Snart nytt år

Det blev skridskor idag... i ca fem meter. Sen var det en skrikande unge som vägrade. Ingen bra första gång. Det blåste mycket, iskallt och ingen sol. Jag hoppas, hoppas bara att hon vill ut nån annan gång. Att inte det här blev ett statuerande exempel. Dom andra i gänget åkte på en långtur, medan jag och A åkte till badhuset istället. Inte helt fel. Tänkte på dom där ute på isen när vi låg och skvalpade i varmvattensbassängen.

Annars en väldigt social dag, besök från Umeå. Ska försöka att planera in en frossarhelg hos dom nåt här framöver.

I morgon: Nyårsafton. Nu: God natt!

Längtar till värmen

Grunnar på en alkoholfri drink till nyårsfesten. Nåt med glass, frukt och gärna nåt kolsyrat. Det blir middag hos vänner. Längtar lite, ändå är jag verkligen ingen som hetsar upp mig för mycket. Men det ska bli trevligt.

I morgon ska vi försöka ta oss ut och åka skridskor. Renöhamn har fin is och A ska få prova sin loppis-skridskor för första gången. Hon sken upp när jag berättade om planerna. Jag hoppas jag kan locka henne till ett ute-intresse.

En vecka kvar av ledigheten. Så här skulle man ha det jämt. Men det är ju extra härligt när vi kan vara lediga båda två.

En gnagande, sugande längtan att åka till Bangkok/Thailand har satt i. Läste resetidningen Vagabond på biblioteket idag. Med tips om vad man kan göra i Bangkok. De flesta tipsen har vi faktiskt gjort, men jag blev så sugen på att stå vid ett gatustånd och beställa god mat. Sticky rice, en fruktdrink och marinerad kyckling. Att äta ståendes på trotoaren. Åååå.

Falsk tomte

Att min bror ringde från Thailand var nog den bästa julklappen. Vi pratar aldelens för sällan. Och även om jag sitter vid datorn varje dag så blir det inte så ofta att maila heller. Kanske får bli mitt nyårslöfte, att bli bättre på att höra av mig till honom? Dom hade hur som hellst äntligen köpt en ugn, eftersom W älskar att baka så var det helt rätt sak att köpa för dom.

Nu när lugnet har lägrat sig här hemma så kan ledigheten börja på riktigt på nåt sätt. Det blir Älvsbyn på onsdag-torsdag. Men annars inget planerat.

A genomskådade för övrig tomten. Men det var nog spännande ändå.

Julafton

Så var julafton över. Inte så lugn som jag hade velat, men nog bra ändå. Paketberget var helt otroligt. Och jag kan inte säga att våra klappar bidrog särskilt mycket. Us systers familj hade MÄNGDER! Jag som inte ville ge Anja en sån upplevelse. Men jag kan ju faktiskt inte styra över allt. Även om jag vill, är nog en kontrollmänniska ändå. Ska försöka att jobba på det.

Dottern verkade nöjd över dagen. Rosa ballerinaskor och Pippi på Kurreduttön var nog favoriterna bland klapparna. Nu sover hon och det var en trött tjej som jag la mig med.

Nu; säng och några sidor i Edward Finningans upprättelse.

Officiellt: Graviditet

Det är ju officiellt egentligen, fastän jag tänker att det inte är det. Jag väntar barn. Smög med det så länge, och det är svårt att komma ur den stämningen på nåt sätt. Än känns det väl ungefär samma som med A, inte så mycket med andra ord. En del foglossning, som går att hålla bukt med så länge jag inte spelar för mycket innebandy. I går kväll däremot, då blödde jag lite, och i morse lite till. Vi åkte till Sunderbyn för att kolla upp, inget fel vad läkaren såg. Jag var egentligen aldrig orolig, men det kändes ändå bra att kolla upp.


På vägen hem ville U förbi en affär på Storheden. Jag hade redan i början av denna vecka gjort färdigt allt inför jul, för jag ville inte ut nåt under helgen. Och det är jag glad för. Otroligt, väldigt, massor med folk. Tur jag inte skulle ha nåt. Nu har jag bara att göra senapssill och janssons frestelse (utan anjovis) kvar, sen är jag klar med bestyren. Måndagen ska endast ägnas åt lugnet, en promenad, mys i sängen och så traditionellt firande senare på kvällen. Mina föräldrar åker till min faster, hon frågade dom före vad jag gjorde. Så julafton bli tillsammans med Us släktingar. Fast får jag bara vara tillsammans med U och A så känns det nog bra.



