I lördags hade vi lite firmafest. I M lokal, hon arbetar inte bara med taltidning, utan har även en alternativ medicinfirma. Kvällen var jättekul, alltid kul att träffa personer från jobbet i ett annat forum. Och det som var kul var att chefen G också var där. Det hade jag inte väntat mig. När vi skulle gå från Ms lokal så skulle jag gå hem och dom andra gick ut. G frågade mig om jag skulle föja med ut. Jag sa att jag skulle upp tidigt och därför går hem. Då sa han att han kände det på sig, att han tyckte att det var trist att jag inte följde med. Och sen när jag skulle säga hej då till alla, och gå åt mitt håll. Så kommer han fram och kramar mig. Kramar mig! Jag förväntade mig inte det, det kändes konstigt. Och ingen annan kramades ju. Men det var en fin gest. Kanske jag funderar för mycket på den där kramen, men det var lite surealistiskt.
Nu har grannarna flyttat. Det är mörkt i deras hus. Och det känns tråkigt. A har svårt att förstå att E inte kommer tillbaka till Piteå. Hon säger att han kommer hem en annan dag. Och jag försöker att förklara. Hennes bästa kompis. Vi kanske måste flytta så att hon har nån i samma ålder i närheten. Nu är det nästan bara pensionärer här på gatan...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar