Jag började gråta när jag och sambon diskuterade en sak igår. Senare kände jag mig bara ensam och utan stöd. Idag känner jag mig bara trött och less och att livet bara står och stampar (trots att det verkligen inte gör det), att vardagsrealismen är knäckande just nu. Just nu på jobbet vill jag bara gå hem och allt är bara kräk.
Fast jag har nog kommit på vad det är. Det kommer sig nog av tre små bokstäver.
Pms.
Jag brukar inte känna av sånt, men det kanske är det. Jag hoppas det, så går det väl över på några dagar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar