Ännu mer irritation (se också inlägg under)

Var i stordotterns klass och hälsade på under deras första timme på morgonen. Alltså, HERRE GUD! Jag vet inte var det brister men nånstans brister det ju uppenbarligen. Jag skyller på allt och alla, men mest på läraren (eller lärare är hon ju inte, utan fritidspedagog). Klassen består av tio elever, varav sju är pojkar och tre är flickor. Fyra av pojkarna är verkligen JOBBIGA. Kan väl sitta still i ungefär, få se... NOLL SEKUNDER! Situationen blir helt ohållbar och jag tycker verkligen synd om dom elever som verkligen är intresserade. Dom har ju inte ut nånting som bara är för deras del. Och dessutom skrek (verkligen SKREK) "läraren" på tre tysta tjejer som viskade mellan varandra när det fanns MYCKET annat att fokusera på för henne egentligen. Ungefär all tid går åt för den här fritidspedagogen att höja rösten och vara arg. Hon hanterar det uruselt. Jag är faktiskt verkligen besviken. Jag brukar kunna ha överseende och tänka mig in i olika situationer för var andra människor befinner sig, men det var fruktansvärt miserabelt idag. Jag överväger starkt att A ska få gå ett år till i förskoleklassen, inte för att hon behöver det, men för att slippa några av dom andra barnen. Får man ens säga så? Det är ju inte barnen det är fel på, men det är dom som drabbar alla andra som är där av någon annan orsak än förvaring. Hur hanterar man något sånt här? Vem ska jag prata med? Kan jag ens prata med någon om det utan att det blir kritik och personer slår i från sig av den? Jag känner mig fångad i min ilska/ledsenhet.

Vilket mek!

Hå hå ja ja... Vården... Jag blir faktiskt lite irriterad, eller kanske inte lite, utan mycket. Jag hade en tid för GCK på vårdcentralen, jag ville byta tid och ringer vårdcentralen. Får vänta tills dom ringer upp, och det är ju i alla fall positivt: att man får lämna telefonnummer och så ringer dom upp. Dom ringer upp och jag frågar om jag kan ändra tiden. Nej, det kan jag inte, då måste jag ringa till det stället som har hand om GCK vilket tydligen inte är vårdcentralen. Telefontid fram till klockan 11. Yes, tänker jag, klockan är bara 10. Men tji fick jag. Ringer konstant i en timmes tid. Ringer upp - tutar upptaget - lägger på. Ringer upp - tutar upptaget - lägger på. Och så vidare. 10:55 tar mitt batteri i telefonen slut och jag missar alltså att få tag i någon där. Måste ringa tillbaka till vårdcentralen (via min kompis mobiltelefon, eftersom jag inte hade mobilladdaren med mig)- vänta på nytt att dom ska ringa upp mig. Berättar att jag inte fick tag i någon som kunde ändra min tid, kanske ni kan göra det på vårdcentralen? Nej, det kan dom inte, enda sättet är att jag avbokar min tid och hör av mig igen till GCK-stället och bokar en ny tid. Och om jag ska avboka så måste hon jag pratar med gå med en fysiskt handskriven lapp till nåt ställe och säga att jag inte kommer på kontrollen. Hela organisationen verkar ju verkligen genomtänkt och underbar. Sånt här tar bara tid och energi, det kanske hade varit bättre att bara gå dit och få kontrollen utförd.

Dagen pi

Har ju helt missat att det är pi-dagen (14/3 alltså 3,14, lite långsökt är det ju faktiskt...) idag. Har blivit ett litet fan av pi sen jag började läsa matematik. Eller egentligen inget fan enskilt av just pi, utan av matematik i stort. Vilken fantastisk upptäckt eller uppfinning eller hur man nu ser på det hela.

