Jag är så fruktansvärt slö! Jag orkar inte ens gå och handla. Det är jobbigt att ta ungen till dagis. Att bara gå utanför dörren är ett projekt. Sen ligger jag på kvällen och har dåligt samvete över hur lite jag har åstadkommit under dagen.
Hur ska det gå när jag börjar om att jobba om några futtiga veckor?
7 kommentarer:
Jag tror nog att det kommer att gå galant! Man hamnar i en lat-fas. Allt känns jobbigt. Men när man väl gör något på riktigt så inser man att det här är ju faktiskt inte så farligt. Lite som med läxor. Ångesten över att dom finns är ju jobbigare än att göra själva jobbet. Och känslan när man väl gjort lite av den där ångest-laddade matten är obetalbar. På riktigt
Jo, det är säkert så, men just nu känns allt så joooobbbigt. Det lär gå över.
Tro mig, jag förstår dig. Har varit i en 'ensam-period' ett tag, dvs att jag inte ens orkar umgås med folk. Nu har jag besök av två tjejer som bor här, dvs dygnet runt. Jag är helt helt slut ! Passa på att njuta av ledigheten så länge du kan, och försök sedan se det positiva med att börja jobba. Svårt, men försök.
Kul att se dig idag förresten. Var ju galet länge sedan. Synd att vi inte hann prata lite också bara.
Kul att se dig också! Lustigt att springa på dig efter mitt inlägg om hur lat jag är, och så är jag på stan. Jag har varit upp på stan två gånger sen i julas, så det var ovanligt för tillfället.
Visst, allt går i perioder, och vänner är underbara, men ibland kanske det blir väl jobbigt att ha dom 24/7. Men man ska nog tagga ner på sina egna förväntningar på sig själv om man har besök, det är lätt att falla in i "den perfekta värdinnan" och ta slut på sig själv. Man kan ju bara tänka på sig själv när man är borta, man förväntar ju sig inte allt det där som man tror att man måste göra när man själv har besök.
Kram kram! /K
Nämen, där ser man. Du borde hänga på stan oftare. Fika, till exempel. Det är inte så jättejobbigt utan mest gott och mysigt (om än dyrt). Och vad lustigt att mina bloggkommentarer ofta bildar någon slags chatt mellan oss.
Och ja, du har nog rätt. Det är mest maten som är väldigt påfrestande, även om det känns bättre nu. En är vegetarian som inte äter ägg och bara ekologiska mjölkprodukter. Dessutom är hon på tillfriskningsväg från ätstörningar så hon måste äta fem gånger om dagen på utsatta tider (men dock så stödjer jag ju självklart henne i det. jobbigt att äta så ofta bara, haha). Den andra är laktosintolerant , har flera andra allergier och är rätt kräsen. Och sedan finns jag, som hatar att äta frukost och är kräsnast i världen. Det har inte varit lätt, ska du veta. Men det går, det går. Bara man vill så.
Vad är det för jobb du ska gå tillbaka till? Alltså, ska du jobba på strömbacka?
Låter riktigt komplicerat det där med maten...
Nej det blir inte Strömbacka, det var bara ett vikariat över två terminer. Jag går tillbaka till att göra taltidningar för synskadade och andra läshandikappade.
Nämen se på tusan! Det lät faktiskt hemst intressant. Du borde ju titta förbi på Strömbacka någon gång dock. Du och Marlene borde ta en sväng :)
Skicka en kommentar