fredag 15 januari 2010

Ett långt inlägg om Skavlan, behöver kanske inte läsas om det inte känns så intressant (en valmöjlighet som du för övrigt alltid har)

Skavlan är lite skäms-kudde-intressant. Jag tycker norsk-engelska dialekten är jobbig och att han tar in så många gäster varje program. Gäster som får så kort tid, när dom egentligen skulle kunna haft mycket mer intressant att säga. Jag skäms lite å gästernas vägnar när jag tänker att dom tänker "jahapp, är det redan slut". Skäms-kudde-inställningen ligger nog hos mig, mer än i programformatet och dialekt.

När det är internationella gäster (läs: helst från Usa) får dom däremot en större andel av tiden, men det blir ändå för korta intervjuer. Intervjun med amerikanen Bob Corell blev lite rumphuggen. Intervjun alltså. Hade gärna hört mer från honom. Norska utrikesministern verkade vara en torrboll, och det var nog tur att jag missade större delen av den intervjun (eller så kanske jag missade när han visade en annan sida).

Det som är trevligt med Skavlan är det personliga uttrycket och att han faktiskt försöker hitta annorlunda frågeställningar och överraska gästerna med information som dom inte väntar sig.

2 kommentarer:

Sarah sa...

Har inte sett Skavlan tidigare men hört mycket om programmet. Igår gjorde jag dock det eftersom John Mayer skulle vara med- han är en favorit för mig sedan 2002 och det är så sällan han ens kommer till den här delen av världen (var i Sthlm senast dec 2003 :( ) Jag tycker det var en väldigt trevlig intervjumiljö de fick igång - nu spelade John pajas en hel del så det underlättade säkert, men det blev väldigt mycket mer substans i intervjuerna än vad det kan vara i motsvarande shower i USA.

85 kvm hus med innehåll sa...

John fick ganska stor del av tiden så han fick en del sagt. Jag har aldrig varken hört eller sett nåt av honom, men förstod att han svamlade en hel del. Men verkade ha något innanför pannbenet, absolut.