Fyra värda att uppmärksamma

Vad har PG Gyllenhammar, Nicklas Lidström och Jay Leno gemensamt med mig? Jo, dom fyller år idag.

Fingerfärdig

Ett lite kul test, jag trodde jag skulle vara snabbare. Fast jag skyller på att det går fortare att skriva en text som betyder nåt, än bara random ord.47 words

Händelser

Vissa dagar är det bara MER. Som idag. Telefonen har ringt massor och tagit emot flera sms, det har kommit och gått folk hemma under hela dagen, jag har tvättat fönster, hämtat och lämnat på dagis, handlat, städat, tröstat, fixat mat, levererat en cykel etc. Det var nästan skönt att åka till jobbet. Där är det bara en sak att fokusera på.

Sålde den gamla datorn på blocket idag. Härligt att få rensa ut ur föråden. Men har gjort ett stort inköp idag, så pengarna från datorn försvann redan innan dom kom in... Det blir stora förändringar om ett par månader. Och det känns spännande men också lite vemodigt.

Ta hand om sin kropp

När jag fyllde trettio i fjol fick jag två fin-fina presentkort på kroppsbehandlingar. Men icke att jag har nyttjat dom, förrän nu. Förra veckan helkroppsmassage och idag pedikyr. Massagen är jag inte så imponerad av, den är skönt för stunden, men håller inte i sig nåt längre. Pedikyren däremot, wow! Det var underbart och är ju faktiskt nåt som man får njuta av länge efter. Mina förhårdnader blir massiva när jag spelar innebandy. Och jag filar i princip aldrig mina stackars fossingar. Nu fick nån annan göra det. Ska försöka att bättra mig när det gäller att ta hand om fötterna. Dessutom kommer sandal-säsongen och då kan det ju vara fint med trevliga fötter.

Längtan

Varje vår får jag en längtan söderut. Alltså att flytta söderut. Det låter så härlig när våren kommer tidigt, när vi här uppe har massor av snö kvar. Man kan sitta på uteserveringar, vandra i skogen, cykla på barmark myckekt tidigare än vad vi kan. Jag skulle vilja förlänga vår, sommar och höst. Jag gillar ju inte ens snö och vinter. Men det är kanske svårt att lämna norrbotten, efter ett helt liv här?

Sjukt

Flera planer inför dagen. Fyraåringen skulle på kalas och vi skulle fira lilla U (för hon fyller ju faktiskt ett år idag!). Men alla planer grusades när soffan kräktes ner klockan sex på morgonen. Sen lyckades A hinna till toaletten nästa kräksession
Trist, det blir en inne-hemma-dag idag.

På tal om sjukt. Gårdagen var hemsk för min lilla kropp. Jag trodde jag fått influensa. Ont i hela kroppen och frös. Men mot eftermiddagen kom jag på att det bara var massiv träningsvärk efter söndagens innebandy. En dryg timmes spel utan avbytare. Det satte sina spår i kroppen. Idag känner jag mig återställd från "influensan". Ha ha ha!

hmmf... tetuls (slutet, baklänges: jag tar tillbaka mina ord)

Vad fasiken, varför ska man (nej, inte man, utan jag) vara så drastisk? Bara jag fick skriva att jag skulle sluta blogga så började jag ju vilja blogg igen. Så, med risk för att vara fånig och velig, jag är tillbaka!

Tack Jenny och alla andra för uppmuntran och fina ord.

Nu måste jag jobba, men ska klämma ur mig inlägg senare i natt eller i morgon.

Kram till er alla!

Slutet

För precis tre år sen startade jag bloggen. Då ett bara-mitt-projekt, som ingen visste om. Det var tanken. En virtuell dagbok. Det ser annorlunda ut idag och bloggen har tappat sin funktion för mig. Därför har jag bestämt mig för att lägga av, jag hittar inte inspiration att skriva. Jag har inget behov att skriva, inget behov av att skriva om händelser som kantar min vardag. Jag censurerar mina ord för att dom ska passa in i ett offentligt nät. Jag skriver inte om det jag vill, utan om det jag tänker att andra vill, därför känns det inte roligt mera. Men bloggen har gett mig mycket, bland annat har jag börjat förstå att det skrivna ordet är svårt, varenda människa som läser mina ord har sin egna personliga tolkning. Det blir för jobbigt att väga orden och fundera på formuleringar så att jag skriver det jag faktiskt menar. Bloggen har också fått mig att inse till vilket yrke jag utbildat mig, journalist, att jag förmodligen skulle sitta och väga mina ord på en tidning (om jag skulle jobba med att formulera mig) tills jag inte orkade med det nåt mera. Men bloggen har faktiskt tagit energi också, mina ambitioner har tidvis varit för höga.

