Ett paket roligt

Då och då under dagen kommer en pirrande känsla i magen, känslan av att det finns nåt spännande som väntar på en. Det tar några sekunder, så kommer jag på: Min nya bok. Som ett paket roligt som ligger och väntar på mig. Min mamma sa alltid när vi var små: att "det kommer inget paket roligt till er, ni måste skapa det roliga själva". Men en bok är ju faktiskt ett paket roligt! Ha! 30 år senare; In your face, morsan!

Har köpt Methland. En dokumentär bok om drogen meth som tar över hela småstäder i Usa. Läser engelska versionen, för jag tror inte det finns nån svensk översättning.

Det där som morsan sa, jag förstod nog inte riktigt det då när jag var liten. Men nu, med egna barn så förstår jag det och brukar dessutom använda det mot mina egna barn. Dom förstår säkert inte heller! Ha ha ha!

Ingen bebis i min mage

Jag har bara precis lyft blicken från snoriga bebisnäsor, släppt händerna från vagnen som alltid rullat framför mig och slipper vakennätterna som tar död på en. Då har sambon mött en Bebis. En BEBIS. En tremånaders mjuk och varm och jollrig BEBIS. Och det var "OOoo så mysig!", "Bebisar är ju sååå fina!" och alla superlativ man kan komma på. Men det ska inte in nån bebis som rumsterar om i min mage både bokstavligt och bildligt. Njet. Nope. Stop och belägg. Jag har befolkat världen nog.

Robyn

Pluggar. Lyssnar på Robyn. Vår nästa Madonna. Hon har förmågan att "re-invent" sig själv och vågar vara ful, testa nytt. Inte tråkig och förutsägbar. Gör sjuhelsikes bra musik. Stannar inte kvar på grund av plutande mun och stora bröst. Uppfattas som om hon har en väl fungerande hjärna.

Jag kommer ihåg när hon startade sin karriär. Hur bespottad hon var från media. Revansch!

Det är FÖRFÄRLIGT härligt...

Det är svårt att undgå att märka att vi har en sexåring och en 2,5 åring i huset. Två frigörelse-jag-vill/vill inte-barn här i huset... Vissa dagar är det spännande dagar kan man lugnt säga. Speciellt på morgonen, i morgonstressen och strax innan middag efter skola/dagis. Tur dom inte blir arga på varandra (ta i trä) utan det mesta faller ut på mig. Dumma, dumma, DUMMA mamman. Sexåringen ska flytta hemifrån var och varannnan dag, och en gång har hon till och med hatat mig! Tvååringen måste, måste, MÅSTE få stänga dörren själv (även om jag redan stängt den), måste få ta på sig skorna själv ("håll INTE, mamma!"), måste få klättra i spjälsängen själv (även om jag redan lyft i henne, det är bara att lyfta ur igen). Jag lär mig iallafall att ta djuuuuupa andetag.

Det är väl bra med frigörelse och hitta-sig-själv, men ibland önskar jag mig liiiite minder av den varan. Tack. Men det kommer väl gissar jag. Det kommer att åter bli harmoni. Jag vet ju det.

Litet län

När vi besökte Ikea igår såg jag familjen som köpte vår husvagn. Och på parkeringen stod den, vår gamla husvagn. Jag som verkligen tänkte när dom köpte husvagnen och den rullade ner för gatan, bort från oss, att den får vi nog aldrig se igen. Men det fick vi. Det är kanske som en klok person uttryckte det här om dagen: Vi möter alla människor två gånger i livet. (och då menar jag inte husvagnen, utan familjen som köpte den).

Lite mer förbättringar

Vi har äntligen införskaffat en ny bäddmadrass. Ut med dom tio år gamla madrasserna vi köpte med studentbudget. In med bäst-i-test (Jysk!). Och oj, oj, oj, vad vi sover gott. Och vad jag drömmer! Långa, spännande drömmar. Helmysko! Första kvällen vi la oss i sängen sa båda jag och sambon unisont "Men, det känns ju ingen skillnad mot för våra gamla". Vi hade fel. På morgonen vaknade vi mycket mer utvilade och mjuka i kropparna.

Idag har vi varit till Ikea. Det var länge sen jag var där sist. Dagens inköp blev en till garderob till sovrummet, några krokar, en toalettpappershållare och kläng-rep till ungarna.

Jag och sambon har till mångt och mycket ett väldigt traditionellt förhållande (speciellt fördelning av sysslor hemma). Men när det kommer till shopping, gå i affärer och sånt. Där är det totalt tvärt om. Jag tycker inte det är kul. Han får gärna åka till Ikea utan mig. Och ska vi kolla kläder på stan blir jag less på två röda.

Nu gó natt! Sista praktikveckan startar i morgon.

Förvånande

Det är intressant att kolla på statistiken över bloggen här på blogger.com. Sista dagen har jag haft 10 sidvisningar gjorda från Sydafrika och 16 sidvisningar gjorda i Förenade arabemiraten. What?! Vad har jag skrivit som gjort att nån därifrån kollar in bloggen? Mystiskt.

