Ingen bebis i min mage

Jag har bara precis lyft blicken från snoriga bebisnäsor, släppt händerna från vagnen som alltid rullat framför mig och slipper vakennätterna som tar död på en. Då har sambon mött en Bebis. En BEBIS. En tremånaders mjuk och varm och jollrig BEBIS. Och det var "OOoo så mysig!", "Bebisar är ju sååå fina!" och alla superlativ man kan komma på. Men det ska inte in nån bebis som rumsterar om i min mage både bokstavligt och bildligt. Njet. Nope. Stop och belägg. Jag har befolkat världen nog.