Köket före och efter

Har hört klagomål att bloggen inte uppdateras. Så nu är det väl dags att göra det. Väggen i köket är nedtagen och vi fick rymd och ljus och trevlighet.
Sett från köket, före-bild:Sett från köket, efter-bild:Sett mot köket före-bild:Sett mot köket, efter-bild:
En bra bit på väg. Men lååång väg att gå.

Härliga, härliga vår!

Jag har rödblossande kinder, väderbitna. En helg ute i solen. Underbar helg! Igår var vi ute i många timmar och på eftermiddan cyklade vi till Björkskatan och åt glass. Idag har jag putsat fem fönster och grävt lite i trädgården tillsammans med liten hjälpreda. Vi har ätit gott grillat och tagit två cykelturer. Stordottern har nästan hela dagen lekt ute på klipphällarna med kompisar. Hemliga lekar tydligen. Nu är mina ben och ögon trötta, men jag ska ändå ut lite senare ikväll på promenad med grannen.

Ibland känns verkligen livet som a piece of cake! Och jag undrar hur jag ska kunna hantera en till kall, snöig vinter?

Gillar läget

Rent utbildningsmässigt skulle jag nog kunna leva tio liv tror jag. Jag vill läsa och lära mig så mycket. Och ju mer jag lär mig ju mer vill jag veta. Jag tycker om komplexiteten i vissa ämnen, hur saker och ting hänger ihop men fortfarande kanske inte har nåt svar. För tillfället läser vi om hållbar utveckling och det är verkligen nåt som intresserar mig. Jag skulle vilja grotta ner mig ännu mer i ämnet. Kanske en c-uppsats inom ämnet? Och sen vidare mot forskning? Det skulle nog vara drömmen, iallafall just nu. Forskning vill jag prova på, men vilken inriktning det ska ha det vet jag inte än.

För tillfället fylls mitt huvud av tankar kring land grabbing, ekologi, absolut/relativ fattigdom, fotosyntes, övergödning, miljöundervisning, antropocentiskt natursyn, recilience och så vidare.

Tenta imorgon.

Inför bildlektionen

Ännu en bra övning för bildlektionen i skolan. Vi fick arbeta med tusch i kursen Bild i skolan. Testa att måla med olika styrkor av tusch, olika penslar och använda vatten på olika sätt. Alltså leka med måleriet. Sen skulle vi klippa ut delar av det vi målat och göra ett collage där vi försökte tänka på olika sätt att komponera bilder. Och då hade vi före det tittat på kompositionen av fotografier och målningar. Så här blev mitt resultat.
Människorna i bilden är så kallade "morotsmänniskor". Också en rolig övning att pyssla med. Måla en morotsform och dutta tid ett huvud. Och så kan man måla dit armar eller andra attiraljer för att förstärka vad personen ska bli/är. I samband med det kan man med eleverna prata om symboler som visar sig i hur vi ser på de olika morotsmänniskorna. Vad representerar en gammal människa? Vad representerar ett barn? Och så vidare.

Nytt i garderoben

Här om veckan var vi till ett kul arrangemang: Klädbytardagen eller Swap for change. Det var ungdomsföreningen till Rotary som anordnat dagen i c-huset på universitetsområdet. Men jag tror att det var ett globalt arrangemang som anordnades på många håll i Sverige, eller kanske till och med världen?

Det gick till som så att man rensade hemma bland sina kläder och alla kläder man ville bli av med tog man dit. Ett inlämnat plagg gav en kupong att handla ett annat plagg för. Vi lämnade in sjutton plagg, för små barnkläder och en del vuxenkläder som vi aldrig använder. Och hem kom vi med sjutton "nya" plagg. Alla i familjen uppskattade grejen och fick sig nåt nytt att ha på sig.

Sambon fick flera fina tröjor (en till och med med prislappen kvar). Stordottern fick bland annat nya jeans och några tröjor. Lilldottern var absolut mest nöjd med den volangprydda ljusrosa gympadräkten, men hon fick också bland annat fingervantar, Gnejs-handskar och två par byxor. Jag hittade en cerise skjorta, en Coola Anna tunika och ett vackert tyg.

Här är en bild från dagen (sambon fotade).

Köksrenovering

Här är ritningen på vårt kök. Sambon satte igång idag och tog ner väggen mellan "matsalen" och köket. Så jag blev lite sugen att delge er läsare hur vi tänker oss vårt framtida kök. Om man tänker sig att man står och tittar in i köket precis som på bilden nedan så är matsalen bakom ryggen på en.

Insikt

Nu ska ni få höra något fashinerande. Sambon som har kursdagar i Sunderbyn kommer hem och berättar så där i förbifarten att han gått och mumsat på en kaka under lunchen och stannat till vid en spegel och liksom sett sig själv. Alltså verkligen SETT sig själv. Sett sig i spegeln och hajat till: "Är det där JAG?" Så där som man kan få en yttre upplevelse av sig själv, vilket inte händer så ofta.

Sluta inte läs här, det kommer mer.

Jag hade haft samma upplevelse under dagen, jag hade också när jag stod i hallen och klädde på mig för att hämta ungarna också SETT mig själv i spegeln, alltså haft den där upplevelsen av att verkligen SE mig själv utifrån.

Vänta, det kommer mera.

Då säger sambon att han kan säga exakt på minuten vilken tid det hände honom. 12:46. Det är nu det fashinerande kommer. Det var exakt samma minut som jag också hamnade där framför spegeln!

Jag brukar tänka att det finns ett "det" som färdas omkring oss allihop, som besitter all kunskap. Jag tror att det här "detet" ville säga oss nånting. Kanske det skickade ut en puls av medvetenhet till oss människor, en sekund av insikt?

Flummigt och spännande.

Födelsedag

Idag firar bloggen fem år! FEM år! Lång tid. Ja, till och med en hel livstid för vissa. Grattis min vän.

Bild i skolan

Den här terminen läser jag 150%. Utöver de kurser som lärarprogrammet innehåller läser jag också kursen Bild i skolan. Den är verkligen inspirerande och vi gör många praktiska övningar där det inte gäller att avbilda så verklighetstroget som möjligt, utan kreativiteten är det centrala. Det tycker jag skiljer sig mycket från när jag gick i skolan och hade bild. Lusten till kreativitet tappades på vägen mot att allt skulle se perfekt ut. I den här kursen får vi mycket tips om hur man kan arbeta tillsammans med målningar vilket också är spännande. Här är senaste alstret. Upplägget för att nå till det här resultatet var:

1. Lek med flytande akvarell på ett stort papper (vi använde baksidan av tapetrullar). Testa olika sätt att använda färgen.

2. Låt torka och försök att hitta antingen bilder i målningen eller klipp ut delar och gör ett kollage av utklippet.

3. Lägg till element med andra tekniker eller akvarell.

Pappret såg lite knasigt ut eftersom det böjde sig när jag fotade det.

Vad är du värd?

Vissa dagar känns det mindre viktigt att kämpa för jämställdhet i mitt land, för mig. Det finns dom som skulle behöva förändring mer än vad jag behöver.

Igårkväll i min ensamhet såg jag Dokument utifrån på Svt. Dokumentären som visades hette Jag var värd 50 lamm och handlade om kvinnohandel i Afganistan. Den vann pris som bästa dokumentär på filmfestivalen i Göteborg och är mycket sevärd. Vill ni se den på svt-play så är det möjligt fram till 26 april. Bild från svt.se.

Pinaler

Lilla nästan-treåringen tappar ner hela lådan full med sjuttio miljoner Polly Pocket pinaler. Kommentaren på det var: "Vilken tur att Pollydockorna inte gjorde illa sig iallafall!" Och mamman fick plocka.

Sjukt. IGEN.

Har en luftvägskatarr-tjej liggandes bredvid mig (och vi räknar fem sjukdomsperioder sen jul...). Här hostar vi oss genom nätter och dagar. Så lite sömn börjar påverka mig, plus att jag också är sjuk. Jag tänkte här om dagen att jag inte har varit sjuk sen jag hade svininfluensan 2009, att det kanske skulle vara skönt att bli lite småförkyld. Men det är ju inte alls skönt. Varför önskade jag det??! Stordottern är återigen helg-borta. Det har blivit många helger hos mormor och morfar på sista tiden. Enkelt när dom bor på samma ort numer. Sambon har gått jour i natt. Så jag och lilla U har spenderat tid själva. Två sjuklingar.

