Det blir inte av att blogga. Det känns aldrig som om jag hinner sitta tillräckligt länge vid datorn för att hinna göra ett inlägg, eller ens fundera vad jag vill skriva ner. Ändå har jag det inte så hektiskt. Men jag gissar att jag prioriterar annat just nu.
I helgen har stortjejen (ja, A har blivit stortjejen nu när vi också har en lilltjej) varit med ett barnbarn till en av grannarna. Fredag, lördag och söndag har dom lekt. Eftersom A inte har nästan nån kompis här i stan så har hon verkligen tyck att det har varit kul. I torsdags var hon också och lekte med en tjej som bara bor några hus bort. A har verkligen levt upp, hon behöver kompisar.
Lilltjejen bara sover och sover. Hela dagar kan hon sova, vakna till och äta och sen sova lite mera. Hon är underbar. Jag tänker en hel del på förlossningen. Vilken fantastisk händelse. Det känns inte som om jag vill att det ska vara sista gången jag får uppleva det. Idag har kompisar från Luleå varit här, deras kompisar fick barn dagen efter oss. Så dom berättade om den förlossningen. Traumatisk händelse som slutade med sugklocka på det stackars barnet. Jag tror att jag har haft väldigt lätt för att få ut mina ungar. Jag har bara positiva känslor och upplevelser från mina barns födelse. Jag tycker synd om dom som inte får ha det. Och jag kan mycket väl förstå om man inte vill föda igen om det blir för hemskt första gången.
Det är så konstigt att tänka sig att jag har TVÅ barn. TVÅ barn. Helt otroligt fantastiskt och underligt. Ett barn är ingenting, två barn börjar verkligen vara nåt. Jag har TVÅ barn, kan knappt förstå det. Tänker ibland på hur man ska klara av att rodda ihop det med två barn. Men hur ska det då gå med tre eller fyra barn? Många viljor, tankar, aktiviteter, önskningar som ska uppmärksammas. Hur lyckas man fördela sin tid och kärlek?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar