Utläst

Igår läste jag ut En sorts kärlek av Ray Kluun. Lätt- och snabbläst. Recensenterna på bokomslaget var positiva och jag har hört en del gott om boken. Den var ärlig och utlämnande, ja, men jag fick inte sympatier med huvudrollsinnehavaren (precis som i Flyga drake) och tyckte bara att det han gör i boken är egoistiskt. Jag har svårt att bortse från det och se boken som just ärlig och ett porträtt av en händelse och människorna kring den. Enda gripande för mig var när mor och dotter tar farväl. Då grät jag så att tårarna sprutade. Kändes så nära, och så hemskt, jag tänker på mig själv som mor med två döttrar. Kommer inte att läsa fortsättningen; Änklingen som kom ut i fjol.