Vardagsberättelse

16:30-17:05 söndagen den 14 mars:
Dags att fixa med middagen.
Det är verkligen som en fars, eller ett kaos eller vad man nu vill kalla det. Femåringen funkar fin-fint, det är tvååringen som gör det hela lite mer hektiskt kan man väl lungt uttrycka det... "Höte pajje" är mantrat för henne, fritt översatt "Behöver pallen". Tar pallen och vill alltid stå inom räckhåll för allt som är framme för middagsbestyren. Gnaga frusen fiskpinne ett antal gånger, gegga med kladdig skärbräda, sno morötter, nästan bränna sig på het stekpanna etcetera. Från att jag har dryga metern arbetsyta, till att allt som har med middan att göra hamnar så långt från små snabba händer som möjligt, alltså att arbetsytan minimeras till ingenting. Lyfter ner tvåring på golvet, utan protester, WOW! Förväntade mig skrik och att mamman direkt skulle ge upp eftersom hon inte orkar med litet skrikande barn.

Litet oskrikande barn vill kissa och tar av sig blöjan. Mamman ber snällt att den här gången kanske det tvååriga bestämda barnet kan kissa i blöjan. Nej, önskan går icket att uppfylla. Av med blöjan, hämta pottan. Mamman hinner fixa en del med maten medan barnet är borta halvminuten. Barnet försöker kissa i pottan som nu står i köket, men kisset vill inte ut. Mamman tänker att det är ganska bra om blöjan kommer på den lilla stjärten. Lilla barnet springer i väg och börjar leka kurragömma under köksbordet, förstår inte alls allvaret som mamman menar. Mamman ger upp och tänker att barnet faktisk gjorde nummer två alldeles nyss, hon lär väl inte kissa i första taget efter det. Dessutom ligger dom stackars gnagda fiskpinnarna i stekpannan och potatisen ska mosas, och morötterna rivas och...

Lilla barnet försöker klä på sig själv, vilket ger en tidsfrist för matlagande mamman och hon får arbeta ifred en stund. En stund senare sitter litet frustrerande barn på köksgolvet och får två ben i samma byxben, mamman rycker in och räddar situationen. Mamman fortsätter med maten och ser barnet en stund senare utan kläder igen. Och mamman frågar sig varför? Varför ta av och ta på och ta av kläderna?? Man måste nog vara två år för att förstå, eller? Nåväl.

Mamman kan fortsätta med maten och tänker på den där blöjan igen, det skulle kanske vara bra om den satt där den borde sitta. För mamman har just kommit på att lilla barnet drack en hel festis ganska nyss. Och mycket riktigt festisen kommer strax därefter ut i föräldlad form på golvet. Barnet behöver tvättas av, samtidigt som matlagandet går in i slutspurten och bordet ska dukas och pappan saknas (är i Åre och har kurs/semester med jobbet...) allt för mycket i vardagskaoset. Tillslut sitter vi vid bordet i alla fall. Och barnen åt mycket av maten och mamman behövde nog bara hoppa upp från stolen en si så där fem sex gånger. Puh!

Rätt låt vann

Rätt låt vann för en gång skull. Verkligen rätt låt. Salem är bra men Anna är bättre. Femåringen fick vara uppe och se hela finalen och hon var överlycklig. Jag gillar melodifestivalen, har gjort det sen jag såg Främling med Carola och hon blev min idol, då när jag var fem år. Numer räcker det att se finalen för det är inte många låtar utöver dom tio som är med där som är bra.

