Närhet

Vissa dagar vill tvååringen nästan äta upp mig. Liksom stoppa in mig inne i henne själv. Hon behöööver sin mamma. Så älskande. Så älskvärd. En sån dag är det idag, en sjukling dag. En gnällig, bär mig-dag. En febrig host-dag. Nära, nära kommer man sitt barn. Så nära som man aldrig kommer någon annan.

Mår bra

Efter höstens tänka-till-situation började jag ta hand om mig. Jag återupptog träningslivet. Kör stenhårt fyra gånger i veckan. Löpning och styrketräning mest. Kroppen känns lätt och smidig. Psyket förändras känner jag. Träningen har så många positiva effekter.

Jag känner mig nöjd och glad. Idag körde jag trappmaskin 15 minuter och ett Core-pass på 30 minuter. Armarna är som gele nu.

Förresten. Får alla kroppar snygga ben av svarta träningstights? Det verkar som det. Alternativt är alla tjejer på Stil vältränade och bär upp tightsen snyggt.

Vinter i vila

Jag förvånar mig själv när jag faktiskt tänker övervägande positiva tankar om vintern. Vad händer med mig?! Jag tycker att allt är så vackert ute, jag kan till och med stå ut med kylan och snömängden gör det hela inbonat-mysigt. Va? *tittar sig omkring* Är det verkligen jag som skriver det här?? Just nu känns årstidsväxlingarna underbara! Skulle vilja lägga in lite bilder på vintern men vi har inte fixat iordning att föra över bilder från ny-kameran.

Kan i alla fall konstatera att jag inte lider i vintern.

Kvinnor i media

Blev förvånad när jag i Svt:s morgonsoffa tre kvinnor sitta i Nöjespanelen och diskutera kultur- och nöje. Var fanns den obligatoriska mannen? Det brukar alltid finnas en man. Jag blev orolig. En panel med bara kvinnor! En panel med bara män, ja, då är allt som det ska. En kvinna av tre i panelen; ok. Två kvinnor av tre i panelen; lite mindre ok, men fortfarande ok. Men TRE kvinnor och NOLL män?? Hur tänkte Svt där?!

För övrigt så är det irriterande att i både 4:ans Så mycket bättre och Svt:s Stjärnor på slottet alltid måste vara ha överrepresentation av män. Är inte kvinnor lika intressanta och utlämnande som män? Har kvinnor en större självbevarelsedrift och integritet än vad män har och ställer därför inte upp och medverkar? Är äldre (i Stjärnor på slottet) kvinnor inte lika ok att visa upp i tv?

Borde föresten ha en kategori här på bloggen som heter Genus.

Tre tankar

1. Jobbar i brosans kioskbutik så här under jullovet och packade upp tidningar idag. När jag började titta på träning/livsstils magasinen, som det finns en hel del av, ser jag sex blonda tjejer med bländvita leenden. En tjej för varje tidning. Hipp hipp hurra för den rättvisa bilden av världen, och Sverige i synnerhet! Fördelningen av representationen av de två könen i media är cirka 30/70 (kvinnor/män) och när kvinnor syns i media är dessa ofta lättare klädda än männen är och sällan över 55 år. Det startar en feministisk nyhetssite på nätet nu på fredag. Feministiskt perspektiv ska den heta, det blir intressant att se vad det är.

2. Vid löpbandet igår såg jag Provokatörerna på Svt. Gårdagens program handlade om Maria Sveland och bland annat hennes bok Bitterfittan. Jag kan inte förstå varför det är en stor provokation när hon ifrågasätter kärnfamiljen? Och när dessutom Bitterfittan inte hade det syftet från början, utan skulle beskriva jämställdheten i Sverige. Men varför känner sig människor provocerade av att det skulle finnas alternativ som också fungerar?

3. Såg några minuter av filmen Patrik 1,5 här om kvällen. Då slog det mig att jag i media skulle vilja se reportage/filmer etc där homosexualitet, huvuddukar, åldersskillnader etc inte poängteras, utan tas som något normalt. Det saknar jag och jag blir irriterad när det alltid ska poängteras olikheter. Skam på torra land, skulle man kunna säga, när jag läste Tara idag och ett reportage handlade om en kvinna med huvudduk, alltså hon var muslim, och detta inte beskrevs på nåt sätt i texten. Reportaget handlade om hennes satsning på basketen och bara om detta. Hipp hipp hurra för det!