Vintern som varit

Hushållet har numera en ny kamera och det är ett uppsving i fotointresset. Här kommer några bilder från vintern som varit. Gårdsbesök. Lilldottern rädd-fashinerades. Länge efter pratade vi om älgen, och att den inte kunde komma in i huset.

En solig för-vår-vinterdag var jag, sambon och lilla U på skridskotur ut till Gråsjälören. Nästan ensamma på isvägen. Vardag när den är som bäst.

Vi har också provat grillplatsen på baksidan. Men vid det här fototillfället hade inte solen börjat nå fram till den. Nu lyser solen där på eftermiddagarna, så jag gissar att grillstaden kommer att bli mer använd.

Köket

För några veckor sedan var sambon och jag på vift, själva! Vi åkte till Haparanda och besökte det stora varuhuset. Nu har vi snart bott två år i huset och köket är fortfarande ogjort. Men uppenbarligen går det att leva med, eftersom vi gör det. Så nu när man tar en titt in i vårt förråd så får man se denna hög av omonterade köksstommar och annat köksigt.Jag lägger in några före-bilder på vårt nuvarande kök. Tyvärr ser ni inte golvet, eller tyvärr och tyvärr, ni kanske är glada att missa det om jag säger så.

Det är svårt att avgöra vilken färg luckorna har, dom är som rosa-beige-grå, eller nåt."Matsalen" (det är väl för mycket att säga matsalen, men det är vad vi kallar rummet iallafall) är halvgjort, men rummet ska när allt är färdigt sitta ihop med köket. Så en vägg ska ner mellan matsalen och köket. Väggen fick stordottern och grannflickan fria händer på här om dagen. Resultatet ser du nedan.

Det blir bra i slutändan. När det blir gjort. Nu kommer våren, sommaren och en härlig höst. Det finns inte tid till nån kökrenovering.

Välbesökt

Varför hade jag 121 sidvisningar av min blogg igår??? Mitt snitt ligger nog kring 25 st/dag. Vad har jag skrivit nu som är så intressant? Jag blir alltid misstänksam när statistiken visar ovanligheter och tänker att det är typ CIA som är efter mig för att dom tror att jag har nån dold agenda och tänker kapa Usa eller nåt.

Basiluskfångaren

Har en tungandad, snorig lite tjej här bredvid mig i soffan. Hostande natt ger utslagen-på-soffan-förmiddagsvila. Fjärde omgången sjukdom för lilla U sen mitten på december. Jag räknade att hon har varit sjuk ungefär 1,5 månader sen dess. Jag förstår att småbarnsföräldrar kan vara lite oattraktiva på arbetsmarkanden. Ja, för den delen också på relationsmarkanden (om man är singel vill säga), med sömnlösa nätter som ger ringar under ögonen och längtan efter sängen-blick. Alltså sängen som man får SOVA i, inget annat.

Radar

Mina barn har någon sorts radar tror jag. Om jag i princip rör mig i sängen eller ve och fasa kliver upp ur sängen! Då vaknar dom. Detsamma gäller inte för pappan. Hans väckarklocka kan till och med ringa utan att dom vaknar. I natt sov jag lite dåligt vid fyra och rörde mig kanske något mer än vanligt. Lilla U som sov med mig i storsängen slog på radarn och vaknade såklart. Vaknandet resulterade i 5 minuter skrik. Välling! VÄÄÄÄÄLing!! Jag ignorerade skriken med att säga att det inte blir någon välling på natten, och så la hon av efter en stund och somnade om. Jackpot skulle man kunna säga!

Jag skulle vilja veta när radarn slutar att fungerar? Finns det nåt jag kan göra för att störa signalerna?

Tji fick jag

Körde Poweryoga igår. Det var nån månad sen sist. Jag gillar det. Hon som leder sa att vi kanske kunde få ont i våra handleder imorgon. Och jag tänkte: "Jo, tjena!" Idag sitter jag här med både konstigt ont i handlederna och i axelpartierna. Det gav mycket mera än jag trodde det skulle ge. Härligt!

Hur gör man?

Jag tycker att det är otroligt intressant att se hur en "riktig konstnär" bygger upp sina målningar. Här hittade jag en video med Amanda Mendiant. Fantastisk konstnär från den lilla kuststaden Piteå.

Har själv haft kursen Bild i skolan idag. Jag gillar verkligen att gå dit. Det är inte som att vara i skolan. Idag blev det konst i storformat och collagetillverkning.

Reflektion över utbildningen

Ltu... Lilla ltu... Ett flertal av dom som jag läser tillsammans med nu och jag själv kommenterar utbildningen så här:

• "Den är bara ett måste att ta sig igenom för att få behörighet att undervisa."
• "När inte ens lärarna är engagerade och motiverande så känns det inte så engagerande och motiverande att göra uppgifterna."
• "Det är inte ok att den som ska examinera en uppgift inte vet vad som ska examineras och hur det ska göras."
• "Om läraren säger att den här boken vet jag inte varför ni ska läsa, den är tråkig och upprepande, så blir det inte så roligt och motiverande att ta tag i läsandet."
• "Många lärare på lärarprogrammet verkar inte anammat den undervisningskunskap som dom är medvetna om skulle förbättra undervisningen."

Vissa saker är helt bedrövliga. Om jag vore flyttbar så skulle jag ha valt ett annat lärosäte. Men det kanske ser ut likadant överallt?

Dålig marknadsföring

Hittade en annons på blocket på den här husbilen. Visst drömmer man sig bort till långa varma sommarsemestrar?

Jag tror inte försäljaren riktigt har förstått sig på marknadsföring... Men kanske kunde han/hon ha i alla fall sopat av bilen?

Livet rullar på

I morgon är det två veckor sjukdom här i huset. Det är tur att jag hinner med skolarbetet ändå. Vilket kan härledas till att det inte är allt för jobbigt till och från på lärarprogrammet på Ltu... Alla i familjen har varit sjuka. Utom jag! Konstigt, men det är väldigt sällan jag trillar dit. Superimunförsvar!

För övrigt hade jag 18 träningsdagar i januari! Imponerande! Träningsguiden.se håller koll åt mig. Att föra dagbok över träningstillfällen motiverar att ta sig iväg tycker jag. Det får ju inte gå allt för många dagar utan anteckningar.

Löpband

Ville testa att springa 5 km igår. Inför två lopp som jag tänkte springa i vår/sommar. 25 min 40 s. Helt ok. Dock utan lutning så det blir lite artificiellt, verkligheten är ju inte direkt så.

Det känns lite knäppt att stå i motionshallen och känna/se all energi som människor utsöndrar på träningsredskapen. Tänk om energin kunde sättas på nåt annat, nåt verkligt. På motionscentret kommer det bara varje enskild person till gagns. Jag tänker på lagsporter, där lusten mer uppfyller rörelsen. Eller bus i snön med barnen. Eller en skidtur i solskenen som på nåt sätt känns mer i verkligheten. Är det flummigt? Ändå står jag där på löpbandet dag efter dag.

Närhet

Vissa dagar vill tvååringen nästan äta upp mig. Liksom stoppa in mig inne i henne själv. Hon behöööver sin mamma. Så älskande. Så älskvärd. En sån dag är det idag, en sjukling dag. En gnällig, bär mig-dag. En febrig host-dag. Nära, nära kommer man sitt barn. Så nära som man aldrig kommer någon annan.

Mår bra

Efter höstens tänka-till-situation började jag ta hand om mig. Jag återupptog träningslivet. Kör stenhårt fyra gånger i veckan. Löpning och styrketräning mest. Kroppen känns lätt och smidig. Psyket förändras känner jag. Träningen har så många positiva effekter.

Jag känner mig nöjd och glad. Idag körde jag trappmaskin 15 minuter och ett Core-pass på 30 minuter. Armarna är som gele nu.

Förresten. Får alla kroppar snygga ben av svarta träningstights? Det verkar som det. Alternativt är alla tjejer på Stil vältränade och bär upp tightsen snyggt.

