Så här i slutet av året passar det bra med en årets..-lista.
Årets sämsta:
När innebandykompisen fick ett hjärtstillestånd och dog.
Årets bästa:
När innebandykompisen började leva igen.
Årets händelse:
Resan till Thailand.
Årets finaste:
Lillungen som behagade dyka upp.
Årets intressantaste:
Känslan av att faktiskt komma på att jag vill något, och verkligen vill det!
Årets läsupplevelse:
The Road (drömde föresten i natt att jag levde som i boken, riktigt obehagligt, men min shoppingvagn var istället Us barnvagn).
Årets sommargrej:
10-års jubiluméet på Baggen, bara familjen. Vi prickade in sommarens varmaste dag och slapp det hektiska Pdol.
Årets nytändning:
Att börja skriva igen.
6 kommentarer:
Jag måste nog börja läsa hela texter innan jag börjar tänka. När du skrev att innebandykompisen dog hann jag få panik, för jag såg honom ju i skolan här om veckan. Tänkte att jag misstagit mig om vem det varit som farit illa. Men sedan fortsatte jag ju läsa ..
Och Thailand. Thailand! Snacka om att man blir ressugen. 2008 har inte bjudit på en enda utlandsresa. 2009 blir det andra bullar. Mest troligt Portugal, England och därefter USA i ett år. Det vore då himla fint!
Usa ett år?! Låter spännande och något som du absolut måste göra. Vad ska du göra där?
Isåfall åker jag som Au Pair. Tänkte länge åka som high school student , men trots att våran klass har sina dåliga sidor ville jag inte missa chansen att få gå tre år och ta stundenten med dom. Och jag går ju media, så jag lär ju ändå bli arbetslös ;) Lika bra att fara till USA ett år och samla tankarna och se vad man känner att man vill bli. Men inget är bestämt än. Hur mycket jag än vill åka så är det en del av mig som kommer att sakna mina vänner så nedrans mycket. Dessutom vet jag inte om jag klarar av att ta hand om tre barn, prata ett annat språk, bo i en främmande familj, vara utan alla här hemma och ta mycket ansvar (jag vågar inte ens ringa och beställa tid hos frisören .. ). God I'm scared. Men vi får se. "Don't let the fear of striking out keep you from playing the game", heter det ju. Man måste väl våga för att vinna. Har skickat efter papperna iaf. De dimper nog ner i brevlådan vilken dag som helst. Så vi får se hur det hela utvecklar sig .. Spännande!
Jag vet att du kommer att växa som människa om du åker. Vännerna finns ju kvar, kanske nån kan åka tillsammans med dig, och vara i en annan familj?
Det där om att våga ringa, jag var också så. Men övning ger färdighet. Ett tips som jag började med när jag var tvungen att börja ringa olika saker (alltså när inte föräldrarna längre gör det åt en) är att ta två djuuuupa andetag när man precis slagit nummret, innan andra änden har hunnit svara. Det fungerade hur bra som helst för mig, jag lugnar ner mitt hjärta och är inte så stressad när jag väl kommer fram på linjen. Jag gör så fortfarande.
Sen ska man nog inte ta för allvarligt på ett telefonsamtal, vad gör det om man säger fel saker, eller gör nåt annat tokigt? Världen består ju ändå.
Jo, hade jättegärna haft någon vän som bott i en annan familj, men tyvärr tänker inte mina vänner i samma banor som jag. Här ska det pluggas eller resas jorden runt. Men, allt som gör dom lyckliga gör mig lycklig, så jag får väl klara mig utan dom ett tag. Förresten, jag tänkte braa fråga dig, för du är ju vuxen och verkar klok .. När är bästa tiden i livet? Har funderat på det, och du är ju en grubblare så du har säkert också funderat på det.
Nu är klockan kvart över 2 och jag ska köra till en vän och låna Prison Break säsong 2. Jag tror inte att denna sorts besatthet av en tv-serie är bra. Jag tyckte nyss att en av mina hundar liknade den kvinnliga läkaren från Prison Break! Är det då man borde sluta se ? Haha. Nej vet du vad, nu ska jag iväg, men hoppas att du har det bra och sköter om dig hemskt mycket.
Kram, J.
Vår bästa tid är... (som den gamla låten) NU!
Det bästa du kan göra är att försöka att leva så bra du kan i nuet. När jag ser tillbaka på mina olika eror så inser jag att jag borde ha varit nöjd precis just när en era är. För när man tittar tillbaka så ser jag det positiva och tycker att allt var bra just då, i jämförelse med hur det är nu (som inte alls behöver vara dåligt, men det är ändå lätt att se det som inte bra). Men sen går det en tid och så tittar man tillbaka på tiden som är då man tänker det där och inser att det var väldigt bra då också.
Man inser också när man får barn och ser deras utveckling att varje tid har sin charm och sitt positiva, det är lättare att se det hos andra (ens barn) än vad det kanske är att se hos sig själv.
Ett boktips (som jag ännu inte läst, men den står i bokhyllan) är: En ny jord, av Eckhart Tolle. Den ska behandla det här ämnet och ger säkert insikt i nuets betydelse för välmående.
Det finns ett folkslag på kanske 300 individer nånstans kring Amazonfloden som inte har något tempus i sin gramatik. Dom kan bara säga att saker händer nu. Om dom sedan lever konstant i nuet, utan att se tillbaka och utan att planera för framtiden vet jag inte, men om det är så, så skulle det vara intressant om dom känner sig lyckligare än andra (fast det finns ju andra faktorer som gör att vi mår dåligt än bara det, men det kan vara en del av det).
Ett långt svar, men kort och koncist menar jag: Försök att njuta NU!
Skicka en kommentar