torsdag 28 januari 2010

Tragiskt vandrande

Idag och igår har det varit jobbigt, riktigt jobbigt, ta ungarna till dagis och skola. Igår snöstorm, men inte så kallt. Idag riktigt kallt och ganska blåsigt, plus att jag råkade ta stora Us skoterskor istället för mina när vi traskade iväg på morgonen, och det adderade bara till eländet. Jag kollade aldrig termometern innan vi gick och det var nog tur, annars hade jag nog tyckt ännu mer synd om oss. Lilla U tyckte inte det var hallon att vara ute idag och skrek både på väg till dagis och på väg hem från dito. Det som är lite jobbigt är att jag suttit hemma och pluggat båda dagarna, så för min egen del hade jag helst inte gått ut alls. Men det fungerar inte att ha barnen hemma när jag måste läsa. Tyvärr. Jag önskar att jag inte behövde räkna tal i morgon, då skulle jag och ungarna mysa inne hela dagen. Jag önskar också att jag hade tillgång till en bil sånna här dagar. Det är bara att bita ihop och ta sig igenom. Jag har hunnit önska mig lååååångt här i från ett antal gånger idag under våra otrevliga promenader. Och hunnit vara sur på stora U, alltså utan att han vetat om det, för att han inte kan tänka sig att flytta till ett varmt land. Jag ber till gudarna, eller vad jag nu tror på, att det är bättre väder imorgon.

Nog klagat över missären. God natt.

tisdag 26 januari 2010

Sopor i världen

Hamnade här om kvällen framför en dokumentär på Svt 2 om världens monsterstäder. Det handlade om sophanteringen i Kairo i Egypten. Fashinerande! Såg inte hela för det var verkligen dags för "piss och gó ligg" (som min farmor alltid sagt), men dokumentären finns på svt play. Här har ni en kort förhandstitt.

Det är intressant att det i filmens samtal mellan människor ofta refereras till gud. Jag har lite svårt att tänka mig att man i Sverige skulle vid ett möte kring sophanteringen använda sig av argumentet (som accepteras av församlingen!!): "Det ligger i Guds händer hur det kommer att bli med sophanteringen i norra Kairo." Okeeeej... Hur argumenterar man emot det?

Se dokumentären och var nöjd med din insats när du tar hand om sorteringen av ditt avfall. Var nöjd även dom dagar creme fraishe-burken hamnar i brännbart. Vi är himla duktiga här!

söndag 17 januari 2010

Dålig natt och tråkig dag

Vi skulle ha följt med Us kusin till Haparanda och lite inhandling av soffor och annat för honom. Vår del i resan hade mest varit sällskap och smakråd. Under kvällen/natten fick U magsjuka. Så, få se...spendera dagen i gott sällskap med lite heminredningsinspiration eller vara hemma och ta hand om en sjukling. Lätt val.

Dessutom har lilla U skrikit mellan 00.00 och 03.00. För att hon ville ha välling och vi vägrade ge henne det. Vi måste sluta med alla sånna aktiviteter under natten. Jag vill sova en hel natt!! Vilket bara går om hon också sover och det gör hon inte om hon vet att hon får välling och sällskap under natten. På morgonen vaknade stora tjejen före sju så det blev inte så många timmar inatt. Suck...

fredag 15 januari 2010

Ett långt inlägg om Skavlan, behöver kanske inte läsas om det inte känns så intressant (en valmöjlighet som du för övrigt alltid har)

Skavlan är lite skäms-kudde-intressant. Jag tycker norsk-engelska dialekten är jobbig och att han tar in så många gäster varje program. Gäster som får så kort tid, när dom egentligen skulle kunna haft mycket mer intressant att säga. Jag skäms lite å gästernas vägnar när jag tänker att dom tänker "jahapp, är det redan slut". Skäms-kudde-inställningen ligger nog hos mig, mer än i programformatet och dialekt.

När det är internationella gäster (läs: helst från Usa) får dom däremot en större andel av tiden, men det blir ändå för korta intervjuer. Intervjun med amerikanen Bob Corell blev lite rumphuggen. Intervjun alltså. Hade gärna hört mer från honom. Norska utrikesministern verkade vara en torrboll, och det var nog tur att jag missade större delen av den intervjun (eller så kanske jag missade när han visade en annan sida).

Det som är trevligt med Skavlan är det personliga uttrycket och att han faktiskt försöker hitta annorlunda frågeställningar och överraska gästerna med information som dom inte väntar sig.

onsdag 13 januari 2010

En håla i världen

Vet att det gjorts en bedömning över "Hålor i Sverige" och att Vidsel kom på tredje plats i den undersökningen. Kan stämma rätt väl. Tänkte jag skulle söka lite på vad det finns för info om Vidsel på nätet och den första träffen på google var den här sidan. Kanske den fulaste hemsidan jag sett. Den hade kanske fungerat 1995, men inte idag 2010. Jag hoppas att det inte är den lilla byns officiella hemsida.

tisdag 12 januari 2010

Stackars vargar

Jag är så störd på vargjakten att jag byter kanal när det kommer upp på nyhetssändningarna. Jag förstår verkligen inte tanken med jakten. Förfärande. Vad sänder det ut för signaler till andra länder, när vi i Sverige anser att det är för få djur kvar av någon sort, och därför tycker vi att dom länderna ska freda dom sällsynta djuren. Och så gör vi inte det själva.