Vinter i vila

Jag förvånar mig själv när jag faktiskt tänker övervägande positiva tankar om vintern. Vad händer med mig?! Jag tycker att allt är så vackert ute, jag kan till och med stå ut med kylan och snömängden gör det hela inbonat-mysigt. Va? *tittar sig omkring* Är det verkligen jag som skriver det här?? Just nu känns årstidsväxlingarna underbara! Skulle vilja lägga in lite bilder på vintern men vi har inte fixat iordning att föra över bilder från ny-kameran.

Kan i alla fall konstatera att jag inte lider i vintern.

Kvinnor i media

Blev förvånad när jag i Svt:s morgonsoffa tre kvinnor sitta i Nöjespanelen och diskutera kultur- och nöje. Var fanns den obligatoriska mannen? Det brukar alltid finnas en man. Jag blev orolig. En panel med bara kvinnor! En panel med bara män, ja, då är allt som det ska. En kvinna av tre i panelen; ok. Två kvinnor av tre i panelen; lite mindre ok, men fortfarande ok. Men TRE kvinnor och NOLL män?? Hur tänkte Svt där?!

För övrigt så är det irriterande att i både 4:ans Så mycket bättre och Svt:s Stjärnor på slottet alltid måste vara ha överrepresentation av män. Är inte kvinnor lika intressanta och utlämnande som män? Har kvinnor en större självbevarelsedrift och integritet än vad män har och ställer därför inte upp och medverkar? Är äldre (i Stjärnor på slottet) kvinnor inte lika ok att visa upp i tv?

Borde föresten ha en kategori här på bloggen som heter Genus.

Tre tankar

1. Jobbar i brosans kioskbutik så här under jullovet och packade upp tidningar idag. När jag började titta på träning/livsstils magasinen, som det finns en hel del av, ser jag sex blonda tjejer med bländvita leenden. En tjej för varje tidning. Hipp hipp hurra för den rättvisa bilden av världen, och Sverige i synnerhet! Fördelningen av representationen av de två könen i media är cirka 30/70 (kvinnor/män) och när kvinnor syns i media är dessa ofta lättare klädda än männen är och sällan över 55 år. Det startar en feministisk nyhetssite på nätet nu på fredag. Feministiskt perspektiv ska den heta, det blir intressant att se vad det är.

2. Vid löpbandet igår såg jag Provokatörerna på Svt. Gårdagens program handlade om Maria Sveland och bland annat hennes bok Bitterfittan. Jag kan inte förstå varför det är en stor provokation när hon ifrågasätter kärnfamiljen? Och när dessutom Bitterfittan inte hade det syftet från början, utan skulle beskriva jämställdheten i Sverige. Men varför känner sig människor provocerade av att det skulle finnas alternativ som också fungerar?

3. Såg några minuter av filmen Patrik 1,5 här om kvällen. Då slog det mig att jag i media skulle vilja se reportage/filmer etc där homosexualitet, huvuddukar, åldersskillnader etc inte poängteras, utan tas som något normalt. Det saknar jag och jag blir irriterad när det alltid ska poängteras olikheter. Skam på torra land, skulle man kunna säga, när jag läste Tara idag och ett reportage handlade om en kvinna med huvudduk, alltså hon var muslim, och detta inte beskrevs på nåt sätt i texten. Reportaget handlade om hennes satsning på basketen och bara om detta. Hipp hipp hurra för det!

Äntligen

Jag har tänkt att jag vill ha ett staffli sen jag kanske var runt 12 år. Och aldrig köpt något. Tills idag. Glad!

För det är svårt att måla när tavlan ligger ner på bordet och det är svårt att palla upp den så att det blir en bra vinkel. Så ett staffli blir bra.

Nytt

På-siten-där-vi-köper-alla-möbler hittade jag ett soffbord till vårt nya vardagsrum. 100 kr! Jag prutade från 200 till 100, ha ha! Och igår hittade sambon en tv-bänk till rummet. Har ingen bild på den, men ska fixa.

På benen igen

Varför åker jag till Kvantum med två mellanmålshungriga barn mitt i julruschen? Ibland gör man övervägda och bra val, ibland mindre. Nåväl, nu är all julmat fixad.

Nu är iallafall lilla U frisk. Efter nästan två veckor av först rejäl förkylning och sedan lång magsjuka. Det är läääänge att vara hemma. efter en vecka kände jag mig frustrerande less. Och så vänjer man sig med ett barn som är tyst och stilla och sover mycket. Så kontrasten är stor när hon är frisk och jag får sår i öronen av hennes pratande och det är uttröttande att ständigt förhandla med henne för att hon inte ska lägga av ett skrik. Ha ha ha!

Vattenfall

Såg reklam för Vattenfall igår där företaget hyllar alla miljöhjältar som värmer sina hus med fjärrvärme. För mig rimmade det illa med dom satsningar som Vattenfall gör i icke förnybara energikällor. Endast 28% av företagets investeringar de närmaste åren går till förnybar energi.

Filmkväll med suckande sambo

Köpte lite naturgodis och hyrde film (Ja, jag hyrde film. DET hör inte till vanligheten!) igår kväll. Sex and the city 2. Jag förstod att den skulle vara dålig, men jag måste ju bara få veta hur det gick för dom.

Det är så synd att SATC-filmerna är så kassa när serien faktiskt kunde vara riktigt humoristisk. Men filmerna känns ju bara som dom ska kräma pengar ur konceptet, placera produkter överallt och överspela rollkaraktärerna från serien. Jag hoppas att det inte kommer nån tredje film, glansen har falnat för länge sedan.

Olika kärlekar

Mamman säger ömt till tvååringen:
"Jag älskar dig"
Tvåringen:
"Jag älskar inte dig. Jag älskar badhuset."

Vintrigt och juligt och nytt

I vinter har vi besök av dessa djur på gården. Jag blir alltid lika paff när jag kollar ut och dom står 5 meter från fönstret. På allmän begäran ;) kommer här min adventsljusstake. Jag vill att ni observerar det vackra arrangemanget med hyacinten, den hinner nog blomma ut innan jag gör nåt med den.

Och så vill jag visa vår nya soffa. Kompisarna skulle byta ut sin soffa. Soffan med stort S. Har alltid älskat att lägga mig i deras soffa och så en vacker dag skulle dom göra sig av med den. Därför står den nu i vårt vardagsrum. Dreams come true, eller nåt sånt. Ha ha ha!

Träningsvärk

Att ha ett träningskort är som att ha en julklapp som hela tiden ligger och väntar på mig. Jag är så glad för mitt träningskort. Julafton började tidigt i år.

Det känns i benen att jag varit på flera träningspass i veckan. Sambon tror att jag måste ta det lugnt så här i början, för att inte överbelasta, men det är svårt.

I kväll blir det 30 minuter spinning och lite styrketräning på det. Träning ger verkligen mer energi, jag känner det.

Bloggvärlden

Ibland halkar jag in på randombloggar och av någon outgrundlig anledning börjar jag läsa. Och det kan vara så tråååkigt... Värsta jag läst, citat: "Jag ska bara byta dammsugarpåse och sen ska jag dammsuga." Nejmen, intresseklubben tar genast upp anteckningsblocket!

En annan variant är att fotografera meningslösheter, typ adventsljusstakar så här i juletider. Det kan väl vara ok att göra en gång, kanske ljusstaken ger nån inspiration till nån läsare, men när bloggaren gör det vid andra advent, och tredje advent och sen också vid fjärde advent tycker iallafall jag att det är hyfsat ointressant. Och när dom dessutom tar taffliga bilder med sin kassa kompaktkamera i sitt ordinära hem är måttet rågat.

Och nu kommer ni som läser det här tycka att det är väl bara för mig att sluta läsa dessa ointressanta inlägg/bloggar, och så är det ju. Men jag undrar ändå varför dessa människor bloggar om sånt här? Är det ens intressant för dom själva?

Lussande

Det blev inget mini-lusse-tåg i dag. Lilla fröken är supersjuk.


Men det blev ett ettan-lusse-tåg i alla fall. Med efterföljande traditionsenligt julpysslande. Bara jag och stortjejen gick, stora och lilla U fick stanna hemma och kurera sig. Ganska så enkelt med bara det stora barnet, allt går mycket lätt då.

