VIlse i pannkakan

Första (men förhoppningsvis inte enda) längdskidturen ikväll. Första gången besökte jag Ormbergets skidspår. Sambon hade varnat mig innan att skyltningen är svår att förstå. Och det var den. Åkte vilse några gånger, svängde fel och tog fel spår. Tänkte åka ca 3,5 kilometerspåret, men det slutade med att jag nog åkte ungefär en mil... Trodde aldrig att jag skulle komma fram, det blev en utopi att få se bilen. Jag trodde dessutom att jag skulle dö i en av backarna på det svarta spåret. En timme och tio minuter efter att jag lämnade bilen på parkeringen var jag tillbaka. En timme och tio minuter! Jag var tillbaka vid bilen och levde utan att ha börjat gråta (vilket också passerade tankarna!). Jag har nog aldrig åkt så länge nån gång tidigare. Men nu känner jag mig nöjd och väldigt ledbruten. Och glad, för min kondition var det absolut inget fel på, däremot styrkan i armar, ben och rygg.