Ta hand om sin kropp

När jag fyllde trettio i fjol fick jag två fin-fina presentkort på kroppsbehandlingar. Men icke att jag har nyttjat dom, förrän nu. Förra veckan helkroppsmassage och idag pedikyr. Massagen är jag inte så imponerad av, den är skönt för stunden, men håller inte i sig nåt längre. Pedikyren däremot, wow! Det var underbart och är ju faktiskt nåt som man får njuta av länge efter. Mina förhårdnader blir massiva när jag spelar innebandy. Och jag filar i princip aldrig mina stackars fossingar. Nu fick nån annan göra det. Ska försöka att bättra mig när det gäller att ta hand om fötterna. Dessutom kommer sandal-säsongen och då kan det ju vara fint med trevliga fötter.

Längtan

Varje vår får jag en längtan söderut. Alltså att flytta söderut. Det låter så härlig när våren kommer tidigt, när vi här uppe har massor av snö kvar. Man kan sitta på uteserveringar, vandra i skogen, cykla på barmark myckekt tidigare än vad vi kan. Jag skulle vilja förlänga vår, sommar och höst. Jag gillar ju inte ens snö och vinter. Men det är kanske svårt att lämna norrbotten, efter ett helt liv här?

Sjukt

Flera planer inför dagen. Fyraåringen skulle på kalas och vi skulle fira lilla U (för hon fyller ju faktiskt ett år idag!). Men alla planer grusades när soffan kräktes ner klockan sex på morgonen. Sen lyckades A hinna till toaletten nästa kräksession
Trist, det blir en inne-hemma-dag idag.

På tal om sjukt. Gårdagen var hemsk för min lilla kropp. Jag trodde jag fått influensa. Ont i hela kroppen och frös. Men mot eftermiddagen kom jag på att det bara var massiv träningsvärk efter söndagens innebandy. En dryg timmes spel utan avbytare. Det satte sina spår i kroppen. Idag känner jag mig återställd från "influensan". Ha ha ha!

hmmf... tetuls (slutet, baklänges: jag tar tillbaka mina ord)

Vad fasiken, varför ska man (nej, inte man, utan jag) vara så drastisk? Bara jag fick skriva att jag skulle sluta blogga så började jag ju vilja blogg igen. Så, med risk för att vara fånig och velig, jag är tillbaka!

Tack Jenny och alla andra för uppmuntran och fina ord.

Nu måste jag jobba, men ska klämma ur mig inlägg senare i natt eller i morgon.

Kram till er alla!

Slutet

För precis tre år sen startade jag bloggen. Då ett bara-mitt-projekt, som ingen visste om. Det var tanken. En virtuell dagbok. Det ser annorlunda ut idag och bloggen har tappat sin funktion för mig. Därför har jag bestämt mig för att lägga av, jag hittar inte inspiration att skriva. Jag har inget behov att skriva, inget behov av att skriva om händelser som kantar min vardag. Jag censurerar mina ord för att dom ska passa in i ett offentligt nät. Jag skriver inte om det jag vill, utan om det jag tänker att andra vill, därför känns det inte roligt mera. Men bloggen har gett mig mycket, bland annat har jag börjat förstå att det skrivna ordet är svårt, varenda människa som läser mina ord har sin egna personliga tolkning. Det blir för jobbigt att väga orden och fundera på formuleringar så att jag skriver det jag faktiskt menar. Bloggen har också fått mig att inse till vilket yrke jag utbildat mig, journalist, att jag förmodligen skulle sitta och väga mina ord på en tidning (om jag skulle jobba med att formulera mig) tills jag inte orkade med det nåt mera. Men bloggen har faktiskt tagit energi också, mina ambitioner har tidvis varit för höga.

Jag hoppas alla mina trogna läsare hittar andra bloggar och inte saknar mina ord allt för mycket. Men tidens anda är ju easy come easy go. Så ni överlever nog och glömmer snart.

Tack för mig.

Lätt för att sova

Den STORA TRÖTTHETEN har slagit till hemma hos oss. Sambon och jag är så tröööötta på kvällarna. Man orkar inte göra nånting. Det enda man vill är att lägga sig i soffan, eventuellt somna där, eller så ta tag i sovandet och gå och lägga sig tidigt i sängen istället. Förutom dom kvällar jag jobbar vill säga, då är det bara att härda ut. Men det är inte bra när man varje kväll på jobbet känner att "jo, det skulle gå att somna sittande här vid datorn". Vi skyller på två små finisar som behagar vakna vääälidigt tidigt. Och så skyller vi på ljuset som återvänt hit till norrbotten. Dags för mörkläggningsgardiner.

Köksrenovering

Vi åkte till Ikea förra helgen och köpte skåp till köket, så att vi kan byta ut diskbänksskåpet plus ett skåp till. Som vi lämnat kvar för att vi, ja, egentligen kanske mest för att vi snålade när vi gjorde om resten av köket. Men nu ska det alltså bytas ut. Det blir till att byta ut kaklet också. Som en kompis till mig sa en gång "När ska ni egentligen byta ut kaklet?". Och hon har rätt, det är slitet och trasigt och behöver få en ansiktslyftning. Vi hittade 4,7x4,7 cm på Beijer på 40% rabatt. Så det fick det bli.

Föresten, vi köpte nästan enbart köksdelarna på Ikea. Några plasttallrikar plus bestick till A och två kuddar hamnade också i shoppingvagnen. Men vi höll oss (nästen) från onödiga inköp faktiskt.

Sagan, fortsättningen, del 2 (sista?)

Prinsen köpte den lilla flickan ett vackert slott, där dom planerade att leva i den starka, ovanligt starka, kärlekens tecken. Inflyttningsdatumet närmade sig, det gick några dagar. Men sen var allt över. Flickan var så arg, så arg. Hon grät bittra tårar över att inte få slottet och det stora riket. Kanske var hon också arg över att prinsen inte var den hon önskade att han skulle vara. Så hon kröp tillbaka på sina bara knän och tiggde om att få återvända till sitt gamla liv. Hon fick komma tillbaka till sitt lilla torp och tills sin tjänstgöring som piga, och nu skulle hon inte leta efter prinsar igen. I alla fall tills nästa prins dyker upp.

Nuet

Tio budord från Eckhart Tolle hittar du här (på engelska, men ta dig tid och läs i alla fall). Jag gillade mycket nummer sju.

Har börjat läsa En ny jord av samme Tolle och den verkar faktiskt riktigt tankeväckande. Men den tar tid att läsa, det går inte att inte vara närvarande när man läser. Och det är väl också poängen med hans tankar.

Det här med nuet är nåt jag försöker att hjälpa min vän med. Hon tänker mycket på "om..." "tänk om det blir så här..." och så vidare. Det gör inte att hon tappar bort den där livskrisen/depressionen snabbare, det gör bara att hon gräver en djupare grop. Nu måste hon försöka att leva i nuet och hitta tillbaka till sig själv utan dom där domedags-framtidstankarna.

Isigt

Fåröbanan är en fin inrättning. Men ibland saknar jag här i Piteå det där som man visste i hembyn, där man kände till sjöar, isar och tillhåll. Där man visste vart man kunde åka för att få tystnaden och ensligheten på ett annat sätt. Fåröbanan har ändå det där suset från staden konstant liggande över sig, plus att det är mycket folk (vilket ju kan vara trevligt det också) som färdas där. Jag vet inte riktigt vart man kan åka annars, om man inte vill åka allt för långt, egentligen inte ta bilen alls, om man ska få lite mer enskildhet. Kanske man aldrig lär känna en ort på samma sätt som man gör med hembyn? Där man växte upp.

Idag blev det en promenad på Fåröbanan med lilla U och stora U i solsken och lätt, lätt bris. Ganska så härligt.

När jag uppnår gyllende åldern

Idag fyller U 31 år. Och det betyder att jag också blir det snart. Det är fasiken 34 år kvar till pension (även om jag tror att när vi börjar uppnå dom åldrarna så lär vi väl måsta hålla på tills vi är drygt 70, eller nåt). Jag tror att jag kommer att vara en utmärkt pensionär. Det är då jag kommer att vara i min rätta ålder. Jag passar nog alldelens förträffligt som en ledig, förhoppningsvis pigg, tant. Jag kommer inte ha så höga krav på boende, utan kommer förmodligen att spara mina pengar och vara på resande fot så mycket som det går. När jag inte reser ska jag sitta i min underhållsfria lägenhet och måla, ibland ta en snoa på stan och ta en fika med U (om vi är tillsammans vill säga, även om sista tidens separationer ger annan statistik), och då sitter vi kanske där på stadens caféer och diskuterar livet och vår omvärld.

