Helg och veckan som kommer

Då blir det lek med lilldottern idag. Hon är shwajnigt sjuk. Och jag som behöver plugga...

Helgen bjöd på besök av både den ena och andra, lite match-making, första snöflingorna och putsning av fönster.

I veckan är U i Storforsen, inte bokstavligen dock, utan han bor på hotellet. För mig är det en vanlig pluggveckan, med en liten tjej som vill upp i famnen just nu. Så tack, och hej.

Blogger har gjorts om sen jag skrev sist i juli. Nu kan jag inte lägga in en bild i ett inlägg. Nån som kan hjälpa mig. Hjälper ni mig så får ni se före- och efterbilder från nya huset.

Mixed messages

Kommer medvetenheten om dolda agendor hos människor med åldern? Eller är det mer dolda agendor nu än vad som varit? Jag blir bara mer och mer kritisk när jag lyssnar på andra. Kanske är det bara jag som ökat min medvetenhet eller...?

Nya tag med bloggen

Har helt kommit ifrån bloggen och ska försöka att ta nya tag med det. Mycket vatten har runnit under min bro sedan senaste inlägget (i juli!). I korta drag det här:

Vi är lulebor numer, trivs så fantastiskt bra och konstaterar för mig själv att det var mycket länge sen jag mådde så här bra. Beror nog på många faktorer men en är att stordottern har hamnat rätt här på nya kvarteret. Jag kan inte ens föreställa mig hur det skulle ha varit att bo kvar och att hon skulle kunna vara lika mobil vid huset i Piteå som hon kan vara här. Vi bor på ett tätbebyggt villakvarter. Kanske inget man tänker sig vara ett drömboende, men just nu är det verkligen det! Vi har skogen bakom huset och gatans alla ungar på framsidan. Det kör nästan inga bilar och lekparken är hundra meter bort. I den fas vi är i livet är det här verkligen super-duper-perfekt.

En annan orsak till välmående är också att jag har lämnat mitt själadödande jobb. Jag har kommit fram till det under dom senaste veckorna att jag tror att det spelar en stor roll för mitt mående att jag faktiskt gör nåt som utvecklar mig, inte går i samma hjulspår och inte får utlopp för någon som helst kreativitet eller får någon hjärngympa.

Jag läser numer på lärarprogrammet och det är underbart. Det enda smolket i bägaren är att arbetsmarknaden inte ser ljus ut för lärare. Men jag tänker verkligen att det löser sig. Jag lääängtar tills jag får komma ut och arbeta. Kan egentligen inte vänta en minut, även om jag måste vänta tre år... Och så här kände jag aldrig på journalistprogrammet. Jag såg aldrig fram emot att bli färdig.

Jag och U är också i en så bra fas i förhållandet även om vi inte hinner träffas så mycket. Men alla separationer under senaste året har gjort förhållandet starkare och tryggare och finare.

Den sociala biten i Luleå har kommit igång snabbt och verkligen bra. Det börjar utkristalliseras vänner, och det här är efter bara två månader här i Luleå. Att lulebor skulle vara svåra att komma in på livet? Det ser jag inte alls. Jag har kommit tre tjejer i klassen mycket nära, mycket närmare än vad jag brukar komma andra människor. Vi kanske är i en förälskelsefas i vår nyvunna vänskap, men det behöver jag ju inte fundera på, det är i alla fall fantastiskt. Jag mår så bra tillsammans med dom. Och det är ´like vise´.

Sen är jag också i staden jag alltid sett framför mig som min bostadsort. När jag nu inte får prova på nåt helt annat (annat land eller södra Sverige) så är Luleå alldelens utmärkt. Men har man en norrbottning (själ och hjärta) till sambo, då får man anpassa sina val och drömmar.

Kontentan är i alla fall: Jag mår underbart!

Nu måste jag fortsätta att plugga. På återseende.

