Lätt för att sova

Den STORA TRÖTTHETEN har slagit till hemma hos oss. Sambon och jag är så tröööötta på kvällarna. Man orkar inte göra nånting. Det enda man vill är att lägga sig i soffan, eventuellt somna där, eller så ta tag i sovandet och gå och lägga sig tidigt i sängen istället. Förutom dom kvällar jag jobbar vill säga, då är det bara att härda ut. Men det är inte bra när man varje kväll på jobbet känner att "jo, det skulle gå att somna sittande här vid datorn". Vi skyller på två små finisar som behagar vakna vääälidigt tidigt. Och så skyller vi på ljuset som återvänt hit till norrbotten. Dags för mörkläggningsgardiner.

Köksrenovering

Vi åkte till Ikea förra helgen och köpte skåp till köket, så att vi kan byta ut diskbänksskåpet plus ett skåp till. Som vi lämnat kvar för att vi, ja, egentligen kanske mest för att vi snålade när vi gjorde om resten av köket. Men nu ska det alltså bytas ut. Det blir till att byta ut kaklet också. Som en kompis till mig sa en gång "När ska ni egentligen byta ut kaklet?". Och hon har rätt, det är slitet och trasigt och behöver få en ansiktslyftning. Vi hittade 4,7x4,7 cm på Beijer på 40% rabatt. Så det fick det bli.

Föresten, vi köpte nästan enbart köksdelarna på Ikea. Några plasttallrikar plus bestick till A och två kuddar hamnade också i shoppingvagnen. Men vi höll oss (nästen) från onödiga inköp faktiskt.

Sagan, fortsättningen, del 2 (sista?)

Prinsen köpte den lilla flickan ett vackert slott, där dom planerade att leva i den starka, ovanligt starka, kärlekens tecken. Inflyttningsdatumet närmade sig, det gick några dagar. Men sen var allt över. Flickan var så arg, så arg. Hon grät bittra tårar över att inte få slottet och det stora riket. Kanske var hon också arg över att prinsen inte var den hon önskade att han skulle vara. Så hon kröp tillbaka på sina bara knän och tiggde om att få återvända till sitt gamla liv. Hon fick komma tillbaka till sitt lilla torp och tills sin tjänstgöring som piga, och nu skulle hon inte leta efter prinsar igen. I alla fall tills nästa prins dyker upp.

Nuet

Tio budord från Eckhart Tolle hittar du här (på engelska, men ta dig tid och läs i alla fall). Jag gillade mycket nummer sju.

Har börjat läsa En ny jord av samme Tolle och den verkar faktiskt riktigt tankeväckande. Men den tar tid att läsa, det går inte att inte vara närvarande när man läser. Och det är väl också poängen med hans tankar.

Det här med nuet är nåt jag försöker att hjälpa min vän med. Hon tänker mycket på "om..." "tänk om det blir så här..." och så vidare. Det gör inte att hon tappar bort den där livskrisen/depressionen snabbare, det gör bara att hon gräver en djupare grop. Nu måste hon försöka att leva i nuet och hitta tillbaka till sig själv utan dom där domedags-framtidstankarna.

Isigt

Fåröbanan är en fin inrättning. Men ibland saknar jag här i Piteå det där som man visste i hembyn, där man kände till sjöar, isar och tillhåll. Där man visste vart man kunde åka för att få tystnaden och ensligheten på ett annat sätt. Fåröbanan har ändå det där suset från staden konstant liggande över sig, plus att det är mycket folk (vilket ju kan vara trevligt det också) som färdas där. Jag vet inte riktigt vart man kan åka annars, om man inte vill åka allt för långt, egentligen inte ta bilen alls, om man ska få lite mer enskildhet. Kanske man aldrig lär känna en ort på samma sätt som man gör med hembyn? Där man växte upp.

Idag blev det en promenad på Fåröbanan med lilla U och stora U i solsken och lätt, lätt bris. Ganska så härligt.

När jag uppnår gyllende åldern

Idag fyller U 31 år. Och det betyder att jag också blir det snart. Det är fasiken 34 år kvar till pension (även om jag tror att när vi börjar uppnå dom åldrarna så lär vi väl måsta hålla på tills vi är drygt 70, eller nåt). Jag tror att jag kommer att vara en utmärkt pensionär. Det är då jag kommer att vara i min rätta ålder. Jag passar nog alldelens förträffligt som en ledig, förhoppningsvis pigg, tant. Jag kommer inte ha så höga krav på boende, utan kommer förmodligen att spara mina pengar och vara på resande fot så mycket som det går. När jag inte reser ska jag sitta i min underhållsfria lägenhet och måla, ibland ta en snoa på stan och ta en fika med U (om vi är tillsammans vill säga, även om sista tidens separationer ger annan statistik), och då sitter vi kanske där på stadens caféer och diskuterar livet och vår omvärld.

Till nåt annat. Vad gör man om man bär på en stor hemlighet, som skulle såra en nära vän? Inget jag gjort, men kanske nåt som nån annan gjort. Kugghjulen i huvudet bara mal och mal, jag vet inte vad jag ska ta mig till. Berätta? Eller inte berätta?

Medias ofog

Biblioteket är riktigt bra inrättning. När man, som jag, har fobi för att använda surt införvärvade pengar, så känns det riktigt skönt att gå ut från ett ställe med en tygkasse full i saker (böcker) som man inte behövt betala för.

Just nu känner jag mig väldigt irriterad på reklam. Det har blivit svårt att se reklam i både tidningar och på tv utan att tänka på att det bara finns för att vi ska konsumera grejer. Jag bara stör mig på det. Bra nu i alla fall att jag inte hinner se nästan nåt på tv så då slipper jag reklamen. Och det jag ser har jag oftast spelat in, så då går det ju att spola när detta ofog kommer.

På tal om media, P1 bara växer som radiokanal. Massor med bra att lyssna på. Min stund på dagen är när jag får sätta mig och måla, surfa eller nåt annat och får lyssna ostört på P1. Men i och med lyssnandet på den kanalen så kan jag inte lyssna på Rix. Programledarna är riktigt hemska. Mycket plumpa skämt, ibland är inte det som är plumt ens skämt. Ofta sexistiskt och dom fastställer ofta våra könsroller. Och varför ska det alltid vara så att den kvinnliga programledaren (i vilket program det än är) ska skratta ohejdat högt och länge åt skämten som dom manliga kollegorna drar?

Två till på listan

Sen i sommaren 2008 har separationerna bland vänner och bekanta duggat deprimerande tätt. Nu adderar vi på listan.
- Separation sex.
- Separation sju.
Check. Check.
Sista var väl den mest oväntade och mest tragiska.
Håll om era käresta, försök vara den ni vill att ni ska vara och njut av varandra.

Härlig inställning

En busschaufför i Göteborgstrakten blev inte åtalad för att ha kallat en busspassagerare för "jävla negerfitta". Det var inte tillräckligt många som hörde honom säga detta. Ok. Detta var en av nyheterna på inrikessidorna i dagen ÖP. Ok. Borde man inte ha skrivit liiiite mer om händelsen? Vem säger en sån sak? Passar verkligen personen som busschaufför? Passar personen verkligen att jobba med människor över huvud taget. Fick chauffören byta arbetsuppgifter? Vad säger arbetsgivaren?

Imorgon är det internationella kvinnodagen. Busschauffören kanske inte hade uppmärksammat det. Eller så sparar han alla vänliga ord till just den dagen. Eller så kanske han kallar alla kvinnor för fitta, även sin mamma.

Rättelse till inlägget: Arbetsskadan från att ha mitt jobb gjorde sig påmind, den att jag har svårt att skilja på idag och imorgon. Internationella kvinnodagen är inte 'imorgon' utan dagen efter det, på söndag.