Till nåt annat. Vad gör man om man bär på en stor hemlighet, som skulle såra en nära vän? Inget jag gjort, men kanske nåt som nån annan gjort. Kugghjulen i huvudet bara mal och mal, jag vet inte vad jag ska ta mig till. Berätta? Eller inte berätta?

Medias ofog

Biblioteket är riktigt bra inrättning. När man, som jag, har fobi för att använda surt införvärvade pengar, så känns det riktigt skönt att gå ut från ett ställe med en tygkasse full i saker (böcker) som man inte behövt betala för.

Just nu känner jag mig väldigt irriterad på reklam. Det har blivit svårt att se reklam i både tidningar och på tv utan att tänka på att det bara finns för att vi ska konsumera grejer. Jag bara stör mig på det. Bra nu i alla fall att jag inte hinner se nästan nåt på tv så då slipper jag reklamen. Och det jag ser har jag oftast spelat in, så då går det ju att spola när detta ofog kommer.

På tal om media, P1 bara växer som radiokanal. Massor med bra att lyssna på. Min stund på dagen är när jag får sätta mig och måla, surfa eller nåt annat och får lyssna ostört på P1. Men i och med lyssnandet på den kanalen så kan jag inte lyssna på Rix. Programledarna är riktigt hemska. Mycket plumpa skämt, ibland är inte det som är plumt ens skämt. Ofta sexistiskt och dom fastställer ofta våra könsroller. Och varför ska det alltid vara så att den kvinnliga programledaren (i vilket program det än är) ska skratta ohejdat högt och länge åt skämten som dom manliga kollegorna drar?

Två till på listan

Sen i sommaren 2008 har separationerna bland vänner och bekanta duggat deprimerande tätt. Nu adderar vi på listan.
- Separation sex.
- Separation sju.
Check. Check.
Sista var väl den mest oväntade och mest tragiska.
Håll om era käresta, försök vara den ni vill att ni ska vara och njut av varandra.

Härlig inställning

En busschaufför i Göteborgstrakten blev inte åtalad för att ha kallat en busspassagerare för "jävla negerfitta". Det var inte tillräckligt många som hörde honom säga detta. Ok. Detta var en av nyheterna på inrikessidorna i dagen ÖP. Ok. Borde man inte ha skrivit liiiite mer om händelsen? Vem säger en sån sak? Passar verkligen personen som busschaufför? Passar personen verkligen att jobba med människor över huvud taget. Fick chauffören byta arbetsuppgifter? Vad säger arbetsgivaren?

Imorgon är det internationella kvinnodagen. Busschauffören kanske inte hade uppmärksammat det. Eller så sparar han alla vänliga ord till just den dagen. Eller så kanske han kallar alla kvinnor för fitta, även sin mamma.

Rättelse till inlägget: Arbetsskadan från att ha mitt jobb gjorde sig påmind, den att jag har svårt att skilja på idag och imorgon. Internationella kvinnodagen är inte 'imorgon' utan dagen efter det, på söndag.

Krypande bebis

Lilldottern har sin sjätte dag med feber, febertoppar på nätterna då hon är supervarm. Hostig, snorig och bara så sjuk. Lillsötisen. Men utvecklingen går ändå framåt, hon lärde sig att krypa på alla fyra i veckan. Finns det nåt sötare än en liten bebis som är just i krypstadiet, en period som är så kort i en människas liv. Hon följde med mig på jobbet i kväll, när storasyster var på simträningen. Det blev lite hektiskt när hon mest var missnöjd. Men söt, söt, söt.

Driftigt!

Hörde just på P1s Skolministeriet om en femtonårig tjej som hade förvägrats att spela fotboll på skolan, för att hon var tjej. Hon hänvisades till vollybollen istället. Hon protesterade genom att lägga sig på planen, sen gick hon hem och googlade fram Jämo, anmälde händelsen och vann målet. Hon fick 15.000 kr och skulle satsa pengarna i hennes nystartade fotbollsklubb där alla, oavsett ålder, kunskap eller kön får spela.
Vad hade jag gjort när jag var femton i en sån här händelse? Tja, jag hade nog fnissat bort den som pinsam och gått och spelat vollyboll.

Sömnig

Gårdagens bästa lek med fyraåringen var när jag fick ligga på hennes säng och blunda, för att inte se vad hon satte för kläder på dockorna. Inga problem, sa jag.

I svåra tider

Relationer är något jag och sambon har pratat en hel del om på sista tiden. Inte med fokus på vår egen relation egentligen, även om den finns där och statuerar exempel för oss, ger oss en utgångspunkt. Mycket händer runt omkring oss där vi får tankeställare och behöver ventilera oss. Hittade en artikel på DN som jag tror många skulle behöva läsa, den säger det som jag och U kommer fram till.

Här är ett utdrag ur artikeln (bara ett stycke av mycket tänkvärt):
"- Någon sa till mig att vi i Sverige byter kök vart fjärde år. Om våra relationer fungerade bättre skulle vi sannolikt konsumera mindre, eftersom vi skulle vara lyckliga på ett grundläggande och äkta sätt. Ibland är vi inte medvetna om vad vi saknar och försöker köpa oss lyckliga, vilket leder till överkonsumtion av saker, möbler, kläder, mat osv. Ju bättre sexliv, desto bättre för miljön, skulle man kunna säga!"

Sjukling och en piggling

Mitt gladbarn är borta... 80 % av dagen gnäller lilla U just nu. Måtte hon bli frisk snart. Hur står man ut med konstant gnäll? I och för sig är det ganska mysigt att ta hand om en sjuk tio-månaders, som somnar för kvällen på mitt bröst. Mmmm!

Och A som börjar vara frisk och har en massa spring i benen och bus i kroppen. Samtidigt som jag måste hålla i lilla U i princip hela tiden.

Gnäll

Förra helgen blev stordottern sjuk, hade feber i en vecka och är väl inte helt återställt ännu. Nu i helgen fick lilldottern hög feber och är bara trött, gnällig och s j u k. Så håller hennes feber i sig i en vecka blir det två, t v å, veckor i karantän här i hemma. Det enda jag är ut är när jag sticker till jobbet eller när jag måste fylla på matvaror. Nu börjar dessutom jag känna svagt, svagt i halsen. U har åkt till Björkliden i tre dagar, i jobb, så jag tar hand om tjejerna själv. Och det har snöat, så skottning väntar, det kan bli svårt att få någon tid till. Lilla U sover kasst på nätterna, så det går inte att gå ut när dom båda gått och lagt sig och tro att det ska vara lugnt. Satte A framför en film nu när lillstumpen sov middag, så då blev det en och en halv timme sov på soffan för mig. Natten blev inte så lång, eftersom U stack 04.30, och jag var tvungen upp med ungarna på morgonen, trots att jag jobbade igår. Well, well. Nog beklagat. Jag är i alla fall ledig tre dagar nu! Skönt.

Sann saga

Det var en gång en flicka som inte ville bli stor. Hon satt i sitt lilla torp och drömde om prinsen på den vita hästen som skulle komma och svepa henne med till oanade möjligheter. Hon testade den ena, som hon trodde, prinsen efter den andra. Men en var för krävande, en annan för sträng. En dag bestämde hon sig för att sluta leta och leva utan en prins. Då slog blixten ned. Ur röken steg drömmannen fram och kastade upp flickan på hästen och red i väg. Efter sig lämnade flickan allt som gick att lämna. Det var ju ändå en PRINS som tog henne med till det stora stora slottet i den stora vackra staden. Sen trodde dom att dom skulle leva lyckliga i alla sina dagar.

Tillbaka på jobbet

Tredje kvällen på jobbet efter föräldraledigheten. Tillbaka i jobbet under första sekunden kändes det som. Visst är det bra att få ledigdag-dagar tillsammans, men det är trist att sticka i väg mot kvällen. Men nån gång ska man ju jobba under dygnet. Bara det att jag skulle vilja brinna för mitt jobb, längta dit.

I kväll var det ändå ganska skönt att sticka i väg till jobbet. U borta hela dagen i Sunderbyn, så jag var ensam med en stor-sjukling och en nästan-sjukling. Vissa dagar är det bara mycket för huvudet.

Så trots två kanonfina dagar, med klar vårvinterkänsla, har det varit inomhus som gällt för familjen. Feber, hostande och ingen ork har hållit oss hemma, inne.

