I klassrummet

Första praktikveckan av tre är avklarad. I måndags, tisdags och onsdags tänkte jag hoppa av lärarprogrammet och ner i en djup grop och aldrig komma upp. Torsdag och idag klättrade jag upp ur gropen och går kvar på lärarprogrammet. Men jag förstår hur lite resurser skolan har och hur mycket som egentligen skulle behövas. Det är inte välfungerande att ha 25 elever i en klass, där hälften av barnen (mestadels pojkar) kräver enormt mycket av tiden. Sen är det inte bara barnens fel att det är stökigt, läraren äger sin del av "skulden".

Det är också tydligt att olika skolor fungerar olika bra. Och just nu saaaknar jag min favoritskola så otroligt.

Hungerspelen

Sträckläste Hungerspelen i förrgår och ibland var det olidligt spännande, nästan för spännande. Fantasieggande men samtidigt så nära och applicerbart på vår egen tid. Rekommenderar verkligen läsning! Och en bok att läsa med femmor eller sexor i skolan. Går att arbeta mycket med boken, diskutera och hjälpa till att utveckla elevernas tänkande.

23 mars är det biopremiär och jag tror faktiskt jag ska boka biljett redan nu. Såg trailern och blev lite besviken, jämförde med bilderna som fanns i mitt huvud. Men så är det ju. Bok är bok och filmatisering av en bok går i princip aldrig att jämföras med den inre resan hos läsaren.

Tyngda axlar just nu

Jag både längtar, längtar till att bli färdig med min utbildning. Och fasar, fasar för att komma ut. Ju mer jag läser och förstår, och ser hur otroligt komplext lärande hos eleverna är, ju mer funderar jag på hur jag ska klara av det. Men jag är ju inte "den ovassaste kniven i lådan", och andra klarar ju av det, så varför inte jag? Men samtidigt så har jag mina krav på mig själv och jag undrar hur jag kommer att fixa att leva upp till dom? Nedan ett citat ur Vägar till naturvetenskapens värld som visar på något som är svårt.

"För att hjälpa eleverna med att utveckla alla de förmågor, insikter, färdigheter som skolan är till för att hjälpa dem att utveckla, måste lärarna förstå elevernas sätt att tänka och resonera. De måste fatta vad som inte får tas för givet, vad som måste visas och samt hur detta kan ske."

Jag känner mer och mer att jag vill koncentrera mig på färre ämne och till exempel dela två klasser med en annan lärare som tar andra hälften av ämnena. Det blir helt enkelt att driva frågan på den skolan som jag kommer att jobba på!

Svenska i skolan

Jag är intresserad av metoden Skriva sig till läsning (ASL). Och igår hade vi föreläsning av/med Erica Lövgren som är expert på området. Jag blir så sugen att använda mig av metoden och tänker faktiskt tillämpa den när jag få möjlighet. Roligare för eleverna och roligare för mig.

Ni kan hitta Erika Lövgren på nätet och kan läsa om metoden ASL bland annat.

Mer svenskakurs-grejs: Har precis börjat läsa Hungerspelen. Jag säger bara 'hömhöm, verkar vara för mig.' Alltså PRECIS för mig, helt rätt genre. Apokalypsen. Framtiden. Tror den har premiär som film alldeles snart.

Kärleken till orden

Jag kan bli så kär i vissa saker jag skriver. Vi har en uppgift att skriva en berättande text i svenskakursen jag läser nu. Det är så häftig känsla att ge liv åt en person via orden jag väljer. Här är min berättelse, inte helt färdigarbetad men ni får den iallafall.
........

Del av livet.

När Marit såg tillbaka på sitt liv svepte återkommande bilder förbi. Vardagliga händelser blandat med starka minnen och till viss del även sådant som hon helst glömde bort. Men glömma skulle hon göra i alla fall. Varje dag tyckte hon sig minnas mindre och mindre. Är det torsdag idag?

Det ringde på dörren och nyckeln sattes i låset.

’Hallå!’ Rösten var uppfodrande.

Marit reste sig upp och tog tag i rullatorn. Det svartnade för ögonen och hon grep hårt om handtagen.

Utan att titta på Marit kom kvinnan in i köket och började plocka i kylen.

’Då är det lunch. Gröt och ägg ska det vara. Vilket väder idag. Det har snöat hela natten. Och det har redan blivit mörkt.’

Kvinnan fortsatte att prata. Trots att det var Marits enda kontakt under hela dagen kände hon att just nu ville hon inte att människan som stod där skulle röra i hennes mat och tro att hon kunde göra som hon hade lust.

’Jag plockar fram själv idag.’ Marit sluddrade på orden.

Kvinnan fortsatte att plocka i Marits kylskåp.

