Små upplyftande saker

Ibland händer faktiskt bra saker. Som att vår stationära dator numera fungerar, behövde nog bara vila lite. Jag har fått massor av beröm från min Vfu-handledare (jag har vuxit flera centimeter!). Och så en lustig sak som hände idag: För tre veckor sedan tappade jag min ena vante i Björkskatans centrum, och jag har varit och letat den några gånger (ja, inte åkt enkom för det vill säga, men när jag varit i närheten har jag gått en sväng och kollat efter den), och så idag när jag och vfu-kompisen I följde förskoleklassen till biblioteket på Björx så lekte ungarna med nåt dom hittat och så hörde jag I säga att låt den vara och la upp det dom lekte med på en stolpe, och då såg jag: Det var ju min vante!! Ingen stor grej, men det var ändå förunderligt tycker jag, jag menar, tre veckor borta och så får jag tillbaka den. Jag har en filosofi att allt får ett svar, för så brukar det verkligen vara. Så även denna gång.

Jag dog

Här om natten drömde jag faktiskt att jag dog! Det har aldrig hänt tidigare. Jag minns att jag och mina brosor var små brukade prata om just det, att drömma om att man dör. Min äldsta bror hade en gång drömt att han dog och jag och den andra brorsan förundrades över det. Men nu har jag alltså dött själv. Hur dog jag då? Jo, en hiss störtade ner och jag dog vid kraschen. Men sen kom jag tillbaka och hälsade på, då som död. Intressant.

Ltu

Det finns ett flertal saker som jag stör mig på Ltu just nu. Lärare som gör grova felbedömningar av flera arbeten. Lärare som inte svarar på mail, fast dom säger att dom gör det, trots att jag skrivit några gånger till dom och aldrig fått svar. Programansvariga som inte hör av sig. Lektioner som läggs till fast det är för kort om tid innan. Scheman som inte stämmer. Däremot så verkar Vfu´n bli hur bra som helst. Nästa vecka börjar den och jag lääängtar. Och så har jag fina klasskompisar.

Shwajn

Svinet har tagit mig.

Ordinary October

Höstlovsveckan för A går in på sin femte sjukdag... Pappa U går in på sin andra sjukdag. Och idag är det min första lovdag. Lämnade in hemtentan igår. Skööönt. Så nu är jag verkligen ledig till och med på söndag. Men i och med sjukläget här hemma är det svårt att göra nåt annat än att gå från tv, till målarbordet, till läsningen och så en del matlagande. Livet blir inte roligare än så en sjuklig torsdag i mörka oktober.

Men en rolig sak är att jag har börjat läsa Henrik Fexeus Konsten att läsa tankar. Så nåt kanske kommer ut av denna dag också.

Jag kissar på mig!!

Det här var det roligaste idag! En seriös diskussion om Glamour (tvserie som går på nån av fyrans kanaler). Och jag menar seriös diskussion.

Trötta föräldrar

Jag tror inte Svt tänker på småbarnsföräldrar när dom väljer att visa Dokument utifrån klockan tio på kvällen. Att vara uppe till 23:00 är seeeent för mig. Ikväll handlar det om plasten i våra världshav. Jag får kolla via svt´s hemsida istället. På DAGTID. Tack, i alla fall, Svt för att man kan kolla på tv på nätet.

Borde för övrigt tagit i trä när jag trodde att ungarna skulle klara sig från sjukdom. A ligger i feber just nu. Och jag som har en hemtenta att ta omhand...

Köksplaner

Vi har börjat skissa på ett nytt kök. Och nu när jag har en kompis som arbetar hos Ikea som just köksplanerare tänkte jag att det är bra att någon professionell kollar på planeringen. Här är min version.

Några tips eller funderingar?

Anonymitet

Jag och sambon gick på stan i två timmar idag, inklusive lunch på Waldorf (som kom upp nu ikväll, men det är en annan historia). På dessa två timmar mötte vi tre personer som vi känner. Jag som tänkte att Luleå skulle vara mer anonymt än grannstaden.

I onsdags fick vi hemtentan. Omfattande och mycket att skriva. Men jag känner mig inte stressad. Jag vill bara hinna klart i början av nästa vecka så att jag kan få ett höstlov med ungarna. Det är tyvärr så att tentautformarna har satt ett visst antal ord på uppgifterna och det stör mig. Jag tycker inte att det visar på att man litar på studenterna att dom skriver det som är väsentligt utan måste få direktiv på mängd för att lyckas. Nu tror jag att det kommer att bli ordbajseri för att nå upp till kraven.