Jag hoppas alla mina trogna läsare hittar andra bloggar och inte saknar mina ord allt för mycket. Men tidens anda är ju easy come easy go. Så ni överlever nog och glömmer snart.

Tack för mig.

Lätt för att sova

Den STORA TRÖTTHETEN har slagit till hemma hos oss. Sambon och jag är så tröööötta på kvällarna. Man orkar inte göra nånting. Det enda man vill är att lägga sig i soffan, eventuellt somna där, eller så ta tag i sovandet och gå och lägga sig tidigt i sängen istället. Förutom dom kvällar jag jobbar vill säga, då är det bara att härda ut. Men det är inte bra när man varje kväll på jobbet känner att "jo, det skulle gå att somna sittande här vid datorn". Vi skyller på två små finisar som behagar vakna vääälidigt tidigt. Och så skyller vi på ljuset som återvänt hit till norrbotten. Dags för mörkläggningsgardiner.

Köksrenovering

Vi åkte till Ikea förra helgen och köpte skåp till köket, så att vi kan byta ut diskbänksskåpet plus ett skåp till. Som vi lämnat kvar för att vi, ja, egentligen kanske mest för att vi snålade när vi gjorde om resten av köket. Men nu ska det alltså bytas ut. Det blir till att byta ut kaklet också. Som en kompis till mig sa en gång "När ska ni egentligen byta ut kaklet?". Och hon har rätt, det är slitet och trasigt och behöver få en ansiktslyftning. Vi hittade 4,7x4,7 cm på Beijer på 40% rabatt. Så det fick det bli.

Föresten, vi köpte nästan enbart köksdelarna på Ikea. Några plasttallrikar plus bestick till A och två kuddar hamnade också i shoppingvagnen. Men vi höll oss (nästen) från onödiga inköp faktiskt.

Sagan, fortsättningen, del 2 (sista?)

Prinsen köpte den lilla flickan ett vackert slott, där dom planerade att leva i den starka, ovanligt starka, kärlekens tecken. Inflyttningsdatumet närmade sig, det gick några dagar. Men sen var allt över. Flickan var så arg, så arg. Hon grät bittra tårar över att inte få slottet och det stora riket. Kanske var hon också arg över att prinsen inte var den hon önskade att han skulle vara. Så hon kröp tillbaka på sina bara knän och tiggde om att få återvända till sitt gamla liv. Hon fick komma tillbaka till sitt lilla torp och tills sin tjänstgöring som piga, och nu skulle hon inte leta efter prinsar igen. I alla fall tills nästa prins dyker upp.

Nuet

Tio budord från Eckhart Tolle hittar du här (på engelska, men ta dig tid och läs i alla fall). Jag gillade mycket nummer sju.

Har börjat läsa En ny jord av samme Tolle och den verkar faktiskt riktigt tankeväckande. Men den tar tid att läsa, det går inte att inte vara närvarande när man läser. Och det är väl också poängen med hans tankar.

Det här med nuet är nåt jag försöker att hjälpa min vän med. Hon tänker mycket på "om..." "tänk om det blir så här..." och så vidare. Det gör inte att hon tappar bort den där livskrisen/depressionen snabbare, det gör bara att hon gräver en djupare grop. Nu måste hon försöka att leva i nuet och hitta tillbaka till sig själv utan dom där domedags-framtidstankarna.

Isigt

Fåröbanan är en fin inrättning. Men ibland saknar jag här i Piteå det där som man visste i hembyn, där man kände till sjöar, isar och tillhåll. Där man visste vart man kunde åka för att få tystnaden och ensligheten på ett annat sätt. Fåröbanan har ändå det där suset från staden konstant liggande över sig, plus att det är mycket folk (vilket ju kan vara trevligt det också) som färdas där. Jag vet inte riktigt vart man kan åka annars, om man inte vill åka allt för långt, egentligen inte ta bilen alls, om man ska få lite mer enskildhet. Kanske man aldrig lär känna en ort på samma sätt som man gör med hembyn? Där man växte upp.

Idag blev det en promenad på Fåröbanan med lilla U och stora U i solsken och lätt, lätt bris. Ganska så härligt.

När jag uppnår gyllende åldern

Idag fyller U 31 år. Och det betyder att jag också blir det snart. Det är fasiken 34 år kvar till pension (även om jag tror att när vi börjar uppnå dom åldrarna så lär vi väl måsta hålla på tills vi är drygt 70, eller nåt). Jag tror att jag kommer att vara en utmärkt pensionär. Det är då jag kommer att vara i min rätta ålder. Jag passar nog alldelens förträffligt som en ledig, förhoppningsvis pigg, tant. Jag kommer inte ha så höga krav på boende, utan kommer förmodligen att spara mina pengar och vara på resande fot så mycket som det går. När jag inte reser ska jag sitta i min underhållsfria lägenhet och måla, ibland ta en snoa på stan och ta en fika med U (om vi är tillsammans vill säga, även om sista tidens separationer ger annan statistik), och då sitter vi kanske där på stadens caféer och diskuterar livet och vår omvärld.