Jag tycker att As skola har en väldigt fin tradion i samband med Lucia. Först lussar barnen och sen är det öppet hus i hela skolan med levande musik, fiskdam, filmvisning, basar, pysselbord etcetera. Alla klasser från fsk-sexan är med och fixar. Något för mig att komma ihåg inför framtidens jobb.

Helgens kompott

Ännu kan under ske! Det mycket närbelägna sportcentret har fått en ny medlem. Och dessutom har medlemmen varit på sitt första pass. Poweryoga. Medlemmen hade glömt hur mycket hon älskar att röra sin kropp och vem hon egentligen är och vad hon behöver. Men nu ska ordningen återställas. Och yoga hade medlemmen helt glömt hur mycket hon gillar, det var allt för länge sen rörelserna utfördes. Men dom satt i. Medlemmen kände sig som världens mest viga, kontrollerade och kunniga utförare.

Satte ut en annons i fredags på stora begagnadesiten, fem möbler skulle bort. Och snabbt gick det. Låga priser lockar många. Telefonen gick i ett i ett igår. Och en lustig sak var att hon som köpte sekretären var hon som höll i dagens yogapasset! It´s a small world. Eller kanske "a small town".

Julgranen har kommit på plats. Jag och ungarna klädde den här om eftermiddan. Det som var konstigt var att det blev väldigt mycket pynt ungefär en meter upp och på ett och samma ställe. Den stora ungen tyckte att lilla ungen inte spred ut sakerna tillräckligt och flyttade runt på dom. Mamman fick koncentrera sitt hängande högst upp i granen så att fördelningen av pynt skulle bli något så när jämnt fördelat.

Sista dagen

Idag var sista dagen på min veckolånga praktik. Samma ställe, tredje praktiken. Känner barnen rätt väl nu. Har lagt ut många hintar om att jag verkligen vill jobba där.

"Ring mig om ni behöver vikarie!"
"Gå i pension, tanter!"
"Vem ska jag flirta med för att få jobb?"

Det kanske inte var så mycket hintar, utan mer uttalat att jag verkligen vill.

Vissa elever vill jag bara ta i min famn och hjälpa framåt. Det finns så mycket potential i många barn. Men många får inte möjlighet och stöd hemifrån att nå högt.

Bra dagar

I kontrast till vad som jag verkar meddela här på bloggen är att det finns många fina, harmoniska och bra dagar med mina ungar. Som i lördags till exempel. En sån dag trots att vi tog en sväng in till stan. Hamburgerrestaurangbesöket gick hur fint som helst, glada och ätandes barn. Harmoni. Kulturens hus-besöket också; klanderfritt. Till och med den-stora-kläd-kedjan-besöket gick helt utan manke-mange (det var sockar till stortjejen som skulle inhandlas, så det fanns ett visst intresse av vad som skulle handlas). Nöjda och glada barn. Och en mamma.

Nytt och gammalt

Två skrikande, gråtande barn vid 16.30 idag. Samtidigt som jag försöker rodda ihop en närigsrik och god middag som alla kommer att äta av. Nej, det är inte alltid man är någon pedagog gentemot sina barn. Suck. Efter tankeställaren förra veckan så borde jag försöka organisera vardagen på något annat sätt. Men direkt är gamla hjulspår tillbaka.

En förbättring dock är genomförd. Vi har köpt en till bil! Jag tror att det kommer att underlätta eftermiddagarna när trötta barn och trött mamma ska hem.

Lite kreativitet

Jag kom på att det går att skanna in teckningar och förstärka linjer och färglägga i Photoshop. Provade och fick ett helt ok resultat.

Svensk matematik

Den svenska matematikundervisningen borde kunna förbättras. Jag tänker mig att det måste gå att plocka från läroplaner och strategier runt om i världen för att nå bättre resultat. Sverige borde kunna plocka russinen från kakan så att säga. Eller är det lärarutbildningen som har för dålig klass? Jag tycker att jag får en bra utbildning inom mitt ämne matematik (och jag är en väldigt kritisk människa, så det är faktiskt bra), men det kanske ser annorlunda ut på andra skolor? Vi har en underbar lärare som huvudlärare. Tyvärr har hon släppt iväg oss till andra under den nuvarande kursen. Lärare som inte alls är lika inspierande och bra pedagoger.

Osten ska också må bra

Jag skäms nästan att säga det. Men jag har varit på ett Tupperware-party ikväll... Det är pinsamt tycker jag. Jag skäms när jag sitter där och lyssnar. Ha ha ha! Men det vankas ju alltid gott fika. Och jag hade ju INTE tänkt köpa nåt. Bara lyssna och fika.



Men.
Ostkupan blev min. Trots att jag INTE tänkte köpa nåt. Men vi BEHÖVDE ju verkligen en ostkupa.
Så.
Nu har vi en.

Höstlovsjobb

Tre dagar som fritidspedagog. Är så trött ikväll att ögonlocken snart trillar ner, och klockan är bara sju... Händelserika dagar. Jobbiga dagar. Intressanta dagar. Fritids är dock inget jag vill jobba på. Just nu gör jag det bara för att visa att jag är intresserad av att jobba. Den dagen det finns ett lärarjobb ledigt kan dom få tänka på mig.

Ett paket roligt

Då och då under dagen kommer en pirrande känsla i magen, känslan av att det finns nåt spännande som väntar på en. Det tar några sekunder, så kommer jag på: Min nya bok. Som ett paket roligt som ligger och väntar på mig. Min mamma sa alltid när vi var små: att "det kommer inget paket roligt till er, ni måste skapa det roliga själva". Men en bok är ju faktiskt ett paket roligt! Ha! 30 år senare; In your face, morsan!

Har köpt Methland. En dokumentär bok om drogen meth som tar över hela småstäder i Usa. Läser engelska versionen, för jag tror inte det finns nån svensk översättning.

Det där som morsan sa, jag förstod nog inte riktigt det då när jag var liten. Men nu, med egna barn så förstår jag det och brukar dessutom använda det mot mina egna barn. Dom förstår säkert inte heller! Ha ha ha!

Ingen bebis i min mage

Jag har bara precis lyft blicken från snoriga bebisnäsor, släppt händerna från vagnen som alltid rullat framför mig och slipper vakennätterna som tar död på en. Då har sambon mött en Bebis. En BEBIS. En tremånaders mjuk och varm och jollrig BEBIS. Och det var "OOoo så mysig!", "Bebisar är ju sååå fina!" och alla superlativ man kan komma på. Men det ska inte in nån bebis som rumsterar om i min mage både bokstavligt och bildligt. Njet. Nope. Stop och belägg. Jag har befolkat världen nog.

Robyn

Pluggar. Lyssnar på Robyn. Vår nästa Madonna. Hon har förmågan att "re-invent" sig själv och vågar vara ful, testa nytt. Inte tråkig och förutsägbar. Gör sjuhelsikes bra musik. Stannar inte kvar på grund av plutande mun och stora bröst. Uppfattas som om hon har en väl fungerande hjärna.

Jag kommer ihåg när hon startade sin karriär. Hur bespottad hon var från media. Revansch!

Det är FÖRFÄRLIGT härligt...

Det är svårt att undgå att märka att vi har en sexåring och en 2,5 åring i huset. Två frigörelse-jag-vill/vill inte-barn här i huset... Vissa dagar är det spännande dagar kan man lugnt säga. Speciellt på morgonen, i morgonstressen och strax innan middag efter skola/dagis. Tur dom inte blir arga på varandra (ta i trä) utan det mesta faller ut på mig. Dumma, dumma, DUMMA mamman. Sexåringen ska flytta hemifrån var och varannnan dag, och en gång har hon till och med hatat mig! Tvååringen måste, måste, MÅSTE få stänga dörren själv (även om jag redan stängt den), måste få ta på sig skorna själv ("håll INTE, mamma!"), måste få klättra i spjälsängen själv (även om jag redan lyft i henne, det är bara att lyfta ur igen). Jag lär mig iallafall att ta djuuuuupa andetag.

Det är väl bra med frigörelse och hitta-sig-själv, men ibland önskar jag mig liiiite minder av den varan. Tack. Men det kommer väl gissar jag. Det kommer att åter bli harmoni. Jag vet ju det.