Utläst

Igår läste jag ut En sorts kärlek av Ray Kluun. Lätt- och snabbläst. Recensenterna på bokomslaget var positiva och jag har hört en del gott om boken. Den var ärlig och utlämnande, ja, men jag fick inte sympatier med huvudrollsinnehavaren (precis som i Flyga drake) och tyckte bara att det han gör i boken är egoistiskt. Jag har svårt att bortse från det och se boken som just ärlig och ett porträtt av en händelse och människorna kring den. Enda gripande för mig var när mor och dotter tar farväl. Då grät jag så att tårarna sprutade. Kändes så nära, och så hemskt, jag tänker på mig själv som mor med två döttrar. Kommer inte att läsa fortsättningen; Änklingen som kom ut i fjol.

Ny utmaning

Marlene utmanar, bäst att lyda. Skriv 5 otäcka saker att äta och skicka den dåliga maten till 5 andra bloggare som utmaning och se om de vågar äta den. Det kursiva bakom är min kommentar.

Pölsa -Ätit en gång i skolan, riktigt konstig konsistens. Men vad jag förstår från sambon så kan det vara gott om det görs på rätt sätt.
Pesto - Gillar jag, i rätt mängd. Supergott att blanda i risoni.
Korvsoppa - Låter inte så farligt, beror väl kanske på hur det görs.
Tunga - Har inte smakat, men det är säkert rätt gott, måste ju vara mört.
Fiskpinnar - (Men, Marlene, vad är det för fel på fiskpinnar?) Jag gillar det massor.

Jag utmanar vem som känner sig manad.

Inälvsmat
Sylta
Kokosmjölk
Curry
Lakrits

Står still

Ringde till personalansvariga på jobbet tidigare i veckan. För att påminna om att jag kommer tillbaka nästa vecka och för att höra om det är nåt nytt jag behöver veta. Nej, det var inget nytt som jag var tvungen att bli uppdaterad på. Inget nytt. Jag har ändå varit borta i snart ett år... Inget nytt. Inget nytt... Jippi! Jag älskar mitt jobb (obs, ironi). Jag vill inte ha ett jobb där det inte händer nåt. Sak samma tid efter tid.

Inget nytt. Suck.

Nysytt del 2

Symaskinen har åter igen fått jobba. Lånade en bok på bibblan "Sy åt Ken och Barbie", men det är roligare att komma på kreationerna själv.

I går blev vi inbjuden på bröllop i augusti. Jättekul! Det blir mitt tredje bröllop jag får närvara vid. Första var min brosa som gifte sig i kommunhuset i Älvsbyn (dom hade också ett stort bröllop i Thailand, men där var vi inte med) och det andra var för våra kompisar från Umeå på en ö strax utanför Högakustenbron, en vacker augustidag för snart tre år sedan. Så den här vigseln blir min första i kyrkan.

Skrattanfall

Var på hemförsäljningsparty i kväll. Stordottern följde med för att leka med deras stordotter C. Hon var inte hemma först, kom lite senare. Var vid mamman säger; A är här. C sticker in huvudet i vardagsrummet och får syn på bebis M, var vid C säger: Men, det ser ut som M!
Det var dagens absolut roligaste!

(kanske inte låter så kul så här efterberättat, men jag skrattade så tårarna kom)

Nysytt

Sydde lite till As Barbiesar. Kul.

Hon har fått överta alla mina gamla Barbiedockor. Och så fick hon en ny i julas. Det är den som är klart mest uppskattad. Dom andra är inte lika fina, tydligen. Jag tycker det borde vara samma sak, men icke.

Rysning

Det här är sååå bra! John ME och Amanda Jensen på P3 Guldgala.

Stordottern

Barngymnastiken idag med A. Uppvärmningen består av spring och jag älskar att titta på henne när hon springer med sin koncentrerade stil. Hon inte 'bara springer' hon koncentrerar sig och springer. Hon är så underbar att jag skulle vilja spara varje dag med henne i en liten (eller, ja, det skulle ju bli en ganska stor) burk.

Utmanad

Fick en utmaning av Sara, som jag här med tar mig an. Ska visa den sjätte bilden från den sjätte mappen i bildarkivet och berätta om bilden. Och så ska jag utmana nån annan också, men dom flesta jag känner som bloggar är nog utmanade, så sex stycken blir nog svårt att få ihop. Men jag kan utmana Sarah och Tankesnurr i alla fall.


Bilden föreställer en del av vardagsrummet hos några av våra kompisar i bojn. Dom äger Prästgården där, en liten villa på en si så där kanske 300 kvm, nåt sånt. Och det roliga är att dom har betalat samma för det huset som vi betalat för vår skruttvilla här i Piteå. Ibland skulle man önska att man ville bo i Älvsbyn.

Frostigt

Vi har runt sextio centimeter snö, och kylan är ihållande. Det är vackert ute, men nog längtar jag till vår/vintern, våren och sommaren nu. Eller det gör jag väl alltid.

Hjärtan

Vi brukar inte direkt uppmärksamma 'alla hjärtans-dag'. Igår blev det i alla fall lite finare middag här hemma och jag och dottern klädde upp oss. Mest på grund av att stordottern var mycket medveten och pratade hela dagen om att det var 'alla hjärtans-dag', eller 'alla fjärtans-dag' eller 'alla stjärtans-dag' som dagen också fick heta.

Klänningen här på bilden bredvid är mitt första second-hand-köp jag någonsin gjort. Det var innan loppiseran riktigt tog fart. Jag hittade denna underbara klänning på en second-hand-butik som en gång i tiden fanns i Älvsbyn. Tjugo kronor kostade den och jag var kär vid första ögonkasten. Sen har jag väl aldrig visat mig utanför hemmets fyra väggar med den, men den passar bra som finklänning hemma.

Energi

Det känns inte bra i maggropen, besluten om utökad kärnkraft i Sverige. Det känns som ett felaktigt beslut som vi kommer att få ångra. Jag tycker inte vi ska satsa på kärnkraft som energikälla. Det kan vi inte göra när vi varken utvinner uran eller tar hand om utkänt uran. Om vi inte vill göra det, då kan vi inte begära att nåt annat land ska göra det för oss. För min del får vi lov att offra en del av vår natur för att kunna använda oss av förnyelsebar energi som vindkraft och vattenkraft. Det känns bättre i maggropen, för mig.

UR - jag lär mig massor

Nå nog blir de en del tv nu när jag är föräldraledig. Ser I Love Språk, ett Ur program om just språk. Man pratar bloggar. Här är en rolig bloggare; Facehunter. En kille som fotar människor på gatan, och lägger ut bilderna för att visa gatumode. Känner efter en titt i den bloggen att jag kanske borde bry mig lite mer om hur jag ser ut...?

Såg igår ett annat Ur-program om tillverkning av kläder. Bomullskläder är förödande för människorna som jobbar med det, och förmodligen förödande för miljön runt omkring också. Kläder gjorda i hampa är bättre. Hampaplantan kräver inga kemikalier och kan växa på många fler ställen i världen, än vad bomullsplantan kan, som exemplet i programet "till och med i Storbritannien". Jag har aldrig sett hampakläder i affärerna. Kanske något att slå sig på?

Bokavslut

Avslutade Flyga drake igår. Vilken otroligt fin skildring av ett land under runt fyrtio år. Jag fick en helt annan bild av Afghanistan och människorna som bor där. Uppfattningen jag har sen tidigare är den media prånglat ut, och den är väl - låt mig säga - en hel del byggd på uppfattningen Usa har. Även här i Sverige. Så det var intressant att läsa sig till en vidare bild. Men jag hade lite svårt för att jag i en stor del av boken inte kände sympatier med huvudrollsinnehavaren. Det var lite ovanligt att det inte var ett så där hollywoodigt-lyckligt-slut. Ensamheten var påträngade. Hur som helst, läsvärt, absolut. Kanske jag måste ge mig på Tusen strålande solar, av samme Hosseini. Någon som läst den? Bör jag läsa den?

Händelselöst

Hela veckan har varit sjukt. En hel vecka ett enda stort hurv. Har inte funnits nåt att blogga om, inget som jag kunnat formulera bra i text i alla fall. Bara sjukt. Nåväl.


I natt tog vi i med hårdhandskarna (inte bokstavligen vill säga) gällande lillungen. Nu blir det inge välling nåt mer på natten. Och eftersom U skulle upp och jobba idag blev det jag som fick ta natten. SKRIK mellan ett och halv fyra. Efter det orolig sömn till och från. Nåväl.


Veckans händelse blir den där jätteormen från 6 miljoner år sen som man hittat skelettet från. Faschinerande. Verkligen skrämmande stor. När jag först hörde om den trodde jag att den fanns levande nu. Tänk om den hade legat och tryckt i nån grotta och ingen hade sett till den förrän nu. Läskigt. Nåväl.

Bild från Sydsvenskan.

Stumpen

Lillungen sover ute om dagarna. Och i princip varje dag flyger det jetplan förbi vårt hus. Tidigare vaknade hon, men nu sover hon igenom motorljudet. Ta i trä.

Hon har ju för övrigt lärt sig vinka och säga "ej ej" (hej hej). Sötnosen!

Ha ha

Den här har legat på mitt nattduksbord ett tag nu. Längtar redan till nästa. Farsan köpte en packe billigt på nätet, problemet är bara att dom finns i Älvsbyn.

Här är Rockys hemsida. Om du vill beställa lite kvalitets lektyr.

Sök i Googles bildsök så får du lite smakprov på strippar.

Tönteri

Finns det nåt töntigare än:
"Fullt ös, medvetslös".

Jaja, bara en ovettig tanke såhär på tisdagsförmiddagen.

Vila efter helgen

Vi har haft en aktiv rolig helg, som spenderades i Älvsbyn, övernattning. U åkte skidor båda dagarna. Jag och A fick oss varsin längdskidutrustning (min gamla är från åttiotalet, och dessutom anpassad för min äldsta brosa, den ska kasseras nu, den är till och med trasig). Middag på kvällen hos J-O & K med flickor. Söndagsfika hos Sara & Mats och pojkar, dagen till ära serverades det hembakta semlor. Måste nog ta tag i ett bak, det är ju så gott. Och så den obligatoriska städdagen.

Idag, måndag, är det ganska skönt att ta det lugnt. A är hostig och lilla U är snorig, och stora U är på jobbet. Och jag är trött, var upp fyra gånger i natt. Nappistoppning, kissning, vällingskakande och andra roliga nattaktiviteter. Det är fasiken sjukt hur man håller på under natten, konstigt att man fixar det.

Tidsresa

I går kväll brann Lekenskolan i Älvsbyn upp. Det ju där jag gick klass 1 och 2. Här om kvällen låg jag och tänkte på mitt klassrum. Och tänkte att jag borde gå förbi och kika in i fönstret och se om det är sig likt, så här drygt 20 år senare. Nu går det inte att gå förbi och kika. Det känns verkligen jättekonstigt. Ledsamt. Grät till och med en-två tårar när jag tittade på nyheterna i morse. Jag mindes den stooora matsalen, vi satt längst ner till höger och det var evinerligt långt fram till matdisken (säkert var det inte så långt, men jag var ju väldigt liten). Jag minns när jag föll i biblioteket och slog mig blodig och grät. Jag minns den lååånga korridoren med dom fina målningarna. Jag minns när en kille från en parallellklass sprang ut på skolgården med neddragna byxor och jag och min kompis U blev rädda. Jag minns när samma kompis U och jag skrämdes av en annan kille från en annan parallellklass och vi stod och tryckte vid en vägg. Jag minns när jag var där första dagen i ettan och vågade räcka upp handen och svara på frågan vad fröken skrivit på tavlan ('Låt stå'). Jag minns julspelet i gymnastikhallen när jag var skata och vi sjöng "...å han nös, å han frös, tomtegubben hade snuva...". Jag minns rektorns spetsiga skor och alla bilder som vi målade i vår special-klass.

Hoppas gymnastikhallen klarade sig. Alla innebandyfighter som utspelat sig där, gymnastiken mina föräldrar anordnade för alla barn vi kände. Det lilla tvättstället på toan för att barnen skulle nå. Lukten.

Jag känner mig ledsen. En epok har gått i graven kan man lugnt säga.

Bilder från Älvsbykommun & Aftonbladet

Smak av vårvinter

Sol! Igår och idag. Det var länge sedan. Väldigt välkommet. Nu får vintern ta slut. Gärna för mig. Vår, tack.

Tråkigt

Jag har ofta skojat om att "vi lär väl separera" med min sambo. Vidare: "Ja, det är ju faktiskt hälften av alla äktenskap som bryts upp." Det här har varit mer på skoj än att jag verkligen menat nåt med det. Ännu hade jag inte sett av så mycket av separationer. Nu har verkligheten kommit ifatt mig. På ett halvår har jag två nära vänner som separerat, en längre-ifrån-vän, två på jobbet och en som pratar om det. Jag mår riktigt dåligt över det här. Både för att vissa förändringar vill jag inte ha och för att det ger många tankar på ens egna förhållande. Även om jag inte är beredd att lämna U, så kan han ju faktiskt komma en dag och säga att han vill lämna mig. Det jag kan göra är att försöka att vara en person som han vill leva med. Det är allt jag kan göra, sen är det upp till honom.

Lat

Jag är så fruktansvärt slö! Jag orkar inte ens gå och handla. Det är jobbigt att ta ungen till dagis. Att bara gå utanför dörren är ett projekt. Sen ligger jag på kvällen och har dåligt samvete över hur lite jag har åstadkommit under dagen.

Hur ska det gå när jag börjar om att jobba om några futtiga veckor?

Super mom!

När jag pratade i telefon igår så hann jag:
- Städa upp alla leksaker i vardagsrummet
- Öppna posten och kolla OKQ8s rabattkuponger
- Plocka ihop smutstvätten
- Trösta ett barn
- Se på vad ett annat barn ville visa i dockskåpet
- Plocka fram räkningarna jag skulle betala
- Koka napparna
Allt detta medan jag lyssnade (och gav kloka funderingar) på min kompis tankar kring hennes uppväxts påverkan på hur hon är idag.
Simultanförmåga eller vad?

På agendan

Just nu är Elisabeth Höglund på Agenda och förfasar sig över amerikanska journalisters hyllning av Obama, att dom är tillsammans med Obama och firar hans vinst. Det är ju lite lustigt med tanke på att Elisabeth Höglund har haft en väldigt nära relation till svenska politiker. Vi läste om hennes relationer med politikerna på journalistutbildningen, och det här fastnade hos mig.

Nu handlar det om ifall människan verkligen är orsaken till klimatförändringarna i fråga om koldioxidutsläpp. Ska se vidare.

"Lätta" frågor

Tänk om det vore så enkelt, rätt på, direkt. Dottern frågade just sin kompis: "Gillar du mig eller M (en annan kompis) bättre?" Kompisen svarade "Dig". Det kändes ju bra. Vad hade dottern tänkt annars? Intressant att sitta och lyssna på fyraåringars konversation.

Noam Chomsky

Nu har jag sett en film som jag rekomenderar; Manufacturing consent - Noam Chomsky and the media. En mycket tänkvärd dokumentär (på tre timmar!) om just Noam Chomskys idéer kring medias roll i modern propaganda. Låter jättetungt, och det kanske det är, men filmen är välgjord och jag lovar att du kommer ut i andra änden med lite nya idéer. Jag tänker inte sammanfatta filmen, utan tycker verkligen att den borde ses istället. Borde föresten ses på alla journalistskolor, det är många kurser koncentrerat tre timmar.

Har haft en bok av Noam Chomsky stående i bokhyllan som bara har känts för jobbig att ta sig an. Men nu, nu är jag sugen på att läsa den. Han blev fasiken min idol efter filmen igår. Så ödmjuk, tänkande och vettig.

Finanskris

Tiden just nu har jämförts med depressionen på trettiotalet. Om det är en ny depression just nu så borde väl världen kunna gå i terapi. Det är ju lite mer accepterat idag än vad det var på trettiotalet. Kanske kommer ekonomin att återhämta sig snabbare nu än då. ;)

Jag tror att finanskrisen är bra. Den är bra för dom som klarar sig hyfsat, kanske det bara ger mer eftertanke i slutändan. Vad gör vi med världen, vad är viktigt, vilka värderingar är väsentliga.

Jag tror att finanskrisen är dålig. Den är dålig för att det finns dom som faktiskt klarar sig uselt, tex amerikaner som förlorat jobb och boende och inte har nåt socialt välfärdssystem att falla tillbaka på. Det skapar frustration och leder förmodligen inte till gagn för samhället.

Sängmys

Vi har en 1,80 m bred säng. Men på morgonen ligger båda ungarna på MIN kudde med sina små söta huvuden. Nära nära ska man vara. Själv är jag dödstrött efter uppvaknings-natt. Jag tröstar mig sådär halvsju på morgonen att dom vill vara jättenära, en dag vill dom inte det.

Vardag 2009

Jag har aldrig sett så många kråkor på ett och samma ställe. Det måste ha varit kanske 100 stycken, kolla in alla träden på stora bilden. Grannarnas ruttna äpplen har fått vara ifred hela vintern, till idag då vill säga. Nu hittade kråkorna dom. Det kändes som Hitchcock-filmen Fåglarna...

Allt slit - värt ingenting?