Nytt badrum

Så var vi där igen; att planera badrumsrenoveringar. Det är två år sen sist vi gjorde det, i gamla huset i Piteå. Om det skulle vara en obegränsad budget skulle det vara lite lättare att hitta saker som man gillar, men nu måste vi få kvalité för rätt kostnad. Men drömma får man ju. Och jag skulle gärna ha ett handfat i betong. Typ nåt av dom här alternativen:Men istället får vi nog se över Ikeas utbud. Det här tyckte jag var snyggt, men det är inte ens gjort av keramik, känns som att gambla lite att köpa något annat än beprövat material. Deras kommoder är snygga, men sambon är inte förtjust i dom. Vi har lyckats enas om en planlösning på badrummet på övervåningen, så långt allt väl. Nu är det bara att ringa badrumsfirmor som kan ge offert på renoveringen. Ååå, helst av allt vill jag bara knäppa med fingrarna och så skulle det vara klart. Gillar nog inte heminredning så där överdrivet mycket, gillar att kolla på snygga upplägg, men att fixa själv, nja... Det beror nog mest på att jag är för snål (alternativt ekonomisk) för att vilja lägga ut pengar på det. Men ett badrum har man ju faktiskt rätt länge, så det gäller ju att det blir hållbart och estetiskt.

Graaaaow, tigern!

Det känns verkligen genuint när golfstjärnan, från det stora landet i väst som varit otrogen mot sin svenska fru, ska be om förlåtelse inför pressen och hela världen. Verkligen GENUINT och från hjärtat! Det är nog verkligen som tigern säger att det inte är med ord han ska bevisa att han är ångerfull och inte ska göra om det mot sin fru. Nej, helt rätt, inte med ord om han hanterar det på det sätt han gör på den här presskonferensen.

VIlse i pannkakan

Första (men förhoppningsvis inte enda) längdskidturen ikväll. Första gången besökte jag Ormbergets skidspår. Sambon hade varnat mig innan att skyltningen är svår att förstå. Och det var den. Åkte vilse några gånger, svängde fel och tog fel spår. Tänkte åka ca 3,5 kilometerspåret, men det slutade med att jag nog åkte ungefär en mil... Trodde aldrig att jag skulle komma fram, det blev en utopi att få se bilen. Jag trodde dessutom att jag skulle dö i en av backarna på det svarta spåret. En timme och tio minuter efter att jag lämnade bilen på parkeringen var jag tillbaka. En timme och tio minuter! Jag var tillbaka vid bilen och levde utan att ha börjat gråta (vilket också passerade tankarna!). Jag har nog aldrig åkt så länge nån gång tidigare. Men nu känner jag mig nöjd och väldigt ledbruten. Och glad, för min kondition var det absolut inget fel på, däremot styrkan i armar, ben och rygg.

Favvoplatser

Jag har fotat några av mina favoriter här hemma. Förstaplatsen delas av stordotterns tapet och skrivbord. Tapeten var ruskigt dyr, men det är svårt att motstå den. Skrivbordet var ett blocketfynd för cirka 150 kr (sen att sambon lagt ner flera timmar på att måla möbeln är en annan sak). Köper helst inte Ikeamöbler hit hem så blocket.se är väbesökt när vi behöver nån pinal. Hittade den här möbeln begagnad och var helnöjd. När sambon kom hem efter att ha hämtat den hos en tant i Piteå meddelade han att skrivbordet ÄR från Ikea. Dock anno 1965! Jag kan leva med det.På andra plats kommer min målarhörna med mina fina pennburkar av varierad sort. Skrivbordet brukar inte se ut som på bild, det är nästan alltid belamrat med grejer. Fast sällan med mina saker. Stordottern intar ofta skrivbordet och hon är inte direkt den som plockar undan efter sig. Jag sätter skrivbordsförbud då och då för henne, men det efterföljs aldrig...Och på tredjeplats kommer väggmålningen i lilldotterns rum, tillsammans med tyget som gav inspiration till målningen. Kompisen J har stått för kreativiteten och måleriet. Himla snyggt! Och tyget är helt underbart

Att göra

- Skotta av garagetaket. (tråkigt)
- Skotta av husvagnstaket. (tråkigt)
- Städa garaget (tråkigt)
- Skriva på boken. (roligt)
- Räkna en massa matte (roligt, men har svårt att ta mig för ändå)
- Höra av mig till folk (roligt att träffas, men jobbigt att ringa, har nog en del telefonfobi!)
- Boka in roliga saker att göra (roligt)

Vintern känns lång och kall och jag längtar inte till nästa vinter. Vår, när kommer du? Just nu känns livet mest som en seg massa.