Äntligen

Jag har tänkt att jag vill ha ett staffli sen jag kanske var runt 12 år. Och aldrig köpt något. Tills idag. Glad!

För det är svårt att måla när tavlan ligger ner på bordet och det är svårt att palla upp den så att det blir en bra vinkel. Så ett staffli blir bra.

Nytt

På-siten-där-vi-köper-alla-möbler hittade jag ett soffbord till vårt nya vardagsrum. 100 kr! Jag prutade från 200 till 100, ha ha! Och igår hittade sambon en tv-bänk till rummet. Har ingen bild på den, men ska fixa.

På benen igen

Varför åker jag till Kvantum med två mellanmålshungriga barn mitt i julruschen? Ibland gör man övervägda och bra val, ibland mindre. Nåväl, nu är all julmat fixad.

Nu är iallafall lilla U frisk. Efter nästan två veckor av först rejäl förkylning och sedan lång magsjuka. Det är läääänge att vara hemma. efter en vecka kände jag mig frustrerande less. Och så vänjer man sig med ett barn som är tyst och stilla och sover mycket. Så kontrasten är stor när hon är frisk och jag får sår i öronen av hennes pratande och det är uttröttande att ständigt förhandla med henne för att hon inte ska lägga av ett skrik. Ha ha ha!

Vattenfall

Såg reklam för Vattenfall igår där företaget hyllar alla miljöhjältar som värmer sina hus med fjärrvärme. För mig rimmade det illa med dom satsningar som Vattenfall gör i icke förnybara energikällor. Endast 28% av företagets investeringar de närmaste åren går till förnybar energi.

Filmkväll med suckande sambo

Köpte lite naturgodis och hyrde film (Ja, jag hyrde film. DET hör inte till vanligheten!) igår kväll. Sex and the city 2. Jag förstod att den skulle vara dålig, men jag måste ju bara få veta hur det gick för dom.

Det är så synd att SATC-filmerna är så kassa när serien faktiskt kunde vara riktigt humoristisk. Men filmerna känns ju bara som dom ska kräma pengar ur konceptet, placera produkter överallt och överspela rollkaraktärerna från serien. Jag hoppas att det inte kommer nån tredje film, glansen har falnat för länge sedan.

Olika kärlekar

Mamman säger ömt till tvååringen:
"Jag älskar dig"
Tvåringen:
"Jag älskar inte dig. Jag älskar badhuset."

Vintrigt och juligt och nytt

I vinter har vi besök av dessa djur på gården. Jag blir alltid lika paff när jag kollar ut och dom står 5 meter från fönstret. På allmän begäran ;) kommer här min adventsljusstake. Jag vill att ni observerar det vackra arrangemanget med hyacinten, den hinner nog blomma ut innan jag gör nåt med den.

Och så vill jag visa vår nya soffa. Kompisarna skulle byta ut sin soffa. Soffan med stort S. Har alltid älskat att lägga mig i deras soffa och så en vacker dag skulle dom göra sig av med den. Därför står den nu i vårt vardagsrum. Dreams come true, eller nåt sånt. Ha ha ha!

Träningsvärk

Att ha ett träningskort är som att ha en julklapp som hela tiden ligger och väntar på mig. Jag är så glad för mitt träningskort. Julafton började tidigt i år.

Det känns i benen att jag varit på flera träningspass i veckan. Sambon tror att jag måste ta det lugnt så här i början, för att inte överbelasta, men det är svårt.

I kväll blir det 30 minuter spinning och lite styrketräning på det. Träning ger verkligen mer energi, jag känner det.

Bloggvärlden

Ibland halkar jag in på randombloggar och av någon outgrundlig anledning börjar jag läsa. Och det kan vara så tråååkigt... Värsta jag läst, citat: "Jag ska bara byta dammsugarpåse och sen ska jag dammsuga." Nejmen, intresseklubben tar genast upp anteckningsblocket!

En annan variant är att fotografera meningslösheter, typ adventsljusstakar så här i juletider. Det kan väl vara ok att göra en gång, kanske ljusstaken ger nån inspiration till nån läsare, men när bloggaren gör det vid andra advent, och tredje advent och sen också vid fjärde advent tycker iallafall jag att det är hyfsat ointressant. Och när dom dessutom tar taffliga bilder med sin kassa kompaktkamera i sitt ordinära hem är måttet rågat.