Framtiden

Jag vet att man alltid har tyckt att nutiden är värre än vad det var förr. Är det så? Just nu känns det som om jag lever i framtiden. Vissa saker får mig att känna så. Som oljekatastrof under flera månader i Atlanten. Eller den brustna dammen i Ungern, där människor går omkring med andningsskydd och där vi förmodligen inte anat konsekvenserna ännu. Eller som Haiti som totalförstördes av jordbävningar, och där människor idag lever i missär. Eller som det mer närstående problemet av droganvändandet som ökar, speciellt bland unga. Och det här är bara problem som uppmärksammats stort i media. Sen finns det ju ständiga katastrofer som vi knappt reagerar på längre.

Det kanske inte är framtiden. Framtiden är redan här.

101010

Alltid när det kommer till sånna här speciella datum-dagar tänker jag att jag borde ha gjort något speciellt, typ förlovat eller gift mig. Men det gör jag aldrig. Och eftersom jag har intentionen att vara sambo hela livet lär dessa dagar gå obemärkta förbi.

Sååå onödigt

Hittade en fin prisvärd bäddsoffa på Blocket. Som i slutändan inte alls blev särskilt billig. Åkte för att låna föräldrarnas släp. Släpet blir inte riktigt fastsatt och lossnar och kör in i stötfångaren. Fult, fult märke. Vi sätter fast släpet och kör vidare. Kör några hundra meter och upptäcker att gallret längst bak på släpet lossnat och släpas efter släpet. Alla fästen på gallret är antingen förvridna eller har gått av. Det är ju bara materiella saker och en del pengar som ryker. Men det är så surt. Nu har vi iallafall en bäddsoffa. Även om den förmodligen alltid kommer att vara förknippad med missödena.

Förbättringar

I helgen har den nya garageporten kommit på plats. Fin. Huset fick ett mycket modernare utseende. Plus att vi sålde iväg husvagnen, så nu blockerar den inte intrycket av framsidan. Två förbättringar på några få dagar. Nu väntar vi på rörmockaren som ska koppla in våra element igen. Och golv har vi beställt till köket. Plus att vi söker intensivt på Blocket efter ugn och spishäll. Det kanske blir ett kök så småningom. Så slipper vårt vardagsrum se ut som hej-kom-och-hjälp-mig. Ja, du vet, stökigt och fult som det gör nu.

Husets förvandling

Nya rummet är nästan klart, lite lister och ett element ska på plats, sen är det klart. Ska bli skönt. Fast därefter har vi ju köket och nedtagning av vägg som står på tur... Nåväl. Den öppna dörren går in i det som ska bli förlängningen av köket. Den stängda dörren in till förrådet och garaget.

Nu har vi bestämt oss för vilket golv vi ska sätta in i köket. Det blir ett linoleumgolv. Miljövänligt och bra i ett kök. Jag gjorde en skiss över hur vi tänkte oss lägga det. Så här blir det: Men mitt första förslag såg ut så här, men det föll inte i god jord hos sambon. Och i slutändan brukar det bli mer som han vill eftersom jag tror att det är viktigare för honom. Plus att han gör nästan allt i renoveringsväg här hemma och då tycker jag att han kan få bestämma mer.

Min lilla konstnärinna

Som dom flesta föräldrar måste jag skryta om mina barn. Sexåringen har tjatat om att få en av målningsdukarna (46x55 cm) som jag köpt för länge sen. Jag har tvekat, för jag tänkte att det inte skulle bli nåt av det, om hon målade på en. Men så kom jag på att hon får först göra en skiss på ett papper av vad hon tänker sig måla. Sen får hon skissa upp det på duken. Plus att jag berättade om färgerna och hur man använder dom. Och resultatet blev fantastiskt! Jag är verkligt imponerad."I drömmarnas trädgård"

Livet - ett sömnpiller

Började se Avatar här om kvällen. Uppdelat på två kvällar har vi sett nästan hela filmen (varav en kväll jag bara skulle blunda en stund, jag HÖRDE ju iallafall vad dom sa...). Dessutom har jag att se The Event (ny serie i svt) som jag spelade in i söndags. Det är svårt att hinna/orka/hålla-sig-vaken för att se dessa grejer. Var och varannan kväll somnar jag med ungarna, alternativt somnar i soffan, alternativt orkar inte sätta igång att se nåt som kräver min fulla uppmärksamhet. Livet tar musten ur en, kan man väl säga. Sambon är på bio ikväll. Farligt, skulle jag påstå. Aktivitet som kan skapa tunga ögonlock, tillsammans med mjuk fåtölj. Inget för mig i dessa tider.

Alldelens

Nu när jag har fått två officiella följare av min blogg måste jag väl prestera ett inlägg.

2,5 åringar kan vara alldelens jättejobbiga. Alldelens envisa och alldelens för svåra att övertala. Alldelens supergråtande. Alldelens supergnälliga. Alldelens nedkissade vid dom allra jobbigaste tillfällena.

...och alldelens underbart mysiga, tillgivna, varma, mjuka, goa och roliga.