’Jag plockar fram själv idag!’ Rösten var fortfarande sluddrig, men hon lyckades göra sig hörd. Och den där kvinnan slutade mitt i en rörelse.

Marit kände att benen darrade. Rösten darrade. ’Hjälp...’

Äggen slogs i golvet och Marit föll.

…

Hon var tillbaka i lägenheten. Sjukvårdarna hade lämnat Marit för en liten stund sedan och hon satt i kökssoffan, längst ut på kanten. Det vävda tyget kändes välbekant under handflatan och det luktade ganska instängt. Hon ville öppna fönstret men rullatorn stod lite för långt bort. Den rullade nog iväg när de skulle stressa vidare. Marit satt där hon satt.

Det mörknade ute och hon kände att hon fick träsmak av att sitta så stilla. Det värkte i benet och hela vägen upp mot svanken.

Det ringde på dörren och nyckeln sattes i låset.

’Hallå!’

En ung kvinna kom in i köket med snöiga skor. Snön smälte snabbt och lämnade blöta avtryck.

’Här sitter du och väntar. Jag förstår att du är hungrig.’

’Jag har så ont.’ Marit gned sin knutna näve över låret och rynkade pannan.

Kvinnan var späd och stod och tittade på Marit några meter ifrån henne.

’Rullatorn är så lång bort.’ Marit kände sig svag och liten. Hon som varit så ståtlig när hon var ung. Alltid hängett sig åt modet och varit noga med vilka kläder som passade hennes kropp. Sminkat sig och brytt sig om vad karlarna tyckte. Och de tyckte om henne. Marit hade försörjt sig själv och unnat sig de kläder hon gillade. Dans på helgerna. Någon panelhöna hade hon aldrig varit. Nu var allt annorlunda. Livet, samhället hade förändrats. Människorna. Marit.

Det gjorde så ont i benet och pillerasken låg på köksbänken. Varje dag fanns utmärkt på asken.

Var det torsdag idag?

Hon och jag

Hemma idag med lite hostig lilltjej och minus 20 ute. Idag har det inte varit många knop. Tröttsamt långsamt, men samtidigt skönt med paus. Tupplur mitt på dagen. Filosoferingar om djur, natur och människokroppen tillsammans med klok treåring. Applicerar tillbakavunna natukunskaper med henne. Vad gör älgen idag? Vad äter fåglarna på vintern? Vad är dom blå linjerna under huden? Härligt med intresserad lyssnare!

Sällskapskväll

Fasiken vad trevlig kväll det blev denna fredag i slutet av januari. En latte och potatisbakelse på det relativt nya stället Friends här i stan. Vi var några från skolan som surrade tillsammans med två från Afrika. Ja, jag vet, det låter knäppt att säga Afrika eftersom det är en gigantisk kontinent med enorma skillnader länder och kulturer emellan, men det gör det lättare att klumpa ihop det så. Spännande att diskutera skillnader i kulturen.

Trevligt med socialisering.

Vår undergång

Har följt UR:s serie om Mänsklighetens sista dagar, alltså vad som kommer att ta död på oss. Skrämmande. Einstein citerades, och jag tycker det var insiktsfullt och reellt.
"Jag vet inte vilka vapen som 3:e världskriget kommer utkämpas med, men däremot att 4:e världskriget kommer utkämpas med pinnar och stenar."

Jag ryser...

Framtidstankar

Näst sista terminen har startat, svenska för tidigare år och barnen i naturen är det som jag ska läsa nu. Svenskan känns som ett ont måste, något att bara ta sig igenom. Brukar inte vara så här omotiverad.

Barnen i naturen däremot är en dröm! Naturkunskap är så fantastiskt kul på den här nivån. Kunskapen och tankarna jag får där följer mig dagligen, lära för livet skulle man kunna säga.

Jag trodde aldrig för några år sen att jag skulle tänka att matte och naturkunskap är dom ämnen som jag helst vill undervisa i. Konkreta ämnen som det går att göra mycket kul i. Svenskan känns svår att motivera många elever att prestera i OCH få dom att tycka det är roligt.

Min framtida arbetsplats kanske kan erbjuda mig att undervisa ma/no och så tar någon annan lärare svenska?

Vissa dagar ser jag mörkt på min jobbframtid, och tänker att jag kommer att få vikariera i många år. Andra dagar tror jag på mig själv och är övertygad om att det kommer att lösa sig. Ser jag utifrån på mig själv och granskar mina kompetenser och kapacitet så kan jag egentligen inte se annat än att jag kommer att få anställning. Men så möter jag någon som jag tycker verkar kompetent och välfungerande, som inte har jobb, då kommer tvivlet över mig.

