Längtan

Jag gillar verkligen Bangkok. Nu när jag är i Sverige så längtar jag tillbaka. Jag gillar att allt finns, när som helst. Pulsen. Maten på gatan. Mängden människor. Om jag inte hade barn skulle jag försöka försörja mig där, bo där. Kanske en plan för medelåldern?

A är bjuden på kalas till helgen, och sen vi fick veta det i fredags, har hon frågat varje dag, flera gånger om dagen om kompisen fyller år idag. "Ska jag på kalas idag?". Men jag förstår om hon längtar, det är skoj med kalas. Själv fick jag inte gå på så många när jag var liten. Det var liksom inte vanligt att man bjöd så många. Eller så gjorde man det, men jag var inte så populär kanske?! Ha ha.

Nytt år

Även om jag tycker det är lite förlegat och kanske lite banalt att ge ett nyårslöfte så gör jag det ändå. I år blir det till att än mer följa mitt hjärta och tänka mer på mig själv (låter egoistiskt, men jag tror att för min del är det bra att formulera det på det viset för att verkligen få in mig själv nån stans i vardagen).

Gammelstadskompisarna bjöd på nyårsmiddag (tänkte skriva fest, men så vidare vilt till gick det inte). Kvällen bestod av trerätters, prat, gissa sång/tvserie/filmcitat, sällskapsspel och allmänt mys. Kom i säng vid kvart över tre och vaknade vid sex av att stordotterns ville kliva upp. Runt tre timmar sömn med andra ord...

Härlig krabat

Måste visa en trevlig filur som uppehöll sig vid vår bungalow på Koh Samet. Den var väl ca 7-8 cm lång. Jag var tvungen att fråga brosans fru som är thailändska, om hon tycker att sånna där är otrevliga. Alltså om man bor i ett land där det finns massor av mindre trevliga insekter, om man slutar bry sig. Vilket hon svarade att hon inte slutat. Till exempel geckoödlorna tycker hon är ok så länge dom sitter på väggen, men om nån "hoppar på" henne skriker hon.

Listan

Så här i slutet av året passar det bra med en årets..-lista.

Årets sämsta:
När innebandykompisen fick ett hjärtstillestånd och dog.
Årets bästa:
När innebandykompisen började leva igen.
Årets händelse:
Resan till Thailand.
Årets finaste:
Lillungen som behagade dyka upp.
Årets intressantaste:
Känslan av att faktiskt komma på att jag vill något, och verkligen vill det!
Årets läsupplevelse:
The Road (drömde föresten i natt att jag levde som i boken, riktigt obehagligt, men min shoppingvagn var istället Us barnvagn).
Årets sommargrej:
10-års jubiluméet på Baggen, bara familjen. Vi prickade in sommarens varmaste dag och slapp det hektiska Pdol.
Årets nytändning:
Att börja skriva igen.

abc, eller hellre: åäö

Min font-mapp innehåller lite föråldrade teckensnitt. Dom ser ut lite som tidigt nittiotal, typ. Så jag började söka på nätet efter lite nytt för tangentbordet. Hittade mycket fint men dom flesta stilarna innehåller inte å ä eller ö. Någon som har nåt tips på gratis-font-sidor som även innehåller våra besvärliga bokstäver?

Här kan man ladda ner gratis typsnitt.

Mer jul

Jag är f*n grymt irriterad.
Senario: Julmaten ska förberedas. Det ska kokas, stekas, ugnas, fixas etc.
Vem står där i köket i flera timmar? Jo, min mor. Ingen av männen i huset gör överhuvudtaget minsta lilla insats att ens försöka vara delaktig. Till slut kommer min faster och steker köttbullar och dukar. Resterande gör mor och jag. Och jag kan inte säga att jag gjorde så mycket heller, eftersom ungarna krävde en del också. Och i övrigt under tiden vi var där nu i jul så är morsan nån slags pass-upp för far och bror. Kanske det är hennes roll som hon själv tagit på sig eller så ser hon bara inte att det är så. Går hon i väg efter en måltid så blir bortplockandet inte riktigt färdigt. Flera timmar senare står fikabrödet framme, kaffekopparna kanske är isatta i diskmaskinen, men inget är gjort helt färdigt. Och så blir det hon i alla fall som gör den där slutfinishen. Grrr! Jag känner att jag blir helstörd på det här. Försöker verkligen tala om för henne att det kan vara på ett annat sätt men det blir bara en minimal förändring som jag inte tycker räcker. Kanske är hon nöjd?

För övrigt är det helt bortkastat att ge en dvdfilm till en vuxen, men till ett barn är det genialiskt. Dotterns Phu-film har hon redan sett tre gånger. Och den lär vara lika rolig den sjunde gången som den tolfte.