Krypande bebis

Lilldottern har sin sjätte dag med feber, febertoppar på nätterna då hon är supervarm. Hostig, snorig och bara så sjuk. Lillsötisen. Men utvecklingen går ändå framåt, hon lärde sig att krypa på alla fyra i veckan. Finns det nåt sötare än en liten bebis som är just i krypstadiet, en period som är så kort i en människas liv. Hon följde med mig på jobbet i kväll, när storasyster var på simträningen. Det blev lite hektiskt när hon mest var missnöjd. Men söt, söt, söt.

Driftigt!

Hörde just på P1s Skolministeriet om en femtonårig tjej som hade förvägrats att spela fotboll på skolan, för att hon var tjej. Hon hänvisades till vollybollen istället. Hon protesterade genom att lägga sig på planen, sen gick hon hem och googlade fram Jämo, anmälde händelsen och vann målet. Hon fick 15.000 kr och skulle satsa pengarna i hennes nystartade fotbollsklubb där alla, oavsett ålder, kunskap eller kön får spela.
Vad hade jag gjort när jag var femton i en sån här händelse? Tja, jag hade nog fnissat bort den som pinsam och gått och spelat vollyboll.

Sömnig

Gårdagens bästa lek med fyraåringen var när jag fick ligga på hennes säng och blunda, för att inte se vad hon satte för kläder på dockorna. Inga problem, sa jag.

I svåra tider

Relationer är något jag och sambon har pratat en hel del om på sista tiden. Inte med fokus på vår egen relation egentligen, även om den finns där och statuerar exempel för oss, ger oss en utgångspunkt. Mycket händer runt omkring oss där vi får tankeställare och behöver ventilera oss. Hittade en artikel på DN som jag tror många skulle behöva läsa, den säger det som jag och U kommer fram till.

Här är ett utdrag ur artikeln (bara ett stycke av mycket tänkvärt):
"- Någon sa till mig att vi i Sverige byter kök vart fjärde år. Om våra relationer fungerade bättre skulle vi sannolikt konsumera mindre, eftersom vi skulle vara lyckliga på ett grundläggande och äkta sätt. Ibland är vi inte medvetna om vad vi saknar och försöker köpa oss lyckliga, vilket leder till överkonsumtion av saker, möbler, kläder, mat osv. Ju bättre sexliv, desto bättre för miljön, skulle man kunna säga!"

Sjukling och en piggling

Mitt gladbarn är borta... 80 % av dagen gnäller lilla U just nu. Måtte hon bli frisk snart. Hur står man ut med konstant gnäll? I och för sig är det ganska mysigt att ta hand om en sjuk tio-månaders, som somnar för kvällen på mitt bröst. Mmmm!

Och A som börjar vara frisk och har en massa spring i benen och bus i kroppen. Samtidigt som jag måste hålla i lilla U i princip hela tiden.

Gnäll

Förra helgen blev stordottern sjuk, hade feber i en vecka och är väl inte helt återställt ännu. Nu i helgen fick lilldottern hög feber och är bara trött, gnällig och s j u k. Så håller hennes feber i sig i en vecka blir det två, t v å, veckor i karantän här i hemma. Det enda jag är ut är när jag sticker till jobbet eller när jag måste fylla på matvaror. Nu börjar dessutom jag känna svagt, svagt i halsen. U har åkt till Björkliden i tre dagar, i jobb, så jag tar hand om tjejerna själv. Och det har snöat, så skottning väntar, det kan bli svårt att få någon tid till. Lilla U sover kasst på nätterna, så det går inte att gå ut när dom båda gått och lagt sig och tro att det ska vara lugnt. Satte A framför en film nu när lillstumpen sov middag, så då blev det en och en halv timme sov på soffan för mig. Natten blev inte så lång, eftersom U stack 04.30, och jag var tvungen upp med ungarna på morgonen, trots att jag jobbade igår. Well, well. Nog beklagat. Jag är i alla fall ledig tre dagar nu! Skönt.