Litet län

När vi besökte Ikea igår såg jag familjen som köpte vår husvagn. Och på parkeringen stod den, vår gamla husvagn. Jag som verkligen tänkte när dom köpte husvagnen och den rullade ner för gatan, bort från oss, att den får vi nog aldrig se igen. Men det fick vi. Det är kanske som en klok person uttryckte det här om dagen: Vi möter alla människor två gånger i livet. (och då menar jag inte husvagnen, utan familjen som köpte den).

Lite mer förbättringar

Vi har äntligen införskaffat en ny bäddmadrass. Ut med dom tio år gamla madrasserna vi köpte med studentbudget. In med bäst-i-test (Jysk!). Och oj, oj, oj, vad vi sover gott. Och vad jag drömmer! Långa, spännande drömmar. Helmysko! Första kvällen vi la oss i sängen sa båda jag och sambon unisont "Men, det känns ju ingen skillnad mot för våra gamla". Vi hade fel. På morgonen vaknade vi mycket mer utvilade och mjuka i kropparna.

Idag har vi varit till Ikea. Det var länge sen jag var där sist. Dagens inköp blev en till garderob till sovrummet, några krokar, en toalettpappershållare och kläng-rep till ungarna.

Jag och sambon har till mångt och mycket ett väldigt traditionellt förhållande (speciellt fördelning av sysslor hemma). Men när det kommer till shopping, gå i affärer och sånt. Där är det totalt tvärt om. Jag tycker inte det är kul. Han får gärna åka till Ikea utan mig. Och ska vi kolla kläder på stan blir jag less på två röda.

Nu gó natt! Sista praktikveckan startar i morgon.

Förvånande

Det är intressant att kolla på statistiken över bloggen här på blogger.com. Sista dagen har jag haft 10 sidvisningar gjorda från Sydafrika och 16 sidvisningar gjorda i Förenade arabemiraten. What?! Vad har jag skrivit som gjort att nån därifrån kollar in bloggen? Mystiskt.

Framtiden

Jag vet att man alltid har tyckt att nutiden är värre än vad det var förr. Är det så? Just nu känns det som om jag lever i framtiden. Vissa saker får mig att känna så. Som oljekatastrof under flera månader i Atlanten. Eller den brustna dammen i Ungern, där människor går omkring med andningsskydd och där vi förmodligen inte anat konsekvenserna ännu. Eller som Haiti som totalförstördes av jordbävningar, och där människor idag lever i missär. Eller som det mer närstående problemet av droganvändandet som ökar, speciellt bland unga. Och det här är bara problem som uppmärksammats stort i media. Sen finns det ju ständiga katastrofer som vi knappt reagerar på längre.

Det kanske inte är framtiden. Framtiden är redan här.

101010

Alltid när det kommer till sånna här speciella datum-dagar tänker jag att jag borde ha gjort något speciellt, typ förlovat eller gift mig. Men det gör jag aldrig. Och eftersom jag har intentionen att vara sambo hela livet lär dessa dagar gå obemärkta förbi.

Sååå onödigt

Hittade en fin prisvärd bäddsoffa på Blocket. Som i slutändan inte alls blev särskilt billig. Åkte för att låna föräldrarnas släp. Släpet blir inte riktigt fastsatt och lossnar och kör in i stötfångaren. Fult, fult märke. Vi sätter fast släpet och kör vidare. Kör några hundra meter och upptäcker att gallret längst bak på släpet lossnat och släpas efter släpet. Alla fästen på gallret är antingen förvridna eller har gått av. Det är ju bara materiella saker och en del pengar som ryker. Men det är så surt. Nu har vi iallafall en bäddsoffa. Även om den förmodligen alltid kommer att vara förknippad med missödena.

Förbättringar

I helgen har den nya garageporten kommit på plats. Fin. Huset fick ett mycket modernare utseende. Plus att vi sålde iväg husvagnen, så nu blockerar den inte intrycket av framsidan. Två förbättringar på några få dagar. Nu väntar vi på rörmockaren som ska koppla in våra element igen. Och golv har vi beställt till köket. Plus att vi söker intensivt på Blocket efter ugn och spishäll. Det kanske blir ett kök så småningom. Så slipper vårt vardagsrum se ut som hej-kom-och-hjälp-mig. Ja, du vet, stökigt och fult som det gör nu.

Husets förvandling

Nya rummet är nästan klart, lite lister och ett element ska på plats, sen är det klart. Ska bli skönt. Fast därefter har vi ju köket och nedtagning av vägg som står på tur... Nåväl. Den öppna dörren går in i det som ska bli förlängningen av köket. Den stängda dörren in till förrådet och garaget.

Nu har vi bestämt oss för vilket golv vi ska sätta in i köket. Det blir ett linoleumgolv. Miljövänligt och bra i ett kök. Jag gjorde en skiss över hur vi tänkte oss lägga det. Så här blir det: Men mitt första förslag såg ut så här, men det föll inte i god jord hos sambon. Och i slutändan brukar det bli mer som han vill eftersom jag tror att det är viktigare för honom. Plus att han gör nästan allt i renoveringsväg här hemma och då tycker jag att han kan få bestämma mer.

Min lilla konstnärinna

Som dom flesta föräldrar måste jag skryta om mina barn. Sexåringen har tjatat om att få en av målningsdukarna (46x55 cm) som jag köpt för länge sen. Jag har tvekat, för jag tänkte att det inte skulle bli nåt av det, om hon målade på en. Men så kom jag på att hon får först göra en skiss på ett papper av vad hon tänker sig måla. Sen får hon skissa upp det på duken. Plus att jag berättade om färgerna och hur man använder dom. Och resultatet blev fantastiskt! Jag är verkligt imponerad."I drömmarnas trädgård"

Livet - ett sömnpiller

Började se Avatar här om kvällen. Uppdelat på två kvällar har vi sett nästan hela filmen (varav en kväll jag bara skulle blunda en stund, jag HÖRDE ju iallafall vad dom sa...). Dessutom har jag att se The Event (ny serie i svt) som jag spelade in i söndags. Det är svårt att hinna/orka/hålla-sig-vaken för att se dessa grejer. Var och varannan kväll somnar jag med ungarna, alternativt somnar i soffan, alternativt orkar inte sätta igång att se nåt som kräver min fulla uppmärksamhet. Livet tar musten ur en, kan man väl säga. Sambon är på bio ikväll. Farligt, skulle jag påstå. Aktivitet som kan skapa tunga ögonlock, tillsammans med mjuk fåtölj. Inget för mig i dessa tider.

Alldelens

Nu när jag har fått två officiella följare av min blogg måste jag väl prestera ett inlägg.

2,5 åringar kan vara alldelens jättejobbiga. Alldelens envisa och alldelens för svåra att övertala. Alldelens supergråtande. Alldelens supergnälliga. Alldelens nedkissade vid dom allra jobbigaste tillfällena.

...och alldelens underbart mysiga, tillgivna, varma, mjuka, goa och roliga.

Men nu är det färdigproducerat med barn för mig. Jag är nöjd och är inte beredd att gå tillbaka till bebis-omvårdnad-sova-dåligt-skrik-som-man-inte-vet-vad-det-betyder-stadiet. Sambon konstaterade när vi åkte ut för att käka middag ikväll, att det blivit enkelt att bara stoppa barnen i bilen och inte behöva fundera på alla attiraljer som en bebis kan behöva ha med. Så kommer vi till den fascionabla restaurangen Max och där hinner vi i princip bara sätta oss så spiller den där alldelens underbara 2,5-åringen ut hela glaset vatten på sina byxor. Och jag som varken när barnen var bebisar, eller nu (som sambon just konstaterat) har med ombyten eller annat viktigt. Ungen får alltså ha sina genomsura byxor på sig, med servetter nedstoppade i för att suga upp det allra värsta.

Nu ligger hon iallafall och ska sova. Och det hoppas jag att hon gör snabbt. För jag är otroligt trött efter första veckan praktik (av sex veckor).

En generation till ända

Nu har farmor förflyttats till ett äldreboende och hennes lägenhet är så gott som tömd. 34 år i samma lägenhet. Alla saker som någonsin tagit sig in i lägenheten tog sig aldrig därifrån. Men hon ägde inte så mycket saker, inte om man jämför med oss tillexempel (och jag tror inte vi är unika på nåt sätt). Jag var med när hennes barn gick igenom skrivbordet. Det hade inte hänt mycket där i lådorna sen farfar dog för lite drygt 20 år sen. Det var nog inte rensat där sen skrivbordet köptes och började fyllas med smått och gott, kan jag tänka mig. Ett verkligt historiskt arkiv. Intressant.

Så nu är platsen jag återkommit till under hela mitt liv borta. Sorgligt, men en del av livet.

Jag ville gärna ha nåt minne från farfar och farmor så jag fick ta några saker. En lampa och en tavla, plus den här lilla byrån. Riktigt fin tycker jag.

Trebarnsmamma

Igår var jag trebarnsmamma. Viss skillnad mot två. Tre barn som ska ges mat (som ska passa till alla tre), tre barn som ska ha håret tvättat i badet, tre barn att hålla ordning på när vi åkte till Barnens hus, tre barn som ska servas när dom cyklar och så vidare. Kul var det! Och gick hur bra som helst. Men så mycket annat kändes det inte som att jag hann med.

Omtalade renoveringen

Här kommer bilder på den nämnda renoveringen. Fint blir det ju.

Utsidan före och efter. Flyttat fönster och två nya i den delen som ska bli förlängning av köket. Plus ett stort fönster där den tidigare förrådsdörren satt.Insidan. Ett förråd som på bilden ser ganska så städat ut. Men det kan jag säga att bilden bedrar. Nu är det ett rum som vi ska till att börja med använda som allrum. Vi ska flytta tv:n från vardagsrummet dit. Nu är det nästan färdigrenoverat, men jag hade ingen nyare bild än den nedan.

Tre upplyftande ting

1. Jag köpte mig en vacker limefärgad dagbok häromdagen. Jag tror att den ska bli mitt utlopp av tankar i skriftform framöver. Den här platsen fungerar inte riktigt som det. Bloggen kan få fylla någon annan funktion.

2. Igår fick jag ett paket från brosan. Han hade skrivit ut vår bok, så långt som den är arbetat med. Jag fick också boken Blood meridian (Cormac McCarthy) som jag tänkt länge att jag ska köpa. Några småsaker till tjejerna fanns också i paketet. Och så ett långt brev. Glad!

3. Ännu mera glädje: Jag fick en tillfrågan om att börja spela innebandy i ett Korpenlag nu i höst. Oj, vad fantastiskt glad jag blev. Har saknat innebandyn sen vi flyttade från den andra kuststaden. Jag kommer typ att dö första gångerna. Har liksom ingen stoppknapp när jag börjar spela.

Resumé

Kanske Tomas Ledin får anses som den som besjungt det mest passande citatet: "Sommaren är kort" Jag tror jag hann blinka, så var den borta. Nu är vindarna och regnet så kallt så jag tror att det är oktober, om inte dom ännu gröna löven skulle avslöja något annat.

Här hemma har hela augusti gått åt till att renovera. Vi har tappat ett förråd men fått ett nytt rum i stället. Jag tror att sambon mutar mig med en soft shell jacka och en fin skjorta, bara för att en köksrenovering ska kunna dra igång... Men det krävs nog mer mutor än så om jag ska vilja leva i renovering ett tag till.

Kortfattad semesterresumé: Midsommar i JO o K med flickors stuga, trädfällning hemma, renovering, Byske en vecka, renovering, tågresa till Stockholm med massor av roligheter, ännu mer renovering, Lycksele med midsommarfirarna och så avslutades semestern med intensiv renovering. Några strandvistelser mellan alltihop, men doppande av kroppshyddan kan räknas på typ två fingrar.

Snart är två jobbveckor avklarade, och så börjar skolan igen.

Har jag sagt att jag kan tänka mig att bo i ett varmt land?

Vilken dag!

Igår tog vi cyklarna vid strax efter tio på förmiddan och cyklade in mot stan (med lite omvägar). Hade badkläder, picknickfilt och lunch med oss. Det blev en runda runt halva stan i söndagssolen. Allmänt lite folk i rörelse och underbart väder. Det blev verkligen en toppendag med bad, lekparksbesök, lunch i skuggan, glass på bryggan i södra hamn, glo-på-hus och en fantastiskt dotter med starka ben som fixade hela turen på drygt 1,5 mil. En dag att bära med sig. Och en tanke om det stora i det lilla.

Tjat hjälper inte...

Det mesta som visas upp i bloggar är glada miner, välfriserade barn och uppiffade hus. Men jag vill härmed bjuda på en bild från verkligheten. Från vår sexårings rum. Sexåringen med ungefär 0% gener för att hålla ordning.

Nu är det dator- och tvförbud tills städning är gjord. Gillar inte att ge förbud, men INGET annat hjälper. Har nån nåt annat tips för vad jag ska ta till, så tas tips gladeligen emot!

Färdig toalett

Här hemma har sambon och en kompis renoverat den lilla toaletten. Tokbillig renovering som slutade på ca 20.000 kr! Här är före och efter. Trevligt tycker jag. Men vi är inte speciellt nytänkande när det gäller material och färgval. Bilden längst ner är från vår toalett i gamla huset. Vi får anse att vi håller oss till ett vinnande koncept.

Hjulresande

Sommaren går (alldelens för fort...). Har hunnit med en husvagnstur. En natt i Piteå och fem nätter i Byske. Mysigt och trevligt. Men jag vet inte om sill-burks-camping är nåt för mig? Hellre nåt annat. Men gärna husvagnen.

Två fina människor tyckte mycket om de små batteridrivna bilarna. Den röda var bäst, för den slutatde aldrig att gå!

Vardagen mitt i värmen

I morgon har jag varit krasslig i två veckor. Blä. Lilldottern har varit sjuk i en vecka med feber till och från, hosta, snorande och annat förkyligt. Less. Men hon har börjat gå på pottan i alla fall. Går hur fint som helst. Fungerade däremot inte på dagis. Fick byta byxor tre-fyra gånger under en dag.

Kanonväder sista veckan. Högsommarvärme mitt i maj!

Har en tom toalett här hemma. Renovering är påbörjad. Spännande med slutresultatet.

Övningslärare

Första praktikdagen. Det här blir eldsprovet för om jag vill det här eller inte. Verkar vara en fin klass i alla fall. Känner mig ändå nervös inför att hålla i algebramomenten som hör till vfu-uppgiften. Jag borde inte känna mig nervös, har ju ändå en viss vana. Nu blir det sängen för att orka upp i morgon.

Yrkesval. Check!

Phu! Två tvåringar, och två femåringar... Mycket väsen kan lugnt konstateras. Men roligt hade dom och dom är ju såååå söta. Ena tvååringen låg och kramade den andra tvååringen och pussade på henne. Och femåringarna är som retsamma, skojande, finurliga syskon. Kul att dom leker så bra. Älvsbyfemåringen tyckte att jag skulle bli tandläkare. För då får man påskägg från jobbet, för det hade hennes pappa fått. Ok, då vet jag hur man sållar bland fördelarna med olika yrken.

Helgrapport

Fredag: En snabb vända till stan och inhandling av två par jeans för sambon. Senare blev det en lite avslagen valborgsmässoafton. Regn och rätt så kallt. Men grillstaden bakom huset kom till användning och senare åkte vi till Björsbyn och hälsade på.

Lördag: Hängde upp i princip alla tavlor vi äger. Äntligen! Blev riktigt bra. Sen blev det en skogstur med grannarna, fika hos dom och en rätt sen kväll för båda barnen. Regn och rusk kan vara rätt trevligt med rätt kläder och värmen från inomhus i räckhåll.

Söndag: Första gången Mulleskola för stordottern. Hon gillade det! Trots att inga föräldrar fick vara med. Dock inget Mulletroll i skogen den här gången. Och snart kommer fint älvsbybesök.

En ypperlig helg med andra ord.

