jag satt och räknade så var det så kul, och jag lyckades dessutom förstå ett tal genom min egen tankeförmåga. Alltså inte bara räkna ut svaret, utan förstod verkligen varför det blev som det blev! Ledsen igår och glad idag. Vad händer i morgon? Följ den spännande fortsättningen i en blogg nära dig!

Inget att berätta, på rikt! Jag skojar inte.

Tänkte att jag skulle göra ett blogginlägg eftersom det är ett tag sen jag skrev nåt. Men allt som snurrar i huvudet, när jag försöker komma på nåt intressant att skriva, är begrepp inom matematiken och problem som jag stöter på där. Inte så intressant för den stora massa (den STORA massan som läser min blogg ;) ). Så det här inlägget är ett inte-inlägg som inte har rätt till existens. Nu ska jag hämta ungarna från dagis/skola.

Tragiskt vandrande

Idag och igår har det varit jobbigt, riktigt jobbigt, ta ungarna till dagis och skola. Igår snöstorm, men inte så kallt. Idag riktigt kallt och ganska blåsigt, plus att jag råkade ta stora Us skoterskor istället för mina när vi traskade iväg på morgonen, och det adderade bara till eländet. Jag kollade aldrig termometern innan vi gick och det var nog tur, annars hade jag nog tyckt ännu mer synd om oss. Lilla U tyckte inte det var hallon att vara ute idag och skrek både på väg till dagis och på väg hem från dito. Det som är lite jobbigt är att jag suttit hemma och pluggat båda dagarna, så för min egen del hade jag helst inte gått ut alls. Men det fungerar inte att ha barnen hemma när jag måste läsa. Tyvärr. Jag önskar att jag inte behövde räkna tal i morgon, då skulle jag och ungarna mysa inne hela dagen. Jag önskar också att jag hade tillgång till en bil sånna här dagar. Det är bara att bita ihop och ta sig igenom. Jag har hunnit önska mig lååååångt här i från ett antal gånger idag under våra otrevliga promenader. Och hunnit vara sur på stora U, alltså utan att han vetat om det, för att han inte kan tänka sig att flytta till ett varmt land. Jag ber till gudarna, eller vad jag nu tror på, att det är bättre väder imorgon.

Nog klagat över missären. God natt.

Sopor i världen

Hamnade här om kvällen framför en dokumentär på Svt 2 om världens monsterstäder. Det handlade om sophanteringen i Kairo i Egypten. Fashinerande! Såg inte hela för det var verkligen dags för "piss och gó ligg" (som min farmor alltid sagt), men dokumentären finns på svt play. Här har ni en kort förhandstitt.

Det är intressant att det i filmens samtal mellan människor ofta refereras till gud. Jag har lite svårt att tänka mig att man i Sverige skulle vid ett möte kring sophanteringen använda sig av argumentet (som accepteras av församlingen!!): "Det ligger i Guds händer hur det kommer att bli med sophanteringen i norra Kairo." Okeeeej... Hur argumenterar man emot det?

Se dokumentären och var nöjd med din insats när du tar hand om sorteringen av ditt avfall. Var nöjd även dom dagar creme fraishe-burken hamnar i brännbart. Vi är himla duktiga här!

Dålig natt och tråkig dag

Vi skulle ha följt med Us kusin till Haparanda och lite inhandling av soffor och annat för honom. Vår del i resan hade mest varit sällskap och smakråd. Under kvällen/natten fick U magsjuka. Så, få se...spendera dagen i gott sällskap med lite heminredningsinspiration eller vara hemma och ta hand om en sjukling. Lätt val.

Dessutom har lilla U skrikit mellan 00.00 och 03.00. För att hon ville ha välling och vi vägrade ge henne det. Vi måste sluta med alla sånna aktiviteter under natten. Jag vill sova en hel natt!! Vilket bara går om hon också sover och det gör hon inte om hon vet att hon får välling och sällskap under natten. På morgonen vaknade stora tjejen före sju så det blev inte så många timmar inatt. Suck...

Ett långt inlägg om Skavlan, behöver kanske inte läsas om det inte känns så intressant (en valmöjlighet som du för övrigt alltid har)

Skavlan är lite skäms-kudde-intressant. Jag tycker norsk-engelska dialekten är jobbig och att han tar in så många gäster varje program. Gäster som får så kort tid, när dom egentligen skulle kunna haft mycket mer intressant att säga. Jag skäms lite å gästernas vägnar när jag tänker att dom tänker "jahapp, är det redan slut". Skäms-kudde-inställningen ligger nog hos mig, mer än i programformatet och dialekt.

När det är internationella gäster (läs: helst från Usa) får dom däremot en större andel av tiden, men det blir ändå för korta intervjuer. Intervjun med amerikanen Bob Corell blev lite rumphuggen. Intervjun alltså. Hade gärna hört mer från honom. Norska utrikesministern verkade vara en torrboll, och det var nog tur att jag missade större delen av den intervjun (eller så kanske jag missade när han visade en annan sida).

Det som är trevligt med Skavlan är det personliga uttrycket och att han faktiskt försöker hitta annorlunda frågeställningar och överraska gästerna med information som dom inte väntar sig.

En håla i världen

Vet att det gjorts en bedömning över "Hålor i Sverige" och att Vidsel kom på tredje plats i den undersökningen. Kan stämma rätt väl. Tänkte jag skulle söka lite på vad det finns för info om Vidsel på nätet och den första träffen på google var den här sidan. Kanske den fulaste hemsidan jag sett. Den hade kanske fungerat 1995, men inte idag 2010. Jag hoppas att det inte är den lilla byns officiella hemsida.