Jag önskar mig större jämställdhet och mer personbaserat samhälle, snarare än könsbaserat. Men men, vad gör man när dottern nyss sa:
"Jag önskar mig en rosa klänning och en dammsugare"

Föräldratidningar

När jag körde hem från innebandyn igår kväll så lyssnade jag på P1s Obs. Där det filosoferades kring föräldratidningarnas upplägg. Jenny Högström, som gjorde krönikan, satte verkligen ord på mina tankar som jag har om många glassiga, glansiga månadsmagasin. Satt och läste I Form här för ett tag sen och insåg hur dåligt samvete som den tidningen vill ge sina läsare. Den har väl som intention att uppmuntra, men det gör den inte.

Här kan du lyssna på Obs.

Vardagsmat

Har kommit på en excellent rätt, som är lätt att göra och GOD. Rätt nöjd med att jag exprimenterat fram det själv.

Fet kyckling (kan den väl få heta!)

4 kycklingfilér i småbitar
1 bunt torkade tomater, hackade
1 röd paprika, fint hackad
1 paket fetaost, i kuber
1 paket mellangrädde
Sweet-chili-sås
Salt, peppar.

Stek kyckling och sen paprikan. Tillsätt resterande ingredienser. Krydda med salt, vitpeppar och valfri mängd sweet-chili-sås. Låt puttra en stund. Servera till fullkornspasta, typ penne eller skruvar.

Modellen K

Jag följer Top Model på tv3. Och då menar jag inte bara den nuvarande säsongen, utan jag spelar in säsongen som går på dagtid och ser den när jag har tid. Det har gått så långt att jag drömmer att jag är med i serien till och med (ehh...). Plus att jag använde en ansiktskräm efter jag duschat i morse, bara på grund av att jag tänkte på modellernas hy. Det är fucked up! Kanske måste tvinga mig själv att inte sätta på inspelning och se dessa otroligt korkade program. Hjälp mig!

Återvunnet?

Hörde att priset på återvunnen metall har gått ner mycket. Kina och andra länder i Asien har varit storköpare av metall, men efter OS så dippade försäljningen massor. Vad händer då med våra konservburkar, burklock och annat som vi kastar? Lagras det nånstans eller blir det fyllnad i marken på avfallsstationerna?

Kvinnor i media

Idag sas det på Radio Rix att Anki Bagger är tillbaka, och att hon skulle ha varit "ett onaniobjekt för många på åttiotalet". Va?! Det är kränkande att säga så om människor. Och dessutom, skulle man nånsin säga så om en man?

En annan sak som jag reagerat på, igår på den nya Sex and the city-serien: Lipstick djungel. Där en av kvinnorna inte vill bli behandlad annorlunda för att hon är kvinna och hon tänker inte ursäkta sig för att hon är kvinna och är framgångsrik. Så långt bra. Det jag reagerade mot var när hon ifrågasatte kompisens sätt att avskeda en person och ge den personen en kram vid avskedet. Då tyckte kompis ett att "hur kunde hon göra så, trodde hon att män gjorde så?". Och nej, män kanske inte gör så, men genom att säga som hon gjorde så menar man ju också att kvinnors sätt inte är bra. Det är "bara" en tv-serie, men det är ju samtidigt det som många kvinnor sitter och ser och får sina värderingar från redan när man är ung.

Svinto - guds gåva till människan?

Ofta när jag är sjuk så får jag nån sorts lust att STÄDA! Jag kommer ihåg gånger då jag verkligen har varit influensaliggande men blivit riktigt sugen på att ta fram städgrejerna och storstädat toaletter och annat. Kanske beror det på flera dagars inaktivitet och därför tar jag till vad som helst. Och eftersom jag bara orkar vara hemma så får det bli moppen och jag som hänger tillsammans. Bara en teori.

Så, i alla fall, idag blev spisen framdragen. Och där var det inte direkt städat på nåt år skulle jag tro.

Tyvärr brukar städilen gå över rätt fort.

Om mig

Har du:
Ett förhållande: Ja
En bästa vän: Jag tror det
Blivit kär vid första ögonkastet: Nej
Skrikit åt en lärare: Nej
Kysst någon och sedan ångrat dig: Ja
Ljugit för dina föräldrar om vart du är: Det kommer jag inte ihåg.
Några smycken som kostat över 1000 kronor: Nej

Dagens:
Klädsel: Mjukbyxor och huvtröja
Frisyr: Okammad
Låt: Musik från dotterns Phufilm
Vill ha: Ett fantastiskt jobb
Sjuka: Förkyld
Beroende: Nej
Saknad: Att vara frisk
Köp: Har inte varit utanför dörren, och jag har inte köp nåt på nätet heller.
Godis: Nej, gillar inte så mycket godis
Attityd: Influensakänsla

Första:
Bästa kompis: Ulle
Bil: En grön Opel Record för 3000 kr från kompisens farsa
Husdjur: En katt, som vi fick ge bort efter nån vecka eftersom brosorna reagerade allergiskt.
Semester: Nån Norgeresa med föräldrarna
Jobb: På Älvsby Tennisklubb
Köpta skiva: Queens Greatest Hits 2
Piercing: Öronen
Konsert: Kicki Danielsson
Fylla: När jag gick i nian

Blandat:
Är du blyg inför det motsatta könet: Nja, länge sen jag var ute på "marknaden"
Hur gammal blir du nästa födelsedag: 31
Har någon berättat en hemlighet för dig den här veckan: Nja
Vill du just nu ha några tatueringar eller piercingar: Nej, absolut inte.
Kommer du bäst överens med personer av samma kön eller motsatta: Beror nog mer på personlighet än kön

Sista:
Personen som smsade senast: Dotterns kompis mamma
Personen som du kramade: Stordottern
Personen som ringde dig: Sambon
Personen som du ringde: Säkert sambon
Alkoholdrycken: Ett halvt glas vin på nyårsafton
Bilfärd: Till Barnens hus igår
Filmen du såg: Började se Sex and the city igår kväll
Gången du grät: Till en film vi såg här om kvällen
Måltiden: Köttfärssås och spagetti

Skulle du:
Våga hoppa fallskärm: Nej, det skulle nog vara en av dom största hemskheterna för mig.
Våga hoppa bungyjump: Kanske
Kalla dig själv lycklig: Till och från, ofta från tyvärr
Hellre ta bilden än vara med på den: Spelar ingen roll
Kunna gråta över en kille: Ja
Kunna gråta över en tjej: Ja
Ljuga för någon: Ja
Kunna springa 50 mil: Nej

Val:
Solnedgång eller soluppgång: Uppgång
Sommar eller vinter: Sommar
Vilken ålder har varit bäst hittills: Barndomen
Sova på sida, mage eller rygg: Mage, kan inte somna annars
Kramar eller kyssar: Kramar

Saker:
Du gör när du har tråkigt: Sitter vid datorn
Du gjorde igår kväll: Såg en film, åt fruktsallad och surfade
Du kan höra just nu: Phufilm
Du inte kan leva utan: Min familj

Personer:
Du kan berätta allt för: Sambon och kompisen A
Du tycker om: Kompisarna
Du inte gillar: Kanske inte läge att hänga ut dem här

Önskan: Få ett jobb jag vill ha

Snörvel

Sjukdom i hela huset nu i två dagar. Isolering. Trist. Idag åkte i alla fall jag och stordottern till det stora lekvaruhuset här i stan, bara för att titta och drömma. Men efter en stund kände jag mig matt och ja... sjuk. Så det är soffläge som gäller. Livet är så mycket vardag som det bara kan bli just nu. Jiiihaa!

Rocky på tv

Har föresten sett två av femminutersprogrammen Rocky (seriehunden alltså, inte Syl). Är faktiskt lite besviken. Jag tycker inte alls att det animerade är lika bra som 2d-varianten. Hade hoppats på bättre.

Bättre och bättre

Visst är det så att man övar upp koncentrationsförmågan genom att spela Guitar Hero? Visst? Visst? Man övar säkert upp en massa andra goda förmågor också, eller hur? Jag hoppas att spelandet ger en massa bra saker. Jag blir då hur som helst bättre på... just GH!

(och så är det ju kul!)

Längtan

Jag gillar verkligen Bangkok. Nu när jag är i Sverige så längtar jag tillbaka. Jag gillar att allt finns, när som helst. Pulsen. Maten på gatan. Mängden människor. Om jag inte hade barn skulle jag försöka försörja mig där, bo där. Kanske en plan för medelåldern?

