Trots att döden var väntad är det sorgligt. Och jag har gråtit en hel del. Mest i min ensamhet. Det är förlösande att fälla tårar. Som att få göra något aktivt i sorgen, få något sorts resultat att förhålla sig till.
Nu är den generationen borta och det hör väl till en del av tårmängden. Tanken på vad som varit och vad vi haft, inte egentligen så mycket på vad som skulle komma eftersom det inte skulle komma så mycket mer i farmors liv. Eller för den delen i hennes och mitt gemensamma liv.
Jag tror att det är viktigt att få göra bokslut i tankarna när en människa faller bort. Och jag tror att begravningar i allmänhet fyller en viktig funktion i att kunna göra avslut. Jag brukar inte känna så stor sorg just vid begravningar utan har redan fått försonats med tanken på någons död och begravningen blir ett välbehövligt hej då.
Så. Hej då, lilla farmor.
3 kommentarer:
Hej! Jag hittade till din blogg när jag slumpade runt på Blogspot. Hoppas du inte har något emot att jag tittade in. Jag är nog lite tvärtemot dig när det gäller begravningar; jag gråter floder. Och det kvittar vems begravning det är; jag är som en gråterska som kan gråta hur mycket som helst.
Hej! Självklart får du kika in! Kul med besökare som också lämnar en kommentar.
Det där om gråtande återstår väl att se för mig, nu till farmors begravning...
Ha en skön nästa-vecka!
/K
Usch va tråkigt! Hoppas begravningen känns okej!
Och så önskar jag dig en SKÖN sommar!
Skicka en kommentar