Och nu kommer ni som läser det här tycka att det är väl bara för mig att sluta läsa dessa ointressanta inlägg/bloggar, och så är det ju. Men jag undrar ändå varför dessa människor bloggar om sånt här? Är det ens intressant för dom själva?

Lussande

Det blev inget mini-lusse-tåg i dag. Lilla fröken är supersjuk.


Men det blev ett ettan-lusse-tåg i alla fall. Med efterföljande traditionsenligt julpysslande. Bara jag och stortjejen gick, stora och lilla U fick stanna hemma och kurera sig. Ganska så enkelt med bara det stora barnet, allt går mycket lätt då.

Jag tycker att As skola har en väldigt fin tradion i samband med Lucia. Först lussar barnen och sen är det öppet hus i hela skolan med levande musik, fiskdam, filmvisning, basar, pysselbord etcetera. Alla klasser från fsk-sexan är med och fixar. Något för mig att komma ihåg inför framtidens jobb.

Helgens kompott

Ännu kan under ske! Det mycket närbelägna sportcentret har fått en ny medlem. Och dessutom har medlemmen varit på sitt första pass. Poweryoga. Medlemmen hade glömt hur mycket hon älskar att röra sin kropp och vem hon egentligen är och vad hon behöver. Men nu ska ordningen återställas. Och yoga hade medlemmen helt glömt hur mycket hon gillar, det var allt för länge sen rörelserna utfördes. Men dom satt i. Medlemmen kände sig som världens mest viga, kontrollerade och kunniga utförare.

Satte ut en annons i fredags på stora begagnadesiten, fem möbler skulle bort. Och snabbt gick det. Låga priser lockar många. Telefonen gick i ett i ett igår. Och en lustig sak var att hon som köpte sekretären var hon som höll i dagens yogapasset! It´s a small world. Eller kanske "a small town".

Julgranen har kommit på plats. Jag och ungarna klädde den här om eftermiddan. Det som var konstigt var att det blev väldigt mycket pynt ungefär en meter upp och på ett och samma ställe. Den stora ungen tyckte att lilla ungen inte spred ut sakerna tillräckligt och flyttade runt på dom. Mamman fick koncentrera sitt hängande högst upp i granen så att fördelningen av pynt skulle bli något så när jämnt fördelat.

Sista dagen

Idag var sista dagen på min veckolånga praktik. Samma ställe, tredje praktiken. Känner barnen rätt väl nu. Har lagt ut många hintar om att jag verkligen vill jobba där.

"Ring mig om ni behöver vikarie!"
"Gå i pension, tanter!"
"Vem ska jag flirta med för att få jobb?"

Det kanske inte var så mycket hintar, utan mer uttalat att jag verkligen vill.

Vissa elever vill jag bara ta i min famn och hjälpa framåt. Det finns så mycket potential i många barn. Men många får inte möjlighet och stöd hemifrån att nå högt.

Bra dagar

I kontrast till vad som jag verkar meddela här på bloggen är att det finns många fina, harmoniska och bra dagar med mina ungar. Som i lördags till exempel. En sån dag trots att vi tog en sväng in till stan. Hamburgerrestaurangbesöket gick hur fint som helst, glada och ätandes barn. Harmoni. Kulturens hus-besöket också; klanderfritt. Till och med den-stora-kläd-kedjan-besöket gick helt utan manke-mange (det var sockar till stortjejen som skulle inhandlas, så det fanns ett visst intresse av vad som skulle handlas). Nöjda och glada barn. Och en mamma.

Nytt och gammalt

Två skrikande, gråtande barn vid 16.30 idag. Samtidigt som jag försöker rodda ihop en närigsrik och god middag som alla kommer att äta av. Nej, det är inte alltid man är någon pedagog gentemot sina barn. Suck. Efter tankeställaren förra veckan så borde jag försöka organisera vardagen på något annat sätt. Men direkt är gamla hjulspår tillbaka.

En förbättring dock är genomförd. Vi har köpt en till bil! Jag tror att det kommer att underlätta eftermiddagarna när trötta barn och trött mamma ska hem.

Lite kreativitet

Jag kom på att det går att skanna in teckningar och förstärka linjer och färglägga i Photoshop. Provade och fick ett helt ok resultat.