A är bjuden på kalas till helgen, och sen vi fick veta det i fredags, har hon frågat varje dag, flera gånger om dagen om kompisen fyller år idag. "Ska jag på kalas idag?". Men jag förstår om hon längtar, det är skoj med kalas. Själv fick jag inte gå på så många när jag var liten. Det var liksom inte vanligt att man bjöd så många. Eller så gjorde man det, men jag var inte så populär kanske?! Ha ha.

Nytt år

Även om jag tycker det är lite förlegat och kanske lite banalt att ge ett nyårslöfte så gör jag det ändå. I år blir det till att än mer följa mitt hjärta och tänka mer på mig själv (låter egoistiskt, men jag tror att för min del är det bra att formulera det på det viset för att verkligen få in mig själv nån stans i vardagen).

Gammelstadskompisarna bjöd på nyårsmiddag (tänkte skriva fest, men så vidare vilt till gick det inte). Kvällen bestod av trerätters, prat, gissa sång/tvserie/filmcitat, sällskapsspel och allmänt mys. Kom i säng vid kvart över tre och vaknade vid sex av att stordotterns ville kliva upp. Runt tre timmar sömn med andra ord...

Härlig krabat

Måste visa en trevlig filur som uppehöll sig vid vår bungalow på Koh Samet. Den var väl ca 7-8 cm lång. Jag var tvungen att fråga brosans fru som är thailändska, om hon tycker att sånna där är otrevliga. Alltså om man bor i ett land där det finns massor av mindre trevliga insekter, om man slutar bry sig. Vilket hon svarade att hon inte slutat. Till exempel geckoödlorna tycker hon är ok så länge dom sitter på väggen, men om nån "hoppar på" henne skriker hon.

Listan

Så här i slutet av året passar det bra med en årets..-lista.

Årets sämsta:
När innebandykompisen fick ett hjärtstillestånd och dog.
Årets bästa:
När innebandykompisen började leva igen.
Årets händelse:
Resan till Thailand.
Årets finaste:
Lillungen som behagade dyka upp.
Årets intressantaste:
Känslan av att faktiskt komma på att jag vill något, och verkligen vill det!
Årets läsupplevelse:
The Road (drömde föresten i natt att jag levde som i boken, riktigt obehagligt, men min shoppingvagn var istället Us barnvagn).
Årets sommargrej:
10-års jubiluméet på Baggen, bara familjen. Vi prickade in sommarens varmaste dag och slapp det hektiska Pdol.
Årets nytändning:
Att börja skriva igen.

abc, eller hellre: åäö

Min font-mapp innehåller lite föråldrade teckensnitt. Dom ser ut lite som tidigt nittiotal, typ. Så jag började söka på nätet efter lite nytt för tangentbordet. Hittade mycket fint men dom flesta stilarna innehåller inte å ä eller ö. Någon som har nåt tips på gratis-font-sidor som även innehåller våra besvärliga bokstäver?

Här kan man ladda ner gratis typsnitt.

Mer jul

Jag är f*n grymt irriterad.
Senario: Julmaten ska förberedas. Det ska kokas, stekas, ugnas, fixas etc.
Vem står där i köket i flera timmar? Jo, min mor. Ingen av männen i huset gör överhuvudtaget minsta lilla insats att ens försöka vara delaktig. Till slut kommer min faster och steker köttbullar och dukar. Resterande gör mor och jag. Och jag kan inte säga att jag gjorde så mycket heller, eftersom ungarna krävde en del också. Och i övrigt under tiden vi var där nu i jul så är morsan nån slags pass-upp för far och bror. Kanske det är hennes roll som hon själv tagit på sig eller så ser hon bara inte att det är så. Går hon i väg efter en måltid så blir bortplockandet inte riktigt färdigt. Flera timmar senare står fikabrödet framme, kaffekopparna kanske är isatta i diskmaskinen, men inget är gjort helt färdigt. Och så blir det hon i alla fall som gör den där slutfinishen. Grrr! Jag känner att jag blir helstörd på det här. Försöker verkligen tala om för henne att det kan vara på ett annat sätt men det blir bara en minimal förändring som jag inte tycker räcker. Kanske är hon nöjd?

För övrigt är det helt bortkastat att ge en dvdfilm till en vuxen, men till ett barn är det genialiskt. Dotterns Phu-film har hon redan sett tre gånger. Och den lär vara lika rolig den sjunde gången som den tolfte.

Rolig hund

Julafton är ju avklarad och det blev en alldelens normal historia. Bästa julklappen fick min äldsta brosa: En hel packe med Rocky-böcker (ni vet, Martin Kellermans seriehund) som farsan köpt begagnat på nätet för 150 kr. Hade jag också vilja ha ståtandes i bokhyllan. Helt klart bästa serien ever. Och jag har läst mycket olika serier i mina dar.

Back in town

Så. Nu är vi i Sverige igen. Två veckor i Thailand. Inte helt fel måste jag säga. Kom till ett minus tjugotvågradigt Älvsbyn på julaftonsmorgonen. Småsprang från tåget till bilen utan vinterkläder. Satt i tåget och tittade ut på väster- och norrbottens inland och blev varse om vilka enorma konstraster Bangkok och här är. Det blev så tydligt på tågresan. Jag förstår verkligen varför man bor i en stad. Ensamheten här uppe skrämmer nog dom flesta. Sen var det snö och väldigt vackert också. Bangkok är smutsigt, stökigt, ljudligt. Men alldelens underbart också. Men Bangkok med barn; nja. Det går att hitta mycket att göra tillsammans med barn men vill man göra annat är inget riktigt lämpligt att dra med barn till. Marknader: för trångt och tråkigt för barn. Shopping: Myrkrypningar i benen och gnäll. Sitta på restaurang: Går bra medan maten är där, men långsittningar är inte populärt. Strosa runt: För stökigt och ljudligt.
Det blev strandvistelse också; Koh Samet. Fint och framför allt nära till Bangkok, ca 3 timmar med buss och en färjefärd.

Resan har inneburit lite onödiga utgifter:
1. U fick skaffa ett tillfälligt pass för nästan 1000 kr. Läbbigt när vi kom till incheckningen och kvinnan säger att passet måste gälla i sex månader när man åker in till Thailand. Hjärtat hann åka upp i halsgropen och jag tänkte att vi inte får åka. Då klämmer hon ur sig att det går att få ett tillfälligt pass. Pengar löser problem.

2. Jag fick betala 1500 bath för en ful lampa i bungalowen på Koh Samet. Ingen vild fest orsakade detta, utan en kudde som jag skulle förflytta mitt i natten för att göra det lite skönare för ryggen att amma lilltjejen, krasch, keramiklampa i golvet.

3. Jag har inte prutat en enda gång. Jag har i och för sig inte köpt nästan nåt där jag behövt pruta men när jag köpte frukt på stranden tyckte nog försäljaren synd om mig, för innan han gick så gav han mig en extra banan. Vilket förmodligen betydde att jag betalat way to much.

4. Onödiga reseutgifter när vi skulle till Koh Samet. Både en nationalparksavgift och en taxiresa OCH en tur och returbiljett för färjan, som vi aldrig använde returen på.

Det är ju tur att jag är gjord av pengar. Jag bara ler och betalar.

Hur som helst, kul att träffa brosan. En exellent guide. Och kul att hinna med lite julfirande hos dom. Höjdpunkterna på resan: Koh Samet, ledig/vardagsfri tid, värmen, ljumna kvällar och GOD mat. Plus också för att jag är ok i håret, klippte mig hos samma frisör som för två år sen. Hon är duktig.

Nästa resa (ja, jag tänker redan på nästa gång) blir till Stockholm tror jag. Det är lite skruvat att min dotter har varit två gånger till Bangkok under sitt fyraåriga liv, men inte besökt sin egen huvudstad en enda gång. Och jag är sugen att åka dit, över en långhelg. Och då blir det tåg, helmysigt med egen sovkupé. Man sover riktigt gott på tåget.

Just nu är vi kvar i Älvsbyn, men åker hem i morgon.

Riktig konstnär

Såg ett inslag på Nordnytt för ett par veckor sedan om en konstnärinna född i Luleå. Numera verksam någon annanstans. Hon målade så otroligt vackert. Ljuset i bilderna är det något speciellt med. Hittade henns hemsida nu när jag letade inspiration. Skulle gärna köpa något av henne, men ser på hennes sida att oljemålningarna kostar mellan 5000 och 45000 kr. Får nog bli när jag har alldelens för mycket pengar över. Här är två av favoritbilderna, snodda från hennes sida.

Förändringar på jobbet

Det är schemaomgörning på jobbet så när jag kommer tillbaka lär det vara åttatimmars arbetsdag istället för sextimmars. Vilket gör att det blir färre arbetsdagar per femveckorsschema, och alltså mer ledigtid. Trots det, vilket i mångas öron kan låta ganska trevligt, så har jag hellre ett dagtidsjobb och är ledig på kvällarna tillsammans med alla andra... Vad ska jag göra med all dag-ledig-tid?

