Ännu mer irritation (se också inlägg under)

Var i stordotterns klass och hälsade på under deras första timme på morgonen. Alltså, HERRE GUD! Jag vet inte var det brister men nånstans brister det ju uppenbarligen. Jag skyller på allt och alla, men mest på läraren (eller lärare är hon ju inte, utan fritidspedagog). Klassen består av tio elever, varav sju är pojkar och tre är flickor. Fyra av pojkarna är verkligen JOBBIGA. Kan väl sitta still i ungefär, få se... NOLL SEKUNDER! Situationen blir helt ohållbar och jag tycker verkligen synd om dom elever som verkligen är intresserade. Dom har ju inte ut nånting som bara är för deras del. Och dessutom skrek (verkligen SKREK) "läraren" på tre tysta tjejer som viskade mellan varandra när det fanns MYCKET annat att fokusera på för henne egentligen. Ungefär all tid går åt för den här fritidspedagogen att höja rösten och vara arg. Hon hanterar det uruselt. Jag är faktiskt verkligen besviken. Jag brukar kunna ha överseende och tänka mig in i olika situationer för var andra människor befinner sig, men det var fruktansvärt miserabelt idag. Jag överväger starkt att A ska få gå ett år till i förskoleklassen, inte för att hon behöver det, men för att slippa några av dom andra barnen. Får man ens säga så? Det är ju inte barnen det är fel på, men det är dom som drabbar alla andra som är där av någon annan orsak än förvaring. Hur hanterar man något sånt här? Vem ska jag prata med? Kan jag ens prata med någon om det utan att det blir kritik och personer slår i från sig av den? Jag känner mig fångad i min ilska/ledsenhet.