Till nåt annat. Vad gör man om man bär på en stor hemlighet, som skulle såra en nära vän? Inget jag gjort, men kanske nåt som nån annan gjort. Kugghjulen i huvudet bara mal och mal, jag vet inte vad jag ska ta mig till. Berätta? Eller inte berätta?

Medias ofog

Biblioteket är riktigt bra inrättning. När man, som jag, har fobi för att använda surt införvärvade pengar, så känns det riktigt skönt att gå ut från ett ställe med en tygkasse full i saker (böcker) som man inte behövt betala för.

Just nu känner jag mig väldigt irriterad på reklam. Det har blivit svårt att se reklam i både tidningar och på tv utan att tänka på att det bara finns för att vi ska konsumera grejer. Jag bara stör mig på det. Bra nu i alla fall att jag inte hinner se nästan nåt på tv så då slipper jag reklamen. Och det jag ser har jag oftast spelat in, så då går det ju att spola när detta ofog kommer.

På tal om media, P1 bara växer som radiokanal. Massor med bra att lyssna på. Min stund på dagen är när jag får sätta mig och måla, surfa eller nåt annat och får lyssna ostört på P1. Men i och med lyssnandet på den kanalen så kan jag inte lyssna på Rix. Programledarna är riktigt hemska. Mycket plumpa skämt, ibland är inte det som är plumt ens skämt. Ofta sexistiskt och dom fastställer ofta våra könsroller. Och varför ska det alltid vara så att den kvinnliga programledaren (i vilket program det än är) ska skratta ohejdat högt och länge åt skämten som dom manliga kollegorna drar?

Två till på listan

Sen i sommaren 2008 har separationerna bland vänner och bekanta duggat deprimerande tätt. Nu adderar vi på listan.
- Separation sex.
- Separation sju.
Check. Check.
Sista var väl den mest oväntade och mest tragiska.
Håll om era käresta, försök vara den ni vill att ni ska vara och njut av varandra.

Härlig inställning

En busschaufför i Göteborgstrakten blev inte åtalad för att ha kallat en busspassagerare för "jävla negerfitta". Det var inte tillräckligt många som hörde honom säga detta. Ok. Detta var en av nyheterna på inrikessidorna i dagen ÖP. Ok. Borde man inte ha skrivit liiiite mer om händelsen? Vem säger en sån sak? Passar verkligen personen som busschaufför? Passar personen verkligen att jobba med människor över huvud taget. Fick chauffören byta arbetsuppgifter? Vad säger arbetsgivaren?

Imorgon är det internationella kvinnodagen. Busschauffören kanske inte hade uppmärksammat det. Eller så sparar han alla vänliga ord till just den dagen. Eller så kanske han kallar alla kvinnor för fitta, även sin mamma.

Rättelse till inlägget: Arbetsskadan från att ha mitt jobb gjorde sig påmind, den att jag har svårt att skilja på idag och imorgon. Internationella kvinnodagen är inte 'imorgon' utan dagen efter det, på söndag.

Krypande bebis

Lilldottern har sin sjätte dag med feber, febertoppar på nätterna då hon är supervarm. Hostig, snorig och bara så sjuk. Lillsötisen. Men utvecklingen går ändå framåt, hon lärde sig att krypa på alla fyra i veckan. Finns det nåt sötare än en liten bebis som är just i krypstadiet, en period som är så kort i en människas liv. Hon följde med mig på jobbet i kväll, när storasyster var på simträningen. Det blev lite hektiskt när hon mest var missnöjd. Men söt, söt, söt.

Driftigt!

Hörde just på P1s Skolministeriet om en femtonårig tjej som hade förvägrats att spela fotboll på skolan, för att hon var tjej. Hon hänvisades till vollybollen istället. Hon protesterade genom att lägga sig på planen, sen gick hon hem och googlade fram Jämo, anmälde händelsen och vann målet. Hon fick 15.000 kr och skulle satsa pengarna i hennes nystartade fotbollsklubb där alla, oavsett ålder, kunskap eller kön får spela.
Vad hade jag gjort när jag var femton i en sån här händelse? Tja, jag hade nog fnissat bort den som pinsam och gått och spelat vollyboll.

Sömnig

Gårdagens bästa lek med fyraåringen var när jag fick ligga på hennes säng och blunda, för att inte se vad hon satte för kläder på dockorna. Inga problem, sa jag.