Jag och A har haft lite pyssel för oss i kväll. Vi gjorde tyg-finger-dockor och lite flirthkule-tomtar. Inte dom vackraste sakerna, men roligt var det. Hon är så go, min lilla Stuffe.


Lägger in en bild från vårt Bangkok-julbord á la 2006. Tänk att vi hittade i princip allting i den stora staden i Thailand. Längtar, längtar att åka tillbaka. Till broder, värmen och allt där till.

Julförberedelser

Oj då, jag fick en kommentar på bloggen av kulturskribenten Nolervik på Östersundsposten. Oj då. Kändes som om det var en kändis som var in och noterade mig. Skribenterna på ÖP blir kändisar för mig, trots att dom "bara" är reportrar/journalister på en landsortstidning. Och trots att min sambo skrattar åt mig att jag tycker så. Men jag läser så mycket av vad alla där skriver att jag har fått ett förhållande till dom, i alla fall till deras yrkesroll.

Sista rycket inför julen. Egentligen är det mest maten som är kvar att fixa. Ska faktiskt ordna jul hemma hos oss för första gången. Första gången jag måste griljera skinka, lägga in sill (heter det så?) och vika servetter. Känns som angenäma bekymmer.

Julklapparna har vi minskat ner till en mycket liten mängd. A kommer att få tre till fyra stycken. U får två av mig och sen köper jag till två kompisar och en kompis unge. Plus att vi ger foton på dottern till mor- och farföräldrar. Sen är det stopp. Vi har en väldigt oansenlig mängd under granen, och det känns otroligt bra. Jag vill att julen ska handla om annat. Om närvaro, tända ljus, tankar (och gärna handlingar) gentemot andra. Tänkte faktiskt bjuda in en kompis familj till julafton hos oss, en kompis som verkligen inte haft det lätt under det senaste året, sjukdomar, traumatiska skilsmässor och psykisk ohälsa. Jag tror inte att dom kommer att komma, men det känns bra att ha frågat i alla fall. Jag har det så bra att jag kan hjälpa någon annan att få del av det.

Föresten, diskmaskinsköpet som vi gjort blev ett fjasko. Det visar sig att om vi vill göra en snygg insättning av den så måste vi byta bänkskiva OCH diskhoar. Betydligt mer kostsamt än vi tänkt oss. Nu vill U också att vi kaklar om när vi ändå håller på. Får se var det här slutar.

Sjärngossar/töser och andra figurer

Små människor som förväntansfullt och med spänning lussar för alla föräldrarna på förskolan. Små lucior, tomtar och pepparkaksgummor/gubbar. Små fina barn. Och så roligt för föräldrarna att få iakta telningarna. Att dom, barnen, skulle sjunga, det glömde dom bort. Det var så mycket att titta på. "Var är mamma? Var är pappa? Där! *vink vink - leende*" Blixtrarna från alla kameror var som ett fyrverkeri i salen. Alla vill ha bild på sin älskling.
Sen släppte spänningen och det blev mys med mamma och pappa och en lussebulle. Som förälder blir jag tårögd. Att ens 3,5 åring är så fin och kan så mycket. Jag längtar varje dag efter att få vara en del av As liv. Att få vara hennes mamma. Jag älskar henne.

Töntiga traditioner och nya funktioner

Min kära kära sambo har färdigställt väggen. Tyvärr kan jag inte säga att jag har gjort många knop på väggen, bara lite slipning, målning och så förstås markservicen inte att förglömma. Vi är helnöjda med väggresultatet. Funktionen är perfekt. Ett eget rum för alla böcker, pärmar, papper, datorer och allt annat tjafs vi inte vill ha i vardagsrummet. Min tanke om att kunna jobba hemma med copyjobb förbättras ju också. Även om den karriären mest ligger på is just nu.

Tyvärr måste vi ha en av Billybokhyllorna i vardagsrummet, enligt bild. Men det finns ingen annan plats för den. Vet inte vad vi ska fylla den med. Vill inte ha nåt i den egentligen, eftersom vi inte vill ha den alls där. Tyget på väggen är ett Marimekkotyg. Matsalsbordet är grannarnas avlagda (gratis för oss, endast en tygomklädnad krävdes, inte en matgrupp som vi skulle ha valt om vi köpt nytt, men gratis är ju som välkänt gott). Och julgranen är en äkta svensk tradition som egentligen är helt sjuk när jag tänker efter; ett träd, inomhus, som dessutom är pyntat och som vi dansar runt en dag på året (funderar på att bojkotta denna tratition, om jag nu inte skulle ha haft en unge som uppenbarligen ska indoktrineras i traditionerna).