Borta och så hemma igen, och så iväg

Husvagnssemester. Dugg mot taket. P1. Akvarellmålning. Ett stycke kräkande barn (inte sååå kul i en husvagn...). Ett stycke annat barn som får vattkoppor. Samtal. Kajak. Sammanfattningsvis: väldigt, väldigt lyckat. Nu bär det av igen, söder ut. Att jag skulle gilla husvagn!

Och så plockar vi ihop vårt bohag. Här hemma är det kalt och omysigt, med kartonger här och där. Men det känns bra att ta det pö om pö. Vi har många veckor kvar innan flytt och vi har redan kommit en bra bit.

Pandemi-domedags-tankar

Här om kvällen såg jag och sambon filmen "Children of men", en domedagsfilm där människan dom senaste 18 åren inte längre kan få barn. I filmen säger dom att många dog i influensapandemin som drabbar jorden år 2008. Och filmen är gjord 2006! Hur läskigt är inte det? Nya influensan kom ju 2008, vi kanske inte anar vidderna av vad den kan innbära? Filmmakarna kanske har lite av Nostradamus i sig? Jag funderar i alla fall hur jag ska göra med vaccinationen i höst. Sambon, som ändå kan sägas vara lite mer insatt i det hela, tycker jag funderar alldelens för mycket på det här. Kanske jag gör det, men jag har ändå apokalyps-tankar om det hela. Dessutom kräktes stordottern ungefär 20 gånger från igår kväll till idag mitt på dan. Och så har hon hög feber. Och jag tänkte ju genast på nya influensan. Men även där har sambon lugnat mig.

Den har anlänt

Yes! Nu är den här. Fukttestad, besiktigad, dammad, urstädad. Vår husvagn! Känns superkul och spännande. Nu blir det färder med vår stuga på hjul. Å, vad bra det kommer att bli. Som ni hör, mina förväntningar är höga. Men jag tror att dom infrias. Redan i veckan blir det en långtur. Kanske en fem-sex dagar skulle jag tro. Sambon vill kolla in Ammarnäs eftersom kompisen kanske köper stuga där. Jag vill nog hålla mig vid kusten och ta ett dopp eller tre i havet. Men en inlandssjö duger nog också bra. Fin-fint hur som helst. Borde ha visat en bild på supervagnen, men har ingen. Får bli en annan dag.

Föresten, semestern har ju börjat. Bästing tiden på året.

Ännu mera tråk

Dessutom har ingen, ingen kommenterat att jag har klippt mig. Blev det fult? Tog jag bort för lite? Syns jag inte?

Tråk

Jag började gråta när jag och sambon diskuterade en sak igår. Senare kände jag mig bara ensam och utan stöd. Idag känner jag mig bara trött och less och att livet bara står och stampar (trots att det verkligen inte gör det), att vardagsrealismen är knäckande just nu. Just nu på jobbet vill jag bara gå hem och allt är bara kräk.

Fast jag har nog kommit på vad det är. Det kommer sig nog av tre små bokstäver.
Pms.
Jag brukar inte känna av sånt, men det kanske är det. Jag hoppas det, så går det väl över på några dagar.

Fint

Försöker få inspiration till måleri och hittade akvarell.se. Men jag vet inte, det ger nästan mer ifrågasättande av en själv än inspiration. Otroligt duktiga konstnärer det finns. Här är några bilder från sidan. Ingen kännedom om konstnärerna dock. Men, ooo, så duktiga.

Förnyelse i färglådan?

Hittade den här sidan på nätet, verkar vara rätt bra priser på grejerna. Men det kanske är roligare att få klämma och känna och gynna den lokala lilla butiken Lilla affär'n här i Piteå. En ryska äger den numer och dom håller kurser hela sommaren på söndagar mellan 13-17. Det kostar 180 kr och det är samling utanför affären vid Rådhustorget. Har tänkt vara med en gång i alla fall. Om jag vågar.

Självklara svar

Igår fick fyra... nej, jag menar femåringen fundera på vad det är för djur som bidrar med kött till hamburgare. Flera funderingar tills hon bestämde sig för att det kom från humlor. Hihihi!

Idag pratade vi om varifrån mjölk och ost kommer ifrån. Kossan var ett självklart svar. Klurigare blev det med getosten, men hon hade ett svar på det också:
"Dom kommer från getingarna!".