Stackars vargar

Jag är så störd på vargjakten att jag byter kanal när det kommer upp på nyhetssändningarna. Jag förstår verkligen inte tanken med jakten. Förfärande. Vad sänder det ut för signaler till andra länder, när vi i Sverige anser att det är för få djur kvar av någon sort, och därför tycker vi att dom länderna ska freda dom sällsynta djuren. Och så gör vi inte det själva.

Man har obducerat magsäckarna på dom skjutna vargarna och sett att det har varit rådjur och älg som vargarna verkar ha livnärt sig på. Ooops! Var det inte små människobarn och renar som var enda födan?

Ett av argumenten för vargjakten är att det är mycket inavel och att det behövs upprensning i stammen, och att vi ska tillföra nya djur via den naturliga invandringen. Men hur ofta kommer det en varg in i Sverige? Kommer den från Ryssland hinner den väl ungefär till Överkalix innan den tjuvskjuts av någon varghatare.

Nej, vargskräcken är bara något förlegat som lever kvar. Jag är orolig för artens överlevnad.

Tenta. Check!

Föresten, tentan gick ju helbra. Jag siktar på VG, men det återstår att se. Skönt att gå ut ur klassrummet efteråt, all luft som samlats i min ballong pös ut och det var verkligen en frihetskänsla i kroppen.

Bra musik

Tycker om att åka själv i bilen och dra upp radion RIKTIGT högt och sjunga ÄNNU HÖGRE! Den här låten spelades här om dagen. Riktigt skön känsla i den.
Sen har vi ju den här låten som får mig att tänka på sjuttiotals sience fiction. Det är liksom en rymden, långt här-i-från känsla som jag gillar. Jag ser mig själv på dansgolvet (även om det inte är snyggt) och hur cool jag tror att jag är...

Tentamen

Imorgon är stora dagen när det gäller tentan för senaste kursen. Känns nervöst och pirrigt. Men faktiskt mest kul att få testa sin kunskaper. Mycket att hålla reda på och många begrepp som har fått sin betydelse. Det gäller att kunna plocka fram kunskapen just där och då. Trist att en av mina klasskompisar som jag umgåtts mycket med under hösten har valt att inte skriva tentan, och mest troligt hoppa av hela grejen. Hon fixade det inte tyckte hon. Tyvärr lyssnar hon inte på råd, men det kanske är så att vill man inte bli hjälpt och redan har bestämt sig tar man inte till sig av alla kloka råd i världen. En annan av höstens pluggkompisar ska nog också hon mest troligt hoppa av. Där var det väl en kombination av ett eftertraktat jobb hade kommit ut på hennes tidigare arbetsplats och att hon inte kände att hon kunde klara av pluggandet. Och så min tredje pluggkompis, hon ska i alla fall fortsätta. Men hon läser till fritidspedagog, så vi kommer nog inte att ha några kurser fram över tillsammans. Det blir till att hitta nya människor att umgås och plugga med.

Inget tidsoptimistiskt land

Det känns väldigt typiskt svenskt när Folktanvården ringer och ändrar tiden från 07.50 till 08.00. Fast jag gillar det, kanske mest för att jag är uppvuxen i Sverige och förväntar mig att veta på minuten när något händer.

Få elever

Hur kan en skola med cirka 200 elever bara ha fyra elever den 5 januari? A och tre andra var på fritids idag. Jag tycker det är konstigt att Sverige överhuvudtaget går runt när så många tydligen kan vara hemma med sina barn. Vilket ju är trevligt, men det måste ju vara unikt i världen?

Karatepojken

Den är ändå rätt mysig "wax on, wax off". En åttitalsklassiker som gör att jag får tillbaka lite känslan av barndomen. Bjuder här på en bild på huvudrollsinnehavaren Ralph Macchio såg ut då och nu. För en sexåring, anno 1984, var han rätt så het kan jag tala om.

En kul grej att göra med barn (och vuxna!) under mörka vintern är att måla med ljus. Om du har en kamera där du kan göra inställningar för hur lång slutartid du vill ha så ställ tiden på några sekunder. Vi hade ett tärnljus som vi "målade med". Tryck på avtryckaren och försök att hålla kameran så stilla som du kan, behöver inte vara absolut stativ-stilla. Sen kan man måla vackra mönster i luften. Fashinerande att se vad som blir, eftersom man bara ser det när slutaren i kameran stängs igen. Jag skrev i luften och A ritade mönster.

Citat: Hej då, badhuset!

Barn är verkligen olika. Igår besökte vi badhuset för första gången med lilla U nu när hon är lite mer medveten och större än en bebis. Hon formligen älskade det! Rushkanan var favoriten och hon kastade sig ut i den och ville till och från inte att jag ens skulle fånga upp henne längst ner. Sen har vi vår fina älskade femåring som först inte ens ska åka, och då pratar vi om en rushkana som är ca en meter lång och att jag dessutom lovar att fånga upp henne när hon kommer ner. Tillslut åker hon i alla fall en gång och håller fast sig i kanten hela vägen ner, så det blev ingen fart alls på åkandet.

Badbesöket blev tyvärr tvunget att avslutas när lilla U ramlade i rushkanetrappen och slog upp ett jack under hakan. Men hon har pratat om ´bada´med lyckliga ögon både i går när vi kom hem och nu på morgonen.

Idag är jullovet slut och U jobbar, det är dagis och fritids plus att jag pluggar inför tenten den 11 januari. Känner mig lite sliten dock, efter att lilla U var vaken mellan ett och fyra i natt. Ibland är det verkligen lätt att hålla sig för skratt...