När jag var på favoritskolan sist och vikarierade sa min kollega att "skolan måste anställa dig (som i jag alltså)"! Dagen hade varit strulig med många tråkigheter som jag tyckte var svåra och kände att jag inte riktigt fixade som jag ville. Vi hade ett samtal, jag och denna kollega och hon är väldigt bra på att lyfta andra människor. Jag blev i alla fall så ofantligt glad. Jag tror inte att hon förstod hur glad jag blev. Jag hoppas bara att åsikten når fram till rektorn.

Nu är det fullt ös fast jag ibland bara vill krypa ner under täcket.

Nytt år åter igen

Har övertagit sambons iPhone och kanske blir jag flitigare på bloggen när jag kan sköta den via telefonen?

Idag är det andra dagen på det nya året. Och det jag vill göra en dag som denna är enligt bilden. Blåser och snöar och vår planerade pulkbacketur fick ställas in.

Nyårsafton var riktigt trevlig! Hade lite negativa förväntningar och dessa infriades inte, och från det kan allt bara bli bättre. God mat, prat och spel. Och glada nöjda barn blev receptet på en bra nyårsafton.

Verkligt ordbajseri

Sitter och klämmer ur mig ord, ord som ska bilda nåt sorts vettigt innehåll. Det är sissssta uppgiften i kursen Engelska för tidigare år. Jag kommer att bli så glad när denna termin är över, för jag tycker verkligen inte att det var roligt att läsa engelska. Tur jag har läst lite mer än det och fått återuppta naturvetenskapen genom kursen Barnen i naturen. Den å andra sidan har varit enormt rolig.

Nu, sista orden på uppsatsen och sen är jag fri!

Ful rump-tomte

Jag brukar inte vara svartsjuk på mina kompisar. Jag önskar dom verkligen all lycka och framgång. Men igår mindes jag en gång då det var annorlunda. Min bästa kompis hade långt, askblont hår och var hur söt som helst. Hon fick verkligen många killars blickar på sig allt eftersom åren gick och många tjejer gav henne utseendemässigt styrkande kommentarer.

Det var fjärde klass och den här tiden på året skulle det väljas vem som skulle bli Lucia. Mina höga förhoppningar om att det skulle bli jag infriades inte. Däremot fick min supersöta vän uppdraget.

Så kom luciadagen och min lott blev att vara tomte. Världens fulaste och tråkigaste tomte. Vännen var världens vackraste Lucia.

Dessutom så drog en kille i parallellklassen ner mina byxor så att jag visade rumpan.

Men igår intog en ny person pallplatsen som "världens vackraste Lucia". Det var en viss liten tjej som går i tvåan.

Den bus-sötaste tärnan.

Värsta duktiga tjejen!

Min stora duktiga tjej red själv idag! Mammahjärtat ville nästan brista av stolthet. Tänk vad hon kan. Hon, den där lillfisen som är så stor i sin lillhet.

Hon sa när hon just suttit upp på hästen ikväll:
"Jag trivs här".
Oj, vad glad jag blev. Det är svårt att beskriva varför jag blev så glad. Men att hon sa precis så gjorde mig överlycklig.

Morgonsim

Morgonen började med motionssim i en halvtimme. Välbehövligt. Skönt. Jobbigt. Vi bokade snabbt in nästa veckas simmning. Så att det blir av. Det är bra att vara några stycken, eller bara två, bara man inte är själv för då är det lätt att skippa.

Pontusbadet måste för övrigt besökas. Vilken atmosfär! Jag förstår varför konst och arkitektur är viktigt för människan. Jag blir nöjd och glad och lugn av att besöka vackra platser.

Bilder nedan är snodda från lite varstans på nätet.

Eva + Jag = Sant

När jag var 13, 14, 15 år lyssnade jag massor på Eva Dahlgren. Fortfarande idag när jag hör vissa låtar påminner det mig om den tiden. Men det får mig också att inse hur mycket djup det finns i texterna som jag aldrig förstod. Texterna har en mogenhet som i alla fall inte tonårsjag kunde förstå till fullo. Nu når texterna till mig i hjärtat, rakt in i hjärtat. Oavsett så är den här låten alltid nummer ett på min Eva Dahlgren-lista.
 
Kanske en av dom bästa låtarna som gjorts.

Vackert

En underbar låt. En underbar röst. Lyssna. Och gråt. Det gör jag.

Buskar fortsättning

Nu har jag orkat ladda in bilderna från kameran och där hittade jag en bättre efterbild på vår nu nedtagna häck.

Nu är det för övrigt helg. Ikväll SUSHI! Mums! Loppis på Arcus på lördag. Och så blir det badhus på söndag. I övrigt öppen, fri helg.