Rolig hund

Julafton är ju avklarad och det blev en alldelens normal historia. Bästa julklappen fick min äldsta brosa: En hel packe med Rocky-böcker (ni vet, Martin Kellermans seriehund) som farsan köpt begagnat på nätet för 150 kr. Hade jag också vilja ha ståtandes i bokhyllan. Helt klart bästa serien ever. Och jag har läst mycket olika serier i mina dar.

Back in town

Så. Nu är vi i Sverige igen. Två veckor i Thailand. Inte helt fel måste jag säga. Kom till ett minus tjugotvågradigt Älvsbyn på julaftonsmorgonen. Småsprang från tåget till bilen utan vinterkläder. Satt i tåget och tittade ut på väster- och norrbottens inland och blev varse om vilka enorma konstraster Bangkok och här är. Det blev så tydligt på tågresan. Jag förstår verkligen varför man bor i en stad. Ensamheten här uppe skrämmer nog dom flesta. Sen var det snö och väldigt vackert också. Bangkok är smutsigt, stökigt, ljudligt. Men alldelens underbart också. Men Bangkok med barn; nja. Det går att hitta mycket att göra tillsammans med barn men vill man göra annat är inget riktigt lämpligt att dra med barn till. Marknader: för trångt och tråkigt för barn. Shopping: Myrkrypningar i benen och gnäll. Sitta på restaurang: Går bra medan maten är där, men långsittningar är inte populärt. Strosa runt: För stökigt och ljudligt.
Det blev strandvistelse också; Koh Samet. Fint och framför allt nära till Bangkok, ca 3 timmar med buss och en färjefärd.

Resan har inneburit lite onödiga utgifter:
1. U fick skaffa ett tillfälligt pass för nästan 1000 kr. Läbbigt när vi kom till incheckningen och kvinnan säger att passet måste gälla i sex månader när man åker in till Thailand. Hjärtat hann åka upp i halsgropen och jag tänkte att vi inte får åka. Då klämmer hon ur sig att det går att få ett tillfälligt pass. Pengar löser problem.

2. Jag fick betala 1500 bath för en ful lampa i bungalowen på Koh Samet. Ingen vild fest orsakade detta, utan en kudde som jag skulle förflytta mitt i natten för att göra det lite skönare för ryggen att amma lilltjejen, krasch, keramiklampa i golvet.

3. Jag har inte prutat en enda gång. Jag har i och för sig inte köpt nästan nåt där jag behövt pruta men när jag köpte frukt på stranden tyckte nog försäljaren synd om mig, för innan han gick så gav han mig en extra banan. Vilket förmodligen betydde att jag betalat way to much.

4. Onödiga reseutgifter när vi skulle till Koh Samet. Både en nationalparksavgift och en taxiresa OCH en tur och returbiljett för färjan, som vi aldrig använde returen på.

Det är ju tur att jag är gjord av pengar. Jag bara ler och betalar.

Hur som helst, kul att träffa brosan. En exellent guide. Och kul att hinna med lite julfirande hos dom. Höjdpunkterna på resan: Koh Samet, ledig/vardagsfri tid, värmen, ljumna kvällar och GOD mat. Plus också för att jag är ok i håret, klippte mig hos samma frisör som för två år sen. Hon är duktig.

Nästa resa (ja, jag tänker redan på nästa gång) blir till Stockholm tror jag. Det är lite skruvat att min dotter har varit två gånger till Bangkok under sitt fyraåriga liv, men inte besökt sin egen huvudstad en enda gång. Och jag är sugen att åka dit, över en långhelg. Och då blir det tåg, helmysigt med egen sovkupé. Man sover riktigt gott på tåget.

Just nu är vi kvar i Älvsbyn, men åker hem i morgon.

Riktig konstnär

Såg ett inslag på Nordnytt för ett par veckor sedan om en konstnärinna född i Luleå. Numera verksam någon annanstans. Hon målade så otroligt vackert. Ljuset i bilderna är det något speciellt med. Hittade henns hemsida nu när jag letade inspiration. Skulle gärna köpa något av henne, men ser på hennes sida att oljemålningarna kostar mellan 5000 och 45000 kr. Får nog bli när jag har alldelens för mycket pengar över. Här är två av favoritbilderna, snodda från hennes sida.

Förändringar på jobbet

Det är schemaomgörning på jobbet så när jag kommer tillbaka lär det vara åttatimmars arbetsdag istället för sextimmars. Vilket gör att det blir färre arbetsdagar per femveckorsschema, och alltså mer ledigtid. Trots det, vilket i mångas öron kan låta ganska trevligt, så har jag hellre ett dagtidsjobb och är ledig på kvällarna tillsammans med alla andra... Vad ska jag göra med all dag-ledig-tid?