Never kill your darlings

Dottern har lite pengar i en sparbössa som då och då fylls på, främst av hennes farfar. Hon har sista dagarna varit mycket bestämd vad pengarna skulle användas till. En julkalender där varje lucka innehåller klädesplagg till speciella små dockor. Innan vi åkte till leksaksaffären i stan skojade jag om att affären kanske är riven. Men kära dottern konstaterade: "Den är inte riven, det skulle dom ALDRIG göra. Dom kan ju bara måla om."

Måttenheter

Det är inte lätt med måttenheter när man är liten. Nedan citat från 4:a åringen:
(med måttbandet i högsta hugg):
"Din rumpa är 60 gram stor"
Lite senare löd domen:
"Din rumpa är 60 meter stor"
Dagens måttangivelse för att förklara hur fort tåget går:
"Det går 15 millimeter"
Som sagt, inte lätt alls.

Är det vad du tror?

Här fick jag jobba med mina fördomar. Nyttigt. Fin film.

Tidsfördriv - om du har för mycket tid över

Här är en sida med en massa kul saker att fördriva tiden med. Jag hittade bland annat en tecknarskola från Svt. Kika igenom, du hittar säkert nåt att pyssla med.

Flygförbud

Flygplatsen är fortfarande stängd i Bangkok. Jag som trodde att det skulle ta snipp, snapp, snut snabbt. Men icket. Bara vi inte behöver åka till Phuket och flyga därifrån inrikes sen. Det var ju så bra att åka direkt till huvudstaden, utan mellanlandingar. Jaja, ett ilandsproblem. Det är ju bra att människor demonsterar och reagerar på makten.

Sagan

Boken jag och broder skriver tar form. Fem kapitel är i princip färdigskrivna, det ska nog bli runt 12-13. Han jobbar just nu med en översättning mot engelska (mycket för att få lite nya idéer, han tänker mer engelska än på svenska, har lättare att formulera sig på det språket än på modersmålet, konstigt, men sant). Och jag har paus i skrivandet, hinner inte skriva nåt nu när lillungen har varit sjuk i två HELA veckor. Hon är i princip vaken tills vi går och lägger oss, så då är det inte läge att sitta med ryggen mot henne och skriva.

Nu är vitheten, och gråheten, här

När dörren fastnar i uppdriven snö, vagnen måste dras så att säga fel väg för att komma genom snön, det blåser kallt och ungarna ska ha tre lager kläder, ja då är det vinter. Det slår mig varje år att bor man här uppe i norr så är det som taget ur en film från Alaska, Sibirien eller nåt sånt. Vi ser det inte bara för att vi har vana ögon och inte ser hur arktiskt det faktiskt är. Burr och Huvva, nej jag är nog gjord för varmare klimat.

Skönt ändå att gå ut och skotta uppfarten i vintermörkret. Några få minusgrader och ingen blåst, kan ändå vara liiiite skönt kan jag erkänna.

Melankolin från gårdagen är kvar. Livet känns "on hold" och jag vet inte hur jag får tillstånd en förändring. Hur gör ni som är lyckliga med livet, känner er nöjda och alltid mår bra (om man nu kan säga 'alltid', ingen kan väl 'alltid må bra')?

Inte glad

Ibland känner jag mig så less. Less på allt. Just nu känner jag mig less på allt. Prutt vad less jag är.

Osäker

Ju mer akvarellmålningar jag söker på nätet, kollar i böcker och bilder som man springer förbi som hänger på någon vägg, ju osäkrare blir jag på mig själv. Andra är så otroligt duktiga och har sån fantasi. Ibland blir jag så osäker att ta upp penseln att jag står över bara för att jag inte kan få det som det ser ut i mitt huvud. Men jag gissar att det klassiska ordspråket: Övning ger färdighet, är det som jag måste, måste, måste tänka på.

Röda ben

Sambon är just nu och kollar på ett Blocket-skrivbord i Hortlax. Till mig och mina projekt. Just nu ser vårt matsalsbord (egentligen inget matsalsbord, för vi har ingen matsal, utan ett matbord i vardagsrummet) som hej-kom-och-hjälp-mig. Så nu ska vi hjälpa det att bli lite snyggt och slippa alla mina akvarellgrejer. Hoppas han kommer hem med ett vitt skrivbord med fina röda ben (se bild och tänk röda ben). Det kommer att bli trångt i kontoret men det får det bli, det är ju ett arbetsrum så då ska vi väl arbeta där.

Underbara barn del 2

Verkligen en-dag-i-tristaste-november idag, kallt, snålblåst, mörkt. Hämtade A från dagis och tänkte att vi skulle gå upp på stan, Krokodil, biblioteket och passhämtning. Vi hinner bara gå 10 meter från dagis innan det är sammanbrott hos tjejen. Kall, hungrig och trött efter en dag på dagis. Jaja, vi gick vidare. Hann väl halvvägs till stan innan det var TOTALT sammanbrott hos henne när jag säger att hon måste gå själv för att få upp värmen (vi har en sån här ståbräda bakom lilldotterns vagn, så A behöver bara stå och åka med). Går en bit till, inget blir bättre och jag bestämmer att vi går hem istället. Nu blir det totalt extraordinärt sammanbrott! Hon blir tvungen, av mig, att gå hela vägen hem och hon skriker, slåss och säger "dumma du" hela vägen. Men hon är ju inte sån att hon skulle stanna och vägra gå, hon går ju även om hon inte vill.

Det är svårt att hantera sånt här. Hon får ju bli arg och skrika, men det är ändå svårt att veta hur man ska hantera det. När vi kom hem fortsatte argheten en bra stund. Sen pratade vi ut och efter det blev hon världens kompis med mig. Det som känns viktigast är att säga att jag älskar henne oavsett om vi bråkar och är arga på varandra. Jag tror hon förstår det. Hur hanterar andra sånt?

Riktigt fint!

Stordottern har ritat och skickat in till Bamse. För ickeinitierade: Det är Brummelisa, Nallemaja, Brum, Teddy, Brumma och Minihopp. Citat á la 4:a-åring: "Jag älskar dom mest i hela världen." Slut citat.

Underbara barn

Vad är det med ungar och inte vilja sova?? Varför ligga på mage i värsta ryggkrökarställningen och bara vägra lägga ner huvudet och vila? Och göra det i si så där en timme eller så, MITT I NATTEN. Själv bara ser jag på kudden och sen lääängtar jag att få lägga mig där.

Ungarna har varit sjuka i några dagar och nu hoooooppas jag att dom är friska i morgon! Det har varit karantän i huset nu några dagar. I dag; ensam med en fyraåring som inte alltid, eller läs: aldrig, vill leka själv. "Mamma, jag vill leka. Med dig." I morgon: Måste bli dagis!

Vår själ

Tankarna kommer och går kring innebandykompisens hjärtstillestånd. Och det som jag oftast kommer tillbaka till är varje människas själ. Vi är en själ och en kropp. När vi dör är det bara kroppen som slutar fungera. Men själen då? Jag tror inte att den bara kan försvinna från en sekund till en annan. Det sägs ju att energi aldrig kan försvinna, bara ombildas. En människa är ju så mycket energi och själen är väl en del av denna energi? Ombildas bara själen till lite värme som sprids ut i atmosfären, eller får den behålla sin "form" och hamna... ja, vart?

Den där kvällen då K låg på sporthallens golv och bara var en kropp påverkade mig starkt. Jag har tidigare trott på själens överlevnad, men inte TROTT som jag gör nu. K kunde inte bara försvinna från ena stunden till den andra, jag tror han fanns kvar även när kroppen inte längre gick att använda.

Nu är jag än mer nyfiken på studien som man håller på med i Storbritannien, den där dom ska undersöka mer kring utanför-kroppen-upplevelser hos dom som dör men kommer tillbaka och säger att dom såg allt som hände uppifrån.

Ny Maud

Enkäten är avslutat. Maud tog en förvånande 1:a plats med åtta röster, Berlusconi tog två röster och McCain och Palin stod utan någon som önskade att bli dom. Kanske mina bloggläsare känner sig svenskar i själ och hjärta, jag menar, Maud Olofsson är inte superrik som italienaren eller i stora maktpositioner som dom två andra. Maud är som en person som skulle kunna knacka på dörren en söndagseftermiddag för att hälsa på och dricka en kopp kaffe, och man skulle inte bli direkt förvånad.

