Om bebisen dör...

Stortjejen berättade att hon fått sova under pappas täcke i natt. Så då sa jag att jag vill gärna att hon sover under mitt täcke också. Hon konstaterade att det går ju inte, men om bebisen dör så kan hon göra det. Finns nog ganska så mycket känslor i hennes kropp, ganska mycket saknad av tiden då jag och hon lekte och jag hade mer tid bara med henne. Nu känns det inte som att den tiden finns. Jag får dåligt samvete av att veta att hon längtar efter mig, och jag kan inte riktigt ägna mig åt henne som jag gjorde tidigare.