Nyfiken i en strut

Nyfiken som jag är hittade jag den här funktionen på Norrbottens kurirens site:
Villavärdet. Villavärdet har en egen sökningssida, men som den i alla fall var gjord tidigare var den inte speciellt bra.

Jag sökte reda på några hus som vi kollade och bjöd på innan vi stannade vid det vi har nu. Det var tur vi inte fick slutbudet på dom. Det här blev mycket bättre.

Framtida undervisning

Jag blir så inspirerad av vad jag läser i kursen Miljöer och lärande. Just nu är det en engelsk inspirationsmatematikbok. Den beskriver olika sätt att undervisa matte, och det är uppenbart att jag själv inte fått någon bra matematikundervisning. Studier visar att elever som fått en mer engagerad undervisningsform, där delaktighet, gruppdiskussioner, förståelse och tänka-själv varit stora delar visar på en större förståelse för matematik i vardagen än vad dom som fått en mer traditionell undervisning gör. Just nu vill jag bara ut och arbeta i klasser, även om jag är långt ifrån nog kunnig inom matematiken för att klara av det. Jag rekomenderar boken om du är lärare och vill få lite inspiration. Men den kan vara bra att läsa även som förälder till barn i skolåldern.

Nu har jag i alla fall läst dom kapitel som vi ska diskutera imorgon, så jag har två timmar ledigt innan dagens lektion börjar. Två timmar! Jag är fri att göra vad jag vill. Jag tror jag ska skriva lite i boken jag och brosan jobbar med.

Nya huset

Nu fungerar det att lägga in bilder här i Blogger för mig. Så här kommer en liten visning av nya bostället. Vår lilla täppa på ett par hundra kvadratmeter. Toppen, säger gräsklipparkvinnan.


På övervåningen var det ett sovrum, en toalett och ett stort allrum. Vi har nu tre sovrum, ett litet allrum och toalett. Ungarna får varsitt rum och vi har det stora sovrummet. Och i allrummet har vi kontoret. Har inga bilder på det färdiga resutatet, ska komma ihåg att fota och lägga ut. Två bilderna närmast här under visar hur det såg ut innan.
Här håller det på att bli väggar.As rum med halvlagt golv och väldigt snygg gul tapet.

Köket har vi i princip inte gjort något åt ännu. Det är bara den vackra, icke-fungerande diskmaskinen som fått åka till en begravningsplats i Sunderbyn. Och in i huset kom ett Blocketfynd från Roknäs.
Trappan upp till övervåningen var omålad furu. Så jag och kompis J målade den vit. Det blev riktigt bra. Ska fixa en bättre bild, nedersta bilden är inte riktig rättvisande för hur fint det blev när det blev färdigt, listen mellan våningarna (på väggen) är ju också vit och väggarna är numer Stockholmsvita.

Helg och veckan som kommer

Då blir det lek med lilldottern idag. Hon är shwajnigt sjuk. Och jag som behöver plugga...

Helgen bjöd på besök av både den ena och andra, lite match-making, första snöflingorna och putsning av fönster.

I veckan är U i Storforsen, inte bokstavligen dock, utan han bor på hotellet. För mig är det en vanlig pluggveckan, med en liten tjej som vill upp i famnen just nu. Så tack, och hej.

Blogger har gjorts om sen jag skrev sist i juli. Nu kan jag inte lägga in en bild i ett inlägg. Nån som kan hjälpa mig. Hjälper ni mig så får ni se före- och efterbilder från nya huset.

Mixed messages

Kommer medvetenheten om dolda agendor hos människor med åldern? Eller är det mer dolda agendor nu än vad som varit? Jag blir bara mer och mer kritisk när jag lyssnar på andra. Kanske är det bara jag som ökat min medvetenhet eller...?

Nya tag med bloggen

Har helt kommit ifrån bloggen och ska försöka att ta nya tag med det. Mycket vatten har runnit under min bro sedan senaste inlägget (i juli!). I korta drag det här:

Vi är lulebor numer, trivs så fantastiskt bra och konstaterar för mig själv att det var mycket länge sen jag mådde så här bra. Beror nog på många faktorer men en är att stordottern har hamnat rätt här på nya kvarteret. Jag kan inte ens föreställa mig hur det skulle ha varit att bo kvar och att hon skulle kunna vara lika mobil vid huset i Piteå som hon kan vara här. Vi bor på ett tätbebyggt villakvarter. Kanske inget man tänker sig vara ett drömboende, men just nu är det verkligen det! Vi har skogen bakom huset och gatans alla ungar på framsidan. Det kör nästan inga bilar och lekparken är hundra meter bort. I den fas vi är i livet är det här verkligen super-duper-perfekt.