Tack för valdeltagandet, inte 100% som jag hade önskat, men jag är tacksam för dom som ändå röstade. Nu måste jag klura på en ny enkät. Med enkätstart i morgon.

Nu; i säng med ungarna, loooonging for some egentid.

Igen

Nämen, nu är David Sandström på P3 också. Han är fortfarande störtskön.

En vardag i november

Kryddparty ikväll. Det var trevligt (tack för inbjudan, Kicki - nu när jag vet att du är en läsare!) och gott att smaka på olika saker.

Ena dottern har trillat dit rejält med förkylningen. Gnällig på kvällen och när hon skulle somna märktes det att hon var riktigt sjuk, dessutom ögoninflamation. Den andra dottern, stora, kändes varm nu när hon var upp till toaletten. Jag tror det blir en lååång natt...

Utmaning del 2

Jag kom på två saker som jag borde ha lagt på min utmanarlista förra veckan. Borde ha bytt ut min dåliga självkänsla till exempel, den blir inte bättre av att tänka att den är dålig. Här kommer nr 8 och nr 9:
- Har fobi mot hårstrån, dock inte sånna som sitter där dom ska, dvs fast, men sånna som är lösa.
- Är fruktansvärt dålig på höger och vänster. Jag får alltid tänka till innan jag använder mig av dessa två lägesord, och ändå säger jag fel 50% av gångerna. Nu har jag i alla fall börjat att jobba med det, eftersom jag framför allt vill lära stordottern så att hon kan det, så hon slipper mitt handikapp-mycket-light.

Personbyte

Glöm nu inte att rösta i min vetenskapliga enkät här till höger! Svaret kommer inte att publiceras annat än på min blogg. Hittills, med ynka tre röster, har vi ett mycket oväntat svarsalternativ som leder med 100% (det låter nästan som valet i Nordkorea!).

Småbarnsförälder

Med en sjuk sambo, väääldigt sjuk (men framför allt smittsam), så blir det 100% ansvar över barn. Vid 18:00 (ganska konstant) har jag sista dagarna känt mig rätt mör i huvudet och verkligen velat gå och lägga mig. Sen slutar kvällen alltid med att jag sitter och skriver på boken fram till 23:00. Sen ska jag upp med tuppen och det är inte populärt hos stordottern att ligga kvar i sängen om magen kurrar och morsan bara vill "dra sig lite". Men egentiden på kvällen när ungarna sover är så fantastiskt otroligt behövd och helig att det är svårt att bara gå och lägga sig.

Härlig människa

Jag gillar konstiga långsamma program på dom statliga kanalerna. Just nu visas Tillflykt, en film med bland annat David Sandström. Han är så skön med sitt stora skägg och sin ångest. Han var faktiskt på ett bröllop som jag också var på för två år sen. Han sjöng och spelade och är riktigt bra på det. Gillar hans stuk. Jag skulle vilja vara så, göra en tatuering över hela ryggen "I will never die", inte vara så jäkla kontrollerad och brydd.

Jag fattar inte riktigt allt i programmet, men han letar i alla fall efter information om sin morfar samtidigt som han letar hus...? Kanske, jag vet inte så noga. Ska se vidare.

Dagens bästa

Citat á la fyraåring:
"Mamma, om du har för mycket pengar i din börs, då kan du sätta dom i min sparbössa."

Jobberi

Måste bara nedteckna att jag sökt två jobb idag plus att jag har använt mig av en av mina jobbkontakter. Dessutom sonderat terrängen lite inför mer jobbsökeri. Jag kan inte gå tillbaka till det mitt vanliga jobb. Nej.

Bra att komma ihåg dagens aktiviteter när jag ska gå och lägga mig och har jobbångest.

Nya tider?

Är det bara jag som tänker Usama (som i BinLaden) istället för Obama? Var nog bra att han, Obama alltså, vann i alla fall. McCain ser ut som en seriefigur. Det är ungefär så mycket jag kan om politiken i Usa. Nja, kanske lite mer, men särskilt insatt är jag verkligen inte. Jag skulle ha svårt att säga vad dom verkligen vill. Jag vet väldigt fragmentalt vad kandidaterna står för.

Tänk er att Fredrik Reinfeldt citerar bibeln i sina tal, människor gråter och han försöker säga historiska saker? Det är svårt att applicera det amerikanska tillvägagångssättet på svensk politik. Även om den svenska lagboken är baserad på ett kristet synsätt känns det konstigt om religionen skulle få ta för stor plats, så som den gör i landet i väst. Men då blir vi å andra sidan inte lika passionerade som man verkar vara i Usa.

Fyndigt

Var förbi Kupan idag, för att se på lite utklädningskläder till 4-åringen. Blev inget av det men hittade en pyjamas (den var i princip oanvänd!) och en plyschtröja till U och två tröjor (var av en var en Po.P) till A, plus ett par vinterhandskar till U. Allt till det faschionabla priset av 30 kr. Här är fynden:

Jag har blivit utmanad av Spaggl! Min första utmaning, kul! Även om den var svår, här är reglerna:
- Länka den som utmanat dig och sätt in dessa regler på din blogg.
- Berätta 7 saker om dig själv, både alldagliga och knäppa.
- Utmana 7 st i slutet av inlägget genom att nämna deras namn och länka till dem.
- Låt dem få veta att de har blivit utmanade genom att lämna en kommentar i deras blogg.

1. Jag är stolt över att ha varit upp på Sveriges högsta berg. Det var verkligen en strapats, riktigt jobbigt. Det var en mycket varm dag, och vi hade alldeles för lite vatten, både med oss och det var svårt att hitta nåt efter vägen. Plus att vi hade lite mat och en person med oss med väldigt stort behov av mat för att hålla humöret uppe. Väl uppe på toppen kom en familj i helikopter, lätt som en plätt landade dom där uppe och kikade på utsikten. Kändes som om vi var sååå mycket bättre! ;)

2. Jag är tydligen, på långt håll, släkt med han som är häktad för mordet på Carolin Stenvall. Ingen kul nyhet direkt, men det är faktiskt så det är. Obs! Jag är varken empatifattig eller sugen på att mörda någon! Ni behöver inte vara rädda.

3. Jag tycker om att vara själv. Även om jag numera nästan alltid är med någon i och med barnen. Innan jag fick dom njöt jag mycket av att vara själv, gå i skogen, resa, ta cykelturer etc. Men det är skillnad på att vara själv och vara ensam. Jag tror att jag skulle känna mig ensam numer om jag var själv, skulle nog sakna min familj mycket.

4. Jag köper mycket lite grejer och kläder. Vill inte äga så mycket, tänker på miljön och är ekonomisk (vissa kallar det snål). Det går åt 70000 liter vatten att producera EN sko, nej, inte ett par skor, utan EN sko. Denna olust till konsumtion resulterar i en mycket sparsmakad garderob.

5. Jag har ingen plan för framtiden känns det som. Bara lösa funderingar som börjar leda till en stor frustration och en känsla av tappande av tid.

6. Jag är jäkligt bra på att spela innebandy. Inte proffsbra, men amatörbra. Jag är inte direkt den som slår mig på bröstet för nånting, men just innebandyn känner jag att jag har koll på. Och tycker är fantastiskt kul.

7. Jag har otroligt dålig självkänsla (förutom se punkt 6). Och det påverkar allt, ja, faktiskt allt. Jobbar på den till och från, men jag vet inte om jag ser nåt resultat.

Oj, vad svårt att komma på sju saker. Men nu vill jag veta mer om:
Tankesnurr
Sara
Marlene
Jenny
Mitt i min vardag
Ida
Vi på backevägen

Nu kan jag gå vidare

Nu känner jag för att blogga igen. Torsdagen blev kaotisk i huvudet. En innebandykompis och före detta kollega från skolan fick hjärtstillestånd på träningen och jag fann mig själv ringa 112. Igår vaknade han upp och verkar ha klarat sig. Och det är en sån lättnad! Händelsen har fått mig (och jag tror alla som var med om den) att tänka till. En riktig tankeställare. Tankarna har varit hos honom, hans familj, min lilla familj, livet och så vidare. Men nu kan jag gå vidare, när jag vet att han kommer att bli mycket bättre.

Jag och småtjejerna har varit på Annelundsgården i eftermiddag. Där är det aktiviteter för småttingar på måndagar. Kyrkligt, men inte så farligt mycket. Jag kan leva med det. Några sånger om gud och jesus, lite prat om dopet idag men annars mest lek, pyssel och fika. Nästan alla barn kommer från As dagis så hon känner ju dom, så det blir ingen inkubationstid, utan pang-på-lek istället. Mest tjejer där idag, sju stora och fyra små och bara en stor kille och två små.