Men nu är det färdigproducerat med barn för mig. Jag är nöjd och är inte beredd att gå tillbaka till bebis-omvårdnad-sova-dåligt-skrik-som-man-inte-vet-vad-det-betyder-stadiet. Sambon konstaterade när vi åkte ut för att käka middag ikväll, att det blivit enkelt att bara stoppa barnen i bilen och inte behöva fundera på alla attiraljer som en bebis kan behöva ha med. Så kommer vi till den fascionabla restaurangen Max och där hinner vi i princip bara sätta oss så spiller den där alldelens underbara 2,5-åringen ut hela glaset vatten på sina byxor. Och jag som varken när barnen var bebisar, eller nu (som sambon just konstaterat) har med ombyten eller annat viktigt. Ungen får alltså ha sina genomsura byxor på sig, med servetter nedstoppade i för att suga upp det allra värsta.

Nu ligger hon iallafall och ska sova. Och det hoppas jag att hon gör snabbt. För jag är otroligt trött efter första veckan praktik (av sex veckor).

En generation till ända

Nu har farmor förflyttats till ett äldreboende och hennes lägenhet är så gott som tömd. 34 år i samma lägenhet. Alla saker som någonsin tagit sig in i lägenheten tog sig aldrig därifrån. Men hon ägde inte så mycket saker, inte om man jämför med oss tillexempel (och jag tror inte vi är unika på nåt sätt). Jag var med när hennes barn gick igenom skrivbordet. Det hade inte hänt mycket där i lådorna sen farfar dog för lite drygt 20 år sen. Det var nog inte rensat där sen skrivbordet köptes och började fyllas med smått och gott, kan jag tänka mig. Ett verkligt historiskt arkiv. Intressant.

Så nu är platsen jag återkommit till under hela mitt liv borta. Sorgligt, men en del av livet.

Jag ville gärna ha nåt minne från farfar och farmor så jag fick ta några saker. En lampa och en tavla, plus den här lilla byrån. Riktigt fin tycker jag.

Trebarnsmamma

Igår var jag trebarnsmamma. Viss skillnad mot två. Tre barn som ska ges mat (som ska passa till alla tre), tre barn som ska ha håret tvättat i badet, tre barn att hålla ordning på när vi åkte till Barnens hus, tre barn som ska servas när dom cyklar och så vidare. Kul var det! Och gick hur bra som helst. Men så mycket annat kändes det inte som att jag hann med.

Omtalade renoveringen

Här kommer bilder på den nämnda renoveringen. Fint blir det ju.

Utsidan före och efter. Flyttat fönster och två nya i den delen som ska bli förlängning av köket. Plus ett stort fönster där den tidigare förrådsdörren satt.Insidan. Ett förråd som på bilden ser ganska så städat ut. Men det kan jag säga att bilden bedrar. Nu är det ett rum som vi ska till att börja med använda som allrum. Vi ska flytta tv:n från vardagsrummet dit. Nu är det nästan färdigrenoverat, men jag hade ingen nyare bild än den nedan.

Tre upplyftande ting

1. Jag köpte mig en vacker limefärgad dagbok häromdagen. Jag tror att den ska bli mitt utlopp av tankar i skriftform framöver. Den här platsen fungerar inte riktigt som det. Bloggen kan få fylla någon annan funktion.

2. Igår fick jag ett paket från brosan. Han hade skrivit ut vår bok, så långt som den är arbetat med. Jag fick också boken Blood meridian (Cormac McCarthy) som jag tänkt länge att jag ska köpa. Några småsaker till tjejerna fanns också i paketet. Och så ett långt brev. Glad!

3. Ännu mera glädje: Jag fick en tillfrågan om att börja spela innebandy i ett Korpenlag nu i höst. Oj, vad fantastiskt glad jag blev. Har saknat innebandyn sen vi flyttade från den andra kuststaden. Jag kommer typ att dö första gångerna. Har liksom ingen stoppknapp när jag börjar spela.

Resumé

Kanske Tomas Ledin får anses som den som besjungt det mest passande citatet: "Sommaren är kort" Jag tror jag hann blinka, så var den borta. Nu är vindarna och regnet så kallt så jag tror att det är oktober, om inte dom ännu gröna löven skulle avslöja något annat.

Här hemma har hela augusti gått åt till att renovera. Vi har tappat ett förråd men fått ett nytt rum i stället. Jag tror att sambon mutar mig med en soft shell jacka och en fin skjorta, bara för att en köksrenovering ska kunna dra igång... Men det krävs nog mer mutor än så om jag ska vilja leva i renovering ett tag till.

Kortfattad semesterresumé: Midsommar i JO o K med flickors stuga, trädfällning hemma, renovering, Byske en vecka, renovering, tågresa till Stockholm med massor av roligheter, ännu mer renovering, Lycksele med midsommarfirarna och så avslutades semestern med intensiv renovering. Några strandvistelser mellan alltihop, men doppande av kroppshyddan kan räknas på typ två fingrar.

Snart är två jobbveckor avklarade, och så börjar skolan igen.

Har jag sagt att jag kan tänka mig att bo i ett varmt land?