En annan orsak till välmående är också att jag har lämnat mitt själadödande jobb. Jag har kommit fram till det under dom senaste veckorna att jag tror att det spelar en stor roll för mitt mående att jag faktiskt gör nåt som utvecklar mig, inte går i samma hjulspår och inte får utlopp för någon som helst kreativitet eller får någon hjärngympa.

Jag läser numer på lärarprogrammet och det är underbart. Det enda smolket i bägaren är att arbetsmarknaden inte ser ljus ut för lärare. Men jag tänker verkligen att det löser sig. Jag lääängtar tills jag får komma ut och arbeta. Kan egentligen inte vänta en minut, även om jag måste vänta tre år... Och så här kände jag aldrig på journalistprogrammet. Jag såg aldrig fram emot att bli färdig.

Jag och U är också i en så bra fas i förhållandet även om vi inte hinner träffas så mycket. Men alla separationer under senaste året har gjort förhållandet starkare och tryggare och finare.

Den sociala biten i Luleå har kommit igång snabbt och verkligen bra. Det börjar utkristalliseras vänner, och det här är efter bara två månader här i Luleå. Att lulebor skulle vara svåra att komma in på livet? Det ser jag inte alls. Jag har kommit tre tjejer i klassen mycket nära, mycket närmare än vad jag brukar komma andra människor. Vi kanske är i en förälskelsefas i vår nyvunna vänskap, men det behöver jag ju inte fundera på, det är i alla fall fantastiskt. Jag mår så bra tillsammans med dom. Och det är ´like vise´.

Sen är jag också i staden jag alltid sett framför mig som min bostadsort. När jag nu inte får prova på nåt helt annat (annat land eller södra Sverige) så är Luleå alldelens utmärkt. Men har man en norrbottning (själ och hjärta) till sambo, då får man anpassa sina val och drömmar.

Kontentan är i alla fall: Jag mår underbart!

Nu måste jag fortsätta att plugga. På återseende.

Borta och så hemma igen, och så iväg

Husvagnssemester. Dugg mot taket. P1. Akvarellmålning. Ett stycke kräkande barn (inte sååå kul i en husvagn...). Ett stycke annat barn som får vattkoppor. Samtal. Kajak. Sammanfattningsvis: väldigt, väldigt lyckat. Nu bär det av igen, söder ut. Att jag skulle gilla husvagn!

Och så plockar vi ihop vårt bohag. Här hemma är det kalt och omysigt, med kartonger här och där. Men det känns bra att ta det pö om pö. Vi har många veckor kvar innan flytt och vi har redan kommit en bra bit.

Pandemi-domedags-tankar

Här om kvällen såg jag och sambon filmen "Children of men", en domedagsfilm där människan dom senaste 18 åren inte längre kan få barn. I filmen säger dom att många dog i influensapandemin som drabbar jorden år 2008. Och filmen är gjord 2006! Hur läskigt är inte det? Nya influensan kom ju 2008, vi kanske inte anar vidderna av vad den kan innbära? Filmmakarna kanske har lite av Nostradamus i sig? Jag funderar i alla fall hur jag ska göra med vaccinationen i höst. Sambon, som ändå kan sägas vara lite mer insatt i det hela, tycker jag funderar alldelens för mycket på det här. Kanske jag gör det, men jag har ändå apokalyps-tankar om det hela. Dessutom kräktes stordottern ungefär 20 gånger från igår kväll till idag mitt på dan. Och så har hon hög feber. Och jag tänkte ju genast på nya influensan. Men även där har sambon lugnat mig.

Den har anlänt

Yes! Nu är den här. Fukttestad, besiktigad, dammad, urstädad. Vår husvagn! Känns superkul och spännande. Nu blir det färder med vår stuga på hjul. Å, vad bra det kommer att bli. Som ni hör, mina förväntningar är höga. Men jag tror att dom infrias. Redan i veckan blir det en långtur. Kanske en fem-sex dagar skulle jag tro. Sambon vill kolla in Ammarnäs eftersom kompisen kanske köper stuga där. Jag vill nog hålla mig vid kusten och ta ett dopp eller tre i havet. Men en inlandssjö duger nog också bra. Fin-fint hur som helst. Borde ha visat en bild på supervagnen, men har ingen. Får bli en annan dag.

Föresten, semestern har ju börjat. Bästing tiden på året.

Ännu mera tråk

Dessutom har ingen, ingen kommenterat att jag har klippt mig. Blev det fult? Tog jag bort för lite? Syns jag inte?