Zzzzzzz....

En kollega på kvällsjobbet kom med strålande idén igår kväll (när jag kommer till jobbet och gråter av trötthet, arghet och frustration) att jag faktiskt kan ta ut semester och föräldradagar en tid innan beräknad nedkomst av nytt barn. Det ska jag göra. Från kanske den 10 april, så får jag bara hoppas att barnet inte väljer att komma så mycket före den 22 april, som är det beräknade datumet. Det skulle vara så skönt att veta att: hit, men inte längre ska jag jobba. Att jobba hade väl i och för sig gått bra. Men när jag har dom tider jag har på dom olika jobben så känns det ohållbart just nu. I kväll är jag i alla fall ledig, och det känns som om ledigheten ska tillbringas med slutna ögonlock.