torsdag 29 januari 2009
Tråkigt
Jag har ofta skojat om att "vi lär väl separera" med min sambo. Vidare: "Ja, det är ju faktiskt hälften av alla äktenskap som bryts upp." Det här har varit mer på skoj än att jag verkligen menat nåt med det. Ännu hade jag inte sett av så mycket av separationer. Nu har verkligheten kommit ifatt mig. På ett halvår har jag två nära vänner som separerat, en längre-ifrån-vän, två på jobbet och en som pratar om det. Jag mår riktigt dåligt över det här. Både för att vissa förändringar vill jag inte ha och för att det ger många tankar på ens egna förhållande. Även om jag inte är beredd att lämna U, så kan han ju faktiskt komma en dag och säga att han vill lämna mig. Det jag kan göra är att försöka att vara en person som han vill leva med. Det är allt jag kan göra, sen är det upp till honom.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Jag har också sett par separera runt omkring mig, ryst och tänkt att måtte det där aldrig hända mig. Jag har alltid tänkt att jag kommer aldrig att bli någon ensamstående mamma. På något sätt så har det kännts som att det kommer inte att hända mig, vi har ju det så bra, vi som skulle skaffa familj, hus, åka på resor, bli gamla ihop och allt det där. Det är ju det som är det läskiga med kärleken att man inte kan påverka den. Som du säger kan du bara påverka den du är men inte din partner. Jag tror inte heller att man kan vara förberedd för nått sånt här. Man kan ju inte gå omkring och vara förberedd på att ens förhållande ska förändras. Det skulle man ju inte orka! Tankarna kan man tänka men man kan ändå inte vara helt förberedd tror jag. Egentligen kan man ju inte göra så mycket annat än att leva i nuet och njuta av det man har just nu.
Ett tillägg och förtydligande: med att ens förhållande ska förändras så menar jag en drastisk och oväntad förändring.
Även om detnna är efter en he l del akolhol så är det ärligt, och det är att jag är lite rädd för äktenskap! liksom, om du efter 10 år är lite missnöjd och känner dig ensam och malplacerad i dit förhållande, ska du inte få gå vidare då? alltså då man fgift sig ska man då 'nöja sig med det man har'? alltå man måster ju kanske sea till sig själv och tänka hurman själv mår bäst? man kan ju inte tänka sig attt nu är ah gidt och nu är det så? när vet man ? undra fad ag just skrev. sklöt om dig iat. KRAM!
Marlene: Det är det ständiga dilemmat; att leva i nuet. Inte fundera på framtiden eller egentligen heller grunna på vad som varit. Men det är svårt, oro kan gnaga så jäkulskt i mig.
Du och ert förhållande som just tagit slut är faktiskt väldigt mycket i mina tankar. Och allt det andra som jag skrev i inlägget. Jag lider med er som inte ville men ändå blev tvungna. Stora kramar till dig och till barnen.
Jenny: Liiite svårt att förstå allt i din kommentar. :) Men det här med giftemål är överreklamerat tycker jag. Hur som helst är väl ett löfte att vara tillsammans lika smärtsamt att bryta oavsett om man gifter sig eller inte. Jag är inte gift, och kommer troligtvis aldrig att gifta mig, men i och med att jag skaffat barn med min sambo är vi förbundna med varandra för alltid. Och att ha barn gör allt mycket mer komplicerat om du vill lämna den andra. Så rådet är att inte skaffa barn för snabbt i ett förhållande, lär känna varandra ordentligt. Jag skulle säga i flera år, innan ni för in ytterligare en person som kommer att suga ur massor av energi ur er (och GE en massa energi också!).
Ta hand om dig, och vila ut så här på söndag dagen efter.
Kram.
Åh herregud! Vilken kommentar. Och vad ville jag komma fram till? Jag har Ingen aning. Får be om ursäkt för den.
Kan dock tänka mig att jag tänkte lite på det här med att hålla ihop. Liksom, klart att det finns problem i alla familjer, men hur vet man när problemen är sådana som man får arbeta sig igenom, och när det är problem som faktiskt gör att det inte håller? Klart att man måste offra lite i ett förhållande, men hur vet man när man offrar för mycket? Hm, nästan lika förvirrad kommentar som igår ..
Och well, började jobba 9.30 så det blev inte allt för mycket vila. Men det är väl bra att ha en produktiv söndag, så att säga!
Skicka en kommentar