Sann saga

Det var en gång en flicka som inte ville bli stor. Hon satt i sitt lilla torp och drömde om prinsen på den vita hästen som skulle komma och svepa henne med till oanade möjligheter. Hon testade den ena, som hon trodde, prinsen efter den andra. Men en var för krävande, en annan för sträng. En dag bestämde hon sig för att sluta leta och leva utan en prins. Då slog blixten ned. Ur röken steg drömmannen fram och kastade upp flickan på hästen och red i väg. Efter sig lämnade flickan allt som gick att lämna. Det var ju ändå en PRINS som tog henne med till det stora stora slottet i den stora vackra staden. Sen trodde dom att dom skulle leva lyckliga i alla sina dagar.

Tillbaka på jobbet

Tredje kvällen på jobbet efter föräldraledigheten. Tillbaka i jobbet under första sekunden kändes det som. Visst är det bra att få ledigdag-dagar tillsammans, men det är trist att sticka i väg mot kvällen. Men nån gång ska man ju jobba under dygnet. Bara det att jag skulle vilja brinna för mitt jobb, längta dit.

I kväll var det ändå ganska skönt att sticka i väg till jobbet. U borta hela dagen i Sunderbyn, så jag var ensam med en stor-sjukling och en nästan-sjukling. Vissa dagar är det bara mycket för huvudet.

Så trots två kanonfina dagar, med klar vårvinterkänsla, har det varit inomhus som gällt för familjen. Feber, hostande och ingen ork har hållit oss hemma, inne.

Utläst

Igår läste jag ut En sorts kärlek av Ray Kluun. Lätt- och snabbläst. Recensenterna på bokomslaget var positiva och jag har hört en del gott om boken. Den var ärlig och utlämnande, ja, men jag fick inte sympatier med huvudrollsinnehavaren (precis som i Flyga drake) och tyckte bara att det han gör i boken är egoistiskt. Jag har svårt att bortse från det och se boken som just ärlig och ett porträtt av en händelse och människorna kring den. Enda gripande för mig var när mor och dotter tar farväl. Då grät jag så att tårarna sprutade. Kändes så nära, och så hemskt, jag tänker på mig själv som mor med två döttrar. Kommer inte att läsa fortsättningen; Änklingen som kom ut i fjol.

Ny utmaning

Marlene utmanar, bäst att lyda. Skriv 5 otäcka saker att äta och skicka den dåliga maten till 5 andra bloggare som utmaning och se om de vågar äta den. Det kursiva bakom är min kommentar.

Pölsa -Ätit en gång i skolan, riktigt konstig konsistens. Men vad jag förstår från sambon så kan det vara gott om det görs på rätt sätt.
Pesto - Gillar jag, i rätt mängd. Supergott att blanda i risoni.
Korvsoppa - Låter inte så farligt, beror väl kanske på hur det görs.
Tunga - Har inte smakat, men det är säkert rätt gott, måste ju vara mört.
Fiskpinnar - (Men, Marlene, vad är det för fel på fiskpinnar?) Jag gillar det massor.

Jag utmanar vem som känner sig manad.

Inälvsmat
Sylta
Kokosmjölk
Curry
Lakrits

Står still

Ringde till personalansvariga på jobbet tidigare i veckan. För att påminna om att jag kommer tillbaka nästa vecka och för att höra om det är nåt nytt jag behöver veta. Nej, det var inget nytt som jag var tvungen att bli uppdaterad på. Inget nytt. Jag har ändå varit borta i snart ett år... Inget nytt. Inget nytt... Jippi! Jag älskar mitt jobb (obs, ironi). Jag vill inte ha ett jobb där det inte händer nåt. Sak samma tid efter tid.

Inget nytt. Suck.