Febrigt

Hemma med litet sjukt barn idag. Hävde iväg henne till dagis idag, trots att alla indikationer tydde på sjukt barn. Men med massor i skolan att göra och en sambo som staffettar (är det ens ett ord??)några dagar på annan vårdcentral, tänkte jag inte att hon var så sjuk. Så ringer dom från dagis efter ca en halvtimme och berättar att hon har feber och bara är ledsen och inte vill äta frukost. Snacka om dåligt samvete mamman fick då. Nåväl, dygnet har ju 8 stycken outnyttjade timmar under natten som jag väl får använda mig av att göra alla måsten. Kanske borde ringa Skatteverket nu under dagen, för dom har väl inte öppet under natten va? ;)

Jäklar, både neg och pos

Nattvak korrelerar inte så bra med mina tankar. Hela livet blir otroligt negativt och jag vet varken ut eller in. I natt hoppade jag av skolan och idag har väl tankarna hakat på nattens tankar. Det känns som om jag ska hoppa in i ett ormbo (skolan) frivilligt och frågar mig själv varför? Sen är det dom vanliga tankarna på löneläge och arbetsmarknaden som virvlar runt inne i mig. Jag har i alla fall lovat mig själv att slutföra terminen. Och hösten måste bjuda på något annat för att jag verkligen skulle kunna göra verklighet av tankarna. Som jag inte ens vet om jag vill göra verklighet av. Tala om velig.

Har för övrigt firat lilla U förra helgen då hon fyllde två år. Vår jäkla tokunge. Tänk att man kan vara så mycket människa fast man är så liten och levt så lite länge. Den här bloggen har till och med levt längre än vad hon har gjort.

Stor-jäkla-ungen har haft disco på skolan mitt på dan. Tredje gången dom har disco sen hon började. Och den här gången hade hon vågat sig upp på dansgolvet! Hon berättade att dom hade dansat, druckit festis och fikat. Ja, det är väl ungefär vad vuxna också gör när det är disco på gång. Dricker, äter och dansar.

Typoman

Ikväll visade Kunskapskanalen en dokumentär om typsnitt och då främst om Helvetica. Om du är intresserad kan du säkert se det på Svt-play. I know, det ÄR ett smalt intresseområde. Men jag säger som en i programmet: "Jag har typomani." Sambon himlar med ögonen och tycker att jag är lite knäpp.

Uppdatering: Sambon tycker jag är MYCKET knäpp.

Igår cyklade jag (det är låååånga backar upp) till Ormberget. För att mäta tallar. En matteuppgift i den nuvarande kursen innebär att vi ska undersöka om tallarnas omkrets kan ställas i samband med höjden. Vi konstruerade ett mätinstrument (låter mer avancerat än vad det är) och sen stövlade jag bokstavligen omkring i skogen och besökte tall efter tall. Jag blev genomfrusen när snön tog sig in i stövlarna och vantarna blev sjöblöta. Sen tog det ända till kvällen när jag tog en dusch för att få upp värmen innan jag var tillbaka till normal kroppstemperatur. Men nu är den delen avklarad av uppgiften, nu får vi sitta inne och göra beräkningar. Jag tror jag sitter och lutar mig mot ett element idag. (Bilden är snodd nånstans på nätet)

Lönar sig att försöka

Mattetentan som vi skrev förra veckan fick jag delvis underkänt på, en av delarna. Men jag överklagade och fick rätt, så nu får jag tre nya uppgifter som jag får sitta hemma och räkna på. Himla skönt i jämförelse med att gå och stressa upp sig inför en ny salstenta och att inte ha samma möjligheter att ta hjälp att lösa problemen.

Fina historier

Stortjejen sitter och berättar roliga historier och kommer på egna, bland annat den här: "Vet du vad som har robotar på tröjan och älskar sin mamma?" Svaret var henne själv. Ganska så himla fint tycker jag.

Ännu mer irritation (se också inlägg under)

Var i stordotterns klass och hälsade på under deras första timme på morgonen. Alltså, HERRE GUD! Jag vet inte var det brister men nånstans brister det ju uppenbarligen. Jag skyller på allt och alla, men mest på läraren (eller lärare är hon ju inte, utan fritidspedagog). Klassen består av tio elever, varav sju är pojkar och tre är flickor. Fyra av pojkarna är verkligen JOBBIGA. Kan väl sitta still i ungefär, få se... NOLL SEKUNDER! Situationen blir helt ohållbar och jag tycker verkligen synd om dom elever som verkligen är intresserade. Dom har ju inte ut nånting som bara är för deras del. Och dessutom skrek (verkligen SKREK) "läraren" på tre tysta tjejer som viskade mellan varandra när det fanns MYCKET annat att fokusera på för henne egentligen. Ungefär all tid går åt för den här fritidspedagogen att höja rösten och vara arg. Hon hanterar det uruselt. Jag är faktiskt verkligen besviken. Jag brukar kunna ha överseende och tänka mig in i olika situationer för var andra människor befinner sig, men det var fruktansvärt miserabelt idag. Jag överväger starkt att A ska få gå ett år till i förskoleklassen, inte för att hon behöver det, men för att slippa några av dom andra barnen. Får man ens säga så? Det är ju inte barnen det är fel på, men det är dom som drabbar alla andra som är där av någon annan orsak än förvaring. Hur hanterar man något sånt här? Vem ska jag prata med? Kan jag ens prata med någon om det utan att det blir kritik och personer slår i från sig av den? Jag känner mig fångad i min ilska/ledsenhet.

Vilket mek!

Hå hå ja ja... Vården... Jag blir faktiskt lite irriterad, eller kanske inte lite, utan mycket. Jag hade en tid för GCK på vårdcentralen, jag ville byta tid och ringer vårdcentralen. Får vänta tills dom ringer upp, och det är ju i alla fall positivt: att man får lämna telefonnummer och så ringer dom upp. Dom ringer upp och jag frågar om jag kan ändra tiden. Nej, det kan jag inte, då måste jag ringa till det stället som har hand om GCK vilket tydligen inte är vårdcentralen. Telefontid fram till klockan 11. Yes, tänker jag, klockan är bara 10. Men tji fick jag. Ringer konstant i en timmes tid. Ringer upp - tutar upptaget - lägger på. Ringer upp - tutar upptaget - lägger på. Och så vidare. 10:55 tar mitt batteri i telefonen slut och jag missar alltså att få tag i någon där. Måste ringa tillbaka till vårdcentralen (via min kompis mobiltelefon, eftersom jag inte hade mobilladdaren med mig)- vänta på nytt att dom ska ringa upp mig. Berättar att jag inte fick tag i någon som kunde ändra min tid, kanske ni kan göra det på vårdcentralen? Nej, det kan dom inte, enda sättet är att jag avbokar min tid och hör av mig igen till GCK-stället och bokar en ny tid. Och om jag ska avboka så måste hon jag pratar med gå med en fysiskt handskriven lapp till nåt ställe och säga att jag inte kommer på kontrollen. Hela organisationen verkar ju verkligen genomtänkt och underbar. Sånt här tar bara tid och energi, det kanske hade varit bättre att bara gå dit och få kontrollen utförd.

Dagen pi

Har ju helt missat att det är pi-dagen (14/3 alltså 3,14, lite långsökt är det ju faktiskt...) idag. Har blivit ett litet fan av pi sen jag började läsa matematik. Eller egentligen inget fan enskilt av just pi, utan av matematik i stort. Vilken fantastisk upptäckt eller uppfinning eller hur man nu ser på det hela.

Vardagsberättelse

16:30-17:05 söndagen den 14 mars:
Dags att fixa med middagen.
Det är verkligen som en fars, eller ett kaos eller vad man nu vill kalla det. Femåringen funkar fin-fint, det är tvååringen som gör det hela lite mer hektiskt kan man väl lungt uttrycka det... "Höte pajje" är mantrat för henne, fritt översatt "Behöver pallen". Tar pallen och vill alltid stå inom räckhåll för allt som är framme för middagsbestyren. Gnaga frusen fiskpinne ett antal gånger, gegga med kladdig skärbräda, sno morötter, nästan bränna sig på het stekpanna etcetera. Från att jag har dryga metern arbetsyta, till att allt som har med middan att göra hamnar så långt från små snabba händer som möjligt, alltså att arbetsytan minimeras till ingenting. Lyfter ner tvåring på golvet, utan protester, WOW! Förväntade mig skrik och att mamman direkt skulle ge upp eftersom hon inte orkar med litet skrikande barn.

Litet oskrikande barn vill kissa och tar av sig blöjan. Mamman ber snällt att den här gången kanske det tvååriga bestämda barnet kan kissa i blöjan. Nej, önskan går icket att uppfylla. Av med blöjan, hämta pottan. Mamman hinner fixa en del med maten medan barnet är borta halvminuten. Barnet försöker kissa i pottan som nu står i köket, men kisset vill inte ut. Mamman tänker att det är ganska bra om blöjan kommer på den lilla stjärten. Lilla barnet springer i väg och börjar leka kurragömma under köksbordet, förstår inte alls allvaret som mamman menar. Mamman ger upp och tänker att barnet faktisk gjorde nummer två alldeles nyss, hon lär väl inte kissa i första taget efter det. Dessutom ligger dom stackars gnagda fiskpinnarna i stekpannan och potatisen ska mosas, och morötterna rivas och...

Lilla barnet försöker klä på sig själv, vilket ger en tidsfrist för matlagande mamman och hon får arbeta ifred en stund. En stund senare sitter litet frustrerande barn på köksgolvet och får två ben i samma byxben, mamman rycker in och räddar situationen. Mamman fortsätter med maten och ser barnet en stund senare utan kläder igen. Och mamman frågar sig varför? Varför ta av och ta på och ta av kläderna?? Man måste nog vara två år för att förstå, eller? Nåväl.

Mamman kan fortsätta med maten och tänker på den där blöjan igen, det skulle kanske vara bra om den satt där den borde sitta. För mamman har just kommit på att lilla barnet drack en hel festis ganska nyss. Och mycket riktigt festisen kommer strax därefter ut i föräldlad form på golvet. Barnet behöver tvättas av, samtidigt som matlagandet går in i slutspurten och bordet ska dukas och pappan saknas (är i Åre och har kurs/semester med jobbet...) allt för mycket i vardagskaoset. Tillslut sitter vi vid bordet i alla fall. Och barnen åt mycket av maten och mamman behövde nog bara hoppa upp från stolen en si så där fem sex gånger. Puh!

Rätt låt vann

Rätt låt vann för en gång skull. Verkligen rätt låt. Salem är bra men Anna är bättre. Femåringen fick vara uppe och se hela finalen och hon var överlycklig. Jag gillar melodifestivalen, har gjort det sen jag såg Främling med Carola och hon blev min idol, då när jag var fem år. Numer räcker det att se finalen för det är inte många låtar utöver dom tio som är med där som är bra.

Nytt badrum

Så var vi där igen; att planera badrumsrenoveringar. Det är två år sen sist vi gjorde det, i gamla huset i Piteå. Om det skulle vara en obegränsad budget skulle det vara lite lättare att hitta saker som man gillar, men nu måste vi få kvalité för rätt kostnad. Men drömma får man ju. Och jag skulle gärna ha ett handfat i betong. Typ nåt av dom här alternativen:Men istället får vi nog se över Ikeas utbud. Det här tyckte jag var snyggt, men det är inte ens gjort av keramik, känns som att gambla lite att köpa något annat än beprövat material. Deras kommoder är snygga, men sambon är inte förtjust i dom. Vi har lyckats enas om en planlösning på badrummet på övervåningen, så långt allt väl. Nu är det bara att ringa badrumsfirmor som kan ge offert på renoveringen. Ååå, helst av allt vill jag bara knäppa med fingrarna och så skulle det vara klart. Gillar nog inte heminredning så där överdrivet mycket, gillar att kolla på snygga upplägg, men att fixa själv, nja... Det beror nog mest på att jag är för snål (alternativt ekonomisk) för att vilja lägga ut pengar på det. Men ett badrum har man ju faktiskt rätt länge, så det gäller ju att det blir hållbart och estetiskt.

Graaaaow, tigern!

Det känns verkligen genuint när golfstjärnan, från det stora landet i väst som varit otrogen mot sin svenska fru, ska be om förlåtelse inför pressen och hela världen. Verkligen GENUINT och från hjärtat! Det är nog verkligen som tigern säger att det inte är med ord han ska bevisa att han är ångerfull och inte ska göra om det mot sin fru. Nej, helt rätt, inte med ord om han hanterar det på det sätt han gör på den här presskonferensen.

VIlse i pannkakan

Första (men förhoppningsvis inte enda) längdskidturen ikväll. Första gången besökte jag Ormbergets skidspår. Sambon hade varnat mig innan att skyltningen är svår att förstå. Och det var den. Åkte vilse några gånger, svängde fel och tog fel spår. Tänkte åka ca 3,5 kilometerspåret, men det slutade med att jag nog åkte ungefär en mil... Trodde aldrig att jag skulle komma fram, det blev en utopi att få se bilen. Jag trodde dessutom att jag skulle dö i en av backarna på det svarta spåret. En timme och tio minuter efter att jag lämnade bilen på parkeringen var jag tillbaka. En timme och tio minuter! Jag var tillbaka vid bilen och levde utan att ha börjat gråta (vilket också passerade tankarna!). Jag har nog aldrig åkt så länge nån gång tidigare. Men nu känner jag mig nöjd och väldigt ledbruten. Och glad, för min kondition var det absolut inget fel på, däremot styrkan i armar, ben och rygg.

Favvoplatser

Jag har fotat några av mina favoriter här hemma. Förstaplatsen delas av stordotterns tapet och skrivbord. Tapeten var ruskigt dyr, men det är svårt att motstå den. Skrivbordet var ett blocketfynd för cirka 150 kr (sen att sambon lagt ner flera timmar på att måla möbeln är en annan sak). Köper helst inte Ikeamöbler hit hem så blocket.se är väbesökt när vi behöver nån pinal. Hittade den här möbeln begagnad och var helnöjd. När sambon kom hem efter att ha hämtat den hos en tant i Piteå meddelade han att skrivbordet ÄR från Ikea. Dock anno 1965! Jag kan leva med det.På andra plats kommer min målarhörna med mina fina pennburkar av varierad sort. Skrivbordet brukar inte se ut som på bild, det är nästan alltid belamrat med grejer. Fast sällan med mina saker. Stordottern intar ofta skrivbordet och hon är inte direkt den som plockar undan efter sig. Jag sätter skrivbordsförbud då och då för henne, men det efterföljs aldrig...Och på tredjeplats kommer väggmålningen i lilldotterns rum, tillsammans med tyget som gav inspiration till målningen. Kompisen J har stått för kreativiteten och måleriet. Himla snyggt! Och tyget är helt underbart

Att göra

- Skotta av garagetaket. (tråkigt)
- Skotta av husvagnstaket. (tråkigt)
- Städa garaget (tråkigt)
- Skriva på boken. (roligt)
- Räkna en massa matte (roligt, men har svårt att ta mig för ändå)
- Höra av mig till folk (roligt att träffas, men jobbigt att ringa, har nog en del telefonfobi!)
- Boka in roliga saker att göra (roligt)

Vintern känns lång och kall och jag längtar inte till nästa vinter. Vår, när kommer du? Just nu känns livet mest som en seg massa.

Melankolisk musik

En låt som passar mig, såklart melankolisk. Gillar rösterna och texten.

Lite mano

Jag känner mig lite manodeppresiv. Igår var allt negativt och jag tänkte att mitt liv sucks och jag ska hoppa av skolan. Min matte-bundsförvant har beslutat sig för att ta studieuppehåll (läs: hoppat av skolan) eftersom hon fått sitt drömjobb på Ikea. Jag är inte så konsistent i mig själv och börjar automatiskt tvivla på mina egna val av inriktning i livet. Jag är glad för hennes skull, men jag vill också veta exakt vad jag vill och bli erbjuden ett jobb inom det också. Så, till den manodeppresiva delen. Idag när jag satt och räknade så var det så kul, och jag lyckades dessutom förstå ett tal genom min egen tankeförmåga. Alltså inte bara räkna ut svaret, utan förstod verkligen varför det blev som det blev! Ledsen igår och glad idag. Vad händer i morgon? Följ den spännande fortsättningen i en blogg nära dig!

Inget att berätta, på rikt! Jag skojar inte.

Tänkte att jag skulle göra ett blogginlägg eftersom det är ett tag sen jag skrev nåt. Men allt som snurrar i huvudet, när jag försöker komma på nåt intressant att skriva, är begrepp inom matematiken och problem som jag stöter på där. Inte så intressant för den stora massa (den STORA massan som läser min blogg ;) ). Så det här inlägget är ett inte-inlägg som inte har rätt till existens. Nu ska jag hämta ungarna från dagis/skola.