Nu när jag har fått två officiella följare av min blogg måste jag väl prestera ett inlägg.
2,5 åringar kan vara alldelens jättejobbiga. Alldelens envisa och alldelens för svåra att övertala. Alldelens supergråtande. Alldelens supergnälliga. Alldelens nedkissade vid dom allra jobbigaste tillfällena.
...och alldelens underbart mysiga, tillgivna, varma, mjuka, goa och roliga.
Men nu är det färdigproducerat med barn för mig. Jag är nöjd och är inte beredd att gå tillbaka till bebis-omvårdnad-sova-dåligt-skrik-som-man-inte-vet-vad-det-betyder-stadiet. Sambon konstaterade när vi åkte ut för att käka middag ikväll, att det blivit enkelt att bara stoppa barnen i bilen och inte behöva fundera på alla attiraljer som en bebis kan behöva ha med. Så kommer vi till den fascionabla restaurangen Max och där hinner vi i princip bara sätta oss så spiller den där alldelens underbara 2,5-åringen ut hela glaset vatten på sina byxor. Och jag som varken när barnen var bebisar, eller nu (som sambon just konstaterat) har med ombyten eller annat viktigt. Ungen får alltså ha sina genomsura byxor på sig, med servetter nedstoppade i för att suga upp det allra värsta.
Nu ligger hon iallafall och ska sova. Och det hoppas jag att hon gör snabbt. För jag är otroligt trött efter första veckan praktik (av sex veckor).
1 kommentar:
Den politiskt-mediala överklassen och den organiserade brottsligheten gör nu gemensam sak mot Sverigedemokraterna. Demokratin är hotad. Då kan jag omöjligt tiga. Det är en medborgerlig PLIKT nu för alla oss som GILLAR OLIKA att stå upp mot den falska vänsterns strävan till Gleichschaltung och real diktatur.
Det är vidare min skyldighet att sprida ljus över något starka krafter vill mörklägga, nämligen det VERKLIGA hiv-läget i vårt land.
Denna sida upp!
- Peter Ingestad, Solna
Skicka en kommentar