Jag är f*n grymt irriterad.
Senario: Julmaten ska förberedas. Det ska kokas, stekas, ugnas, fixas etc.
Vem står där i köket i flera timmar? Jo, min mor. Ingen av männen i huset gör överhuvudtaget minsta lilla insats att ens försöka vara delaktig. Till slut kommer min faster och steker köttbullar och dukar. Resterande gör mor och jag. Och jag kan inte säga att jag gjorde så mycket heller, eftersom ungarna krävde en del också. Och i övrigt under tiden vi var där nu i jul så är morsan nån slags pass-upp för far och bror. Kanske det är hennes roll som hon själv tagit på sig eller så ser hon bara inte att det är så. Går hon i väg efter en måltid så blir bortplockandet inte riktigt färdigt. Flera timmar senare står fikabrödet framme, kaffekopparna kanske är isatta i diskmaskinen, men inget är gjort helt färdigt. Och så blir det hon i alla fall som gör den där slutfinishen. Grrr! Jag känner att jag blir helstörd på det här. Försöker verkligen tala om för henne att det kan vara på ett annat sätt men det blir bara en minimal förändring som jag inte tycker räcker. Kanske är hon nöjd?
För övrigt är det helt bortkastat att ge en dvdfilm till en vuxen, men till ett barn är det genialiskt. Dotterns Phu-film har hon redan sett tre gånger. Och den lär vara lika rolig den sjunde gången som den tolfte.
2 kommentarer:
Ursäkta, men din mor - om någon i det liberala underbara Sverige - har ju valt sitt liv helt o hållet själv, och trivs nog med det. Annars är det väl HENNES ansvar att göra nåt åt saken. Hon är ju inte lidande, lägg energin på nån som verkligen är lidande istället. Identitet som behövd är absolut på ett personligt plan väl så viktig som jämställdheten, även om de behövande inte är ens det minsta tacksamma...
Jaja, det är ju det jag skriver; att hon kanske valt det själv och är nöjd. Men jag kan väl ändå få irritera mig? Fast där svarar du säkert nej.
Puss.
Skicka en kommentar