Små människor som förväntansfullt och med spänning lussar för alla föräldrarna på förskolan. Små lucior, tomtar och pepparkaksgummor/gubbar. Små fina barn. Och så roligt för föräldrarna att få iakta telningarna. Att dom, barnen, skulle sjunga, det glömde dom bort. Det var så mycket att titta på. "Var är mamma? Var är pappa? Där! *vink vink - leende*" Blixtrarna från alla kameror var som ett fyrverkeri i salen. Alla vill ha bild på sin älskling.
Sen släppte spänningen och det blev mys med mamma och pappa och en lussebulle. Som förälder blir jag tårögd. Att ens 3,5 åring är så fin och kan så mycket. Jag längtar varje dag efter att få vara en del av As liv. Att få vara hennes mamma. Jag älskar henne.
1 kommentar:
Hej!
Så här skrev du i maj:
”I kväll jobbar jag med Östersundsposten. Dom ska utvidga sin webbsatsning och ska söka nytt folk. Jag tror jag ska ringa dit och höra vad dom säger. För övrigt så har dom en kulturskribent som heter Stefan Nolervik. Han gör lite som han vill på kultursidorna. Och det är verkligen uppfriskande. Tycker att han är jättebra, men han får ganska mycket kritik upplever jag när han sticker ut hakan.”
Det var fantastiskt fin feedbaack för mig, som gör mig mycket glad. Tack!
Stefan Nolervik, ÖP
Skicka en kommentar