Oj då, jag fick en kommentar på bloggen av kulturskribenten Nolervik på Östersundsposten. Oj då. Kändes som om det var en kändis som var in och noterade mig. Skribenterna på ÖP blir kändisar för mig, trots att dom "bara" är reportrar/journalister på en landsortstidning. Och trots att min sambo skrattar åt mig att jag tycker så. Men jag läser så mycket av vad alla där skriver att jag har fått ett förhållande till dom, i alla fall till deras yrkesroll.
Sista rycket inför julen. Egentligen är det mest maten som är kvar att fixa. Ska faktiskt ordna jul hemma hos oss för första gången. Första gången jag måste griljera skinka, lägga in sill (heter det så?) och vika servetter. Känns som angenäma bekymmer.
Julklapparna har vi minskat ner till en mycket liten mängd. A kommer att få tre till fyra stycken. U får två av mig och sen köper jag till två kompisar och en kompis unge. Plus att vi ger foton på dottern till mor- och farföräldrar. Sen är det stopp. Vi har en väldigt oansenlig mängd under granen, och det känns otroligt bra. Jag vill att julen ska handla om annat. Om närvaro, tända ljus, tankar (och gärna handlingar) gentemot andra. Tänkte faktiskt bjuda in en kompis familj till julafton hos oss, en kompis som verkligen inte haft det lätt under det senaste året, sjukdomar, traumatiska skilsmässor och psykisk ohälsa. Jag tror inte att dom kommer att komma, men det känns bra att ha frågat i alla fall. Jag har det så bra att jag kan hjälpa någon annan att få del av det.
Föresten, diskmaskinsköpet som vi gjort blev ett fjasko. Det visar sig att om vi vill göra en snygg insättning av den så måste vi byta bänkskiva OCH diskhoar. Betydligt mer kostsamt än vi tänkt oss. Nu vill U också att vi kaklar om när vi ändå håller på. Får se var det här slutar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar