Kärleken till orden

Jag kan bli så kär i vissa saker jag skriver. Vi har en uppgift att skriva en berättande text i svenskakursen jag läser nu. Det är så häftig känsla att ge liv åt en person via orden jag väljer. Här är min berättelse, inte helt färdigarbetad men ni får den iallafall.
........

Del av livet.

När Marit såg tillbaka på sitt liv svepte återkommande bilder förbi. Vardagliga händelser blandat med starka minnen och till viss del även sådant som hon helst glömde bort. Men glömma skulle hon göra i alla fall. Varje dag tyckte hon sig minnas mindre och mindre. Är det torsdag idag?

Det ringde på dörren och nyckeln sattes i låset.

’Hallå!’ Rösten var uppfodrande.

Marit reste sig upp och tog tag i rullatorn. Det svartnade för ögonen och hon grep hårt om handtagen.

Utan att titta på Marit kom kvinnan in i köket och började plocka i kylen.

’Då är det lunch. Gröt och ägg ska det vara. Vilket väder idag. Det har snöat hela natten. Och det har redan blivit mörkt.’

Kvinnan fortsatte att prata. Trots att det var Marits enda kontakt under hela dagen kände hon att just nu ville hon inte att människan som stod där skulle röra i hennes mat och tro att hon kunde göra som hon hade lust.

’Jag plockar fram själv idag.’ Marit sluddrade på orden.

Kvinnan fortsatte att plocka i Marits kylskåp.

’Jag plockar fram själv idag!’ Rösten var fortfarande sluddrig, men hon lyckades göra sig hörd. Och den där kvinnan slutade mitt i en rörelse.

Marit kände att benen darrade. Rösten darrade. ’Hjälp...’

Äggen slogs i golvet och Marit föll.

…

Hon var tillbaka i lägenheten. Sjukvårdarna hade lämnat Marit för en liten stund sedan och hon satt i kökssoffan, längst ut på kanten. Det vävda tyget kändes välbekant under handflatan och det luktade ganska instängt. Hon ville öppna fönstret men rullatorn stod lite för långt bort. Den rullade nog iväg när de skulle stressa vidare. Marit satt där hon satt.

Det mörknade ute och hon kände att hon fick träsmak av att sitta så stilla. Det värkte i benet och hela vägen upp mot svanken.

Det ringde på dörren och nyckeln sattes i låset.

’Hallå!’

En ung kvinna kom in i köket med snöiga skor. Snön smälte snabbt och lämnade blöta avtryck.

’Här sitter du och väntar. Jag förstår att du är hungrig.’

’Jag har så ont.’ Marit gned sin knutna näve över låret och rynkade pannan.

Kvinnan var späd och stod och tittade på Marit några meter ifrån henne.

’Rullatorn är så lång bort.’ Marit kände sig svag och liten. Hon som varit så ståtlig när hon var ung. Alltid hängett sig åt modet och varit noga med vilka kläder som passade hennes kropp. Sminkat sig och brytt sig om vad karlarna tyckte. Och de tyckte om henne. Marit hade försörjt sig själv och unnat sig de kläder hon gillade. Dans på helgerna. Någon panelhöna hade hon aldrig varit. Nu var allt annorlunda. Livet, samhället hade förändrats. Människorna. Marit.

Det gjorde så ont i benet och pillerasken låg på köksbänken. Varje dag fanns utmärkt på asken.

Var det torsdag idag?

Hon och jag

Hemma idag med lite hostig lilltjej och minus 20 ute. Idag har det inte varit många knop. Tröttsamt långsamt, men samtidigt skönt med paus. Tupplur mitt på dagen. Filosoferingar om djur, natur och människokroppen tillsammans med klok treåring. Applicerar tillbakavunna natukunskaper med henne. Vad gör älgen idag? Vad äter fåglarna på vintern? Vad är dom blå linjerna under huden? Härligt med intresserad lyssnare!

Sällskapskväll

Fasiken vad trevlig kväll det blev denna fredag i slutet av januari. En latte och potatisbakelse på det relativt nya stället Friends här i stan. Vi var några från skolan som surrade tillsammans med två från Afrika. Ja, jag vet, det låter knäppt att säga Afrika eftersom det är en gigantisk kontinent med enorma skillnader länder och kulturer emellan, men det gör det lättare att klumpa ihop det så. Spännande att diskutera skillnader i kulturen.

Trevligt med socialisering.

Vår undergång

Har följt UR:s serie om Mänsklighetens sista dagar, alltså vad som kommer att ta död på oss. Skrämmande. Einstein citerades, och jag tycker det var insiktsfullt och reellt.
"Jag vet inte vilka vapen som 3:e världskriget kommer utkämpas med, men däremot att 4:e världskriget kommer utkämpas med pinnar och stenar."

Jag ryser...

Framtidstankar

Näst sista terminen har startat, svenska för tidigare år och barnen i naturen är det som jag ska läsa nu. Svenskan känns som ett ont måste, något att bara ta sig igenom. Brukar inte vara så här omotiverad.

Barnen i naturen däremot är en dröm! Naturkunskap är så fantastiskt kul på den här nivån. Kunskapen och tankarna jag får där följer mig dagligen, lära för livet skulle man kunna säga.

Jag trodde aldrig för några år sen att jag skulle tänka att matte och naturkunskap är dom ämnen som jag helst vill undervisa i. Konkreta ämnen som det går att göra mycket kul i. Svenskan känns svår att motivera många elever att prestera i OCH få dom att tycka det är roligt.

Min framtida arbetsplats kanske kan erbjuda mig att undervisa ma/no och så tar någon annan lärare svenska?

Vissa dagar ser jag mörkt på min jobbframtid, och tänker att jag kommer att få vikariera i många år. Andra dagar tror jag på mig själv och är övertygad om att det kommer att lösa sig. Ser jag utifrån på mig själv och granskar mina kompetenser och kapacitet så kan jag egentligen inte se annat än att jag kommer att få anställning. Men så möter jag någon som jag tycker verkar kompetent och välfungerande, som inte har jobb, då kommer tvivlet över mig.

När jag var på favoritskolan sist och vikarierade sa min kollega att "skolan måste anställa dig (som i jag alltså)"! Dagen hade varit strulig med många tråkigheter som jag tyckte var svåra och kände att jag inte riktigt fixade som jag ville. Vi hade ett samtal, jag och denna kollega och hon är väldigt bra på att lyfta andra människor. Jag blev i alla fall så ofantligt glad. Jag tror inte att hon förstod hur glad jag blev. Jag hoppas bara att åsikten når fram till rektorn.

Nu är det fullt ös fast jag ibland bara vill krypa ner under täcket.

Nytt år åter igen

Har övertagit sambons iPhone och kanske blir jag flitigare på bloggen när jag kan sköta den via telefonen?

Idag är det andra dagen på det nya året. Och det jag vill göra en dag som denna är enligt bilden. Blåser och snöar och vår planerade pulkbacketur fick ställas in.

Nyårsafton var riktigt trevlig! Hade lite negativa förväntningar och dessa infriades inte, och från det kan allt bara bli bättre. God mat, prat och spel. Och glada nöjda barn blev receptet på en bra nyårsafton.

Verkligt ordbajseri

Sitter och klämmer ur mig ord, ord som ska bilda nåt sorts vettigt innehåll. Det är sissssta uppgiften i kursen Engelska för tidigare år. Jag kommer att bli så glad när denna termin är över, för jag tycker verkligen inte att det var roligt att läsa engelska. Tur jag har läst lite mer än det och fått återuppta naturvetenskapen genom kursen Barnen i naturen. Den å andra sidan har varit enormt rolig.

Nu, sista orden på uppsatsen och sen är jag fri!

Ful rump-tomte

Jag brukar inte vara svartsjuk på mina kompisar. Jag önskar dom verkligen all lycka och framgång. Men igår mindes jag en gång då det var annorlunda. Min bästa kompis hade långt, askblont hår och var hur söt som helst. Hon fick verkligen många killars blickar på sig allt eftersom åren gick och många tjejer gav henne utseendemässigt styrkande kommentarer.

Det var fjärde klass och den här tiden på året skulle det väljas vem som skulle bli Lucia. Mina höga förhoppningar om att det skulle bli jag infriades inte. Däremot fick min supersöta vän uppdraget.

Så kom luciadagen och min lott blev att vara tomte. Världens fulaste och tråkigaste tomte. Vännen var världens vackraste Lucia.

Dessutom så drog en kille i parallellklassen ner mina byxor så att jag visade rumpan.

Men igår intog en ny person pallplatsen som "världens vackraste Lucia". Det var en viss liten tjej som går i tvåan.

Den bus-sötaste tärnan.

Värsta duktiga tjejen!

Min stora duktiga tjej red själv idag! Mammahjärtat ville nästan brista av stolthet. Tänk vad hon kan. Hon, den där lillfisen som är så stor i sin lillhet.

Hon sa när hon just suttit upp på hästen ikväll:
"Jag trivs här".
Oj, vad glad jag blev. Det är svårt att beskriva varför jag blev så glad. Men att hon sa precis så gjorde mig överlycklig.

Morgonsim

Morgonen började med motionssim i en halvtimme. Välbehövligt. Skönt. Jobbigt. Vi bokade snabbt in nästa veckas simmning. Så att det blir av. Det är bra att vara några stycken, eller bara två, bara man inte är själv för då är det lätt att skippa.

Pontusbadet måste för övrigt besökas. Vilken atmosfär! Jag förstår varför konst och arkitektur är viktigt för människan. Jag blir nöjd och glad och lugn av att besöka vackra platser.

Bilder nedan är snodda från lite varstans på nätet.

Eva + Jag = Sant

När jag var 13, 14, 15 år lyssnade jag massor på Eva Dahlgren. Fortfarande idag när jag hör vissa låtar påminner det mig om den tiden. Men det får mig också att inse hur mycket djup det finns i texterna som jag aldrig förstod. Texterna har en mogenhet som i alla fall inte tonårsjag kunde förstå till fullo. Nu når texterna till mig i hjärtat, rakt in i hjärtat. Oavsett så är den här låten alltid nummer ett på min Eva Dahlgren-lista.
 