Anar ett visst tema. Känns lite som ett outforskat område för vuxenvärlden.

Papper påskrivna

Nu är kontaktet påskivet och vi kan snart inkassera en stor summa pengar. Ja, det mesta går ju åt att betala lånet med, men en del blir kvar och ska både få gå till nya huset och till nåt roligt. Jag har varit en total-anti-husvagns-ogillare och tänkt att "aldrig, aldrig att jag ska ha husvagn." Men livet och åsikter ändrar sig. Nu är det snarare "JAAA, vi ska ha en husvagn!" än det tidigare "NEEEJ, vad hemskt med husvagn". Så med lite bearbetning av sambon kanske det blir en sådan. Så kan vi sälla oss i Svensson-facket och bocka av husvagn på den listan.

Publicerat

Jag fick ju för övrigt in mitt livs första insändare i tidningen här om dagen. *mycket stolt* Fick lite blodad tand att skriva mer. Det gäller bara att komma på om vad...

Väggfunderingar

Var och rekade lite tapeter till nya huset idag. Mest till ungarnas rum, som det känns lättare att flippa ut färgmässigt i. Den här gillade jag mycket. Solig och glad. Kanske till lilla Us rum.

A är helt inne på rosa. Och nåja, hon kan väl få en fondvägg i rosa. Hon hittade en chockcerise tapet, men jag måste nog säga nja. Nån måtta får det vara.

På onsdag blir det kontraktskrivning för vårt nuvarande hus. Vi känner oss nöjda med både det slutgiltiga priset och med personerna som köper kåken. Husbesiktning idag, och den verkar ha gett fint resultat. Skönt. En stor sten lättade från bröstet.

Hemskheter

Varför utsätter jag mig för att lyssna på sånt här... Alla barn får inte så bra förutsättningar. Hur gör man för att komma igen och hur gör man för att leva med sin historia? Lyssna på dokumentären. Jag borde för övrigt minska mitt dåliga samvete gentemot mina barn. Jag är bra.

Säljning

Nu är det nära till kontraktskrivning, efter en dag av budgivnings-sms-pling. Men jag tar inte ut nåt förrän jag har pengarna på kontot och lånet är betalt. Nu är det slut-visnings-städat. Nu är det slutfixat på huset. Nu är det slutfunderat på förbättringar. It´s a end of a era, som har tagit sin början. Sommaren lär bli ljuvlig. Inga reparationer, renoveringar och annat husfix. Bara ledig tid och kanske en husvagn för vinsten.

Till salu

Måste ju bara lägga ut vårt hus. Köp det om ni vill.

Reportars språk

När journalister använder vissa ord tex 'rådigt ingripande' eller 'yngling' tycker jag det är pinsamt, när använder man dessa ord i dagligt snack?? Det låter som femtiotal. Det är också pinsamt när så kallade journalister (vill hellre att det ska kallas reportar, för det är mer passande, man rapporterar vad som händer kort och gott) faller in i klyshanvändande. Det är svårt för mig att läsa sportreferat, där är klyshorna många.

Och jag försöker verkligen att gilla lokalblaskan, men det är svårt. Det är kul att läsa annonser och att få veta lite grann vad som händer i orten. Men tidningen är otroligt lokalpatriotisk, och det kanske man kan tycka är nåt bra, det är ju i alla fall en tidning för orten och den ska väl ta hand som sina ordsmedborgare. Men det finns ett ord som beskriver tidningen PITEANDAN, för mig ett inte fullt så positivt ord som många vill framhäva. Kanske beror det på att jag inte är här i från egentligen eller så har jag bara sett igenom självgodheten.

Oj, nu kommer nog många pitebor att reagera på det här, kanske bli lite arga. Det är ok (kanske jag inte tycker om det blir många arga kommentarer?), det kanske bara visar att jag har rätt?

Dubbelmoral

Hur tänkte man om man skjuter en läkare som utför aborter för att man ogillar att han tar livet av foster???