Nya tag med bloggen

Har helt kommit ifrån bloggen och ska försöka att ta nya tag med det. Mycket vatten har runnit under min bro sedan senaste inlägget (i juli!). I korta drag det här:

Vi är lulebor numer, trivs så fantastiskt bra och konstaterar för mig själv att det var mycket länge sen jag mådde så här bra. Beror nog på många faktorer men en är att stordottern har hamnat rätt här på nya kvarteret. Jag kan inte ens föreställa mig hur det skulle ha varit att bo kvar och att hon skulle kunna vara lika mobil vid huset i Piteå som hon kan vara här. Vi bor på ett tätbebyggt villakvarter. Kanske inget man tänker sig vara ett drömboende, men just nu är det verkligen det! Vi har skogen bakom huset och gatans alla ungar på framsidan. Det kör nästan inga bilar och lekparken är hundra meter bort. I den fas vi är i livet är det här verkligen super-duper-perfekt.

En annan orsak till välmående är också att jag har lämnat mitt själadödande jobb. Jag har kommit fram till det under dom senaste veckorna att jag tror att det spelar en stor roll för mitt mående att jag faktiskt gör nåt som utvecklar mig, inte går i samma hjulspår och inte får utlopp för någon som helst kreativitet eller får någon hjärngympa.

Jag läser numer på lärarprogrammet och det är underbart. Det enda smolket i bägaren är att arbetsmarknaden inte ser ljus ut för lärare. Men jag tänker verkligen att det löser sig. Jag lääängtar tills jag får komma ut och arbeta. Kan egentligen inte vänta en minut, även om jag måste vänta tre år... Och så här kände jag aldrig på journalistprogrammet. Jag såg aldrig fram emot att bli färdig.

Jag och U är också i en så bra fas i förhållandet även om vi inte hinner träffas så mycket. Men alla separationer under senaste året har gjort förhållandet starkare och tryggare och finare.

Den sociala biten i Luleå har kommit igång snabbt och verkligen bra. Det börjar utkristalliseras vänner, och det här är efter bara två månader här i Luleå. Att lulebor skulle vara svåra att komma in på livet? Det ser jag inte alls. Jag har kommit tre tjejer i klassen mycket nära, mycket närmare än vad jag brukar komma andra människor. Vi kanske är i en förälskelsefas i vår nyvunna vänskap, men det behöver jag ju inte fundera på, det är i alla fall fantastiskt. Jag mår så bra tillsammans med dom. Och det är ´like vise´.

Sen är jag också i staden jag alltid sett framför mig som min bostadsort. När jag nu inte får prova på nåt helt annat (annat land eller södra Sverige) så är Luleå alldelens utmärkt. Men har man en norrbottning (själ och hjärta) till sambo, då får man anpassa sina val och drömmar.

Kontentan är i alla fall: Jag mår underbart!

Nu måste jag fortsätta att plugga. På återseende.