Man har obducerat magsäckarna på dom skjutna vargarna och sett att det har varit rådjur och älg som vargarna verkar ha livnärt sig på. Ooops! Var det inte små människobarn och renar som var enda födan?

Ett av argumenten för vargjakten är att det är mycket inavel och att det behövs upprensning i stammen, och att vi ska tillföra nya djur via den naturliga invandringen. Men hur ofta kommer det en varg in i Sverige? Kommer den från Ryssland hinner den väl ungefär till Överkalix innan den tjuvskjuts av någon varghatare.

Nej, vargskräcken är bara något förlegat som lever kvar. Jag är orolig för artens överlevnad.

Tenta. Check!

Föresten, tentan gick ju helbra. Jag siktar på VG, men det återstår att se. Skönt att gå ut ur klassrummet efteråt, all luft som samlats i min ballong pös ut och det var verkligen en frihetskänsla i kroppen.

Bra musik

Tycker om att åka själv i bilen och dra upp radion RIKTIGT högt och sjunga ÄNNU HÖGRE! Den här låten spelades här om dagen. Riktigt skön känsla i den.
Sen har vi ju den här låten som får mig att tänka på sjuttiotals sience fiction. Det är liksom en rymden, långt här-i-från känsla som jag gillar. Jag ser mig själv på dansgolvet (även om det inte är snyggt) och hur cool jag tror att jag är...

söndag 10 januari 2010

Tentamen

Imorgon är stora dagen när det gäller tentan för senaste kursen. Känns nervöst och pirrigt. Men faktiskt mest kul att få testa sin kunskaper. Mycket att hålla reda på och många begrepp som har fått sin betydelse. Det gäller att kunna plocka fram kunskapen just där och då. Trist att en av mina klasskompisar som jag umgåtts mycket med under hösten har valt att inte skriva tentan, och mest troligt hoppa av hela grejen. Hon fixade det inte tyckte hon. Tyvärr lyssnar hon inte på råd, men det kanske är så att vill man inte bli hjälpt och redan har bestämt sig tar man inte till sig av alla kloka råd i världen. En annan av höstens pluggkompisar ska nog också hon mest troligt hoppa av. Där var det väl en kombination av ett eftertraktat jobb hade kommit ut på hennes tidigare arbetsplats och att hon inte kände att hon kunde klara av pluggandet. Och så min tredje pluggkompis, hon ska i alla fall fortsätta. Men hon läser till fritidspedagog, så vi kommer nog inte att ha några kurser fram över tillsammans. Det blir till att hitta nya människor att umgås och plugga med.

fredag 8 januari 2010

Inget tidsoptimistiskt land

Det känns väldigt typiskt svenskt när Folktanvården ringer och ändrar tiden från 07.50 till 08.00. Fast jag gillar det, kanske mest för att jag är uppvuxen i Sverige och förväntar mig att veta på minuten när något händer.

tisdag 5 januari 2010

Få elever

Hur kan en skola med cirka 200 elever bara ha fyra elever den 5 januari? A och tre andra var på fritids idag. Jag tycker det är konstigt att Sverige överhuvudtaget går runt när så många tydligen kan vara hemma med sina barn. Vilket ju är trevligt, men det måste ju vara unikt i världen?

Karatepojken

Den är ändå rätt mysig "wax on, wax off". En åttitalsklassiker som gör att jag får tillbaka lite känslan av barndomen. Bjuder här på en bild på huvudrollsinnehavaren Ralph Macchio såg ut då och nu. För en sexåring, anno 1984, var han rätt så het kan jag tala om.

måndag 4 januari 2010

En kul grej att göra med barn (och vuxna!) under mörka vintern är att måla med ljus. Om du har en kamera där du kan göra inställningar för hur lång slutartid du vill ha så ställ tiden på några sekunder. Vi hade ett tärnljus som vi "målade med". Tryck på avtryckaren och försök att hålla kameran så stilla som du kan, behöver inte vara absolut stativ-stilla. Sen kan man måla vackra mönster i luften. Fashinerande att se vad som blir, eftersom man bara ser det när slutaren i kameran stängs igen. Jag skrev i luften och A ritade mönster.

Citat: Hej då, badhuset!

Barn är verkligen olika. Igår besökte vi badhuset för första gången med lilla U nu när hon är lite mer medveten och större än en bebis. Hon formligen älskade det! Rushkanan var favoriten och hon kastade sig ut i den och ville till och från inte att jag ens skulle fånga upp henne längst ner. Sen har vi vår fina älskade femåring som först inte ens ska åka, och då pratar vi om en rushkana som är ca en meter lång och att jag dessutom lovar att fånga upp henne när hon kommer ner. Tillslut åker hon i alla fall en gång och håller fast sig i kanten hela vägen ner, så det blev ingen fart alls på åkandet.

Badbesöket blev tyvärr tvunget att avslutas när lilla U ramlade i rushkanetrappen och slog upp ett jack under hakan. Men hon har pratat om ´bada´med lyckliga ögon både i går när vi kom hem och nu på morgonen.

Idag är jullovet slut och U jobbar, det är dagis och fritids plus att jag pluggar inför tenten den 11 januari. Känner mig lite sliten dock, efter att lilla U var vaken mellan ett och fyra i natt. Ibland är det verkligen lätt att hålla sig för skratt...