Vad har hänt under juni? Jo...

En hel månad utan bloggande. Sommaren känns inte som bloggarnas tid riktigt. Märker det också på andras bloggar, uppdateringarna är inte lika frekventa.

• A fyllde år med några kompisar på besök på kalaset. Riktigt skoj! Det bästa var nog att det kom en tjej från dagis. Det tyckte A gjorde dagen tror jag.

• Jag är så häääär (*måttar mellan pekfinger och tumme*) att få en tjänst på More Media (numera More). Får veta i veckan hur det blir. Är jag glad eller super-duper-överlyckligt? Nu hänger det bara på att jag ska få så många procent att jag kan sluta med kvällsjobbet. Detta jobb gör mig inte lycklig.

• Semestern närmar sig, och det stora i år blir bilsemestern bara vi tre i lilla familjen. Det blir Bullerbyn, lekparker, vattenland och ljudsagor i bilen. Tror ni att treåringen sätter agendan?

Far är kvar i Thailand. Försöker sälja alla plantagen. Men ett är kvar. Jag hoppas verkligen att dom blir av med dessa. En positiv sak som det dock har fört med sig är att mor har fått vara själv i två månader. Jag tror verkligen det har stärkt henne som person. Hon kommer fram mycket mera utan far i närheten. Jag hoppas att hon tycker att det har varit positivt själv.

Midsommar blev lugn och trevlig hos J-O o K o F i deras stuga. Eftersom F är precis lika i ålder som A blev det lyckat. Dom lekte på och hade glädje av varandra. F är mysig och tillgiven mot dom flesta. En bra tjej.

Söndagen åkte vi till T o M o E och numera också O i Kåge. Fick se deras nya hus. Stort och fint och med potential. Kanske inte det hus jag skulle vilja ha. Men jättefint ändå. Dom planerar att bo där resten av livet. Önskar att jag kunde ha samma lugn i kroppen. Känner mest att jag inte vet vad jag ska ta mig till med mitt liv. Men Morejobbet börjar ju i alla fall vara ett steg i rätt riktning. Jag ser fram emot samtalet med More i veckan med skräckblandad förtjusning, vill veta, men samtidigt inte heller bli nedslagen av ett mindre positivt besked.

Har pratat med en terapeut nu. Och det blev liksom lättare efter den timmen. Men jag vet inte riktigt hur jag ska fortsätta med hela mitt psykologiska mående nu. En timme gör ingen sommar, eller hur man nu ska säga, ni kanske förstår. Känns som om jag måste förändra flera saker i grunden. Hon tyckte i alla fall inte att det kanske bara är jag som ska förändra mig för att det ska bli bra, vilket jag hela tiden intalat mig själv att så är det. Dom orden tog jag med mig och ska försöka att ha i bakhuvudet.