Kanske en av dom bästa låtarna som gjorts.

Vackert

En underbar låt. En underbar röst. Lyssna. Och gråt. Det gör jag.

Buskar fortsättning

Nu har jag orkat ladda in bilderna från kameran och där hittade jag en bättre efterbild på vår nu nedtagna häck.

Nu är det för övrigt helg. Ikväll SUSHI! Mums! Loppis på Arcus på lördag. Och så blir det badhus på söndag. I övrigt öppen, fri helg.

Buskar bort

Har jobbat lite med trädgården några helger. Jag tog bort två rödavinbärsbuskar och en massa ormbunkar. Häcken mot vår högra granne är nedkapad (hade ingen bild på den förändringen dock). Nedan ser ni första bilden med växtlighet. Andra bilden är det mesta borta, förutom häcken då. Det är en sur kvinna som står jobbar där. Blev av någon anledning sur på kära sambon och gick ut och gjorde av med frustration. Bra med ilska när det kommer i uttryck av arbete som annars har svårt att bli gjort!

Rörelse

Nu är jag kvitt lunginflamationen som jag dragit med ett tag. En antibiotikakur fick den på fall. Så nu känner min kropp för att RÖRA på sig. Jag har faktiskt en fysisk längtan att få ta ut mig. Bli riktigt trött av aktivitet. Men jag vet inte vad jag ska hitta på. Det jag vill allra allra mest är att spela innebandy. Men jag har ingen att spela med. Sorgligt, men sant.

Istället för att röra min lekamen så sitter jag här vid datorn och skriver tråkiga texter på engelska och får mer och mer ont i nacken av allt stillasittande. Jag är less på pluggandet. Känslan nu är bara att ta sig igenom. Jag vill göra nytta nånstans där jag betyder nåt.

Och jag vill röra på mig.

Förändring

Stugan. Dit jag gjort regelbundna besök sen födseln. Nu är den i min fasters ägor och det blir liksom inte samma. Det går inte att ha fritt tillträde som tidigare. Det är synd, känns ledsamt. Här är vyn från gården en vacker sommardag. Längtade dit idag, i det fina höstvädret.

Kontraster

Det är väldigt rofyllt att sitta i vårt fina nya kök och plugga vid köksbordet. När lilla U och jag dessutom börjat fylla på fågelmat i rönnen så är det extra mysigt att sitta här och titta på fågellivet. Nyss var en Större hackspett där. Tagoxarna är frekventa och blåmes förekommer. Talltita var jag tvungen att slå upp, men nu vet jag hur en sån ser ut.

Större hackspett

Talltita

Jag tog en lunchpromenad i skogen. Andas in. Andas ut. (Med min rossliga lunginflamationslunga...) Oktober visar sig från sin allra bästa sida.
Så.
I kontrast såg jag Dokument utifrån igår kväll. Där fick man å andra sidan möta Hell on Earth. Se den dokumentären (finns till och med 15 november) om oljeutvinning i Nigera.
Jag tror inte du tar bilen imorgon.

Lilla tonåringen

Kände mig lite frustrerad över den lilla tonåringen (sjuåringen) som lever här med oss. Så jag tänke jag skulle kolla upp lite på Familjeliv vad andra säger om läget med dessa ibland ganska lättsålda barn (fast kanske inte så lättköpta?). Dagen efter denna koll är barnet som förbytt. En trevlig, oskrikande, göra-saker-utan-tjat och glad tjej! Nu har det gått två dagar med det nya barnet. Och jag hoppas det håller i sig *ta i trä*.

Idag var jag och lillungen och besökte henne på skolan när dom hade höstmarknad. Sötaste ungen stod där och sålde hembakat, pyssel och annat. Men både jag och lilla U är hostiga och febriga så nu är vi hemma igen och dör lite i soffan framför en film.

Köksbilder på gång

Köket närmar sig att vara färdigt. Men detaljer återstår som till exempel listning och en del fogning. Därför är det inte riktigt färdigt för att visa helheltsbilder. Men här är iallafall några detaljer.

 Vi har kameleont-kakel så färg är valfritt. Här i grönt utförande.



Oktobers första dag

Trädgårdsarbete blev utfört idag. Jag grävde upp två vinbärsbuskar och en annan buske. Flyttade rabarberplantan, krattade lite och fixade iordning lite smått och gott. Sambon kapade en massa bastupanel till ved, som vi haft liggande på gården i många månader. Trädgårdsmöblerna är mögeltvättade och intagna. Sommarblommor kastade och krukorna urtvättade. Härliga soliga höstdagar! Imorgon ska det dock regna. Igen.

Nu sover lilltjejen i sin säng och stortjejen sover för första gången över hos en kompis. U är hos grannen och spelar brädspel och socialiserar. Jag har hunnit med promenad med gammel-grannen och hållit ordning på fyra kanon-tjejer. Fullspäckad dag.

Och nu. Sjunkit ner i soffan och velar mellan att ta fram symaskinen eller slå på en film. Eller kanske bara blunda en liten stund innan jag tar tag i nåt...