Melankolisk musik

En låt som passar mig, såklart melankolisk. Gillar rösterna och texten.

Lite mano

Jag känner mig lite manodeppresiv. Igår var allt negativt och jag tänkte att mitt liv sucks och jag ska hoppa av skolan. Min matte-bundsförvant har beslutat sig för att ta studieuppehåll (läs: hoppat av skolan) eftersom hon fått sitt drömjobb på Ikea. Jag är inte så konsistent i mig själv och börjar automatiskt tvivla på mina egna val av inriktning i livet. Jag är glad för hennes skull, men jag vill också veta exakt vad jag vill och bli erbjuden ett jobb inom det också. Så, till den manodeppresiva delen. Idag när jag satt och räknade så var det så kul, och jag lyckades dessutom förstå ett tal genom min egen tankeförmåga. Alltså inte bara räkna ut svaret, utan förstod verkligen varför det blev som det blev! Ledsen igår och glad idag. Vad händer i morgon? Följ den spännande fortsättningen i en blogg nära dig!

Inget att berätta, på rikt! Jag skojar inte.

Tänkte att jag skulle göra ett blogginlägg eftersom det är ett tag sen jag skrev nåt. Men allt som snurrar i huvudet, när jag försöker komma på nåt intressant att skriva, är begrepp inom matematiken och problem som jag stöter på där. Inte så intressant för den stora massa (den STORA massan som läser min blogg ;) ). Så det här inlägget är ett inte-inlägg som inte har rätt till existens. Nu ska jag hämta ungarna från dagis/skola.

Tragiskt vandrande

Idag och igår har det varit jobbigt, riktigt jobbigt, ta ungarna till dagis och skola. Igår snöstorm, men inte så kallt. Idag riktigt kallt och ganska blåsigt, plus att jag råkade ta stora Us skoterskor istället för mina när vi traskade iväg på morgonen, och det adderade bara till eländet. Jag kollade aldrig termometern innan vi gick och det var nog tur, annars hade jag nog tyckt ännu mer synd om oss. Lilla U tyckte inte det var hallon att vara ute idag och skrek både på väg till dagis och på väg hem från dito. Det som är lite jobbigt är att jag suttit hemma och pluggat båda dagarna, så för min egen del hade jag helst inte gått ut alls. Men det fungerar inte att ha barnen hemma när jag måste läsa. Tyvärr. Jag önskar att jag inte behövde räkna tal i morgon, då skulle jag och ungarna mysa inne hela dagen. Jag önskar också att jag hade tillgång till en bil sånna här dagar. Det är bara att bita ihop och ta sig igenom. Jag har hunnit önska mig lååååångt här i från ett antal gånger idag under våra otrevliga promenader. Och hunnit vara sur på stora U, alltså utan att han vetat om det, för att han inte kan tänka sig att flytta till ett varmt land. Jag ber till gudarna, eller vad jag nu tror på, att det är bättre väder imorgon.

Nog klagat över missären. God natt.

Sopor i världen

Hamnade här om kvällen framför en dokumentär på Svt 2 om världens monsterstäder. Det handlade om sophanteringen i Kairo i Egypten. Fashinerande! Såg inte hela för det var verkligen dags för "piss och gó ligg" (som min farmor alltid sagt), men dokumentären finns på svt play. Här har ni en kort förhandstitt.

Det är intressant att det i filmens samtal mellan människor ofta refereras till gud. Jag har lite svårt att tänka mig att man i Sverige skulle vid ett möte kring sophanteringen använda sig av argumentet (som accepteras av församlingen!!): "Det ligger i Guds händer hur det kommer att bli med sophanteringen i norra Kairo." Okeeeej... Hur argumenterar man emot det?