Never kill your darlings

Dottern har lite pengar i en sparbössa som då och då fylls på, främst av hennes farfar. Hon har sista dagarna varit mycket bestämd vad pengarna skulle användas till. En julkalender där varje lucka innehåller klädesplagg till speciella små dockor. Innan vi åkte till leksaksaffären i stan skojade jag om att affären kanske är riven. Men kära dottern konstaterade: "Den är inte riven, det skulle dom ALDRIG göra. Dom kan ju bara måla om."

Måttenheter

Det är inte lätt med måttenheter när man är liten. Nedan citat från 4:a åringen:
(med måttbandet i högsta hugg):
"Din rumpa är 60 gram stor"
Lite senare löd domen:
"Din rumpa är 60 meter stor"
Dagens måttangivelse för att förklara hur fort tåget går:
"Det går 15 millimeter"
Som sagt, inte lätt alls.

Är det vad du tror?

Här fick jag jobba med mina fördomar. Nyttigt. Fin film.

Tidsfördriv - om du har för mycket tid över

Här är en sida med en massa kul saker att fördriva tiden med. Jag hittade bland annat en tecknarskola från Svt. Kika igenom, du hittar säkert nåt att pyssla med.

Flygförbud

Flygplatsen är fortfarande stängd i Bangkok. Jag som trodde att det skulle ta snipp, snapp, snut snabbt. Men icket. Bara vi inte behöver åka till Phuket och flyga därifrån inrikes sen. Det var ju så bra att åka direkt till huvudstaden, utan mellanlandingar. Jaja, ett ilandsproblem. Det är ju bra att människor demonsterar och reagerar på makten.

Sagan

Boken jag och broder skriver tar form. Fem kapitel är i princip färdigskrivna, det ska nog bli runt 12-13. Han jobbar just nu med en översättning mot engelska (mycket för att få lite nya idéer, han tänker mer engelska än på svenska, har lättare att formulera sig på det språket än på modersmålet, konstigt, men sant). Och jag har paus i skrivandet, hinner inte skriva nåt nu när lillungen har varit sjuk i två HELA veckor. Hon är i princip vaken tills vi går och lägger oss, så då är det inte läge att sitta med ryggen mot henne och skriva.

Nu är vitheten, och gråheten, här

När dörren fastnar i uppdriven snö, vagnen måste dras så att säga fel väg för att komma genom snön, det blåser kallt och ungarna ska ha tre lager kläder, ja då är det vinter. Det slår mig varje år att bor man här uppe i norr så är det som taget ur en film från Alaska, Sibirien eller nåt sånt. Vi ser det inte bara för att vi har vana ögon och inte ser hur arktiskt det faktiskt är. Burr och Huvva, nej jag är nog gjord för varmare klimat.

Skönt ändå att gå ut och skotta uppfarten i vintermörkret. Några få minusgrader och ingen blåst, kan ändå vara liiiite skönt kan jag erkänna.

Melankolin från gårdagen är kvar. Livet känns "on hold" och jag vet inte hur jag får tillstånd en förändring. Hur gör ni som är lyckliga med livet, känner er nöjda och alltid mår bra (om man nu kan säga 'alltid', ingen kan väl 'alltid må bra')?

Inte glad

Ibland känner jag mig så less. Less på allt. Just nu känner jag mig less på allt. Prutt vad less jag är.

Osäker

Ju mer akvarellmålningar jag söker på nätet, kollar i böcker och bilder som man springer förbi som hänger på någon vägg, ju osäkrare blir jag på mig själv. Andra är så otroligt duktiga och har sån fantasi. Ibland blir jag så osäker att ta upp penseln att jag står över bara för att jag inte kan få det som det ser ut i mitt huvud. Men jag gissar att det klassiska ordspråket: Övning ger färdighet, är det som jag måste, måste, måste tänka på.

Röda ben

Sambon är just nu och kollar på ett Blocket-skrivbord i Hortlax. Till mig och mina projekt. Just nu ser vårt matsalsbord (egentligen inget matsalsbord, för vi har ingen matsal, utan ett matbord i vardagsrummet) som hej-kom-och-hjälp-mig. Så nu ska vi hjälpa det att bli lite snyggt och slippa alla mina akvarellgrejer. Hoppas han kommer hem med ett vitt skrivbord med fina röda ben (se bild och tänk röda ben). Det kommer att bli trångt i kontoret men det får det bli, det är ju ett arbetsrum så då ska vi väl arbeta där.