När dörren fastnar i uppdriven snö, vagnen måste dras så att säga fel väg för att komma genom snön, det blåser kallt och ungarna ska ha tre lager kläder, ja då är det vinter. Det slår mig varje år att bor man här uppe i norr så är det som taget ur en film från Alaska, Sibirien eller nåt sånt. Vi ser det inte bara för att vi har vana ögon och inte ser hur arktiskt det faktiskt är. Burr och Huvva, nej jag är nog gjord för varmare klimat.
Skönt ändå att gå ut och skotta uppfarten i vintermörkret. Några få minusgrader och ingen blåst, kan ändå vara liiiite skönt kan jag erkänna.
Melankolin från gårdagen är kvar. Livet känns "on hold" och jag vet inte hur jag får tillstånd en förändring. Hur gör ni som är lyckliga med livet, känner er nöjda och alltid mår bra (om man nu kan säga 'alltid', ingen kan väl 'alltid må bra')?
4 kommentarer:
I efterhand kan jag se att livet inte har haft pausknappen intryckt hela tiden, även om det just då kändes som att den var intryckt hur hårt som helst... Vad är det som skulle behöva förändras för att livet skulle kännas "unhold" istället?
Jag tror nog att vi alla tror att alla andra är lyckliga och mår bra, medan det i själva verket går upp och ner för de flesta. Vi är ju bra på att dra på den där glada fasaden när vi träffar folk...Jag känner igen tillståndet lite från föräldraledigheten, att man blir less, när man jobbar så hinner man inte tänka efter lika mycket. Fast jag är kräkless just nu på att jobba hemma varenda kväll, det tar liksom aldrig slut...
Många kramar! Sara
Jag känner att jag kanske inte är rätt person att kommentera detta inlägg, med tanke på att jag mestadels blir himla nere på hösten och vintern. Jag tror att man som i allt annat måste hitta en balans. Då jag känner att jag är på väg neråt så försöker jag alltid boka in mig på något att längta till. En liten resa, eller något annat som gör en glad. Och sedan håller jag mig själv upptagen med massor med olika saker, för att aldrig hinna känna av ledsamheten. Men efter ett tag blir man så stressad och njuter inte av något, och då isolerar man sig. Så hur mycket du än bokar in dig på måste du se till att ha tid för dig själv. Ta vara på det som vintern har att erbjuda. Ta långa bad (oj, vad klyschigt det lät), tänd ljus, se massa filmer, gå på en promenad när det är ljust o.s.v. Jag går ju alltid och tycker att livet är , well, inte direkt 'on hold', men som att jag väntar på något. Men jag försöker iaf leva och njuta så mycket jag kan. Men, finns det inget du velat göra länge? Eller allmänt något med fart och fläkt? Ring några av medielärarna (som du sa så är dom ju faktiskt himla bra) och styr ihop så att ni far och spelar lazergame (kan tyckas töntigt, men hey, ibland får man offra sig), eller så kan ni ju gå ut en kväll och dansa? Men som sagt, det är svårt att ta sig ut ur gråheten, men man får prova sig fram lite. Ni ska väl snart till Thailand, om jag inte minns fel?
Egentligen tycker jag att det är fel att skriva Kram till någon över internet som man inte kramar vanligtvis, men här får du en kram iaf! En lång. Sköt om dig, och 'krya på dig'.
Tack, vad snälla ni är som tar er tid att skriva! Det värmer jättemycket ska ni veta.
Sarah: Jo, jag känner igen det där att se tillbaka i tiden och se att det inte var så där som man upplevde det då just i den stunden. Det brukar jag försöka ha i bakhuvudet, för mig är det ofta så att jag ser tillbaka och ser hur BRA allt var, i jämförelse med den tid jag lever i just nu. Som så mycket annat är det alltid viktigt att vara i nuet, det tror jag man mår mycket bättre av.
Jag inbillar mig att får jag ett jobb jag vill ha så slipper jag ha min 'pause-knapp' intryckt. Det stressar mig jättemycket att jag måste gå tillbaka till mitt gamla jobb. Fast egentligen tror jag inte att det löser alla problem att få ett annat jobb, det är nog något jag måste jobba med inom mig.
Sara: Det som är synd är att det är få som är mitt uppe i föräldraledigheten som säger att det inte alltid känns så där superkul. Det kanske skulle vara lättare om man bara pratade ut med någon som är i samma situation. Men det kanske känns fel att klaga, man är ju väldigt priviligerad i Sverige som kan ha dom här långa ledigheterna tillsammans med sina barn?
Jenny: Thailand hägrar, det är sant, och det är sååå skönt att tänka på att få åka dit. Även om det just nu inte går att komma till Bangkok med flyg, men jag tror inte att det håller i sig tills vi kommer.
Att träffa vänner och ha tid för sig själv är kanske det viktigaste för att må bra just nu. Kanske det får bli lite Lazergame, inget dumt förslag alls!
Hoppas ni alla hittar era ljus i mörkret och att ni får vara med dom ni håller kär.
Så skickar jag en kram till er alla tre. Fortsätt med klokorden!
Skicka en kommentar