Se dokumentären och var nöjd med din insats när du tar hand om sorteringen av ditt avfall. Var nöjd även dom dagar creme fraishe-burken hamnar i brännbart. Vi är himla duktiga här!

Dålig natt och tråkig dag

Vi skulle ha följt med Us kusin till Haparanda och lite inhandling av soffor och annat för honom. Vår del i resan hade mest varit sällskap och smakråd. Under kvällen/natten fick U magsjuka. Så, få se...spendera dagen i gott sällskap med lite heminredningsinspiration eller vara hemma och ta hand om en sjukling. Lätt val.

Dessutom har lilla U skrikit mellan 00.00 och 03.00. För att hon ville ha välling och vi vägrade ge henne det. Vi måste sluta med alla sånna aktiviteter under natten. Jag vill sova en hel natt!! Vilket bara går om hon också sover och det gör hon inte om hon vet att hon får välling och sällskap under natten. På morgonen vaknade stora tjejen före sju så det blev inte så många timmar inatt. Suck...

Ett långt inlägg om Skavlan, behöver kanske inte läsas om det inte känns så intressant (en valmöjlighet som du för övrigt alltid har)

Skavlan är lite skäms-kudde-intressant. Jag tycker norsk-engelska dialekten är jobbig och att han tar in så många gäster varje program. Gäster som får så kort tid, när dom egentligen skulle kunna haft mycket mer intressant att säga. Jag skäms lite å gästernas vägnar när jag tänker att dom tänker "jahapp, är det redan slut". Skäms-kudde-inställningen ligger nog hos mig, mer än i programformatet och dialekt.

När det är internationella gäster (läs: helst från Usa) får dom däremot en större andel av tiden, men det blir ändå för korta intervjuer. Intervjun med amerikanen Bob Corell blev lite rumphuggen. Intervjun alltså. Hade gärna hört mer från honom. Norska utrikesministern verkade vara en torrboll, och det var nog tur att jag missade större delen av den intervjun (eller så kanske jag missade när han visade en annan sida).

Det som är trevligt med Skavlan är det personliga uttrycket och att han faktiskt försöker hitta annorlunda frågeställningar och överraska gästerna med information som dom inte väntar sig.

En håla i världen

Vet att det gjorts en bedömning över "Hålor i Sverige" och att Vidsel kom på tredje plats i den undersökningen. Kan stämma rätt väl. Tänkte jag skulle söka lite på vad det finns för info om Vidsel på nätet och den första träffen på google var den här sidan. Kanske den fulaste hemsidan jag sett. Den hade kanske fungerat 1995, men inte idag 2010. Jag hoppas att det inte är den lilla byns officiella hemsida.

Stackars vargar

Jag är så störd på vargjakten att jag byter kanal när det kommer upp på nyhetssändningarna. Jag förstår verkligen inte tanken med jakten. Förfärande. Vad sänder det ut för signaler till andra länder, när vi i Sverige anser att det är för få djur kvar av någon sort, och därför tycker vi att dom länderna ska freda dom sällsynta djuren. Och så gör vi inte det själva.

Man har obducerat magsäckarna på dom skjutna vargarna och sett att det har varit rådjur och älg som vargarna verkar ha livnärt sig på. Ooops! Var det inte små människobarn och renar som var enda födan?

Ett av argumenten för vargjakten är att det är mycket inavel och att det behövs upprensning i stammen, och att vi ska tillföra nya djur via den naturliga invandringen. Men hur ofta kommer det en varg in i Sverige? Kommer den från Ryssland hinner den väl ungefär till Överkalix innan den tjuvskjuts av någon varghatare.

Nej, vargskräcken är bara något förlegat som lever kvar. Jag är orolig för artens överlevnad.

Tenta. Check!

Föresten, tentan gick ju helbra. Jag siktar på VG, men det återstår att se. Skönt att gå ut ur klassrummet efteråt, all luft som samlats i min ballong pös ut och det var verkligen en frihetskänsla i kroppen.